Dagens visdomsord

Man ska sluta bita på naglarna när det börjar smaka armbåge.

Talar för sig själv

Fjärilar

Asplöv

Stockholm

Har varit i Stockholm och haft det trevligt. Köpte biljett på Tradera för 460 kronor (kom inte och säg att jag inte bryr mig om företaget) och åkte upp vid 10. Träffade Carolina klockan ett och tog en snabb fika i solen utanför Centralstationen innan jag fick springa iväg på kurs. Det var en bra kurs, givande. Jag tror nog inte att jag kommer använda mig av delningsförfarande men jag har iallafall grepp om vad det är nu och anledning att INTE använda det. Kursen slutade strax innan fem och jag tog en sväng in på Åhléns och köpte en parfym (Amor Amor) och in på HM och köpte nya underkläder. Fint ska det va...

Sen tog jag tunnelbana ut till Carola. Vi köpte med oss en (enorm) pizza hem till henne och inmundigade denna med en flaska vin. Senare gick vi ut en sväng för att ta ytterligare ett glas vin på kvarterskrogen. Mycket, mycket trevligt. Vi sågs en eftermiddag för drygt ett år sedan, innan dess hade vi inte träffats sedan hennes 40-års dag i Chile 2005.

Alt. 2 för latmasken

Om jag nu inte har råd eller möjlighet att jobba halvtid så har jag en annan ideal-lösning. Jag tycker visserligen om morgnarna nu när det är ljust och varmt och barnen är snälla och lätta. Men om det fanns någon annan som kunde lämna barnen på morgonen (populärt kallad "pappan") så skulle jag kunna tänka mig att börja jobba klockan 7 på morgonen. På så sätt skulle jag kunna jobba 7 timmar/dag och ändå hinna hämta barnen klockan 3. Så långt som till heltid vill jag inte sträcka mig. Så kunde den s.k. "pappan" lämna barnen vid 8 och sen jobba till 5, halv 6. Så fick jag de sköna eftermiddagstimmarna i lugn och ro med barnen. Drömma går ju!

Det är så här livet ska vara!

Det är så här livet ska vara! Vår och sol och lagom mycket jobb och lagom mycket tid med barnen. Åh, vad livet är underbart! Markos och Sofijas mamma Ylva kom och hämtade mig halv 4 på jobbet igår och körde mig och alla barnen till Andys förskola. Det innebär att vi var där redan klockan 4 och sedan i lugn och ro kunde vandra hemåt utan att någon var trött, hungrig eller grinig. Sofija ville ha pannkakor så jag stekte plättar till alla barnen och de åt som vargar. Sen gick vi ut till lekplatsen. Andy somnade under Bolibompa. Jag tvättade två maskiner tvätt. Axel städade deras rum medan jag lagade chili-con-carne och sen åt jag och Axel middag samt fruktsallad till efterrätt. Mycket bättre än så här blir det inte!

Nedräkningen har börjat

Nu är det bara en vecka kvar till dagen D. Eller kanske P? Dagen då min älskade Patricio kommer till Sverige. Det är, tack och lov kanske, en ganska uppbokad vecka jag har framför mig. Dessutom har jag inte skrivit nästan något på min uppsats den senaste veckan och bör väl prestera en sådär 15 sidor de närmaste 2 veckorna. Idag ska Axels kompis Marko och dennes lillasyster Sofija med oss hem. Det blir full rulle. Fullt ös, medvetslös! Särskilt för mig som satt uppe med Malin och drack vin till midnatt. I morgon är det fredag och då ska vi åka till landet över helgen. (Note to self! Glöm ej införskaffa morsdags-present) Sen på måndag så har vi faktiskt inga planer. Måste försöka tvätta lite eftersom jag lovade bort mig på grillfest när jag hade tvättid. På tisdag förmiddag ska jag åka till Stockholm för att gå på kurs. Innan kursen blir det fika med Carolina och efteråt ska jag träffa Carola och gå ut med henne och stanna hos dem över natten. På onsdag ska jag tillbaka till Götet, jobba några timmar, utnyttja i alla fall första timmen av min tvättid och sen iväg på grillfest. Och sen är det torsdag!!!

Bara lat?

Ju mindre jag jobbar desto mindre har jag lust att jobba. Det är ju så härligt att vara med barnen, vara hemma, vara ledig, vara ute. Pojkarna är ju så mysiga, så smarta, så söta, så små. Och det går ju så fort, så fort, så fort. Snart är de stora. Jag vet inte vad denna plötsliga "vara-med-barnen"-längtan kommer ifrån. Kanske är det vädret, att det är skönt att vara hemma. Kanske är det så att jag vande mig vid att ha de hemma halva dagarna i Chile (de gick på förskola ca 8.30-14) och nu har insett att det inte direkt är samma ordning här. Att jobba halvtid måste ju vara perfekt! Tänk att kunna hämta barnen klockan 2 varje dag. Eller min dröm, jobba 6 timmar dag måndag, tisdag, onsdag, fredag och vara ledig på onsdagar. Nu är det jag som tänker vara föräldraledig!

Kvinnofälla?

Jag har insett att jag faktiskt inte gillar att jobba. Eller kanske snarare att det finns mycket i livet som jag hellre gör än att jobba. Jag, som alla andra, behöver pengarna. Dessutom så vill jag klara mig själv och göra rätt för mig. Och jag skulle väl bli tokig av att gå hemma jämt. MEN arbetet ska vara en liten del av livet, inte det viktigaste. Det finns så mycket annat jag hellre gör, särskilt när barnen är små. Det var så här, i morse vid halv 9 cyklade jag till jobbet i sakta mak efter att ha lämnat Axel på skolan, pussat honom ungefär 100 gånger och försäkrat honom om att jag skulle komma och köpa muffins på eftermiddagen. Samt beklagat att jag tyvärr inte kunde se honom springa "loppet" eftersom jag skulle på kurs. (Det ordnade sig ändå, en snäll mormor ställde upp och åkte dit och tittade.) Hur som helst, när jag kom cyklande och tänkte att livet är helt underbart så såg jag min gamle kursare Shawn, "causal" klädd i kavaj var han mer formell än jag någonsin kommer att bli. Han hade glasögon (garanterat fönsterglas för att se äldre och förtroendeingivande ut), headset och gav ett stressat och viktigt intryck där han stövlade fram. Och min enda tanke var: "Jag vill inte". Jag vill inte stressa och skynda och jobba och jobba. Han tjänar säkert jättebra så att han kan finansiera sina Dolce&Gabana kläder men än sen? En vän berättade att hennes sambo kommer hem klockan 8 varje kväll och jobbar varje lördag. Vad är det för liv? Än sen om han har dubbelt så mycket i sitt lönekuvert som jag, vem vill leva så? Jag vill vara med mina barn, gå ut och promenera, njuta av dagsljuset, laga mat från grunden, ligga på soffan och läsa, inte stressa, stressa, stressa. Och visst, det kanske är en kvinnofälla. men det känns som om hela det här kvinnofällo-tänket är något de har hittat på för att kvinnorna ska arbeta och inte fundera på att det finns andra värden än ekonomiska här i livet. Och ja, jag är lika mycket feminist som alltid.

Självkänsla

Det är inte det att jag är så djävla snygg. Det är det att det inte är så djävla viktigt hur snygg jag är. Den som är snyggast när den dör vinner. Not. Lika lite som den som är rikast när den vinner dör. Summan av vår levnad är trots allt bara de stunder vi älskat och blivit älskade. Och det är djävligt stort.

Long time, no see

Det börjar bli lite jobbigt nu. Inte på den där psykiska, romantiska längtansfronten utan lite mer, tja, fysiskt... Koncentrationen är inte på topp direkt. Jag fattar inte alls vad jag läser (fast skatterätt ÄR rena rama grekiskan. Också) och känner mig allmänt borta. Tänker inte på något annat, andhämtningen är inte som den borde så här mitt på dan på kontoret. Fingrarna pillar på tangenterna snarare än att skriva. Nästan tre månader. Det är aaaaaaaaalldeles för länge för mig!

Utmaning

Petra la ut en allmän utmaning på sin blogg och jag är inte sen att anta den:

För fem år sedan: Var jag nygift sen knappt ett år tillbaka och hade en två-åringen. Jag hade läst ett år på universitetet (spanska, ekonomisk historia och handelsrätt) och precis beslutat att börja läsa juridik. Jag bodde i samma lägenhet som jag bor idag.

För tre år sedan: För exakt 3 år sedan idag så reste jag hem från Chile efter 3 månader där tillsammans med dåvarande mannen (samma som för 5 år sedan hahaha), Axel som fyllt 4 under tiden vi var där och lille Andy som var 7 månader. Jag hade läst 1½ år på Juristprogrammet och fortsatte efter sommaren att läsa.

För ett år sedan: Läste jag dubbelt på universitetet (Skiljedomsrätt och Straff- och processrätt) samtidigt som jag jobbade extra på det jobb där jag jobbar idag och nyligen hade separerat. En ganska tuff period, minst sagt. Men det var roligt också men mycket utgång och skönt att hitta sig själv efter många år i ett förhållande.

För tre månader sedan: Var jag i Chile. Hade hus med bassäng och hembiträde.Hade nyligen träffat Patricio och var nykär och livet lekte. Det var sommar och sol, i trädgården sprang barn och hundar omkring. På dagarna låg vi på stranden, på kvällarna var de god mat (grillat) och vin, och nätterna var inte så dumma de heller...

Igår: Jobbade jag ett par timmar trots att det var söndag. Var jag bakfull mest hela dagen, tvättade en maskin tvätt och veckohandlade.

Idag: Är jag på jobbet som vanligt, dock ska jag bara jobba till klockan tre drygt. Axels skola har studiedag så han var med mig i morse och är nu med sin pappa ett par dagar. I eftermiddag ska jag träffa Claire för första gången på väldigt, väldigt länge. Kanske blir det en promenad i Slottskogen med barnen och förhoppningsvis mycket tjejsnack.

Imorgon: Har jag möte med min handledare klockan 9 på morgonen. Sen är det jobba som vanligt. Axel har spanska så jag får gå till hans skola klockan 2 och förflytta honom några 100 meter. Sen får jag se om det blir tillbaka till jobbet, skriva på uppsatsen eller en snabbis in på HM.

Om ett år? Räknar jag med att vara tillbaka i Chile igen. Alejandro, pojkarnas pappa, vill åka dit och göra sitt ex-jobb. Axel kommer gå i skolan och Andy i förskolan. Jag skulle gärna vilja läsa Master in Laws in International Law i Santiago. Förhoppningsvis finns det ett hus, en hund och lite planer på ytterligare djur och barn.

Jag utmanar ÅSA och INGRID!

Dagens meny

Jag ska snart skriva en riktig blogg, men jag är för trött för att tänka. Jag tror att kroppen ger sig på hjärncellerna istället för fettcellerna i brist på kolhydrater....

I går blev det fisksoppa till middag på Axels begäran. Räkor är hans nya passion. Innan dess åt jag en skiva parmaskinka och en bit brieost samt tomat när barnen åt mellanmål. Till "kvällsmat"; ett äpple, en kopp rött te och ett glas vin. Även det rött.

Till frukost idag var det omelett med rökt skinka. Igen. Lite ost på toppen och en tomat till. Man får ju unna sig lite när det är fredag! Till lunch kommer det bli resterna av gårdagens fisksoppa. Till middag antagligen stekt kotlett med wookade grönsaker och rödvinssås. Fruktsallad med vispgrädde till efterrätt.

På lördag ska jag på fest så då blir det kanske lite för mycket alkohol men jag ska försöka hålla mig till vin. Det ska ju inte bli så varmt så då är det lättare att hålla sig från cider.

Efter lunchen

Nu har jag ätit lunch så nu mår jag bättre, puh! Det blev kyckling, rotfrukter och yoghurtsås och sallad.

Yr

Känner mig lite snurrig. Är inte full utan har snarare kolhydratabstinens. Kroppen skriker efter socker. Synen är inte riktigt som den ska, har ett visst tunnelseende. Är trött och frusen. Det blev ingen middag igår. När jag kom hem var jag så trött och hungrig att jag slängde i mig flera miljoner kalorier i ost och parmaskinka, samt två tomater och lite gurka. Sen så var jag inte hungrig när det var dags för middag utan drack bara mer kaffe och åt en bit mörk choklad och ett äpple. Det är tur att jag har barn, annars hade jag nog vägt 100 kg och haft näringsbrist. Till frukost idag blev det bara yoghurt och sen ett äpple till 10-fikan, jag är dödstrött på ägg. Till lunch ska jag ut och äta med min kompis Malin, grekiskt. Får se om det går att få någon bönsallad eller kanske grekisk sallad och nåt kött. Bikinisäsongen here I come!

2 veckor

I morgon är det bara två veckor kvar! Kan tyckas länge man har man varit ifrån varandra i 2½ månad som känns ju två veckor ganska överkomligt. Det känns helt overkligt. Om två veckor kommer jag vara ett asplöv.

Uppsats

När jag kommer hem ska jag skriva på min uppsats. Efter jag har handlat Brieost alltså. Pappa ska hämta barnen så att jag får jobbat på uppsatsen. Det behövs. Efter ett halvår i Chile har jag skrivit 14 sidor. Och de skrev jag i förra veckan. Måste, måste bli klar snart. Har lånat fem böcker idag, varav fyra på engelska. Så segt! Skriva uppsats är verkligen inte min grej. Jag hade gärna skrivit ett gäng tentor istället. Men det är bara att bita ihop. A woman´s gotta do what a woman´s gotta do.

Godissug

16:28 Jag är godissugen. Vill köpa en stor påse lösgodis på vägen hem. Får bli brieost, parmaskinka och nötter istället.

Dagens meny

Det blev lammfärsbiffar med rödvinsås, bönor och oliver till middag i går. På IKEA. I dag blev det samma frukost som igår, omelett med rökt skinka. Till lunch blev det Kinamat. Kyckling och grönsaker i vitvinsås men sallad istället för ris. Två bitar mörk choklad till kaffet. I kväll tänkte jag göra ugnsbakad lax så får barnen äta upp riset och jag kör wookade grönsaker. -1 kg på två dagar...

Start BMI: 25,2
Dagens BMI: 24,8

Målet är väl cirka 24 just nu vilket är en viktnedgång på 2,5 kg. Som lägst har jag legat på 22,4 och 23,2 är önske-BMI (= -2 kg till förut de 2,5).

GI

Jag och min vän har börjat med GI. Och promenader. I mån av tid.

Tänkte rapportera gårdagens meny:

Frukost: Yoghurt (med lågt GI-värde)

Lunch: Sushi (klart fusk trots att jag bara åt hälften av riset)

Middag: Sallad på ruccola, svarta bönor och rödlök, stekt fläsk, gurka och tomat


Idag:

Frukost: Omelett på 2 ägg och rökt skinka

Lunch: Gårdagens middag fast keso istället för rödlök

Middag: ? Kanske fullkornpasta med vitlök, tomater, oliver och ost. Borde egentligen hoppa över all pasta så här under "kurandet".

Här finns det GI-menyer: http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200801/23/20080123145246_Icak600/20080123145246_Icak600.dbp.asp
http://www.gi-metoden.nu/

Adriana har lämnat oss

Adriana gick bort i bröstcancer i lördags kväll. Vi (jag och exet) hade varit och besökt henne på förmiddagen, då var hon redan i koma. Vi kom försent, hade vi kommit senast på tisdagen hade vi kunnat prata med henne. På onsdagen försvann det sista av hennes hörsel. Sedan i fredags morse var hon i koma. Hennes vän Lorena, hennes man Jan och hennes pappa från Mexico var hos henne när hon dog. Nu har hon fått frid. Hon behöver inte försöka andas med allt slem i halsen. Hon behöver inte morfinplåster och hemsjukvårdens injektioner av morfin och lugnande var tredje timma dygnet runt. Adriana var ett stark och glad kvinna. Skrattade alltid, kom alltid på alla kalas etc. hur trött hon än var av cancern. Min ex-svåger Franco som är blyg och inte gillar någon avgudade Adriana och var säkert lite förälskade i denna 10 år äldre lilla skrattande kvinnan. Nu är hon hos sin katolske Gud och alla helgon får vi hoppas. Måste vara skönt att ha en sådan tro.

Jag är ledsen att jag inte hade någon kontakt med henne de sista åren. Det var först för en dryg vecka sedan som jag fick veta hur sjuk hon var. När jag och Alejandro separerade förlorade jag kontakten med i stort sett alla våra spansktalande vänner. Hela tiden tänker man att man ska ringa, att det varit roligt att återuppta kontakten etc. Det gäller att göra det idag, i morgon kan det vara för sent!

Kärnfamilj på tre?

Den första delen skev jag 20 juni förra året, den andra delen är skriven idag.

Kan man vara en familj om man är en vuxen och två barn? när jag en dag satt hos Ingrid, som ibland kan vara mycket klok, och grät över den spruckna kärnfamiljen sa hon att om det är vad jag vill ha, middag klockan 6 med duk på bordet, så får jag väl ha det då. Då får väl du och barnen vara en kärnfamilj, sa hon. Jag tyckte det var ganska dumt sagt, då. Nu, när jag har slutat gråta, så inser jag att det var mycket klokt.

Nu, nästan ett år senare så har vi just det där, klockan 6 vid dukat bord. Fast det är klockan 7 numera. Och istället för att slänga fram fiskpinnar till barnen (fast det fick de faktiskt igår, enligt önskemål) och själv äta en smörgås vid diskbänken så sitter vi nu, varje kväll, ner vid dukad mat och äter riktig, lagad mat. Man kan ju inte låta bristen på en man hindra en från att leva det liv man vill leva!

Bloggtorka

Det är inte bara min blogg som verkar ligga nere, det är lite allmän bloggtorka bland mina vänner. Det gör ni rätt i, man ska vara ute i det fina vädret när man kan. Det gäller att passa på. På måndag blir det kallare igen. Sen kommer det att regna hela sommaren. Kalla mig gärna pessimist men om man förväntar sig det värsta kan man inte bli besviken, hehehehe.

Idag ska vi gå på Liseberg. "Hela familjen" som mina stackars skilsmässobarn upprepar hela tiden som något slags mantra. Barnen, jag, deras pappa, min mamma och ev. min pappa också. Barnens pappa fyller år idag och ville äta tårta med Buspojkarna så då blev han medsläpad till Liseberg. Så kan det gå. Han ska hämta barnen efter lunch, skönt då får de en kort dag. Sen ska de till landet i helgen med mormor och morfar. Jag vill också följa med, det vattnas i munnen när jag tänker på lukten av grillat kött. Men jag ska försöka jobba med min uppsats. Måste runt till ett par olika bibliotek (varför har vi ingen campus i Göteborg?) och låna böcker. Vill skicka in minst 15 sidor på fredag och sen lika mycket till innan Patricio kommer. Om mindre än 3 veckor! Nu är det snart!!! I kväll ska jag och Åsa gå ut och gå, visst ska vi Åsa? Ska bli härligt, en ökning med cirka 300 000% om vi kommer iväg. Ut i solen och NJUT!

Telefon

Jag har nu telefon. Däremot ingens telefonnummer då minneskortet sitter kvar i min telefon som är inlämnad hos 3.

Telefontrassel

Min telefon har ingen mottagning. Någonstans. Det innebär att jag inte kan ringa, ta emot samtal, skicka meddelande eller få meddelande. Så att ni vet. Hoppas åtgärda detta under dagen.

Shoppinggalning

Jag har shoppat loss! I går var jag iväg med vännerna från den roliga tisdagskvällen och shoppade loss. Det blev sex (6!) par skor på Skopunkten (3 par till mig, 1 par till Axel, 1 par till Andy, 1 par till Isidora), en klänning, två par byxor och två blusar på HM och ett par guldörhängen på Guldfynd. Med undantag av nämnda skor var allt till mig! Måste säga att jag kände mig stolt som mamma som klarade att shoppa loss så till mig själv utan att ens titta in på HMs barnavdelning. Låter kanske konstigt men som mamma (förälder?) är det så lätt att bara köpa, köpa till barnen och försumma sig själv. NU var jag verkligen i behov av både kläder och skor. Jag hade ett par pumps, två par knähöga stövlar, ett par gummistövlar samt flip-flops i garderoben. Inget direkt lämpligt för maj i Göteborg. Inte ens gummistövlarna...peppar,peppar... Och vad det gäller kläderna, jag ska till Stockholm på måndag i jobbet och har slagit hål på knät på mina enda icke-jeans. Blev mycket glad när jag hittade city-shorts i samma tyg så att de matchar min kritstrecksrandiga väst och kavaj. Samt att jag inte hade någon skjorta att ha till. De andra kläderna samt örhängena var enbart en bonus. Nu ska jag se om jag kan hitta en portfölj så att jag kan "business-womana" mig på tåget till Stockholm. Det blev tåg och inte flyg, men man kan inte få allt...

Vad är det här?

Vad är det som händer? Eller inte händer snarare? Ingen av de bloggare som jag läser varje dag har skrivit något i dag och knappt någon sen i onsdags. Vad har ni som jag inte har? Ett liv???