Kampen mot kilona har börjat!

Jag vill inte vara både 30 och tjock! Och det hjälper inte med protester om att "du är väl inte tjock!" Jag känner mig inte bekväm som jag ser ut idag, tycker inte om att visa upp mig varesig med kläder eller utan (inte för att det blir så mycket av den varan, regningt och dant är det också) och då jag nu nästan är 30 är jag faktiskt gammal nog att själv avgöra vad jag känner.

Normalt så går jag upp ett par kg på hösten och ytterligare något på jul och sen ner under våren. Men denna vår har varit stressig och jobbig och ingen viktminskning har det varit tal om. Redan juni och vågen pekade fortfarande på 64 kg trots att min idealvikt är 58 (och drömvikten 55 kg). Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag träffade en kille som sa -"Jag gillar mulliga tjejer som du..." Han menade inget illa men det var nära att han fått en stor fet smäll. med tanke på min framtid som toppadvokat fick jag istället nöja mig med att tala om att i Sverige är det lika illa att säga till en kvinna att hon är tjock som att hon är ful.

Nu har jag i alla fall bestämt mig. Inte ska jag vara (så) tjock när jag fyller 30. Och inte ska jag komma till Chile med fler kg än när Andy var nyfödd. Min höggravida svägerska väger fortfarande mindre än jag... Nu är det nolltolerans mot godis, kakor,dricka, glass etc. i veckorna men på helgern får det väl bli något gott. Jag inser att samma restriktion borde gälla vin och annan alkohol men det känns svårare. Inte för att jag dricker så mycket egentligen men man vill ju gärna passa på när tillfälle ges, eftersom det inte ges så ofta. Jag har en tendens att äta (onyttigt) på kvällarna så numera borstar jag tänderna samtidigt som barnen, på så sätt blir det bara lite frukost, lunch och middag samt nån frukt till mellanmål. Och kaffe. Kärlek eller kaffe? Det är nästan samma sak tycker jag. Väldigt väldigt gärna hade jag velat träna också men det får bli en annan gång i ett annat liv. Jag försöker cykla, gå och ta trapporna. Det får räcka just nu. Hoppa studsmatta på landet och leka med barnen är också motion.

På jobbet gör de inget annat än att äta choklad, glass och tårta. Och hela tiden frågar de och frågar om jag inte ska ha fast jag har sagt att jag ska banta. Det gör mig bara mer motiverad. Envis som en åsna. Jajamen.