Gift, inte död

Om man inte får titta kan man lika gärna vara död. Lite måste man få känna att man lever. Titta, skämta, flörta. Fast bara jag, inte han. En sliten tvåbarnsmorsa behöver all uppmärksamhet hon kan få och lite till.

(Inte så extrem) makeover

I natt drömde jag igen, jag drömde att någon trodde att jag var över 50-år. Ska man gissa på att det är en begynnnade 30-års kris det här? Skulle behöva en makeover, ingen bröstförstoring eller plastikoperation utan lite mer light. En ny garderob, lite justare hårfärg och/eller frisyr, kanske gå ner ett kilo eller två. Lite nytt smink, som det ser ut nu äger jag i stort sett en maskara och en eyeliner... Kanske bleka tänderna? Har någon provat pore minimizer? Det är jag VÄLDIGT sugen på. Jag är trött på att se gammal ut, trött på att se ut som den slitna tvåbarnsmorsa jag är. Vad göra?

Relaxa

Jag vet att jag tidigare inte varit så fötjust i "inga måsten på fredagar" och liknande men en dag, inspererad av att ha slappat när jag var sjuk, tog jag det lite lungt och städade inte lika mycket. Det var riktigt skönt. Jag blev så inspererad att jag dagen därpå tänkte skriva en blogg om att relaxa, att det var okej att gå och lägga sig fast fjärrkontrollen låg kvar på soffbordet. Vid 7-tiden på kvällen såg det ut som om vi hade haft inbrott. Vid 8-tiden hade jag bestämt mig; Hellre neurotisk än bo på en soptipp. Klockan 9 var lägenheten "as good as it gets" igen och jag var mitt vanliga neurotiska jag. Det kändes bra.

Inte min vecka i veckan

Inte nog med att veckan började med att jag var tvungen att gå hem från jobbet p.g.a. magsjuka, nu har dessutom Axel drabbats av samma åkomma, och det med besked. (Han är bättre nu) Andy har varit vaken istort sett hela natten. Axel sov i vår säng och jag på soffan så när Andy vaknade så kunde jag bara sitta med honom i famnen. Klockan 5 gtav jag upp och lät honom titta på en repris av Idol eller något liknande. Ställd inför detta usla program gav han upp, bad om välling ("nonno") och gick och la sig. I går blev vi försenade till simskolan (eftersom jag och Axel varit på skolan och fyllt Axels ryggsäck med godis och hoppas på att vinna ett pris) så vi hann inte hämta Andy på förskolan innan simskolan. Jag tänkte att det skulle jag hinna lätt medan Axel simmade men det gjorde jag naturligtvis inte så när vi kom tillbaka satt Axel och grät... P.g.a. all sjukdom denna veckan har vi inte kunnat handla något så vi har ingen mat hemma. Tack och lov fick vi med oss en limpa från skolan i går + minipizzor och dricka. Och så risifruttin då. Grönsaker, frukt, yoghurt, juice och smör är det sämre med.

Jag hade en dröm där alla hela tiden frågade hur gammal jag var och ifrågasatte att jag som var så gammal fortfarande gick på universitetet. Alla jag pratade med på arbetsmarknadsdagarna frågade "Går du här?" (på ett trevligt sätt, ioförsig) vilket jag uppfattade som "Du som är så gammal". Dessutom så sa i stort sett varje företag "Jurister? Har vi några jurister? Vi har en liten juristavdelning i Stockholm. Vi anställer inte några jurister." Så nu är man inte bara gammal utan dessutom korkad som har valt fel utbildning.

Jag var på Kevins dop i lördags (det var i och för sig förra veckan men va faan) och jag hade tagit på mig min älskade gröna klänning fast jag tvekade och tänkt ta på mig något mindre festligt/modernare men så tänkte jag att det var ju ändå dop. Kevins mamma Petra hade shorts på sig och det hade även gudmor, samt väst. Själv kände jag mig gammal, töntig och omodern. Och inte har jag något bättre att sätta på mig heller, jag har helt enkelt ingen smak.

Jag hatar mitt hår, always have and always will. Den enda gång då jag varit nöjd med det är när jag gifte mig för drygt 4 år sedan och det beror bara på att jag hade löshår. I går var det värre än nånsin. Folk pratar om att man ska älska och acceptera sig själv som man är. Jag vill inte älska och acceptera mig själv som jag är, jag vill ha långt blankt hår.

Klockan är tjugo i 2 och Andy vägrar fortfarande sova middag. Det är lite mycket just nu.

Diger skörd

I dag var det arbetsmarknadsdag på skolan. Jag fick inte något jobb men kom däremot hem med;

• div. infomaterial (ung. hälften gick direkt till återvinningen)
• ett block
• tre flaskor dricka
• två sportflaskor
• tre risifrutti med julsmak
• tre kondomer (jag lovar att jag trodde det var godis!)
• två klubbor (som barnen redan ätit upp)
• ett äpple
• åtta kakor/kex
• två minituber kaviar
• en gratiskaffe + en 2 för 1 kupong på kaffe
• två nyckelringar
• tjugo (!) pennor
• två paket micro-popcorn
• fyra askar minttabletter
• tre paket tuggumi
• två chokladbitar
• ett tjugotal godisar
• två läppbalsam
• en skoputs
• en ansiktsrengöring

+ kaffe, smörgås, pannkakor, vatten intagna på plats.

Kanske inte lika lönsamt som ett chefsjobb men hyfsat lukrativt!

Orättvist

Åsa sa en gång att när hennes dotter Sanna var nyfödd så trodde hon att okända skulle komma fram på BB och gratulera henne och förvåna sig över att just hennes dotter var så underbart vacker när alla andra nyfödda var så fula. När hon senare såg kort på den nyfödda så erkände hon att hon nog varit något partisk och en aning påverkad av hormoner och förlossningen.

Men fast Axel nu är 5½ och Andy har fyllt 2 så kan jag inte riktigt släppa den där känslan. Att just mina barn är så fantastiska! Så söta! Så gulliga! Så underbara! Och är det inte konstigt och rent av orättvist att jag fått de TVÅ bästa? När de att i badkaret förut, den store brun som en pepparkaka efter en vecka på Kanarieögon och med "korinter till ögon" och det blanka mörka håret, och den lille med sitt blonda hår, söt som en kerub, då ville jag bara gråta. Gråta av lycka över att just jag fått två så underbara barn och för att jag tyckte så synd om alla andra som inte har det.

Jag erkänner att jag är något partisk. Hormoner och förlossning är det väl svårare att skylla på.

Magsjuka

Det har gått magsjuka på lillebrors förskola. Bara 6 av 16 barn var där i fredags. Lillkillen däremot är frisk som bara den. Det är inte hans mamma. Bacillerna hoppade, tack och lov, över honom och drabbade mig. Fick gå hem från jobbet igår. Egentligen mådde jag dåligt flera timmar tidigare men man vill ju inte ligga hemma och slöa i onödan så jag intalade mig att jag bara behövde äta och så skulle allt bli bra... Lite skönt att vara hemma och slöa faktsikt. Har tittat på TV typ ett dygn i sträck, härligt onyttigt. Andy har varit en liten ängel. Axel har jag inte träffat än, han kom hem från en vecka på Kanarieöarna i går där han varit med mina föräldrar och de tog med honom hem så han inte skulle bli smittad. Snart kommer han hem. Älsklingen.

Bröst

Var på Valhalla badet i dag för att, för en gång skull, ta upp kampen mot de oinbjudna kilon som smyger sig på under vinterhalvåret i tid. Kunde spana på alla nakna kvinnor i duschen. Vad jag uppmärksammade mest var inte hur smala/tjocka folk var, fast jag kunde till min glädje konstatera att jag hörde till den smalare hälften (fast det var mitt på dan och en massa tanter...) Nej, vad som mest intresserade mig var brösten. Mina bröst som en gång fick en (mycket röksugen) älskare att utbrista -"Visa dem brösten, de kommer bli så saliga att de ger dig allt du vill ha; cigaretter, droger, alkohol..." går numera, efter två barn, snarare under benämningen "Det var en gång" eller "De är två i alla fall..." De första tanterna jag såg hade verkligen rejäla bazookas, fast de var ju inga handgranater direkt längre, om ni förstår vad jag menar. Kvinnan i duschen jämte mig hade så liten byst att hon fick mig att framstå som yppig. Kvinnan i duschen mittemot var något generösare utrustad men de hon vann i storlek förlorade hon i häng. Efter att ha "studerat" ganska många kvinnors bröst kunde jag konstatera att de flesta hade ganska små bröst (eller var överviktiga) och att på de flesta bröst har tyngdkraften tagit ut sin rätt.

Rak i ryggen gick jag där i från. Mindre veckotidningar och mer verklighet åt folket!!!

// AAaa, snart i en simhall nära dig.

VG på tentan!

Ingen blogg egentligen men någon måste man ju berätta för och jag sitter på jobbet med chefen i rummet brevid... Har VÄLDIGT lite att göra på jobbet just nu, ingenting för att vara exakt. Som tur är har jag hittat ett nytt forum att hänga på "Svenskar i världen, www.sviv.se så jag överlever tristessen.

Hur som helst, jag fick VG på tentan i European Private Law och jags om trodde att jag skulle bli tvungen att skriva om den nästa fredag. Fråga mig aldrig mer hur det har gått på en tenta, jag är totalt världelös på att avgöra sånt, sist jag trodde att jag var underkänd fick jag MVG... Vissa av våra tentor är så flummiga så ibland vet man inte om man fattat noll eller allt.

Var på museum med barnen (och Linda, Måns och Vide) i måndags och i fredags var vi och bada (på Lundbybadet, vi saknade verkligen Jenny och Rebecka) Det tar sig, det tar sig!

Helgen har varit supertråkig, har bara suttit inne och surat (helt mitt eget fel) Vill inte vara inne, vill inte gå, allt är blääää. Hatar november!

P.S. Alla ni som vill gratulera mig till mitt VG, det går VÄLDIGT bra för ALLA att skriva en kommentar...