Visst är jag fortfarande förälskad i min diskmaskin men förälskelsen börjar övergå i kärlek och kanske, kanske att jag så småningom kommer ta honom förs given. Inte längre smeka hans vackra vita uppenbarelse varje gång jag går förbi, inte lyckligt tänka på honom under dagen utan bara ta för given att han finns där, till hands i köket, tar hand om disken utan att klaga.
Saken är den att jag är lite småförtjust i en annan, nja inte bara en annan faktiskt utan två... Och jag känner mig lite tja... skyldigt. Inte för att jag har dåligt samvete, ja inte bara därför i alla fall, vi har ju alldeles nyss flyttat ihop och så där, då ska man ju inte titta efter andra... Men alltså främst för att jag känner mig lite fåning. Jag menar, okej en diskmaskin. Visst, det är småborlighet i hög person men det är PRAKTISKT, det förenklar vardagen, det räddar en småbarnsmammas mentala hälsa. Men det här! Någonting helt annat. Onödigt, pråligt, bara yta. Jag har förälskat mig i två, nu kommer det, i två lampor! Och de kostar lika mycket som Herr Diskmaskin. Styck. Så det är nog ingen risk att de flyttar hem till oss (på ett tag...)
Nyförälskelse har övergått i djup kärlek, nu med bild ;
Nya tag och förbannade rövhattar
4 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar