Feminism, familj och förverkliga sig själv

Jag skrev ju i förra veckan ett inlägg om att lämna sina barn på förskolan och sånt sätter alltid i gång tankarna för mig. I går hade jag besök av en bekant och vi pratade om allt mellan himmel och jord (man hinner avhandla en hel del på 4½ timme...) bl.a. arbete. Jag hävdade att jag skulle ha svårt att ta en anställning som jurist eftersom det kräver arbetsdagar från 8 till 19 och barnomsorgen stänger 17.15 (jag hämtar i dagsläget en timme innan dess) och han då frågar om det inte finns "Nattis" att tillgå. Jo, rent teoretiskt så gör det ju faktiskt det. Sjöelefanten ligger på promenadavstånd från mitt arbete. Och det finns säkert förskolor som har öppet till sju, åtta på kvällen också, jag menar alla Handelsanställda behöver väl också barnomsorg. Men egentligen handlade det ju inte om den fysiska möjligheten om att lämna barnen 12 timmar om dagen utan om den psykiska, om "det är mina barn och jag vill se dem i dagsljus! Så det så!". För som I säger, den som vill ha barnen på föskola 11 timmar om dagen kanske skulle ha skaffat en guldfisk istället? Jag vet att det låter hårt och jag vet att jag låter som mer AP än jag är (eller tror att jag är) men jag vill faktiskt ha tid och ork att se mina barn. Och inte bara på helgerna.

Jag har ju tidigare skrivit om att jag söker jobb och om jag skulle råka få något så blir det kanske andra bullar. Tänk om jag skulle få ett jobb på heltid i Hisings Kärra. Då blir det inte så roligt. Å andra sidan så är det ju inte bra för någon att ha ett otryggt jobb heller. Både oron för att inte få vara kvar och penningabristen den dagen det händer är dålig för mig och för barnen. Så vad gör man?

Skulle det vara så hemskt att stanna hemma med barnen om man hade möjlighet? Kanske jobba deltid och/eller hemifrån. Jag är utbildad jurist. Jag är inte korkad. Jag vet det och det räcker för mig. Jag har inget behov av att bevisa något för någon. Det här är inget feministiskt manifest, det är mitt liv! Och förmodligen får jag bara ett. Skulle det vara så hemskt om jag ägnade några år åt mitt enda liv till att se mina barn i dagsljus istället för att läsa §§?

Livet är för kort för dåligt vin och övertid!