Inkomster och utgifter

Jag trodde aldrig det skulle drabba mig. Jag trodde att det var sånt som bara hände andra. Precis som bara-prata-om-barn, otrogna män, gråa hår och celluliter. Men även i detta fall hade jag fel. Jag trodde att jag var annorlunda, att jag var så påläst och medveten. Jag trodde att jag var så van att leva med dålig ekonomi att jag inte skulle låta mig dras med. Men, som sagt, Jag hade fel. Även i mitt fall har det blivit så; ökade inkomster betyder ökade utgifter. Och tyvärr inte i proportion till de ökade inkomsterna.

Jag har högre inkomst idag än någonsin tidigare, länge levde jag på studiemedel, extrajobb och fick inte ens något underhållsbidrag. I dag har jag lön och underhåll. Jag borde ha det bättre ställt än någonsin. Kanske är det tiden i Chile som gjort det, sex månader då jag kunde ha hus och hushållerska och hade råd att göra vad jag ville. Kanske är det bara så att spärrarna släppt när jag inte behöver vända på varje krona. Jag köper inte dyra saker men jag köper dyrare saker än innan och jag köper mycket. Barnen behöver nya vinterkläder= beställer nya på HM, 800 kronor. Inte så dyrt förstås men jämfört med att jag alltid tidigare köpt på Ullared så blir det ändå en del. Andy behöver ny säng = iväg till IKEA, visserligen en av de billigare men 1000 kronor jämfört med ett par hundra på Blocket... Och så fortsätter det, lite soltorkade tomater här, en lunch där, klart vi ska gå på bio, 10-kort på Åbybadet, spårvagnskort istället för cykel etc. etc. etc. Och plötsligt är man fattigare än man var innan löneökningen.

Till mitt försvar ska jag säga att jag höjt mitt månadssparande också. Men ändå, man vill ju inte bli mer stressad av mer pengar. Nu är det köpstopp för alla kläder under oktober månad. Undantag en vinterjacka till mig för det måste jag ha. Jag slängde min för två år sedan för att inte gå med den gamla slitna ett år till utan tvinga mig att köpa en ny. Men inte minsta lilla trosa eller strumpa mer. Och inga dyra Clinique produkter, inga besök hos Karro och matlåda minst 4 dagar i veckan. Och därmed basta!

De vann!!!

I går vann Axels lag Sandarna BK P01 sin första match, med 2-5. Så kul!!!

Varannan vecka

Dett är ingen kritik mot någon. Bara en allmän reflektion. Jag lovar och svär.


Den sista tiden har jag pratat en del med mammor som inte bor ihop med barnens pappor. En del har barnen nästan jämt (som jag) och en del har dem (bara) varannan vecka. De som har sina barn varannan vecka är verkligen förespråkare för denna uppdelning. De tycker att så måste man ju göra och han MÅSTE ju ta sitt ansvar och HA barnen MER och du MÅSTE ju TVINGA honom. Jag tänker aldrig tvinga någon att vara med mina barn. Att få vara med mina barn är en ynnest som bara jag och min mamma har rätt till. Okej då, min pappa också. Jag vill ha mina barn nästan hela tiden.

Jag vill inte att barnen ska vara hos sin pappa varannan vecka av följande anledningar:

• den tiden de är hos honom är de ju INTE hos mig
• jag är en bättre förälder, jag tror inte att det bästa för barnen är att vara där halva tiden
• barn ska inte behöva vara hos någon som tvingas till umgänge med dem
• ingen ska tvingas till att umgås med någon/ta sitt ansvar

Vidare anser jag att pappa (eller mamma) är inget man är, det är något man gör. Det räcker inte med att ha sex en gång för att man ska kunna titulera sig pappa. Förälder är den som byter blöjor, vaknar nätter, VAB:ar, hämtar och lämnar, tröstar, matar, älskar, klär på, spelar fotboll, tjatar, kramar, blåser, lagar mat, tvättar hår, plåstrar om, skriker, skäller, pussar, leker, läser sagor, förhör läxor, åker på utflykter, går på föräldramöten, går på skolavslutningar, oroar sig och alltid, alltid tänker på barnets bästa.

Oavsett om man är biologisk, juridisk eller social förälder. Eller något annat. Barn är varken en rättighet eller en skyldighet. Barn är en förmån och en lycka som inte går att mäta i pengar eller förklara. Bara upplevas.

Bra början

Strax innan 8 i morse ringer det på dörren (hantverkarna som byter dörrarna i vårt hus ska komma och hämta nyckeln) och utanför står en jättesnygg hantverkare. Jag ger honom vår nyckel och stänger dörren. -"Mamma, varför gav du honom din nyckel", frågar Axel genast. -"För att jag tyckte han var söt", kan jag inte låta bli att svara. Det stackars barnet är helt mållöst.

Så mycket att lära så lite tid!

Efter att jag tog tag i mina gamla synd.. förlåt spanskastudier i går så har jag fått en väldig lust att studera mera. Jag vill läsa klart denna kurs och sen ytterligare en termin (30 hp) spanska och sen kanske 15 poäng på distans. Och så skulle jag vilja läsa engelska också, ett år (60 hp) i alla fall... För att inte tala om att jag har en Skatterätt II kvar att tenta av och så väldigt gärna skulle vilja läsa Internationell personbeskattning. Och så måste man ju liksom jobba och försörja sig på samma gång så mer än studier på halvtid kan det inte gärna bli. Nåja, kursen i Internationell personbeskattning går ju inte på halvtid direkt så där är det ju bara att bita i det sura äpplet och läsa den parallellt med (heltids-)jobb. Förhoppningsvis kommer ju Patricio vara här då så att det går att lösa det praktiskt. Kanske kan jag få några timmar betalt från jobbet också som jag fick när jag läste Skatterätt II. So little time, so many books....

Spanska

Nu när jag snart är klar med min uppsats och kunde titta på Tv på kvällarna...så har jag bestämt mig för att läsa klart mina 20 poäng (30 hp) i spanska. Så fyra måndagar i rad ska jag nu gå på föreläsning i fonologi. Dagens föreläsning var riktigt intressant. Betydligt intressantare än engelsk fonetik i alla fall. Nu funderar jag på vad jag ska läsa till våren; spanska, engelska eller skatterätt?

Gravid?

Om det skulle råka vara någon som undrar varför det är så mycket tjat om mat och motion på den här bloggen plötsligt så kan ni kolla in nedanstående mindre smickrande bilder:

Hurtbulle

Så har man då börjat dagen med att simma 1100 meter. Då måste man ju få skyta om det någonstans, ingen idé att ta studenten om man inte får skråla "för faan vad vi är bra", liksom. Och i går gick jag till jobbet. Och jag har inte ätit godis på evigheter och äter nästan inga kolhydrater. Ändå står vågen helt still. Ibland är det lätt att ge upp.

Utmanad om MODE

Vem skulle vara en sämre kandidat än jag för att skriva om mode? Jag vet absolut ingenting om mode och hade det inte varit för regelbundna utflykter till Chile hade precis ALLT i min garderob varit HM. Detta hindrade dock inte Petra från att utmana mig. åja, jag kan väl klämma fram en åsikt om dessa tio saker i alla fall.

1. Spets: Gillar INTE på kläder (även om volanger är ännu värre på alla som fyllt typ 8) däremot på underkläder även om jag med ålders rätt blivit allt bekvämare och allt mindre sexig.
2. Höga stövlar: Jag ÄLSKAR stövlar, har väl åtminstone 8 par för tillfället. De ska helst vara både höga och högklackade.
3. Vadlånga kjolar: Nej! Inte snyggt, ger fula tantiga ben. Jag försöker hålla mig precis på eller under knät, döljer lår men visar fortfarande lite ben.
4. Baggy jeans: Inte riktigt min grej. Inte på mig och absolut inte på män. Jag vill gärna se some ass.
5. Det dressade modet: Det är mer min cup of tea. Jag klär mig som den jurist jag (snart) är och vill gärna ha en man i kostym. Däremot får det inte bli för mycket english countryside för det ser jag bara tråkig och töntig ut i.
6. Halvöppna skor, typ håliga skor : förstår inte riktigt frågan. Är det foppatofflor så går det bort. Håliga gympaskor är en okej sommarversion till gympaskor/sandaler. Min ex-man och min nuvarande har likadana eller som den senare sa; "det är bara att erkänna, du har bra smak!"
7. Kilklackar: snyggt och bekvämt. Tyvärr svårt att få tag i.
8. Capen: Får mig att tänka på Dracula. Eller Working girl anno 1987.
9. Leopardmönstrat: Får mig att tänka på valfri hårdrocksgrupp anno 1987. Usch!
10. Kappor i glada färger: Japp, det är jag. Har en röd och tittade på en cerise inför hösten/vintern. Skulle kunna tänka mig en i mörk turkos också.
11. Rutigt: Nix.
12. Väst: Har jag så gott som dagligen, alltid snyggt. Mindre formellt än kavaj och passar både till skjorta eller t-shirt. I dag har jag faktiskt både väst och kavaj. Och shorts.
13. Hatt och andra huvudbonader: Jättesnyggt på andra men jag har nog fel frisyr. Jag gillar mina gubbkepsar men inte till glasögon.

Vem ska jag utmana då? Får försöka ta några andra än de vanliga: Åsa L, Christel och Nadia.

Trädgård är det nya sexet?

Trädgår är det nya sexet? Jag vet att det inte vad jag som skrev det, jag har snott det rakt av av Marian Keyes. Efterapning är den högsta formen av komplimang eller hur är det nu man säger? Jag antar att det har att göra med att jag håller på att bli vuxen. Eller tant (mer om det i ett senare inlägg) men jag har blivit väldigt sugen på att odla. Jag har alltid velat ha en trädgård och rosor men nu kommer drömmar om örter, tomater och bönor. På min balkong som tidigare med tur innehållit två slitna stolat finns numera en stor blommande buskros, en frodig blå blomma samt en uppsjö av diverse bönor, sockerärtor och minitomater. Och jag vill ha mer! Det lilla jag har är fint som dekoration men tänk att kunna ha sin egen salladslök, ruccola (min mamma har hur mycket som helst!), timjan och tomat i maten.... Mmmmmmm. För att inte tala om spännerna med äpplen som min mor levererar från deras trädgård på landet. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill oxå ha!

Skolfotografering (eller Dagens I-lands problem)

I dag ska det tas skolfoton in Axel och Andys skola. Alla barn uppklädda i klänningar och skjortor. Utan Axel och Andy som hade t-shirts på sig. Fast jag valde länge vad de skulle ha. Nästan alla "finkort" som finns på dem (födelsedagar etc.) har de turkosa skjortor på sig så jag var lite trött på det. Och så ville jag ha något neutralt så att man kunde ha bilderna framme utan att det skar sig. Det är mycket att tänka på. Det blev svartvit-randiga t-shirts.

Naturligtvis ramlade Andy och slog sönder läppen igår så han kommer att se ut som om han har gomspalt. Har man tur som skyms det väl av det långa håret som han vägrar klippa. Gullunge!

God morgon, god morgon!

Hoppas alla haft en skön helg. Det har jag. Strålande väder och hela dagen ute i går i samband med "Sandarnas dag" (Axels fotbollslag) resulterade i att jag brände mig(!) i ansiktet i går. I september! Jag säger då det. På kvällen var vi dödströtta och barnen valde att ta på sig pyjamas efter att ha badat klockan 4 på eftermiddagen. Sen blev det pizza till middag för barnen. Tjugo i sju var de i säng. Då hade Axel tittat på klockan och konstaterat att den var 8. Att det var "fel" visare som stod på 8 brydde jag inte mig direkt om att berätta för honom, hahhahähähöhö. Själv kollapsade jag i soffan med Bridget Jones och ett glas vin. I dag är det fotboll igen.

Som vanligt...

Nu är klockan kvart i tre och det återstår bara för mig att säga;

Trevlig helg!

Själv ska jag ägna helgen åt barnen; Marko har kalas på lördag och på söndag är det Sandarnas dag med Axels fotbollslag. Ha det gott!

Mat, motion och vikt

I går var Malin och jag hemma hos My och hade en jätterolig tjejkväll. Som alltid i det gänget så blir det massor av skratt och vi har så mycket att prata om så vi hinner aldrig prata klart om nåt utan glider bara från det ena till det andra. My hade lagat jättegod paella. Och till efterrätt fick vi vaniljglass med hallon och blåbär. Väldigt väldigt gott! Men inte så GI kanske. Jag tröstar mig med att det kunde varit värre. Vi åt sallad till maten och drack rött vin. Och det var mycket kyckling och grönsaker och inte så jättemycket ris Och vi åt inte bröd till och drack inte öl. Skademinimering som min nya husgud Ulrika säger.

I morse var det upp i gryningen. Klockan 6 ringde väckarklockan och strax efter 7 träffades Tanya och jag vid Valhallabadet. Först var det vägning, jag hade väl misstänkt att min våg var lite snäll men att få svart på vitt att man väger 2 kg mer än man (inbillar sig) tror att man gör är ändå aldrig roligt. Efter denna förnedring blev det simning, jag simmade 1000 meter och sen var det dags för bubbelbad, dusch och bastu. En fantastisk början på dagen. Nästa torsdag är det dags igen!

GRATTIS SALVADOR

Grattis Salvador som fyller 7 år idag!

Vi önskar att vi kunde vara hos dig!

Dagens smiley

God Morgon!

Metro har ju börjat att sätta glada gubbar på sina goda nyheter så jag tänkte att jag kan göra likadant.

När jag lämnat Axel så kom hans fröken, Anna, ut med en skrivbok i handen och skrattar. -"Ursäkta", säger hon "men det är så roligt att se vad barnen gör". Det var absolut inget elakt skratt utan ett varmt, lyckligt skatt som verkligen visade hur intresserad hon var av sitt arbete och av barnen. Vilken lycka att ens barn har sådana engagerade, intresserade pedagoger.

GI recept

Fick just ett SMS, kokböckerna med GI recept som jag beställt från Bokus finns att hämta. Åh vad roligt det ska bli! Och gott! Jag har beställt en bok som heter GI in the city och en bok med GI recept för familjen. Det är från den första som recepten i artikeln jag skrev om var ifrån, lätta goda recept utan fjorton krångliga ingredienser Och den andra utlovar recept på mat till hela familjen på 20 minuter. Kan det bli bättre?

Pyjamas

Jag har köpt en pyjamas Inte så speciellt kanske om det inte hade varit för att jag inte ägt en pyjamas sedan min mamma slutade köpa mina kläder. Jag har sovit naken eller max i trosor. Men av olika anledningar så har det blivit att jag har börjat sova mer och mer i t-shirt och träningsbyxor. Det började väl med att jag var i Chile, det är så kallt inne så man sover med så mycket kläder man bara kan. Sen så sover Patricio alltid i pyjamas (han är ju van vid Chiles inomhusklimat) och det kändes lite, tja, desperat att krypa ner naken brevid en man i pyjamas Så då började jag sova (eller i varje fall lägga mig) i t-shirt eller linne. Och sen när han åkt hem så blev det plötsligt väldigt kallt i sängen. Särskilt som jag tycker om att vädra ordentligt under dagen. Och så börjar barnen bli så stora så det känns lite olustigt att ligga med tuttarna i vädret när de kommer in på morgonen. Men anledningen till att jag bestämde mig var i söndags morse när jag gick upp i min "pyjamas" (träningsbyxor och t-shirt) och fixade frukost till Axel och mig. Så mysigt att bara kunna gå upp och gå och skrota i pyjamas på morgonen. Fast det hade ju varit trevliga med en söt pyjamas istället för ett par urtvättade mysbyxor... Och tänk vad skönt med något att ta på sig efter man duschat på kvällen... Eller bara för att krypa upp i soffan i... Sagt och gjort, en svart pyjamas inhandlades på HM. Och fast det är Hello Kitty på den så kändes det som ett steg upp i vuxen-trappan.

Ingen bloggar

Eftersom ingen av mina favoritbloggare har skrivit något sen sist jag var inne och kollade så får väl i alla fall jag slänga ihop ett snabbt inlägg. Inte kasta sten i glashus liksom. Sen kan jag klaga bäst jag vill! Jag förstår att I haft det mycket med flytt och så men så fint som ni har fått det så har du faktiskt tid att lägga några minuter på att uppdatera din blogg! Och Å, vad har du för ursäkt? Och Novas vagn i all sin heder men jag vill hellre höra om Folkskygga haggans flytt! Och varför har det inte kommit några nya bilder från huset i Chillan?

Jag håller faktiskt på med något JÄTTEtråkigt på jobbet, jag behöver alla roliga avbrott jag kan få! Något litet kan ni väl skriva. En hälsning eller så?

Själv ska jag tvätta när jag kommer hem från jobbet. Och så tänkte jag sätta mig med småpillet som inte är klart på uppsatsen än. Så kul ska jag ha det. Var är GLAMOUREN? Annars är det mest regn och rusk och det börjar rycka i flyttnerven igen.

Feminism, familj och förverkliga sig själv

Jag skrev ju i förra veckan ett inlägg om att lämna sina barn på förskolan och sånt sätter alltid i gång tankarna för mig. I går hade jag besök av en bekant och vi pratade om allt mellan himmel och jord (man hinner avhandla en hel del på 4½ timme...) bl.a. arbete. Jag hävdade att jag skulle ha svårt att ta en anställning som jurist eftersom det kräver arbetsdagar från 8 till 19 och barnomsorgen stänger 17.15 (jag hämtar i dagsläget en timme innan dess) och han då frågar om det inte finns "Nattis" att tillgå. Jo, rent teoretiskt så gör det ju faktiskt det. Sjöelefanten ligger på promenadavstånd från mitt arbete. Och det finns säkert förskolor som har öppet till sju, åtta på kvällen också, jag menar alla Handelsanställda behöver väl också barnomsorg. Men egentligen handlade det ju inte om den fysiska möjligheten om att lämna barnen 12 timmar om dagen utan om den psykiska, om "det är mina barn och jag vill se dem i dagsljus! Så det så!". För som I säger, den som vill ha barnen på föskola 11 timmar om dagen kanske skulle ha skaffat en guldfisk istället? Jag vet att det låter hårt och jag vet att jag låter som mer AP än jag är (eller tror att jag är) men jag vill faktiskt ha tid och ork att se mina barn. Och inte bara på helgerna.

Jag har ju tidigare skrivit om att jag söker jobb och om jag skulle råka få något så blir det kanske andra bullar. Tänk om jag skulle få ett jobb på heltid i Hisings Kärra. Då blir det inte så roligt. Å andra sidan så är det ju inte bra för någon att ha ett otryggt jobb heller. Både oron för att inte få vara kvar och penningabristen den dagen det händer är dålig för mig och för barnen. Så vad gör man?

Skulle det vara så hemskt att stanna hemma med barnen om man hade möjlighet? Kanske jobba deltid och/eller hemifrån. Jag är utbildad jurist. Jag är inte korkad. Jag vet det och det räcker för mig. Jag har inget behov av att bevisa något för någon. Det här är inget feministiskt manifest, det är mitt liv! Och förmodligen får jag bara ett. Skulle det vara så hemskt om jag ägnade några år åt mitt enda liv till att se mina barn i dagsljus istället för att läsa §§?

Livet är för kort för dåligt vin och övertid!

Hamster

Att ha ett barn är som att ha en hamster som min vän brukar säga. Och det fick jag erfar i helgen när Lille prins Bus var hos deras pappa och bara stora pojken var hemma. Dessutom var han på kalas i tre timmar under lördagen så jag hann fila fötter, bada fotbad och städa klart. För övrigt är han 7-år och kan has i möblerade rum, både hemma hos min kompis Tanya och på HM. Och så har han ju ingen att bråka med när han är själv. Så fort vi mötte upp lillebror så var de igång och bråkade igen.

WALL-E

I går var jag och Axel på bio. Vi såg Disneys/Pixars WALL-E. Nu har jag visserligen inte sett Al Gores film men det här var det bästa jag har sett i miljödebatten. Svidande samhällssatyr när det är som bäst. Skarp kritik mot det västerländska (amerikanska) livet. Inte bara miljöpolitiken etc. fick sig en känga utan även fetman, bristen på motion, Internet och den amerikanska dumheten. Se den! Med eller utan barn-alibi.

Trevlig helg!

Vi ses på måndag!

I eftermiddag ska jag och barnen åka och bada på Åbybadet och sen blir det mys på kvällen. På lördag ska Andy till Alejandro och Axel ska på barnkalas. På lördag kväll ska Axel och jag hem till Tanya och äta upp kräftorna som jag fick av mina snälla föräldrar. På söndag hoppas jag vi hinner gå på bio innan Andy kommer hem igen.

Barn och barnomsorg

I går satt jag på en middag då en kvinna (som har tre barn, det minsta på 4 månader. Hon var inte med och ammades inte längre) berättade att hon lämnade sin son (han är tre nu) på förskolan klockan 5.30 på morgonen och inte hämtade senare än 16.30. Kvinnan som satt jämte (inga barn) instämde och sa att ja, alla barn måste ju gå på dagis i 10-11 timmar om dagen så att föräldrarna kan jobba. Då kunde jag inte hålla mig. Även om min mamma tyckte att jag var elak (det var jag säkert) så var jag tvungen att påpeka att jag inte tycker barn ska vara på förskolan så många timmar. Kvinna nummer 1 kände sig påhoppade och sa att hon hellre hade sitt hus än var hemma ett par timmar extra. Men jag kan inte förstå när man hinner träffa en 2-åring som går på förskola 11 timmar om dagen. Om man måste vakna 5 på morgonen och inte är hemma förrän 5 på eftermiddagen så måste en 2-åring i stort sett sova resten. Mina barn sover 10-11 timmar/natt. Det innebär ju att barnet ifråga måste lägga sig klockan 6 på eftermiddagen, eller hur?

Vad skulle ni valt? Träffa ert barn eller äga ett hus?

P.S. Både hon och barnens pappa tjänar cirka 25 000/månad och hon får underhåll för det äldsta barnet...

Bakfull och dan

Men det var det värt. Vi hade jätteroligt igår. My, Malin och jag drack vin, åt mat och pratade. En riktig tjejkväll! HÄRLIGT!

Fotbollsmorsa

Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Inte för att jag är bättre än någon annan eller för att jag har större tur i livet än någon annan. Men Axel har aldrig varit intresserad av fotboll. Visst förstod jag att jag, i någon avlägsen framtid när Andy uppnåt högre ålder, skulle tvingas till detta men att det skulle ske nu hade jag inte alls tänkt mig. Plötsligt fick Axel för sig att han ville börja spela fotboll. Först trodde jag bara att det var något som skulle gå över men han insisterade.

Jag fick kolla upp saken och några dagar därpå började Axel spela i Sandarnas BK, P-01. Och det var ju roligt. Axel kan behöva springa av sig lite och en hobby är ju aldrig fel. Barn behöver aktiviteter. Och mammor behöver vila. För vad jag inte tänkte på var att fotboll för Axel betyder att jag behöver tillbringa minst två, tre timmar i regnet varje vecka. Med Andy. För inte är det nog med att det är träning varje måndag. På onsdagarna spelar de match. Och varje gång måste man ju följa med vilket innebär att lyssna på Andys "jag vill gå hem" i en timme, alt. spela boll med honom.

Dessutom så är träningen klockan 5, (vilket är helt okej, jag hämtar barnen kvart över 4 och det passar perfekt att åka dit till 5) och det innebär att barnen måste ha mellanmål med sig. Matcherna spelas dock inte förrän 6 eller så sent som kvart i 7. Delvis blir det väldigt sent innan man är hemma och delvis måste jag packa ner en hel matsäck till barnen. Hade det början klockan 6 kunde vi hunnit hem, men eftersom de ska träffas 17.30 så måste jag släpa med mig matsäck. Samt fotbollskläder. Som man måste komma ihåg att packa samt hinna packa kvällen innan. Och så blir det extra tvätt också. Petra, hur GÖR DU med fyra barn???

HU!

God morgon!

Jag har ju nyligen klippt mig. En praktiskt typisk "mammafrisyr" dvs lite längre page. Det är bra, passar mitt tunna slitna hår. Och dessutom står det inte åt alla håll om man råkar gå och lägga sig med blött hår, som jag gjorde igår. Snyggt var det ju inte direkt, istället för att se lite busigt rufsigt ut eller sexigt sängkammarrufsigt ut så såg mitt naturliga självfall mest ut som en taskig hemmapermanent. Nåja, det kunde vart värre.

Glad i hågen drog jag på mig mina älsklings jeans, svarta tighta Levi´s och vit skjorta och väst. Lite lagom strikt/avslappnat chict tänkte jag. Nu för tiden har jag nästan alltid glasögon, mina ögon klarar inte så många timmar med linser och jag får ofta problem med dem. Jag ska få en ögonoperation i examenspresent!

Hur som helst, stressad rusade jag in i badrummet för att slänga på mig lite mascara. När jag tittar mig i spegeln tittar 45-åriga Berit tillbaka. Chockad inser jag att det är min spegelbild! Kombinationen av den vita skjortan, den taskiga hempermanenten och glasögon gör att jag ser ut som en inte särskilt välbevarad 45-åring. Spårvagnschaufför kanske. Eller mattant. En fläta i luggen, linser, 17 lager mascara och ytterligare en uppknäppt knapp i skjortan senare är jag tillbaka på rätt sida 40-års strecket. Mer än så kan man inte gärna hoppas på längre.

Söker jobb

Jag söker jobb. Jag är bara timanställd på mitt jobb och nu har det kommit signaler om att det kanske inte blir lika många timmar i fortsättningen. Och med två barn och utan A-kassan är det inget som gör att man sover gott. Men jag hittar inget jobb, jag vet inte vad jag ska söka. Som ensamstående tvåbarns mor kan man inte söka jobb på advokatbyrå, även om jag hade heft bättre betyg. Det är nämligen 9-10 timmars dagar så det går bort. Och man vill ju inte direkt sitta i växeln med en jur. kand. Och min lön är det svårt att nå upp till med ett okvalificerat jobb.

Nu ska jag gå till chilenska konsulatet och hämta Axels pass som legat där ett år. De söker en receptionist, det kanske man ska söka? Har på känn att lönen är ungefär hälften av den jag har här. Nice.

Bara en omvänd

kan vara så frälst. Och då pratar jag inte om Gud utan om GI.

Jag har alltid tillhört de som hävdar att det är fett man blir tjock av, inte socker. Att kroppen inte kan tillverka fett av socker och därmed så går man inte upp av smågodis men av choklad, typ.

Sen började min mamma med GI. Hon påstod att det var så himla bra, att hon mådde så bra. Men ner i vikt gick hon inte. Jag retades alltid med henne för det där med GI, hur bra kunde det vara egentligen när hon aldrig blev smal? Nåja, hon höll fast vid att hon MÅDDE bra av det och jag fortsatte reta henne.

Så en dag så träffade jag på en intervju med Camilla Läckberg i Amelia (http://www.amelia.se/senaste-numret/2007/amelia1807/gi-skola/index.xml)
Till skillnad från det jag tidigare läst om GI och Atkins ("vräk i dig fett- bli smal!") så verkade detta vettigt ("Ät tills du blir mätt, man blir tjock av för mycket GI-mat också"). Så jag bestämde mig för att pröva.

GI går i korthet ut på att skippa kolhydraterna,inget socker, inget bröd, ingen potatis, inget ris, ingen pasta. Först skippar man dessa produkter helt i cirka tå veckor och sen så äter man lite av dem och byter ut vitt bröd mot rågbröd, pasta mot fullkornspasta etc.

Ärligt talat så kan jag inte säga att jag är helt hundra på att det verkligen är det GI:ga i GI som gör att man går ner i vikt, kolla själva hur mycket kalorier ni lyckas få i er utan att äta vare sig bröder eller socker. Att dricka vispgrädde är inte jätteupphetsande. Och hur gott man än kan tycka att mörk choklad är så är den svår att hetsäta. Jag måste dock ge min mamma rätt, jag MÅR mycket bättre av GI. Att jag inte längre ser gravid ut beror inte på att jag gått ner så många gram i vikt utan att min svullna mage har försvunnit. Och jag har inte längre ont i magen som jag kunde få efter att ha ätit mycket vitt bröd eller mycket smågodis. Förhoppningsvis går det bättre för mig än för mamma med vikten. (Ska man vara ärligt så följer min mamma inte GI det minsta slaviskt, det är mest en ursäkt för att slippa äta potatis.)

Hem

Nu ska jag gå hem. Efter att ha varit hemma och skrivit uppsats läs latat mig) i nästan två veckor är jag inte van vid att vara på kontoret i 8 timmar. Nu har jag rejält ont i huvudet. Ska bli skönt med en timmes promenad.

Efter ett års pillande är ett första utkast av min uppsats inlämnad till handledaren. Var är champagnen?

Vi ses i morgon!

En vecka med GI...

...och jag ser inte gravid ut längre. Visst, något sex-pack är det inte direkt tal om och magen är långt ifrån platt. Men, risken att chefen åter ska fråga om jag är gravid har minskat betydligt. Leve GI!

Motion - när ska man hinna det?

Träffade Åsas pappa Roland klockan halv 9 i morse. Han hade varit på gympa. -"Det ska man på morgonen" sa han hurtfriskt. Träffade en 88-årig dam i Slottskogen igår som predikade om vikten av motion. Och tro mig, hon hade snyggare figur än jag. Pratade med Ingrid i telefon i går som korsförhörde mig om det här med motion. Och jaa, när ska man hinna?

Gå till jobbet är ju ett jättebra förslag. Om man inte lämnar två barn på skola och förskola på vägen vill säga. Var av en 4-åring som bara i undantagsfall tar sig fram snabbare än krypfart. Och från skolan till jobbet tar det bara en kvart att gå. Men en halvtimme om dagen är bättre än inget tänker jag när jag knatar på i mina högklackade skor och drömmer om att börja morgonen med att simma 1000 meter.

I helgen var barnen på landet. Jag gick en timme innan frukost både lördag och söndag. Så skönt! Och på fredag ska jag ta med barnen till Åbybadet igen. Några simtag kanske det kan bli mellan plaskandet och åkandet. Enklast hade förstås varit att sätta Andy i vagnen och gå medan Axel cyklar brevid eller tränar fotboll. Men Andy är ett par som INTE gillar att gå så jag är rädd att påminna honom om möjligheten att åka vagn är som att öppna Pandoras ask.

I dag ska i alla fall barnens pappa hämta den så då kanske jag och Tanya kan ta sällskap hem från jobbet. Hon går fram och tillbaka, varje dag!

Om någon har några förslag på motion så är ni välkomna med dem, tack!