Jag bar min son i sjal i går. Det blir inte så ofta nu för tiden. Det är svårt med overall och jacka. Och så börjar han bli för stor för att bäras på magen. Det är så mysigt att bära. Och det är det absolut bästa Andy vet. Jag tog inga ytterkläder på honom alls trots att det var minusgrader, bara raggsockar, mössa också bärskyddet på. Mot mitt bröst var han varm och trygg. Det var helt ljuvligt. När jag var tvungen att sätta ner honom i den kalla bilbarnstolen förstod jag hur Gud måste han känt sig när hon utvisade Adam och Eva ur paradiset.
Det är konstigt att man kan vara för stor för något vid 14 månader. Allting går så fort nu för tiden och barnen ska bli stora så tidigt. Axel leker hellre med Andys leksaker, själv fick han massa paket med mängder av smådelar många från sex år. Han är fyra! Värst var samlarbilarna de fick av sin mormor och morfar; Från 14 år, ej till barn! Andy har hängslebyxor med Bamse på. Axel vill också ha kläder med Bamse på. Men kläderna i 110/116 är grå och svarta med drakar och dödskallar på. Inte konstigt att småflickor går med stringtrosor och visar magen. Det finns ju knappt ens bebiskläder till bebisar, och 1-åringar har ofta samma utbud som 12-åringar. Ur led är tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar