Fotbollsmorsa

Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Inte för att jag är bättre än någon annan eller för att jag har större tur i livet än någon annan. Men Axel har aldrig varit intresserad av fotboll. Visst förstod jag att jag, i någon avlägsen framtid när Andy uppnåt högre ålder, skulle tvingas till detta men att det skulle ske nu hade jag inte alls tänkt mig. Plötsligt fick Axel för sig att han ville börja spela fotboll. Först trodde jag bara att det var något som skulle gå över men han insisterade.

Jag fick kolla upp saken och några dagar därpå började Axel spela i Sandarnas BK, P-01. Och det var ju roligt. Axel kan behöva springa av sig lite och en hobby är ju aldrig fel. Barn behöver aktiviteter. Och mammor behöver vila. För vad jag inte tänkte på var att fotboll för Axel betyder att jag behöver tillbringa minst två, tre timmar i regnet varje vecka. Med Andy. För inte är det nog med att det är träning varje måndag. På onsdagarna spelar de match. Och varje gång måste man ju följa med vilket innebär att lyssna på Andys "jag vill gå hem" i en timme, alt. spela boll med honom.

Dessutom så är träningen klockan 5, (vilket är helt okej, jag hämtar barnen kvart över 4 och det passar perfekt att åka dit till 5) och det innebär att barnen måste ha mellanmål med sig. Matcherna spelas dock inte förrän 6 eller så sent som kvart i 7. Delvis blir det väldigt sent innan man är hemma och delvis måste jag packa ner en hel matsäck till barnen. Hade det början klockan 6 kunde vi hunnit hem, men eftersom de ska träffas 17.30 så måste jag släpa med mig matsäck. Samt fotbollskläder. Som man måste komma ihåg att packa samt hinna packa kvällen innan. Och så blir det extra tvätt också. Petra, hur GÖR DU med fyra barn???