Ha,ha,ha (Jag vill bara gråta)

För ca en vecka sen så skrek Metros löpsedlar ut: Kvinna misshandlade i 4 år -fick ingen hjälp!
Jag blev faktiskt full i skratt. Inte för att det var roligt, tvärtom det är bland det hemskaste jag läst på länge men; Whats new? Jag trodde att löpsedlar skulle innehålla nyheter inte gammal skåpmat?

Var det någon som inte visste att män slår kvinnor? Någon som inte visste att offret skuldbeläggs? Någon som inte vet att man försöker hitta felet hos kvinnan som blir slagen istället för hos mannen som slår? Har någon missat att män som misshandlat sina fruar eller sambos ändå får delad vårdnad om barnen och att de misshandlade kvinnorna inte bara förväntas lämna sina barn till dessa monster utan också samarbeta med dem? Är det någon som ännu inte fått upp ögonen för att rättsamhället Sverige inte klarar av att skydda de mest utsatta? Trodde någon på allvar att skyddad identitet innebar att en kvinna och hennes barn var skyddade? Är det någon som har gått på att ett besöksförbud har någon verkan? Tror ni att kvinnojourerna har tillräckliga resurser? Att en misshandlad kvinna, kanske med små barn, kan hitta en lägenhet i Göteborg och ordna upp sitt liv på två månader? Tror ni att de får de juridiska och psykologiska hjälp den behöver? Tänk om!

Och varför accepterar vi att det är offret som ska tvingas gömma sig?

Har vi inte förstått bättre? Inte lärt oss mer? Är vi blinda, döva, dumma? Klarar vi inte av att se verkligheten som den är?

Läs Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl om ni inte tidigare gjort det samt huvudpersonens egna fortsättning Mias hemlighet. Det är inte fiction, inte skönlitteratur utan det liv som tusentals kvinnor lever runt omkring oss. Vakna upp!

Och visst är det bra att Metro tar upp problemet, tjatar men tillräckligt mycket om något så går det förhoppningsvis in till slut.