Trevlig helg!

Vi ses på måndag!

I eftermiddag ska jag och barnen åka och bada på Åbybadet och sen blir det mys på kvällen. På lördag ska Andy till Alejandro och Axel ska på barnkalas. På lördag kväll ska Axel och jag hem till Tanya och äta upp kräftorna som jag fick av mina snälla föräldrar. På söndag hoppas jag vi hinner gå på bio innan Andy kommer hem igen.

Barn och barnomsorg

I går satt jag på en middag då en kvinna (som har tre barn, det minsta på 4 månader. Hon var inte med och ammades inte längre) berättade att hon lämnade sin son (han är tre nu) på förskolan klockan 5.30 på morgonen och inte hämtade senare än 16.30. Kvinnan som satt jämte (inga barn) instämde och sa att ja, alla barn måste ju gå på dagis i 10-11 timmar om dagen så att föräldrarna kan jobba. Då kunde jag inte hålla mig. Även om min mamma tyckte att jag var elak (det var jag säkert) så var jag tvungen att påpeka att jag inte tycker barn ska vara på förskolan så många timmar. Kvinna nummer 1 kände sig påhoppade och sa att hon hellre hade sitt hus än var hemma ett par timmar extra. Men jag kan inte förstå när man hinner träffa en 2-åring som går på förskola 11 timmar om dagen. Om man måste vakna 5 på morgonen och inte är hemma förrän 5 på eftermiddagen så måste en 2-åring i stort sett sova resten. Mina barn sover 10-11 timmar/natt. Det innebär ju att barnet ifråga måste lägga sig klockan 6 på eftermiddagen, eller hur?

Vad skulle ni valt? Träffa ert barn eller äga ett hus?

P.S. Både hon och barnens pappa tjänar cirka 25 000/månad och hon får underhåll för det äldsta barnet...

Bakfull och dan

Men det var det värt. Vi hade jätteroligt igår. My, Malin och jag drack vin, åt mat och pratade. En riktig tjejkväll! HÄRLIGT!

Fotbollsmorsa

Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Inte för att jag är bättre än någon annan eller för att jag har större tur i livet än någon annan. Men Axel har aldrig varit intresserad av fotboll. Visst förstod jag att jag, i någon avlägsen framtid när Andy uppnåt högre ålder, skulle tvingas till detta men att det skulle ske nu hade jag inte alls tänkt mig. Plötsligt fick Axel för sig att han ville börja spela fotboll. Först trodde jag bara att det var något som skulle gå över men han insisterade.

Jag fick kolla upp saken och några dagar därpå började Axel spela i Sandarnas BK, P-01. Och det var ju roligt. Axel kan behöva springa av sig lite och en hobby är ju aldrig fel. Barn behöver aktiviteter. Och mammor behöver vila. För vad jag inte tänkte på var att fotboll för Axel betyder att jag behöver tillbringa minst två, tre timmar i regnet varje vecka. Med Andy. För inte är det nog med att det är träning varje måndag. På onsdagarna spelar de match. Och varje gång måste man ju följa med vilket innebär att lyssna på Andys "jag vill gå hem" i en timme, alt. spela boll med honom.

Dessutom så är träningen klockan 5, (vilket är helt okej, jag hämtar barnen kvart över 4 och det passar perfekt att åka dit till 5) och det innebär att barnen måste ha mellanmål med sig. Matcherna spelas dock inte förrän 6 eller så sent som kvart i 7. Delvis blir det väldigt sent innan man är hemma och delvis måste jag packa ner en hel matsäck till barnen. Hade det början klockan 6 kunde vi hunnit hem, men eftersom de ska träffas 17.30 så måste jag släpa med mig matsäck. Samt fotbollskläder. Som man måste komma ihåg att packa samt hinna packa kvällen innan. Och så blir det extra tvätt också. Petra, hur GÖR DU med fyra barn???

HU!

God morgon!

Jag har ju nyligen klippt mig. En praktiskt typisk "mammafrisyr" dvs lite längre page. Det är bra, passar mitt tunna slitna hår. Och dessutom står det inte åt alla håll om man råkar gå och lägga sig med blött hår, som jag gjorde igår. Snyggt var det ju inte direkt, istället för att se lite busigt rufsigt ut eller sexigt sängkammarrufsigt ut så såg mitt naturliga självfall mest ut som en taskig hemmapermanent. Nåja, det kunde vart värre.

Glad i hågen drog jag på mig mina älsklings jeans, svarta tighta Levi´s och vit skjorta och väst. Lite lagom strikt/avslappnat chict tänkte jag. Nu för tiden har jag nästan alltid glasögon, mina ögon klarar inte så många timmar med linser och jag får ofta problem med dem. Jag ska få en ögonoperation i examenspresent!

Hur som helst, stressad rusade jag in i badrummet för att slänga på mig lite mascara. När jag tittar mig i spegeln tittar 45-åriga Berit tillbaka. Chockad inser jag att det är min spegelbild! Kombinationen av den vita skjortan, den taskiga hempermanenten och glasögon gör att jag ser ut som en inte särskilt välbevarad 45-åring. Spårvagnschaufför kanske. Eller mattant. En fläta i luggen, linser, 17 lager mascara och ytterligare en uppknäppt knapp i skjortan senare är jag tillbaka på rätt sida 40-års strecket. Mer än så kan man inte gärna hoppas på längre.

Söker jobb

Jag söker jobb. Jag är bara timanställd på mitt jobb och nu har det kommit signaler om att det kanske inte blir lika många timmar i fortsättningen. Och med två barn och utan A-kassan är det inget som gör att man sover gott. Men jag hittar inget jobb, jag vet inte vad jag ska söka. Som ensamstående tvåbarns mor kan man inte söka jobb på advokatbyrå, även om jag hade heft bättre betyg. Det är nämligen 9-10 timmars dagar så det går bort. Och man vill ju inte direkt sitta i växeln med en jur. kand. Och min lön är det svårt att nå upp till med ett okvalificerat jobb.

Nu ska jag gå till chilenska konsulatet och hämta Axels pass som legat där ett år. De söker en receptionist, det kanske man ska söka? Har på känn att lönen är ungefär hälften av den jag har här. Nice.

Bara en omvänd

kan vara så frälst. Och då pratar jag inte om Gud utan om GI.

Jag har alltid tillhört de som hävdar att det är fett man blir tjock av, inte socker. Att kroppen inte kan tillverka fett av socker och därmed så går man inte upp av smågodis men av choklad, typ.

Sen började min mamma med GI. Hon påstod att det var så himla bra, att hon mådde så bra. Men ner i vikt gick hon inte. Jag retades alltid med henne för det där med GI, hur bra kunde det vara egentligen när hon aldrig blev smal? Nåja, hon höll fast vid att hon MÅDDE bra av det och jag fortsatte reta henne.

Så en dag så träffade jag på en intervju med Camilla Läckberg i Amelia (http://www.amelia.se/senaste-numret/2007/amelia1807/gi-skola/index.xml)
Till skillnad från det jag tidigare läst om GI och Atkins ("vräk i dig fett- bli smal!") så verkade detta vettigt ("Ät tills du blir mätt, man blir tjock av för mycket GI-mat också"). Så jag bestämde mig för att pröva.

GI går i korthet ut på att skippa kolhydraterna,inget socker, inget bröd, ingen potatis, inget ris, ingen pasta. Först skippar man dessa produkter helt i cirka tå veckor och sen så äter man lite av dem och byter ut vitt bröd mot rågbröd, pasta mot fullkornspasta etc.

Ärligt talat så kan jag inte säga att jag är helt hundra på att det verkligen är det GI:ga i GI som gör att man går ner i vikt, kolla själva hur mycket kalorier ni lyckas få i er utan att äta vare sig bröder eller socker. Att dricka vispgrädde är inte jätteupphetsande. Och hur gott man än kan tycka att mörk choklad är så är den svår att hetsäta. Jag måste dock ge min mamma rätt, jag MÅR mycket bättre av GI. Att jag inte längre ser gravid ut beror inte på att jag gått ner så många gram i vikt utan att min svullna mage har försvunnit. Och jag har inte längre ont i magen som jag kunde få efter att ha ätit mycket vitt bröd eller mycket smågodis. Förhoppningsvis går det bättre för mig än för mamma med vikten. (Ska man vara ärligt så följer min mamma inte GI det minsta slaviskt, det är mest en ursäkt för att slippa äta potatis.)

Hem

Nu ska jag gå hem. Efter att ha varit hemma och skrivit uppsats läs latat mig) i nästan två veckor är jag inte van vid att vara på kontoret i 8 timmar. Nu har jag rejält ont i huvudet. Ska bli skönt med en timmes promenad.

Efter ett års pillande är ett första utkast av min uppsats inlämnad till handledaren. Var är champagnen?

Vi ses i morgon!

En vecka med GI...

...och jag ser inte gravid ut längre. Visst, något sex-pack är det inte direkt tal om och magen är långt ifrån platt. Men, risken att chefen åter ska fråga om jag är gravid har minskat betydligt. Leve GI!

Motion - när ska man hinna det?

Träffade Åsas pappa Roland klockan halv 9 i morse. Han hade varit på gympa. -"Det ska man på morgonen" sa han hurtfriskt. Träffade en 88-årig dam i Slottskogen igår som predikade om vikten av motion. Och tro mig, hon hade snyggare figur än jag. Pratade med Ingrid i telefon i går som korsförhörde mig om det här med motion. Och jaa, när ska man hinna?

Gå till jobbet är ju ett jättebra förslag. Om man inte lämnar två barn på skola och förskola på vägen vill säga. Var av en 4-åring som bara i undantagsfall tar sig fram snabbare än krypfart. Och från skolan till jobbet tar det bara en kvart att gå. Men en halvtimme om dagen är bättre än inget tänker jag när jag knatar på i mina högklackade skor och drömmer om att börja morgonen med att simma 1000 meter.

I helgen var barnen på landet. Jag gick en timme innan frukost både lördag och söndag. Så skönt! Och på fredag ska jag ta med barnen till Åbybadet igen. Några simtag kanske det kan bli mellan plaskandet och åkandet. Enklast hade förstås varit att sätta Andy i vagnen och gå medan Axel cyklar brevid eller tränar fotboll. Men Andy är ett par som INTE gillar att gå så jag är rädd att påminna honom om möjligheten att åka vagn är som att öppna Pandoras ask.

I dag ska i alla fall barnens pappa hämta den så då kanske jag och Tanya kan ta sällskap hem från jobbet. Hon går fram och tillbaka, varje dag!

Om någon har några förslag på motion så är ni välkomna med dem, tack!

Bara plugg

Jag sitter på biblioteket på Handels och försöker skaffa mig den sista informationen som jag behöver till min uppsats. Den ska in på måndag... Jag trodde faktiskt att jag skulle fixa den här uppsatsen "lätt som en plätt" men nu har jag har hållt på ett år *skäms*. Barnen ska med mamma och pappa till landet i helgen så att jag ska kunna sitta dag och natt. men gör jag det då? Nej, jag är så lat så det finns inte. Gör precis allt annat, torkar ur kylen, städar badrumsskåp, klagar hos guldfynd, skriver in alla utgifter i kassaboken, köper dyra Clinique-produkter, lägger in kostnaden under "hygien" i min kassabok osv, osv i all oändlighet. Kanske finns det en psykologisk förklaring till det här? Kanske vill jag inte alls bli jurist? Mmmmmmmmm

Nu har jag fått kaffe och choklad så nu känns det lite bättre.

Var och shoppade med Åsa en sväng i förmiddags och konstaterade att det är tur att jag inte har några flickor. Hu vad dyrt det skulle blivit! Nu när jag har en liten bonusdotter, om än väldigt långt bort, så inser jag hur många gudomligt söta små plagg det finns. Särskilt till någon som älskar Hello Kitty! Det blev bara två små saker idag, Ps resväskor är redan proppfulla med presenter till lilla I.

Axel har börjat i skolan idag. Var på upprop i morse. Inga stora förändringar, han har redan gått på skolan i två år. Stod och sminkade över några finnar när jag gjorde i ordning mig i morse. Inte trodde man att man skulle ha finnar den dagen ens barn började i skolan. Jag trodde alltid att 30 skulle vara en bra ålder, att man skulle vara för gammal för finnar och för ung för rynkor. Jag hade fel.

På måndag ska Axel börja spela fotboll. Det är lustigt för han har aldrig gillat fotboll men eftersom hans bästa kompis Tilde spelar så vill Axel nu också göra det. Helst vill han vara målvakt. Hans kompis Alexander från skolan spelar i laget och Alexanders mamma är tydligen tränare.

I kväll kommer Malin och My hem till oss och äter chilensk mat. Malin har bjudit in sig själv men det ska bli väldigt trevligt. Hoppas bara att hon fattat att chilensk mat och mexikansk mat inte är samma sak. I fredags var det väldigt mycket tjat om att hon ville ha Adrianas dobladitas som hon kallar quesadillas. I stället kommer det bli papamayo (chilensk potatissallad), arroz primavera (ris med majs, ärtor och morötter), bönor, sallader, kött och pebre (som i mexiko heter salsa).

Sur och kinkig

Nej, inte något barn utan jag. Jag har varit på allmänt dåligt humör den sista tiden. Det känns bättre när jag är med barnen eller lyxar till det med en lunch på stan med Åsa som idag men mesta tiden känns allt rätt trist. Jag vet inte riktigt varför men det är mycket tråkigt just nu. I vanliga fall som brukar det kännas som en nystart på hösten men den känslan saknas helt i år. Kanske för att jag inte varit ledig nästan alls i sommar. Jag har haft två dagar ledigt tror jag samt några dagar nu i slutet då jag skrivit på min uppsats. Inte semester direkt.

Patricio ska åka hem på tisdag. Jättedeppigt. Naturligtvis kommer jag att sakna honom jättemycket men det är också jobbigt med förändring. Det känns som om vi precis har kommit in i rutiner och att det funkar bra att bo ihop, hämta och lämna barn etc. och så ska man börja om att vara ensamstående igen. Hade känts skönt om jag i alla fall visste när han skulle komma tillbaka men han ska söka uppehållstillstånd så det är bara att vänta.

Jag får ingen ordning på min uppsats, det känns som om jag hellre skulle skura pissoarer än att sätta mig framför datorn och skriva. Och om 1½ vecka ska den vara inlämnad... Inget bra utgångsläge. Dessutom är jag så trött på mitt jobb och vill bara bort, bort, bort! Jag behöver verkligen pengarna men jag kan knappt förmå mig att gå till jobbet alls. De kommande månaderna kommer vi att få svälta. Det känns som att det inte är på riktigt utan bara en lek och att det därför kan kvitta. Ingenting görs ordentligt och jag är bara trött på alltihop. Vill söka nytt jobb men jag har ingen aning om vad jag ska söka. Och så har jag ont i huvudet också.

Jag vill bara gråta. PMS kanske?

Inskolning och skolstart

Andys inskolning har gått bra, idag gick han från 9 till 4 och på fredag kommer han att gå "som vanligt" mellan 8.30-16.15. Axel börjar nämligen skolan (!) i morgon så på fredag får man inte komma för sent längre. I morgon klockan 10.00 är det upprop och fröken ska informera om skolplikt och sånt. Usch, vad jobbigt det låter! Det låter som om man inte alls kan ta barnen med sig en sådär två, tre, sju månader utomlands längre... Inte alls min grej. Först ska man ha skolplikt själv massa år och när man äntligen är fri från det så ska ens barn plötsligt ha skolplikt. Vojne, vojne, vad ska man ta sig till?

Inte klokt att Axel redan är 7 år! Det var ju alldeles nyss som han var bebis, och nu ska han börja skolan! Har redan tappat tre tänder och är stor kille. Oj, oj, oj. Det är inte klokt vad gammal man är. Först var man nybliven mamma, sen småbarnsmamma och nu mamma till ett skolbarn! Ganska coolt.

Måste köpa vinterkläder till barnen. Lika bra att ha det gjort. Deras pappa ska köpa regnkläder till dem i dag, vi får väl se hur det blir med det... Så här tänkte jag att de ska se ut i vinter:

P.S.

Jag har klippt mig föresten. Det blev bra. Tycker jag. Lite tråkigt kanske men i alla fall fräscht.

Lever än

Jag finns här och jag läser era bloggar men jag har inte riktigt tid och ork att skriva just nu. Uppsatsen ska vara klar den 1 september så det är liksom full fokus på den just nu. Samtidigt som jag försöker jobba lite, Andy skolas in på förskolan och Patricio ska åka om en vecka. Det är lite mycket just nu. Som vanligt, alltså. Kram på er!

Nu ni!

Här ser ni en som har tagit tjänstledigt (eller i alla fall förhandlat sig till att jobba max två dagar i veckan) för att skriva klart sin uppsats. De närmaste 4 veckorna är det uppsats som gäller, 1 september är det deadline. Sen har jag fått erbjudande om en 6-månaders projektanställning på mitt jobb (där jag idag är timanställd) och så blir det att söka jobb. Inom det JAG vill syssla med. Visst är det härligt att vara vuxen!?

Semester

Nu är tanken att jag ska vara ledig ett tag för att ägna mig åt min uppsats. Vi får väl se när det blir bloggat av igen.

Ha det gôtt tills dess!

Så varmt!

Det är så varmt så jag kan inte tänka. Det är första dagen på min semester men jag är på jobbet för jag måste få iväg lite saker till Bolagsverket. Först lämnade jag fel belopp till banken så att jag fick gå tillbaka och få ett nytt bankintyg. Sen visste jag inte vad jag ville när jag ringde Bolagsverket. Min hjärna duger bara till att ligga i skuggan och dricka Mojitos i den här värmen. Det får det nog bli till kvällen... ;)

På tal om skugga; helgen kommer att gå till historien som helgen då vi åkte ut på sjön och satt i skuggan. Det har väl aldrig hänt tidigare. Ändå fick mina axlar så mycket sol att jag var och köpte två toppar men ärm idag för att slippa exponera axlarna för sol. Helgen var för övrigt underbar. Kanonvarmt, massa sol, massa salta bad, massa grillat samt besök hos mormor och mostrar. Härligt att se (pepparkaks-) pojkarna igen. Så jobbiga och så UNDERBARA!

Trevlig helg!

En riktigt

TREVLIG HELG

vill jag önska er.

Passa på att njuta av solen och den fantastiska svenska sommaren!