Barn får inte dö

När jag var i 5:e veckan med Axel såg jag en film där en ung man dog i aids medan hans mamma satt brevid och läste en godnattsaga "Godnatt Måne". Jag grät floder och snyftade "barn får inte dö". För det får de ju inte. Hade det hänt mina pojkar något så hade jag inte överlevt. John Hrons föräldrar var och pratade i vår skola när jag gick på gymnasiet. John Hron blev bara 14 år, han mördades när han var och campade. Han var enda barnet. Hans mamma berättade att det var en kamp att gå upp ur sängen varje morgon. Min enda tanke är; Varför? Hade mitt enda barn blivit mördat så hade jag aldrig gått upp ur sängen mer, jag hade legat kvar och svultit ihjäl, utan honom kunde det väl inte ha funnits någon mening med livet? En kvinna förlorade tre döttrar i branden på Hisingen, bara den yngsta överlevde, hon var för liten för att gå ut. Förlora tre döttrar på en gång, kan man klara så mycket smärta? Hon hade iallafall den lilla flickan kvar men är det bättre eller sämre? Har man barn så måste man ju fortsätta kämpa, lida, leva. För en sak som föräldrar inte får göra är att ta livet av sig. Jag kände en kille vars pappa tog livet av sig. Pojken var 4 år när han hittade sin pappa hängd på vinden. Hur kan man ta livet av sig där ens fyraåring riskerar att hitta en? Är det inte nog att man förlorar sin far ska man leva med bilden av honom dinglande i takbjälken också? Nej, föräldrar får inte heller dö. Bara de gamla och sjuka får dö. Vad ont det gör att leva.