Den första delen skev jag 20 juni förra året, den andra delen är skriven idag.
Kan man vara en familj om man är en vuxen och två barn? när jag en dag satt hos Ingrid, som ibland kan vara mycket klok, och grät över den spruckna kärnfamiljen sa hon att om det är vad jag vill ha, middag klockan 6 med duk på bordet, så får jag väl ha det då. Då får väl du och barnen vara en kärnfamilj, sa hon. Jag tyckte det var ganska dumt sagt, då. Nu, när jag har slutat gråta, så inser jag att det var mycket klokt.
Nu, nästan ett år senare så har vi just det där, klockan 6 vid dukat bord. Fast det är klockan 7 numera. Och istället för att slänga fram fiskpinnar till barnen (fast det fick de faktiskt igår, enligt önskemål) och själv äta en smörgås vid diskbänken så sitter vi nu, varje kväll, ner vid dukad mat och äter riktig, lagad mat. Man kan ju inte låta bristen på en man hindra en från att leva det liv man vill leva!
Nya tag och förbannade rövhattar
4 år sedan
1 kommentar:
Jag läste någon gång, någonstans, att "Dina vänner är den familj du själv väljer" eller något liknande. Och det har jag alltid burit med mig. Det är ju så sant! Vem bestämmer hur din familj ska se ut?
Har levt både singel och i olika familjekonstellationer och alltid reflekterat över detta.
Skicka en kommentar