Att skaffa eller inte skaffa...

...fler barn, det är frågan.

Vi har två barn. Två friska, underbar, ljuvlig, vedervärdiga, skitjobbiga, supersöta pojkar. De är suveräna. De är jobbiga. De är meningen med livet. De är dyra i drift. Så frågan är; Vill man ha fler? Orkar man? Har man råd? Har man lust?

Min mamma säger att det enda hon ångrar i livet är att hon inte "skaffade" ett barn till. Men det är ju lätt att säga nu när jag är 29 och Sara är 26. Det fanns väl en anledning till att det aldrig blev av att skaffa ett tredje, eller?

Det går ju alltid och vänta och se, men hur länge? Man blir ju inte yngre direkt. Hur länge kommer man vara fertil? När är man "för gammal" för att skaffa barn? Tycker barn det är pinsamt att få småsyskon när det är i puberteten? (Inte jag och syrran, vi tjatade på mamma om att vi ville ha en lillebror, Sebastian, tills jag fick Axel) Axel vill jättegärna ha ett syskon till, helst en lillasyster eller två som ska heta Astrid och Milla...

Någon gång är man väl (förhoppningsvis) klar men den här evighetslånga utbildningen och då skulle jag vilja ha hus och trädgård. Men då börjar pojkarna kanske bli för stora för gungor och ruschkanor? Då kanske det skulle vara roligt med ett barn, eller två, till? Fast man kan ju inte gärna "skaffa" barn för att ha någon som leker i trädgården, eller?

Hur tänker DU?