Faktiskt

...har jag tagit tag i en del av det där som gjort mitt liv så tråkigt på sistonde. Efter att ha varit ute och gått i lördags och konstaterat att jag behöver den där promenaden varje dag så gick jag och Tanya hem från jobbet i måndags och jag gick fram och tillbaka till stan i går. Och efter att ha träffat Tanya och simmat i söndags så träffade jag Linda med barn igår och har bokat in ytterligare tre (!) träffar med vänner denna vecka. I morgon ska jag och My gå ut, på fredag ska jag och Tanya simma igen och på lördag ska jag träffa Ingrid med barn och gå på loppis. Och idag ska Axels kompis Tilde med hem (och baka bröd). Det blir inte roligare än man gör det! Någon som vill boka in en date nästa vecka?

Med solen kommer hopp om livet

Det har varit en tung start på året. Grått och trist, Malin har flyttat till Malmö och jag tror inte jag har umgåtts med någon på hela året. Jag är inte så bra på det där med höst och vinter. Varje höst/vinter ber jag till Gud att det ska vara min sista, inte i livet utan i Sverige. Jag borde ha gjort slag i saken för 10 år sedan och sett till att skaffa mig ett jobb så jag kunde tillbringa halva året utomlands. Denna hösten har gått bra, okej väder och efterdyningar av ett halvår i Chile gjorde att jag klarade mig bra. I januari kom bakslaget. Det har bara varit sova, vakna, lämna, jobba, hämta, äta, sova, lämna... ingen roligt alls. Jag har velat men inte velat, inte haft ork inte haft fantasi. Men så i helgen var pojkarna hos sin pappa. Det var sol och härligt (om än svinkallt) och jag kom ut och gick. Att gå ut och gå är en av de saker jag uppskattar mest i livet. Egentligen borde jag gå en timme om dagen för att må bra men hur ska man hinna det mellan allt lämna och hämta och jobba och steka köttbullar? När jag gick förbi Plikta (lekplats) i Slottskogen så insåg jag att hela världen i går i ide under vintern. Andra går ut fast det är kallt. Ordentligt påpälsade med overaller, mössor och vantar gungar barnen i minusgrader. Jag är dålig på det där med ytterkläder, mina barn (ring inte soc nu!) nu har jackor och mössor på sig. Sällan vantar och termobyxor och aldrig overall. Vadå? Man ska ju ändå gå in snart. Att vistas ute i kylan är liksom inte min grej. De får ju frisk luft på skolan... (P.S. De har både termobyxor och vantar liggande på skolan)

Med solen och promenaden kom hoppet om livet. Allt kändes inte lika hopplöst längre. Kanske blir det kanske vår i år också? Jag tvivlar seriöst på detta varje år. Och på söndagen var Tanya och jag och simmade. Samt gick på stan och njöt av alla vårfärger och vårkläder. Förälskade mig i en underbar stickad klänning på Benetton. För visst blir det vår i år också?

Lugn jul

Till skillnad från tidigare år (det finns inlägg, det är bara att läsa) är jag i år totalt anti-stressad vad det gäller jul. Jag hängde upp julgardiner för ett tag sen, satte upp adventljusen långt innan advent och har slängt fram lite röda dukar och några blommor. That´s it! Och det räcker. Det är mysigt och juligt och alldeles lagom. !:a advent bakade vi lussekatter, nån dag innan gjorde vi pepparkakor och knäck har vi gjort i två omgångar. Allt i stort sett uppätet. På kvällarna dricker vi Cola de Mono, kanske med en pepparkaka eller nåt till, för att komma i julstämning. Nåja, stämning kommer vi i alla fall. Julkorten är inskickade, har man tur är de väl framkallade innan jul, annars får ni vänta till mellandagarna. C´est la vie! Eller vad det heter. Idag har jag undervisat i franska. Men jag kan väl inte någon franska tänker du. Och det är helt rätt! Jag kan ingen franska alls även om jag kan förstå skriven franska rätt bra. Nåja, allt går att lösa som Patricio säger.

Hursomhelst, jul blir det ändå vare sig jag hetsar upp mig eller mår bra. Mamma har köpt en gran till oss, på lördag ska den levereras. Vi klär väl den med barnen på söndag eller måndag eller så. På lördag ska vi åka till Ullared och förhoppningsvis inhandla återstående julklappar. Vi ska inte köpa så mycket i år.

Ha en riktigt

SKÖN JUL!!!

Slingor

I morgon ska jag gå till Karro och göra slingor. Det är på tiden! Jag ser ut som en omvänd taxi med svart tak och gula väggar. Ett tag hade jag en tanke på något annan färg (läs brunt) men Åsa intygade mig om att jag snabbt skulle tröttna på detta så nu får det bli blonda slingor ändå. För det är som Åsa säger, även om du ÄR snyggare i något annat som TRIVS du bättre när det är ljust. Och så är det nog.

Ont i magen

Ett annat ställe där jag hänger fast jag inte borde är Bröllopstorget (Nu var det sagt. Det var väl inte så farligt) Och, NEJ!, jag planerar verkligen inte bröllop. Det diskuteras en hel del annat också, som relationer och familjerätt. Jag är duktig på familjerätt men jobbar inte med det alls så det kan vara kul att svara på frågor om arv, uppehållstillstånd, äktenskapsförord m.m.

Alla som ska gifta sig låter som om de planerar Nobelfesten. Jag får ont i magen bara av att läsa. Det ska vara speciella såpbubblor, pussklockor och presenter till gästerna. Tre-rätters och chokladfontäner och Gud vet vad! För att inte tala om sällskapslekarna och bildspelen och de 7-sida inbjudningskorten som dessutom kompletteras av en hemsida. Har dessa människor inget annat att ägna sig åt? (Har inte JAG något annat att ägna mig åt som faktiskt läser detta dravel...) Tänk vilken insats de skulle kunna göra i Mellan Östern! Nu vet jag varför kvinnor är underrepresenterade i toppen, det lägger sin energi på att planera bröllop istället. Och sällskapslekar, don´t get me started! Jag AVSKYR sällskapslekar. Någon skulle låta folk rita av varandra utan att få titta på pappret. Resten ska ha frågesporter och tvingas gå runt och ta reda på saker om varandra. Vuxna människor! Jag hoppas att jag aldrig blir bjudna på dessa bröllop. Alla som vill sticka till Las Vegas, ni har min fulla välsignelse! Jag ska inte gnälla ens lite grann för att jag inte blev bjuden.

Morgonstund har guld i mun...

Lämnar barnen på skolan tjugo i åtta, Axel ska på utflykt. Promenerar genom ett kallt och vintervackert Göteborg. I Victoriapassagen är det julstämning och det luktar ljuvligt från ett café. På jobbet serverar Lars nybryggt kaffe, jag unnar mig en pepparkaka till. Livet är inte så illa ändå.

Jag kan se

Jag kan se. Ännu inte perfekt och jag klarar inte av ljuset så jag har enorma svarta solglasögon på mig på kontoret. Men ändå! Operationen i torsdags gick jättebra, kändes inte alls. Däremot var lördagen och söndagen jobbiga. Och i går fick jag stanna hemma från jobbet.

Tusen miljoner tack alla ni som har hjälpt mig, ringt och messat!!!

Nyår hos Jakobssons igen, tack!

Häromdagen så pratade jag med min kompis My i telefon. My är jättegullig. Hon är också 23 år och har inga barn. Vi kom att prata om nyårsfirande och planerna inför nyår. Det hade varit trevligt att hitta på något, konstaterade vi. My tyckte att vi kunde höra med den tredje i vår trio, Malin, och dennas sambo för "att samla ihop vänner från alla tre så att vi kunde bli ett gäng".

Det var först efter att vi hade lagt på som jag insåg att min uppfattning om en lyckad nyårsafton var milvis ifrån Mys uppfattning. Så här var det sist vi var på fest tillsammans: http://annaomallt.blogspot.com/2008/10/jag-en-tant.html (om någon kan förklara för mig hur man gör för att slippa ha hela adressen i bloggen och bara ha ett klickbart ord så vore jag tacksam. Åldern, ni vet...) Min uppfattning om en trevlig nyår är; några goda vänner (typ 5-7), lite god mat, kanske lite snittar, ost, lyxig choklad, vin. Förhoppningsvis somnar barnen och man hinner både prata och dansa. Med reservation för att jag är helt ute och cyklar så tror jag att hennes uppfattning om en trevlig nyår går ut på massa folk, massa sprit och svinhög musik.

Dagen efter träffade jag Linda. Vi diskuterade möjligheten att fira nyår ihop igen för tredje (det är väl inte fjärde?) gången. I deras radhus med fem barn varav den minsta är nyfödd. Låter underbart!

Antingen och

Jag funderade lite på mitt ständiga motto "antingen och" och det fick mig att tänka på ett bra tips för en sund kost, man kan äta allt, men inte alltid och inte hur mycket som helst. På samma sak är det med livet, man kan göra allt men inte alltid och inte i hur stora mängder som helst. Det handlar inte inte om "båda och", man kan inte köra på i 180 inom alla delar av livet. Man kan inte vara både stjärnmäklare, världens bästa mamma och doktorand i fysik. Antingen som satsar man på en sak eller så plockar man russinen ur kakan. Att äta alla tre kakorna är inte bara dumt utan också farligt för hälsan.

En gång i tiden var jag sambo och bara sambo. Det var heminredning, matlagning, parmiddagar och Sköna hem i långa rader. Årsdagar och månadsdagar och Gud vet allt! Presenter och rosor och romantik och gulligull. Anna försvann någonstans i allt det där pariga. Efter det tog slut ville jag inte ha en enda parmiddag, läsa en enda inredningstidning eller fira en enda årsdag igen.

Så träffade jag ex-mannen som inte någonsin uppmärksamt en enda bröllopsdag eller liknande. Knappt heller min födelsedag.

Så lärdomen är väl helt enkelt att lagom är bäst. Att man inte ska tappa bort sig själv i en relation eller i sin föräldra- eller yrkesroll. Att man alltid ska ta sig tid med vänner och göra sådant man tycker om och inte bara vara sambo, mamma eller sitt jobb. Men som mamma kan man inte tacka jag till allt roligt och ska man lyckas med sitt jobb så kan man inte stanna uppe och festa hela nätterna eller hämta barnen klockan 3 varje dag. Ibland måste man avstå också från russinen. För även om man skulle föredra att strunta helt i kakan och bara koncentrera sig på russinen (eller chokladlinserna, mycket godare!) så funkar ju inte livet riktigt så. Livet är som en buffé och jag föredrar att äta lite av allt istället för mycket av en sak. En gyllene medelväg.

Vad är lycka?

Jag är periodare. Och då snackar vi inte alkohol utan tankar. När jag börjar fundera på något så snöar jag in mig helt på det temat. Det kan vara "passion eller glass i sängen", barn, GI, bröllop eller lycka som just nu. Om ni tycker att det blir tjatigt så kan jag glädja er med att det i alla fall snart går över. När jag gifte mig gjorde mina mostrar och min kusin Viktor en sketch som handlade om att jag hade "Svårt-att-stanna-sjukan". Och det fick de ju rätt i.

Lycka, ja. Vad är lycka? Vad är lycka för dig? Är lycka bara de enstaka sekunderna och dagarna när det kittlar i magen; första kyssen, ett barns födelsedag, perfektion?

För mig är lycka när allt flyter på. Dagar, timmar eller minuter när man är tillfreds. Nöjd låter så tråkigt eftersom man får tanken att man nöjer sig, att det är okej, "det går väl an". Tillfreds däremot är ett ljuvligt ord i mina öron. Det handlar om att njuta av nuet, om att det inte finns någon annanstans eller någon annan tid där man måste eller skulle vilja vara. Flyt. Om att det funkar. Inget dåligt samvete, ingen stress, bara känslan av att vara. Det kan inträffa på golvet i barnens rum när man bygger lego, över grönsaksskärandet eller i goda vänners lag. Det är de stunderna jag vill ha fler av. Stunderna då vi njuter av nuet och av att finnas till.

Antingen och!

I dag har jag gått till jobbet och var ändå (nåja, nästan) på plats klockan 8. Måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd med mig själv, och det är ju också en form av lycka. I eftermiddag ska jag simma. Och bada bubbelpool. Superskönt!

Lycklig eller lyckad

Jag gick till jobbet idag - det är lycka. Hade jag istället valt att ta spårvagnen så hade jag kommit till jobbet klockan 8 -det är att vara lyckad. Då kan man ju se det som om jag hade gått upp tidigare och gått hemifrån 7.20 så hade jag varit både lycklig och lyckad. Men jag är väldigt trött på morgonen. Jag var pigg en stund runt 5.30 och funderade på att skriva på min uppsats en timme/alt. gå tidigt till jobbet. Sen somnade jag om. Men bortsett från det så hade det kanske gått att välja både lycklig och lyckad just denna morgon. I livet i allmänhet tror jag dock inte att det är så.

Ofta tror jag att man måste välja mellan att vara lycklig och att vara lyckad. Att vara lycklig är att ta hänsyn till sina egna önskemål. Att vara lyckad handlar om att ta alltför mycket hänsyn till vad andra tycker och tänker om en. Lycka handlar om det inre medan lyckad handlar om den bild andra har av en. Oavsett om man väljer att vara lyckad eller lycklig så tror jag att man måste välja bort saker. Min filosofi har alltid varit "antingen och" men det håller inte i längden. I alla fall inte om man ser det som att man ska göra allt. Jag menar dock snarare att man inte behöver vara bara en sak. Man kan vara både mamma och student, gilla både naturen och storstaden t.ex. Man behöver inte passa in i ett fack.

Men man måste nog välja bort en del saker. Jag måste försöka välja bort stress. Jag har alltid sett mig själv, och uppfattats av andra, som mycket stresstålig. Det är inte sant. Sanningen är att jag undviker stress därför att jag inte kan hantera det. Jag har ingen naturlig stress och klarar därför inte av yttre stress. Det är därför jag inte gillar att köra bil, undviker att gå på restaurang etc. med mina barn och får hjärtklappning om jag tvingas vistas i Nordstan andra tider än 10-14 måndag till fredag. Alla saker som gör mig lycklig är saker som är totalt befriade från stress och innebär att jag har gott om tid. Som att dricka kaffe i solen. Eller att promenera till jobbet.

Saker som gör mig olycklig; stress, trängsel, att se alla trötta människor som åker spårvagn på eftermiddagarna, sockerhöga barn, barn med spring i benet instängda i en lägenhet, kyla och mörker.

Och en halvtimmes promenad på morgonen ger mig mer lycka än vad en extra 50 lapp i plånboken gör. Oavsett vad jag spenderar den på. (Skulle väl vara sushi undantaget då =))

Räknar mina välsignelser

Count your blessings! säger det i USA och det är verkligen något vi borde göra oftare. Denna vecka har det hänt mycket bra saker, precis som varje vecka;

Denna vecka är jag tacksam för att;

Lördag: Jag simmade med Tanya

Söndag: Jag fick en promenad i det härliga höstvädret

Måndag: Jag var hos ögonläkaren och beställde tid för att operera mina ögon.

Tisdag: Jag tog ledigt på eftermiddagen och fick en härlig eftermiddag med pojkarna, Ana och Emilio

Onsdag: Linda fick en dotter!

Torsdag: Mötet med handledaren gjorde att jag fick tummen ur och började jobba med min uppsats.

Fredag: Jag klarade hela morgonen utan att höja rösten åt barnen! Ni anar inte vilken seger det är.

5 Saker som gör mig lycklig:

• När barnen skrattar
• Att jag har så snälla föräldrar
• Träffa vänner
• Gå ut och promenera
• Fint väder

Ha en riktigt härlig helg! Njut av de små stunderna; en kopp kaffe i lugn och ro, att vika tvätten, en kram, att skära grönsaker, ett glas vin.

På tal om smak

I går kväll låg jag och funderade på vad jag tycker och inte tycker om vad det gäller inredning. Det går ju aldrig att komma ifrån att man är färgad av sin uppväxt, hur, var och när. Hade man levt i en annan kultur eller ett annat sekel så hade man ju gillat andra saker. Därför så kan jag egentligen inte säga att jag INTE gillar dessa saker, trots att det är det värsta jag vet, eftersom ingen i vår kultur gillar nedanstående stilyttringar;

• Plastblommor
• Pösiga soffor
• Glasbord med delfiner
• Stora gardinuppsätningar
• Spets framför fönstren
• Broderade tavlor

Men jag gillar;

• Rött (mest i kläder)
• Turkost
• Bjälkar och öppet till nock, snedtak
• Ljus lavendel (den färg min mamma kallar Annablå)
• Blommor men inte nejlikor och sånt där. Jag gillar rosor som växer och luktar gott men "förädlade" rosor tycker jag är överskattade. Ska det ändå vara köperosor så får de gärna vara tvåfärgade eller vita åt det gröna hållet.
• Jag gillar inte gult
• Jag gillar inte tomtar
• Jag gillar över huvudtaget inte porslinsaker och prydnadssaker
• Jag gillar metall, guld, silver, koppar
• Jag gillar guld och silver i kombination (eller guld och vitguld helst då...)
• Jag är inte så förtjust i krom och glas, ett hem ska vara mysigt
• Men absolut inte övermöblerat
• Vita linnegardiner
• Svart/vitt

Det är väl vad jag kommer på just nu. Det lär bli ganska tomt hos mig om jag ska möblera efter det. Och ganska konstigt.

Jag - en tant

Jag tror inte det är åldern, det är nog bara jag. Jag är en tant helt enkelt. I helgen har mina snälla föräldrar tagit hand om barnen så att jag kunde gå på After Work med Wistrand på fredag och på fest på lördag. Och dessutom jobba några timmar på söndagen. After Worken var trevlig, verkligen, men klockan 10 så tyckte jag att det räckte. Tydligen fick de sista bäras ut vid midnatt, själv tyckte jag att det var lagom att tacka för mig efter 5 timmars After Work, gå hem och sova och vakna utvilad klockan sju på morgonen. Sen träffade jag Tanya vid kvart i 9 och simmade en dryg kilometer. Tantigt! Präktigt!

På lördag var det fest hos min kompis Malin. Och ja, det var jättetrevligt. Men det spelades väldigt hög musik och det hade ju varit trevligt att sitta ner och äta lite kanske. Kunna höra vad folk sa, kunna konversera lite mer om vin med My och PA, ja en trevlig middag helt enkelt… Ni hör ju själva, ”lite hög musik”, snart kommer det att flickorna hade glömt ta på sig kjolen också… Fast det hade de faktiskt inte, men det kanske berodde på att de var jurister hela bunten. Det var verkligen jättetrevligt folk, fast jag hade haft lika trevligt med bara My och Malin. När andra tittar på klockan och tänker ”Oh, klockan är bara barnet!” så tittar jag på klockan och tänker ”Åh nej, klockan är bara barnet, jag kan inte gå hem än… Chansen att jag skulle följa med ut klockan 12 efter 5 timmars fest var ju över huvud taget inte så stor, men att jag skulle följa med till bögstället Gretas var helt uteslutet. (”Här är trevlig, schlager och dragqueens”, messade My klockan 2. Jamen det låter väl JÄTTEKUL. Inte.) Som tur var så hade jag både ont i halsen (jag var väldigt hes i alla fall så folk tog förgivet att jag hade ont) och jobb på söndagen att skylla på så att jag kunde gå hem när de andra gick ut.

Nu i efterhand när jag tänker på helgen så tänker jag att jag hellre hade gått en långpromenad, varit på museum eller bio, gärna med Patricio och barnen, träffat en kompis med barn i parken… Och att det bästa på helgen var simningen med Tanya och att äta frukost med henne efteråt i lördags och att promenera hem tillsammans. Mysigt och trevligt. Och tantigt. Men det bjuder jag på!

Smak och mode

I lördags var jag på café. De hade sådanadär stolar med skinn på både sätet och ryggstödet.

Sådana som varit väldigt populära ett tag. Nu syns de kanske mest på caféer. Och på Blocket, som på bilden ovan. Det fick mig att tänka på det här med smak och mode. Jag är en människa som är lätt att påverka. Jag har inte orubbliga åsikter, tycke och smak. För ett tag sedan ville jag också ha sådana här stolar. Gärna att matcha med några clubfåtöljer i brunt skinn.

Men vill (ville) jag det för att det är något jag tycker om eller för att det är (var) modernt? Alla kan ju inte plötsligt gilla kaffelatte-färg och brunt skinn. Så hur vet man vad man själv FAKTISKT gillar? Och hur inreder man ett hem så inte är modernt och därför inte kommer bli omodernt innan målarfärgen torkat?

Gillar jag turkost, mörka golv, vita väggar och bjälkar i taket för att jag gillar det eller är det något som är modernt nu? Jag skulle vilja ha ett enormt rustikt matsalsbord i solitt trä som man kan slipa ner i generationer. Är det för att jag vill ha det eller är det något jag sett i ett inredningsreportage?

Det är inte klokt vad många I-lands problem det finns i världen.

TEST

Snodde en lista från någons blogg. Alltid kul med frågeformulär!

I denna listan får du bara använda ETT ord som svar!Testa du med! Inte så lätt som det låter.

1. Var är din mobiltelefon? Jackfickan
2.Var är din (o-)äkta hälft? Chile
3.Ditt hår? Risigt
4.Din mamma? Snäll
5.Din pappa? Händig
6.Det bästa du vet? Barnen
7.Din dröm inatt? Glömt
8.Din dröm/ditt mål? Hus
9.Rummet du är i? Fult
10. Din hobby? Vänner
11. Din skräck? Ormar
12. Var vill du vara om 6 år? Chile
13. Var var du igår kväll? Fotbollsmatch
14. Vad du inte är? Lugn
15. En sak du önskar dig? Uppehållstillstånd
16. Var du växte upp? Torslanda
19. Det sista du gjorde? Bloggade
20. Dina kläder? Formella
21. Din TV? Rund
22. Ditt/dina husdjur? Stulen
23. Din dator? Lätt
24. Ditt humör? Okej
25. Saknar någon?Patricio
26. Din bil? Skrotad
27. Något du inte har på dig? Jacka
28. Favoritaffär? HM
29. Din sommar? Jobbade
30. Älskar någon? Många
31. Favoritfärg? Röd
32. När skrattade du senast? Nyss
33. När grät du senast? Glömt

Inkomster och utgifter

Jag trodde aldrig det skulle drabba mig. Jag trodde att det var sånt som bara hände andra. Precis som bara-prata-om-barn, otrogna män, gråa hår och celluliter. Men även i detta fall hade jag fel. Jag trodde att jag var annorlunda, att jag var så påläst och medveten. Jag trodde att jag var så van att leva med dålig ekonomi att jag inte skulle låta mig dras med. Men, som sagt, Jag hade fel. Även i mitt fall har det blivit så; ökade inkomster betyder ökade utgifter. Och tyvärr inte i proportion till de ökade inkomsterna.

Jag har högre inkomst idag än någonsin tidigare, länge levde jag på studiemedel, extrajobb och fick inte ens något underhållsbidrag. I dag har jag lön och underhåll. Jag borde ha det bättre ställt än någonsin. Kanske är det tiden i Chile som gjort det, sex månader då jag kunde ha hus och hushållerska och hade råd att göra vad jag ville. Kanske är det bara så att spärrarna släppt när jag inte behöver vända på varje krona. Jag köper inte dyra saker men jag köper dyrare saker än innan och jag köper mycket. Barnen behöver nya vinterkläder= beställer nya på HM, 800 kronor. Inte så dyrt förstås men jämfört med att jag alltid tidigare köpt på Ullared så blir det ändå en del. Andy behöver ny säng = iväg till IKEA, visserligen en av de billigare men 1000 kronor jämfört med ett par hundra på Blocket... Och så fortsätter det, lite soltorkade tomater här, en lunch där, klart vi ska gå på bio, 10-kort på Åbybadet, spårvagnskort istället för cykel etc. etc. etc. Och plötsligt är man fattigare än man var innan löneökningen.

Till mitt försvar ska jag säga att jag höjt mitt månadssparande också. Men ändå, man vill ju inte bli mer stressad av mer pengar. Nu är det köpstopp för alla kläder under oktober månad. Undantag en vinterjacka till mig för det måste jag ha. Jag slängde min för två år sedan för att inte gå med den gamla slitna ett år till utan tvinga mig att köpa en ny. Men inte minsta lilla trosa eller strumpa mer. Och inga dyra Clinique produkter, inga besök hos Karro och matlåda minst 4 dagar i veckan. Och därmed basta!

Trädgård är det nya sexet?

Trädgår är det nya sexet? Jag vet att det inte vad jag som skrev det, jag har snott det rakt av av Marian Keyes. Efterapning är den högsta formen av komplimang eller hur är det nu man säger? Jag antar att det har att göra med att jag håller på att bli vuxen. Eller tant (mer om det i ett senare inlägg) men jag har blivit väldigt sugen på att odla. Jag har alltid velat ha en trädgård och rosor men nu kommer drömmar om örter, tomater och bönor. På min balkong som tidigare med tur innehållit två slitna stolat finns numera en stor blommande buskros, en frodig blå blomma samt en uppsjö av diverse bönor, sockerärtor och minitomater. Och jag vill ha mer! Det lilla jag har är fint som dekoration men tänk att kunna ha sin egen salladslök, ruccola (min mamma har hur mycket som helst!), timjan och tomat i maten.... Mmmmmmm. För att inte tala om spännerna med äpplen som min mor levererar från deras trädgård på landet. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill oxå ha!

Pyjamas

Jag har köpt en pyjamas Inte så speciellt kanske om det inte hade varit för att jag inte ägt en pyjamas sedan min mamma slutade köpa mina kläder. Jag har sovit naken eller max i trosor. Men av olika anledningar så har det blivit att jag har börjat sova mer och mer i t-shirt och träningsbyxor. Det började väl med att jag var i Chile, det är så kallt inne så man sover med så mycket kläder man bara kan. Sen så sover Patricio alltid i pyjamas (han är ju van vid Chiles inomhusklimat) och det kändes lite, tja, desperat att krypa ner naken brevid en man i pyjamas Så då började jag sova (eller i varje fall lägga mig) i t-shirt eller linne. Och sen när han åkt hem så blev det plötsligt väldigt kallt i sängen. Särskilt som jag tycker om att vädra ordentligt under dagen. Och så börjar barnen bli så stora så det känns lite olustigt att ligga med tuttarna i vädret när de kommer in på morgonen. Men anledningen till att jag bestämde mig var i söndags morse när jag gick upp i min "pyjamas" (träningsbyxor och t-shirt) och fixade frukost till Axel och mig. Så mysigt att bara kunna gå upp och gå och skrota i pyjamas på morgonen. Fast det hade ju varit trevliga med en söt pyjamas istället för ett par urtvättade mysbyxor... Och tänk vad skönt med något att ta på sig efter man duschat på kvällen... Eller bara för att krypa upp i soffan i... Sagt och gjort, en svart pyjamas inhandlades på HM. Och fast det är Hello Kitty på den så kändes det som ett steg upp i vuxen-trappan.