Avklarat

I går var jag bjuden på middag i tre goda vänners lag. Samtalet kom att handla om barn. Jag var den enda av oss som hade barn. Två stycken uttryckte att det var lika bra att skaffa barn gjort för att "ha det avklarat". Ett av argumenten var att arbetsgivaren ändå inte räknade med en småbarnsmamma som alltid VAB:ar och tar för givet att hon snart ska vara ledig igen så då kan man ju lika gärna vara det, typ. Jag orkar inte ens ödsla tid på detta utan konstaterar bara att sexistiska chefer finns överallt och att man skjuter sig i foten om man gör som de förväntar sig.

Nej, vad jag tänkte ta upp var det där om "att få det avklarat". Som att barn och de "jobbiga" småbarnsåren är något som man vill få överstökat. Om man känner så kanske man ska fundera ett varv till innan man försöker få barn. Ja, det är jobbigt att ha barn. Och ja, sömnen blir lidande. Jag tror dock inte att det blir lättare av att försöka ta "allt jobbigt" på en gång. I mina öron låter det som att det skulle vara lika bra att ta cancer, mässlingen och en rejäl magsjuka på en gång. Det blir ju inte lättare att ta vakennätter när man har en tvååring som ska aktiveras nästa morgon. För har man bara en bebis så kan man faktiskt sova när bebisen sover, oavsett om det är på kvällen, natten eller dagen. Har man fler små barn försvinner den möjligheten.

Men vad jag framförallt reagerar på är att man tar för givet att det ska vara jobbigt att ha barn. Vilket det naturligtvis är, men det är ju inte det man ska fokusera på. Vad man bör tänka på är väl istället hur man ska kunna njuta mest av sina barn. Hur man får ut det bästa av barnens barndom både för sig själv och för barnet. Hur man på bästa ekonomiska och tidsmässiga sätt kan njuta av sina barn och ge dem den tid de behöver. Det finns naturligtvis inga mallar och ingen familj är den andra lik. Alla måste göra sin egen avvägning mellan att ha tid för barnet och barnets glädje av syskon i nära ålder tex Jag har "valt" (*gapflabb*) att ha ganska långt mellan mina barn för att ha haft tid med dem innan nästa kommer och kunna ha ett mer självständigt barn när man fått en bebis att ta hand om. Men, som sagt, det är en avvägning som man får göra med hur tätt man vill att barnen ska ha till sina syskon, inte minst som vuxna.

Det här blev långt och babbligt. Vad jag ville ha sagt är; småbarnsåren är en tid man ska njuta av, inget man ska få avklarat.