Mamma bada anka

I går gjorde jag något riktigt dumt. Jag sa till inte mindre än två personer (Linda och Tuomo) att "pojkarna sover så bra på nätterna". Så naturligtvis hann Andy knappt somna innan han vaknade och grät. Jag gick in till honom, plockade bort X antal hårda leksaker ur sängen, klappade lite på honom och gick ur rummet. Efter en stund upprepades samma procedur. Klockan 8 verkade han dock ha somnat och jag tänkte att det var riskfritt att krypa ner i det varma bad som jag, för en gång skull, tänkte unna mig. När jag krypit ner i vårt minimala badkar hörs en lite röst säga -Mamma... In i badrummet kommer en glad liten kille i pyamas. Gå och lägg dig, säger jag. Stort leende från hans sida. -"Mamma bada!" -"Ja, mamma badar, gå och lägg dig nu". Varpå han snällt erbjöd mig alla sina badleksaker och ordentligt la i dem en och en tills jag inte längre såg vattnet. -"Tack, tack gå och lägg dig nu, det räcker". -"Mamma bada anka". -"Okej, gå och lägg dig i min säng då". -"Aaaaa", varpå ungen försvann för att hämta det stora paraplyet i hallen som vi fick av Daniel när de flyttade till Kalifornien. Sen hördes inget mer och hågad som man är låg jag kvar i badet. När jag kom upp ur badet såg jag några runda former i Andys säng och tyckte mig kunde urskilja en liten rumpa som stack upp och ett huvud. När jag kom närmare upptäkte jag att de knubbiga formerna var fyra bollar och tre ballonger, samt dockan, Andy Pandy-dockan och nya vovven. Paraplyet låg på golvet. I vår säng låg en söt tvååring och sov djupt.