Adriana har lämnat oss

Adriana gick bort i bröstcancer i lördags kväll. Vi (jag och exet) hade varit och besökt henne på förmiddagen, då var hon redan i koma. Vi kom försent, hade vi kommit senast på tisdagen hade vi kunnat prata med henne. På onsdagen försvann det sista av hennes hörsel. Sedan i fredags morse var hon i koma. Hennes vän Lorena, hennes man Jan och hennes pappa från Mexico var hos henne när hon dog. Nu har hon fått frid. Hon behöver inte försöka andas med allt slem i halsen. Hon behöver inte morfinplåster och hemsjukvårdens injektioner av morfin och lugnande var tredje timma dygnet runt. Adriana var ett stark och glad kvinna. Skrattade alltid, kom alltid på alla kalas etc. hur trött hon än var av cancern. Min ex-svåger Franco som är blyg och inte gillar någon avgudade Adriana och var säkert lite förälskade i denna 10 år äldre lilla skrattande kvinnan. Nu är hon hos sin katolske Gud och alla helgon får vi hoppas. Måste vara skönt att ha en sådan tro.

Jag är ledsen att jag inte hade någon kontakt med henne de sista åren. Det var först för en dryg vecka sedan som jag fick veta hur sjuk hon var. När jag och Alejandro separerade förlorade jag kontakten med i stort sett alla våra spansktalande vänner. Hela tiden tänker man att man ska ringa, att det varit roligt att återuppta kontakten etc. Det gäller att göra det idag, i morgon kan det vara för sent!