Vuxen

Det hände något förra lördagen när vi grillade hemma hos Åsa och Srdjan. (Det var trevligt, tack!) Plötsligt insåg jag att vi var vuxna. Jag och Åsa, bästisar sen högstadiet, är inte 15 längre. Plötsligt satt vi där och grillade med våra barn. Jag menar inte att det kom som en chock för mig, naturligtvis har vi träffats många, många gånger med barnen. Hon var tärna när jag gifte mig, jag var vittne när de gifte sig etc. etc. Men det blev så påtagligt när vi satt där med barnen och grillade korv. Så radhus-trevligt liksom. Inte alls på ett otrevligt radhus-ångest sätt utan på ett trevligt, vuxet, sätt. Vi har aldrig gjort något sådant tidigare, hon och jag. På något sätt har jag hållt isär den 15-åriga Anna från den vuxna Anna men nu gick inte det längre.

När vi var på Vitlycke museum i går så tittade jag på alla familjer med barn och tänkte att de var annorlunda. Sån är ju inte jag. Jag är ju ung, jag råkar bara ha två barn. Mina vänner är ju också unga mammor så jag har liksom sett oss som en egen grupp, avskild från sådana där vanliga, vuxna, familjer. Men så plötsligt slog det mig: jag är en 31-årig tvåbarnsmamma. Alla som såg oss på hällarna såg en helt vanlig Svensson-familj. Inte alls en ung tjej. Som råkade ha två barn. En vanlig familj.