Vad är lycka?

Jag är periodare. Och då snackar vi inte alkohol utan tankar. När jag börjar fundera på något så snöar jag in mig helt på det temat. Det kan vara "passion eller glass i sängen", barn, GI, bröllop eller lycka som just nu. Om ni tycker att det blir tjatigt så kan jag glädja er med att det i alla fall snart går över. När jag gifte mig gjorde mina mostrar och min kusin Viktor en sketch som handlade om att jag hade "Svårt-att-stanna-sjukan". Och det fick de ju rätt i.

Lycka, ja. Vad är lycka? Vad är lycka för dig? Är lycka bara de enstaka sekunderna och dagarna när det kittlar i magen; första kyssen, ett barns födelsedag, perfektion?

För mig är lycka när allt flyter på. Dagar, timmar eller minuter när man är tillfreds. Nöjd låter så tråkigt eftersom man får tanken att man nöjer sig, att det är okej, "det går väl an". Tillfreds däremot är ett ljuvligt ord i mina öron. Det handlar om att njuta av nuet, om att det inte finns någon annanstans eller någon annan tid där man måste eller skulle vilja vara. Flyt. Om att det funkar. Inget dåligt samvete, ingen stress, bara känslan av att vara. Det kan inträffa på golvet i barnens rum när man bygger lego, över grönsaksskärandet eller i goda vänners lag. Det är de stunderna jag vill ha fler av. Stunderna då vi njuter av nuet och av att finnas till.

Antingen och!

I dag har jag gått till jobbet och var ändå (nåja, nästan) på plats klockan 8. Måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd med mig själv, och det är ju också en form av lycka. I eftermiddag ska jag simma. Och bada bubbelpool. Superskönt!

Bjud aldrig en pumpa på alkohol

Lycklig eller lyckad

Jag gick till jobbet idag - det är lycka. Hade jag istället valt att ta spårvagnen så hade jag kommit till jobbet klockan 8 -det är att vara lyckad. Då kan man ju se det som om jag hade gått upp tidigare och gått hemifrån 7.20 så hade jag varit både lycklig och lyckad. Men jag är väldigt trött på morgonen. Jag var pigg en stund runt 5.30 och funderade på att skriva på min uppsats en timme/alt. gå tidigt till jobbet. Sen somnade jag om. Men bortsett från det så hade det kanske gått att välja både lycklig och lyckad just denna morgon. I livet i allmänhet tror jag dock inte att det är så.

Ofta tror jag att man måste välja mellan att vara lycklig och att vara lyckad. Att vara lycklig är att ta hänsyn till sina egna önskemål. Att vara lyckad handlar om att ta alltför mycket hänsyn till vad andra tycker och tänker om en. Lycka handlar om det inre medan lyckad handlar om den bild andra har av en. Oavsett om man väljer att vara lyckad eller lycklig så tror jag att man måste välja bort saker. Min filosofi har alltid varit "antingen och" men det håller inte i längden. I alla fall inte om man ser det som att man ska göra allt. Jag menar dock snarare att man inte behöver vara bara en sak. Man kan vara både mamma och student, gilla både naturen och storstaden t.ex. Man behöver inte passa in i ett fack.

Men man måste nog välja bort en del saker. Jag måste försöka välja bort stress. Jag har alltid sett mig själv, och uppfattats av andra, som mycket stresstålig. Det är inte sant. Sanningen är att jag undviker stress därför att jag inte kan hantera det. Jag har ingen naturlig stress och klarar därför inte av yttre stress. Det är därför jag inte gillar att köra bil, undviker att gå på restaurang etc. med mina barn och får hjärtklappning om jag tvingas vistas i Nordstan andra tider än 10-14 måndag till fredag. Alla saker som gör mig lycklig är saker som är totalt befriade från stress och innebär att jag har gott om tid. Som att dricka kaffe i solen. Eller att promenera till jobbet.

Saker som gör mig olycklig; stress, trängsel, att se alla trötta människor som åker spårvagn på eftermiddagarna, sockerhöga barn, barn med spring i benet instängda i en lägenhet, kyla och mörker.

Och en halvtimmes promenad på morgonen ger mig mer lycka än vad en extra 50 lapp i plånboken gör. Oavsett vad jag spenderar den på. (Skulle väl vara sushi undantaget då =))

Happy Halloween!

Happy Halloween!! You've been Mooned!!
One rule to this game.... You can NOT get someone who has already gotten you! Now... go out there and get as many people as you can, before they get you! I got you first! and you can't get me back! Nanee - Nanee - Nanee! (hehe) We do not stop playing because we grow old; we grow old because we stop playing. Never Be The First To Get Old!!!!!

Det är som vanligt just nu

dvs. lite mycket. Ett nytt utkast av uppsatsen ska in i morgon, en hemtenta i spansk fonologi ska in på måndag, jag försöker jobba heltid, enorma mängder tvätt i går, lägenheten städar ju inte sig själv direkt. Som tur är så ställer mina snälla föräldrar upp till 100 %. I dag ska barnen gå med dem på "Ugglejakt" och jag vara hemma och skriva uppsats hela kvällen och i morgon ska de också (!) passa dem på kvällen så att jag och Sara kan hälsa på Claire och se på ljusen i Alingsås.

Desperate Housewives II

Efter att ha kollat 5:ans hemsida kan jag konstatera att Aida och Åsa har rätt, i nästa avsnitt har vi flyttats 5 år framåt i tiden. Och angående Susans nye, det är inte så lätt när man är ansiktsblind, man hänger inte riktigt med i alla vändningar när man inte känner igen folk. Det är därför jag aldrig kan se thrillers, fattar inte vem som är vem...

Trevlig helg!

Avklarat

I går var jag bjuden på middag i tre goda vänners lag. Samtalet kom att handla om barn. Jag var den enda av oss som hade barn. Två stycken uttryckte att det var lika bra att skaffa barn gjort för att "ha det avklarat". Ett av argumenten var att arbetsgivaren ändå inte räknade med en småbarnsmamma som alltid VAB:ar och tar för givet att hon snart ska vara ledig igen så då kan man ju lika gärna vara det, typ. Jag orkar inte ens ödsla tid på detta utan konstaterar bara att sexistiska chefer finns överallt och att man skjuter sig i foten om man gör som de förväntar sig.

Nej, vad jag tänkte ta upp var det där om "att få det avklarat". Som att barn och de "jobbiga" småbarnsåren är något som man vill få överstökat. Om man känner så kanske man ska fundera ett varv till innan man försöker få barn. Ja, det är jobbigt att ha barn. Och ja, sömnen blir lidande. Jag tror dock inte att det blir lättare av att försöka ta "allt jobbigt" på en gång. I mina öron låter det som att det skulle vara lika bra att ta cancer, mässlingen och en rejäl magsjuka på en gång. Det blir ju inte lättare att ta vakennätter när man har en tvååring som ska aktiveras nästa morgon. För har man bara en bebis så kan man faktiskt sova när bebisen sover, oavsett om det är på kvällen, natten eller dagen. Har man fler små barn försvinner den möjligheten.

Men vad jag framförallt reagerar på är att man tar för givet att det ska vara jobbigt att ha barn. Vilket det naturligtvis är, men det är ju inte det man ska fokusera på. Vad man bör tänka på är väl istället hur man ska kunna njuta mest av sina barn. Hur man får ut det bästa av barnens barndom både för sig själv och för barnet. Hur man på bästa ekonomiska och tidsmässiga sätt kan njuta av sina barn och ge dem den tid de behöver. Det finns naturligtvis inga mallar och ingen familj är den andra lik. Alla måste göra sin egen avvägning mellan att ha tid för barnet och barnets glädje av syskon i nära ålder tex Jag har "valt" (*gapflabb*) att ha ganska långt mellan mina barn för att ha haft tid med dem innan nästa kommer och kunna ha ett mer självständigt barn när man fått en bebis att ta hand om. Men, som sagt, det är en avvägning som man får göra med hur tätt man vill att barnen ska ha till sina syskon, inte minst som vuxna.

Det här blev långt och babbligt. Vad jag ville ha sagt är; småbarnsåren är en tid man ska njuta av, inget man ska få avklarat.

10 ställen där jag hellre skulle vara just nu

Ingen inbördes rangordning:

• Chile
• Västindien
• Kuba
• Dominikanska republiken
• Bali
• Bahamas
• Hawaii
• Jamaica
• Mexico
• Vietnam

Desperate Housewives

Nej jag pratar inte om mig själv utan om programmet. Vad var det för slut? Berätta allt som kommer att hända de närmaste 5 åren! Kommer det inga fler avsnitt nu? Vad var det för en man Susan var med? Ska man fortsätta titta fast man vet hur det kommer gå? Det här är allvarliga grejer!

Stolt och nöjd

Jag har haft en ganska jobbig peiod med min 4-åriga son. På morgonarna lyssnade han över huvud taget inte om jag inte skrek åt honom och i regel krävdes det att jag också höll fast honom och skakade honom för att få någon reaktion. Och den enda reaktionen som kom var naturligtvis att han började gråta. Inte klädde han på sig inte. Och så var den dagen också förstörd. Kvällarna gick alltid bra, klockan 8 var han i säng utan större protester. Hämtningen från förskolan var värre.

En morgon satt jag på golvet och storbölade. Det var inte en sådan mamma jag ville vara. Jag klarar inte det här, tänkte jag. Jag behöver hjälp. Så här kan vi inte ha det. På kvällen pratade jag med Åsa som lyssnade utan att fördöma. Hon berättade att hon kände en kvinna som ringt BVC psykologen för att be om hjälp. Och så sa hon att 3-4 ja, till om med 5-åringar i regel inte klär på sig själva på morgonen. Att Axel gjorde det har alltid fått mig att anta att alla barn gör det. Då kände jag att faktiskt hade verktygen. Att jag visste vad en psykolog eller Dr. Phil skulle råda mig till i detta läget. Jag insåg också att problemet faktiskt låg hos mig och inte hos honom. Att det var jag som genom att stressa och skrika fick honom att stänga av.

Så jag beslöt mig för att sluta skrika. Andy är väldigt trött på morgonen så numera så väcker jag honom men låter honom ligga kvar i sängen så länge som möjligt. Jag pratar lågmält till honom, skojar med honom (titt-ut gör underverk en stressig morgon!) kramar honom och klär på honom. Och tvingar honom inte att äta frukost utan låter honom välja om han vill äta med Axel eller ta med något till föskolan. Plötsligt är morgonen lugn och skön. Vi har gott om tid, ingen skriker eller gråter. I morse hann Andy göra klart pärlplattan han höll på med till Patricio och tog istället med sig en drickyoghurt till förskolan som han kunde äta när han vaknat ordentligt. Precis som jag föredrar. Ibland så handlar det bara om att skärpa till sig och vara vuxen.

Räknar mina välsignelser

Count your blessings! säger det i USA och det är verkligen något vi borde göra oftare. Denna vecka har det hänt mycket bra saker, precis som varje vecka;

Denna vecka är jag tacksam för att;

Lördag: Jag simmade med Tanya

Söndag: Jag fick en promenad i det härliga höstvädret

Måndag: Jag var hos ögonläkaren och beställde tid för att operera mina ögon.

Tisdag: Jag tog ledigt på eftermiddagen och fick en härlig eftermiddag med pojkarna, Ana och Emilio

Onsdag: Linda fick en dotter!

Torsdag: Mötet med handledaren gjorde att jag fick tummen ur och började jobba med min uppsats.

Fredag: Jag klarade hela morgonen utan att höja rösten åt barnen! Ni anar inte vilken seger det är.

5 Saker som gör mig lycklig:

• När barnen skrattar
• Att jag har så snälla föräldrar
• Träffa vänner
• Gå ut och promenera
• Fint väder

Ha en riktigt härlig helg! Njut av de små stunderna; en kopp kaffe i lugn och ro, att vika tvätten, en kram, att skära grönsaker, ett glas vin.

Vinprovning

Jag funderar på att ha vinprovning. Någon som tycker att det låter intressant?

På tal om smak

I går kväll låg jag och funderade på vad jag tycker och inte tycker om vad det gäller inredning. Det går ju aldrig att komma ifrån att man är färgad av sin uppväxt, hur, var och när. Hade man levt i en annan kultur eller ett annat sekel så hade man ju gillat andra saker. Därför så kan jag egentligen inte säga att jag INTE gillar dessa saker, trots att det är det värsta jag vet, eftersom ingen i vår kultur gillar nedanstående stilyttringar;

• Plastblommor
• Pösiga soffor
• Glasbord med delfiner
• Stora gardinuppsätningar
• Spets framför fönstren
• Broderade tavlor

Men jag gillar;

• Rött (mest i kläder)
• Turkost
• Bjälkar och öppet till nock, snedtak
• Ljus lavendel (den färg min mamma kallar Annablå)
• Blommor men inte nejlikor och sånt där. Jag gillar rosor som växer och luktar gott men "förädlade" rosor tycker jag är överskattade. Ska det ändå vara köperosor så får de gärna vara tvåfärgade eller vita åt det gröna hållet.
• Jag gillar inte gult
• Jag gillar inte tomtar
• Jag gillar över huvudtaget inte porslinsaker och prydnadssaker
• Jag gillar metall, guld, silver, koppar
• Jag gillar guld och silver i kombination (eller guld och vitguld helst då...)
• Jag är inte så förtjust i krom och glas, ett hem ska vara mysigt
• Men absolut inte övermöblerat
• Vita linnegardiner
• Svart/vitt

Det är väl vad jag kommer på just nu. Det lär bli ganska tomt hos mig om jag ska möblera efter det. Och ganska konstigt.

Jag - en tant

Jag tror inte det är åldern, det är nog bara jag. Jag är en tant helt enkelt. I helgen har mina snälla föräldrar tagit hand om barnen så att jag kunde gå på After Work med Wistrand på fredag och på fest på lördag. Och dessutom jobba några timmar på söndagen. After Worken var trevlig, verkligen, men klockan 10 så tyckte jag att det räckte. Tydligen fick de sista bäras ut vid midnatt, själv tyckte jag att det var lagom att tacka för mig efter 5 timmars After Work, gå hem och sova och vakna utvilad klockan sju på morgonen. Sen träffade jag Tanya vid kvart i 9 och simmade en dryg kilometer. Tantigt! Präktigt!

På lördag var det fest hos min kompis Malin. Och ja, det var jättetrevligt. Men det spelades väldigt hög musik och det hade ju varit trevligt att sitta ner och äta lite kanske. Kunna höra vad folk sa, kunna konversera lite mer om vin med My och PA, ja en trevlig middag helt enkelt… Ni hör ju själva, ”lite hög musik”, snart kommer det att flickorna hade glömt ta på sig kjolen också… Fast det hade de faktiskt inte, men det kanske berodde på att de var jurister hela bunten. Det var verkligen jättetrevligt folk, fast jag hade haft lika trevligt med bara My och Malin. När andra tittar på klockan och tänker ”Oh, klockan är bara barnet!” så tittar jag på klockan och tänker ”Åh nej, klockan är bara barnet, jag kan inte gå hem än… Chansen att jag skulle följa med ut klockan 12 efter 5 timmars fest var ju över huvud taget inte så stor, men att jag skulle följa med till bögstället Gretas var helt uteslutet. (”Här är trevlig, schlager och dragqueens”, messade My klockan 2. Jamen det låter väl JÄTTEKUL. Inte.) Som tur var så hade jag både ont i halsen (jag var väldigt hes i alla fall så folk tog förgivet att jag hade ont) och jobb på söndagen att skylla på så att jag kunde gå hem när de andra gick ut.

Nu i efterhand när jag tänker på helgen så tänker jag att jag hellre hade gått en långpromenad, varit på museum eller bio, gärna med Patricio och barnen, träffat en kompis med barn i parken… Och att det bästa på helgen var simningen med Tanya och att äta frukost med henne efteråt i lördags och att promenera hem tillsammans. Mysigt och trevligt. Och tantigt. Men det bjuder jag på!

Kärleken från en familj

Här om dagen så fick jag en komplimang för mitt halsband. Det är inget speciellt, bara en tunn guldkedja (som jag fick av mina grannar i USA när jag åkte) med ett guldhjärta på. Ett guldhjärta som jag fick när jag döptes. Jag har inte tänkt på det förut men visst är det något speciellt att ha detta hjärta runt halsen jämfört med vilket som helst. Detta fick jag för 31 år sedan av min mormor och morfar, gamlamormor och farbror Ernst (som var min gamlamormors "nye" man). i dag är det bara min mormor kvar. Och det är något speciellt med kärleken från familjen. Visst, det är speciellt med kärlek från vänner också, kedjan fick jag ju av människor som älskade mig för att jag är jag. Kärleken från familjen är annorlunda. Ovillkorlig. Den är inte bättre, inte sämre, bara annorlunda. Ens familj älskar en inte bara för den man är utan också för det man är, ibland trots vem man är eller vad man gör. Det ligger en stor trygghet i denna kärlek. Att veta att man är älskad och accepterad och önskad bara för att man är någons barn, barnbarn eller barnbarnsbarn. Eller syster, bror, mor, far, kusin, faster, moster, farbror, morfar... Att någon säger "kom till oss, barn, vi vill vara med dig, finnas här för dig. Du hör till oss". Familjen är en klippa, en bas att bygga sitt liv på. Vi har fötter, inte rötter finn det folk som säger men för mig är rötterna lika viktiga som fötterna. Om man står stadigt är det lättare att våga flyga. För man vet att om man ramlar så står familjen alltid där redo att fånga en. Hur många gånger man flyger i väg så finns de ändå där för en när man kommer tillbaka. På så sätt blir en resa inte en flykt utan ett äventyr. Och man har alltid något att längta tillbaka till. En familj som älskar en, ovillkorligt. För mig är det en stor trygghet och en oändlig nåd.

Smak och mode

I lördags var jag på café. De hade sådanadär stolar med skinn på både sätet och ryggstödet.

Sådana som varit väldigt populära ett tag. Nu syns de kanske mest på caféer. Och på Blocket, som på bilden ovan. Det fick mig att tänka på det här med smak och mode. Jag är en människa som är lätt att påverka. Jag har inte orubbliga åsikter, tycke och smak. För ett tag sedan ville jag också ha sådana här stolar. Gärna att matcha med några clubfåtöljer i brunt skinn.

Men vill (ville) jag det för att det är något jag tycker om eller för att det är (var) modernt? Alla kan ju inte plötsligt gilla kaffelatte-färg och brunt skinn. Så hur vet man vad man själv FAKTISKT gillar? Och hur inreder man ett hem så inte är modernt och därför inte kommer bli omodernt innan målarfärgen torkat?

Gillar jag turkost, mörka golv, vita väggar och bjälkar i taket för att jag gillar det eller är det något som är modernt nu? Jag skulle vilja ha ett enormt rustikt matsalsbord i solitt trä som man kan slipa ner i generationer. Är det för att jag vill ha det eller är det något jag sett i ett inredningsreportage?

Det är inte klokt vad många I-lands problem det finns i världen.

TEST

Snodde en lista från någons blogg. Alltid kul med frågeformulär!

I denna listan får du bara använda ETT ord som svar!Testa du med! Inte så lätt som det låter.

1. Var är din mobiltelefon? Jackfickan
2.Var är din (o-)äkta hälft? Chile
3.Ditt hår? Risigt
4.Din mamma? Snäll
5.Din pappa? Händig
6.Det bästa du vet? Barnen
7.Din dröm inatt? Glömt
8.Din dröm/ditt mål? Hus
9.Rummet du är i? Fult
10. Din hobby? Vänner
11. Din skräck? Ormar
12. Var vill du vara om 6 år? Chile
13. Var var du igår kväll? Fotbollsmatch
14. Vad du inte är? Lugn
15. En sak du önskar dig? Uppehållstillstånd
16. Var du växte upp? Torslanda
19. Det sista du gjorde? Bloggade
20. Dina kläder? Formella
21. Din TV? Rund
22. Ditt/dina husdjur? Stulen
23. Din dator? Lätt
24. Ditt humör? Okej
25. Saknar någon?Patricio
26. Din bil? Skrotad
27. Något du inte har på dig? Jacka
28. Favoritaffär? HM
29. Din sommar? Jobbade
30. Älskar någon? Många
31. Favoritfärg? Röd
32. När skrattade du senast? Nyss
33. När grät du senast? Glömt

Vem läser? Kommentarer, tack!

Jag vet att det finns folk som läser den här bloggen. De flesta, men inte alla, är mina vänner IRL. Jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja veta hur många, och vilka, som läser. Så snälla DU som läser det här, gå in på kommentarer och skicka en hälsning eller skriv i varje fall ditt namn. Hälsningar en nyfiken Anna

Jag är också duktig

Jag har inte gått några mil men jag har åtminstone simmat 1000 meter i morse!