Inte lätt vara svensk i dagens Sverige

Satt i går (av någon outgrundlig anledning) på en bar med ytterligare två svenska kvinnor och tre svarta, kubanska män. En, möjligtvis något alkoholpåverkad, svensk (hyfsat snygg!) man försökte oupphörligt bjuda upp en av de andra tjejerna. Hon sa nej och nej och nej. Han gav sig inte. Vi andra skrattade så vi skakade. Man måste ändå beundra en sån uthållighet! Efter ett tag kom den svenska mannen tillbaka och försökte med samma tjej, igen. Med samma resultat. Och jag tänkte att det är inte lätt av vara en svensk juste man i dagens Sverige. Det är väl ingen stadshemlighet direkt att jag inte är så förtjust i den svenska mannen eller "killen". Jag ifågasatte en gång varför folk skriver "40-årig kille" i sina kontaktannonser. Det är väl ingen som vill ha en 40-årig kille? Vill man ha en 40-åring så vill man väl ha en man? Inte konstigt att de måste sätta in kontaktannonser. Min arbetskamrat Ulf svarade då att om man skriver man så har man mycket att leva upp till...

Hur som helst, även om jag inte är nåt stort fan av den svenska mannen så kan jag ju se att de har fantastiska kvaliteter som man verkligen borde uppskatta. Jämlikhet t.e.x. Och ärlighet. Men däri ligger mycket av den svenska mannen svårigheter. För medan den svenska mannen klämmer 7 starköl och därefter smeker dig lite tafatt på ryggen och säger "du är söt" så säger vilken kuban, turk, iranier eller chilenare lätt helt nykter att du är världens vackraste kvinna och att han älskar dig. Nästa gång ska du översätta uttalande nr. 1 med "villa, vovve, bolån" och uttalande nr. 2 med "jag är kåt". Då kommer den svenska mannen plötsligt till sin rätt.