Orättvisa regler för deltidsarbetslösa

Den som är arbetslös har rätt till ersättning från A-kassa under 300 dagar eller 450 dagar om personen ifråga är förälder. Den som arbetar deltid har bara rätt till 75 dagars ersättning från A-kassa. Efter att dessa 75 dagar har använt kan man välja mellan att "nöja sig med den lön man får eller säga upp sig för att leva på A-kassa". Ja, ni läste rätt! Arbetsförmedlingen och A-kassorna uppmuntrar folk från att säga upp sig för att leva på A-kassa. Jag kan delvis förstå varför en sådan här regel finns. Man vill inte att människor som bara vill jobba deltid ska få betalt för de timmar man inte vill jobba. Kanske finns också en tanke att den som har ett deltidsarbete inte vill säga upp detta och att man därför inte är arbetssökande "på riktigt". Men vem drabbas? Jo, kvinnor som bara erbjuds dåligt betalda deltider inom tex handel och omsorg. Många av dessa kvinnor vill inget hellre än att få ett heltidsjobb men det är inte så lätt. Och då ska man tvingas till heltidsjobb genom att uteslutas från A-kassa. Som om heltidsjobb växte på träd... Och för många blir det att välja mellan pest eller kolera? Klara sig på 2 dagars arbete i veckan eller en låg A-kassa? För den som bara har jobbat deltid tidigare har inte direkt något maxbelopp att kassera in från A-kassan.

Det mest groteska i sammanhanget är dock att man inte uppmuntrar människor till att arbeta. Det samma gäller för egen-företagare. Så länge man har ett eget företag, om än vilande, Så har man inte rätt att få A-kassa. Borgarna har visat sig vara mer sossar än sossar när man kommer med sådan här förslag som vill göra människor till bidragstagare. Alla iniatitiv är bra och varje intjänad krona är en krona mindre som staten måste betala ut. Och mer skatteintäkter. Tänk efter före nästa gång!

Jag kan se

Jag kan se. Ännu inte perfekt och jag klarar inte av ljuset så jag har enorma svarta solglasögon på mig på kontoret. Men ändå! Operationen i torsdags gick jättebra, kändes inte alls. Däremot var lördagen och söndagen jobbiga. Och i går fick jag stanna hemma från jobbet.

Tusen miljoner tack alla ni som har hjälpt mig, ringt och messat!!!

Ögonoperation

I morgon klockan 10.00 ska jag opereras mot närsynthet med en metod som heter M-ELSA. Efter 2-3 timmar ska jag få gå hem, själva behandlingen lär inte ta många sekunder. När jag kommer hem ska jag sova ett par timmar men ni får gärna ringa mig fram emot kvällen för att fråga hur det gick. Rapporterar så snart som möjligt, dock tidigast måndag eller genom ombud.

Riktiga män?

Det finns en mycket intressant blogg som heter Riktiga män ( http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.474819 ), vilket fick mig att fundera på vad en riktig man är. Så här tänker jag:

En riktig man är i första hand människa och i andra hand man. En riktig man är mer pappa än ekonom, ingenjör eller rörmokare En riktig man slår inte. En riktig man vet att sex är till för båda, inte bara för honom. En riktig man vet att ingen ligger på sin dödsbädd och önskar att de hade tillbringat mer tid på kontoret. En riktig man vet vad barnens lärare heter och vilka dagar barnen har gymnastik och när det är friluftsdag. En riktig man kan tvätta, bädda, stryka och diska. Samt gärna meka med bilen och sätta upp en hylla. En riktig man vet att en avtorkad diskbänk ger en gladare fru än ett helt fång med rosor ger. En riktig man vet att en glad fru är piggare på sex. En riktig man köper inte nya gardiner. En riktig man kan vara ledsen och ha ont men är inte gnällig. En riktig man kollar på andra kvinnor i smyg (på samma sätt som kvinnor kollar på män, erkänn!) men skulle inte såra sin partner. En riktig man är inte otrogen. En riktig man bär inte handväska. En riktig man gnäller över allt som inte är kött och potatis men är inte rädd för att prova vare sig sushi eller sallad. En riktig man erkänner när han har fel. Ibland. En riktig man är inte mer än människa. Men inte heller mindre.

http://snubben.wordpress.com/2007/10/16/riktiga-man/ Kan ni läsa en annan bra tolkning av vad riktiga män är. Jag instämmer helhjärtat!

Lag - för vem eller vad?

Det finns en princip inom juridiken som går ut på att lagen inte ska skydda olagliga eller omoraliska syften. Det var så länge sedan jag var på föreläsning nu så jag kan för mitt liv inte minnas det latinska namnet. Vad det innebär är att lagen inte skyddar ett avtal som i sig är olagligt eller omoraliskt. Jag minns att det som diskuterade var en spelskuld. Om någon har spelat bort sina pengar, sitt hus (eller sin fru) på poker så kan vinnaren inte få domstolens hjälp med att kräva in skulden. Underförstått då att kortspel är omoraliskt. Jag skulle kunna tänka mig att läget är ett annat idag p.g.a. Betson, Poker-on-line, Casino Cosmopol och allt vad det heter. Förmodligen är inte kortspel längre "omoraliskt" när vinnaren inte längre är en bekant utan staten...

Ett annat fall som vi diskuterade, som avgjorde i domstol där man kom fram till att principen i fråga var gällande var följande: En man och en kvinna hade samlag. Kvinnan blev gravid. Mannen ville inte bli pappa och erbjöd kvinnan mycket pengar (jag tror det var en miljon kronor) för att göra abort. Kvinnan gjorde abort. Mannen betalade inte. Domstolen kom fram till att detta var ett avtal som inte skyddades av lagen.

Andra situationer man kan tänka sig är en torsk som inte betalar för utförd sexuell handling eller att en person som inte betalar svart lön till städerskan. Eftersom detta är olagligt och7eller omoraliskt så ska lagen inte skydda dem.

Men denna princip går helt emot en annan av juridikens grunder, nämligen pacta sunt servanda; avtal ska hållas. Vem ska lagen skydda? Lag och ordning eller den som är mest skyddsvärd? Jag tycker att man kan anlägga ett konsumentperspektiv på dessa situationer, dvs. anse att dessa personer är mer skyddsvärda och har mindre inflytande än de (män) som inte betalar? Själv tycker jag att både städerskan och den prostituerade kvinnan bör få ut sin lön.

Kvinnan som går med på abort är knivigare, där glider frågan nästan över mot en diskussion om en yrkesmördare har rätt att få ut sin lön. Inte för att jag är någon abortmotståndare men den juridiska frågan är svår att ta utan att ta den moraliska.

Boka 16 augusti klockan 19.00!

Nu tänkte jag att jag gör så här:

Jag fyller år den 11 augusti (31 om ni måste veta). Det är en måndag. Ingen särskilt rolig dag. Och på fredagen innan fyller Åsa 30 (hurra, hurra!) och på lördagen är vi bjudna på 50-års kalas. Och söndag är väl inte heller roligaste dagen. Så jag kommer att ha kalas den 16 augusti. Visserligen fyller Claire 30 den dagen men kommer vara i Paris så hon misstycker nog inte. Jag vill inte ha några presenter men ni får betala anmälningsavgiften (350 kr) för att gå Rosa Steget.

Så mitt kalas blir i samband med Rosa Steget. Närmare detaljer får utarbetas. Gångandet börjar klockan 19.00. Kanske blir det nån form av picknick innan för vänner och barn och förfriskningar efteråt. Beror ju på vädret också. Vi får se, vi får se. Hoppas att det är några fler än Petra och Ingrid som vill hänga på. Petra är redan anmäld och det är jag, tack vare henne, nu också. Kom igen nu! Sara? Åsa? Nina? Christel? Åsa? Finns det någon mer som läser???

Gör det inte för min skull. Men till Adrianas minne. Nästa gång kan det vara en av oss.

Opium åt folket

Religion ska inge hopp, inte fruktan.

Jag läser en blogg av en ung, kvinnlig, svensk, muslim som skriver att hon tror av fruktan, av rädsla för att komma till helvetet. Att hon ser bönen och koranstudierna som ett jobb, något som måste göras. (Hon skriver mycket fint om islam, också) Så vill inte jag ha det. Ska jag tro på en Gud så ska det göra mig lycklig. Trygg. Full av hopp. På samma sätt som ett bra förhållande gör. Det ska vara klippan att bygga sitt liv på, inga bojor om än gyllene Jag tänker mig att religionen, och gudstjänsterna, ska fylla de troende med värme och glöd. Att de ska vilja göra det rätta, vara goda människor därför att de älskar Gud och vill glädja Gud. På samma sätt som ett barn vill visa sin kärlek till sin mamma genom att vara snäll. Jag tänker mig inte Gud som en sträng patriark som sätter upp hårda omänskliga regler och sedan straffar. Jag tror inte att man ska följa Guds bud som ett barn som lyder av rädsla för stryk. Ty barnet som fruktar förlorar sin barndom, förlorar tilltro och möjligheter till lycka. Det barn som fruktar sin förälder går inte till sin förälder med sin lycka eller sin sorg och deras relation är därmed förstörd. Vem vill ha en sådan relation till sin Gud? Om jag ska tro på en Gud är det en "Gud som inte förlåter, ty h*n har aldrig fördömt"

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

En sån Gud vill jag tro på. Vart går man för att få sin barnatro åter?

Rosa steget

Jag kommer att gå Rosa Steget den 16 augusti där allt överskott går till kampen mot bröstcancer! Vem ska med? Jag bjuder på vin med tilltugg hemma hos mig efteråt!

http://www.rosasteget.se/rosasteget/sv/

Försäkringskassan lever i en annan värld...

... där gräset alltid är grönt och alla är friska och lyckliga. Och folk är beredda att fuska för några ynka tusenlappar i månaden trots att de skulle fått mer i socialbidrag. Och där man kan äta gräs. Eller kanske kärlek? I den värld där jag, och de flesta av oss skulle jag tro, lever vill majoriteten jobba och göra rätt för sig. Och ha en rimlig ekonomisk standard. Men alla av oss klarar inte det, vissa inte alls, och somliga behöver lite hjälp för att klara det. Sådan hjälp kallas av försäkringskassan "rehabilitering". Och den kan man leta förgäves efter. Tro mig, jag vet, jag har skrivit B-uppsats om vem som har ansvar för rehabilitering. Svar: Ingen. Men kanske mest arbetsgivaren. Om det finns någon, vill säga. För den som inte har en arbetsgivare så kommer ingen rehabilitering alls att ske. Och så kommer man att vara för sjuk för att "stå till arbetsmarknadens förfogande". Så någon A-kassa kan det inte bli tal om. Om man nu har någon sådan, vill säga. Men sen så kommer Försäkringskassan säkert fram till att det finns NÅGOT jobb som man är tillräckligt frisk att utföra. Att det inte finns några sådana jobb eller att man inte är kvalificerad för dem får inte inverka på bedömningen. Så då kommer Försäkringskassan meddela att man är för frisk för att vara kvalificerad för sjukpenning eller vad de nu kallar det för denna veckan. De stolarna är de många så faller mellan. Det finns det en doktorsavhandling av Sara Stendahl om för övrigt. Och tro inte att det hjälper med att komma dragandes med sjukintyg eller annat från läkare. försäkringskassan har egna läkare som dissar alla intyg och friskförklarar alla. Utan att han träffat dem. Leve Sverige!

Mer skrattretande än livsförödande är denne anekdot, direkt från dagens Sverige: En liten pojke var mycket sjuk, över 40 graders feber. Hans mamma kunde inte vara hemma hos honom eftersom hon låg på sjukhus och födde barn. Som tur var hade han en snäll mormor som stannade hemma och passade honom. När hon skickade in och begärde ersättning för vård av sjukt barn fick hon till svar att denna ersättning inte kunde lämnas. VAB:a kan nämligen bara någon annan än förälder göra om föräldern i fråga är sjuk eller arbeta. Och att föda barn är varken sjukdom eller arbete! Som sagt, Försäkringskassan lever i en annan värld...

Nu räcker det

Al-Caida har sprängt Danska Ambassaden eftersom "flera danska tidningar har publicerat Muhammed-bilder och inte bett om ursäkt" (sic!). Jag tycker att det var fel att publicera Muhammed-bilderna. Man bör respektera andra människors kultur och religion. Om det finns ett avbildnings-förbud inom islam så är det onödigt att publicera bilder på Muhammed. Särskilt som terrorist. En ursäkt är på sin plats. Men därifrån till att mörda 6 människor? Det går inte att nämna på samma år eller samma liv. Det är en annan värld. I den värld där jag är uppväxt så mördar man inte människor för att de smädar ens Gud. Man kan bli sur, ledsen, arg, kräva en ursäkt, sluta prata med folk. Men man spränger inte byggnader i luften. Inte konstigt att människor inte repekterar deras kultur.

P.S. Jag är ledsen för alla snälla, trevliga, fredsälskade muslimers skull som än en gång får bära hundhuvud för några idiotiska fanatikers verk.

Adriana har lämnat oss

Adriana gick bort i bröstcancer i lördags kväll. Vi (jag och exet) hade varit och besökt henne på förmiddagen, då var hon redan i koma. Vi kom försent, hade vi kommit senast på tisdagen hade vi kunnat prata med henne. På onsdagen försvann det sista av hennes hörsel. Sedan i fredags morse var hon i koma. Hennes vän Lorena, hennes man Jan och hennes pappa från Mexico var hos henne när hon dog. Nu har hon fått frid. Hon behöver inte försöka andas med allt slem i halsen. Hon behöver inte morfinplåster och hemsjukvårdens injektioner av morfin och lugnande var tredje timma dygnet runt. Adriana var ett stark och glad kvinna. Skrattade alltid, kom alltid på alla kalas etc. hur trött hon än var av cancern. Min ex-svåger Franco som är blyg och inte gillar någon avgudade Adriana och var säkert lite förälskade i denna 10 år äldre lilla skrattande kvinnan. Nu är hon hos sin katolske Gud och alla helgon får vi hoppas. Måste vara skönt att ha en sådan tro.

Jag är ledsen att jag inte hade någon kontakt med henne de sista åren. Det var först för en dryg vecka sedan som jag fick veta hur sjuk hon var. När jag och Alejandro separerade förlorade jag kontakten med i stort sett alla våra spansktalande vänner. Hela tiden tänker man att man ska ringa, att det varit roligt att återuppta kontakten etc. Det gäller att göra det idag, i morgon kan det vara för sent!

Bobby och anmälningsplikten

Bobby 10 år är död. Misshandlad och mördad av sin mamma eller av hennes sambo. Av vem spelar egentligen ingen roll. Ett barn finns inte mer. Alla skyller på alla. Vi har alla den moraliska skyldigheten att anmäla; Vem har den juridiska?

Utkast skrivet 2006-05-16, strax efter Bobbys tragiska död

Förbjud Etanol

Vi i Västvärlden eldar upp de fattigas mat för att kunna köra "miljövänligt". Det är fullkomligt VIDRIGT!

Priserna på ris och spannmål har fördubblats i många fattiga länder det senaste året. Och varför då? Jo, för att efterfrågan på dessa produkter ökat lavinartat från Västvärlden. Och vad gör vi i den priviligerade världen med importen? Jo, vi lättar våra samveten och parkerar gratis. allt medan världens fattiga svälter. Och var kommer man odla någonstans om efterfrågan fortsätter öka? Tja, regnskogen brukar ju få stryka på foten för Mammon. Och hur bra för miljön är det? Och hur miljövänlig tror ni att en Etanolfabrik i Brasilien är?

Att vara fattig

I boken "Tarzans tårar" tar författaren upp ett tema som jag har tänkt på många gånger; Det är dyrt att vara fattig. Exemplen som är med i boken är att inte ha råd att ha bil= inte kunna storhandla på billiga ställen och att inte ha råd att köpa ett helt paket smör utan tvingas köpa svindyra engångsförpackningar. Det finns andra saker som är dyrt när man är fattig också; Om man har betalningsanmärkningar får man inte skaffa telefonabonnemang (utan depositionsavgift, och vem har råd med det?) och då tvingas man ringa alla samtal från mobilen. Har man inte råd att köpa det man behöver så är det lätt att ta det på kredit/avbetalning och då blir det genast (väldigt mycket) dyrare. Sen har man inte råd att betala räkningarna och vips så kostar det ytterligare 50-150 kronor i påminnelseavgift och dröjsmålsränta. Eftersom man inte har råd med storpack tvingas man betala högre kg/literpris och har man inte råd med busskort får man betala (högre) engångsavgifter. Att åka en väg med buss eller spårvagn kostar 25 spänn! medan ett månadskort bara kostar drygt 400 kronor.

Skatt

Jag vet att jag håller på att gnälla om skatter hela tiden men jag tycker det är helt sjukt. Dessutom börjar min kurs i skatterätt idag så jag är lite extra upprörd.

Så här står det (ung.) i min skatterättsbok: Om en hantverkare, H, som är egengöretagare, som betalar marginalskatt (dvs. tjänar mer än 26.500 kr/månad) vill ha 5 000 SEK i handen så måste man betala honom (eller henne för den delen) 17 000 SEK för att täcka egenavgifter, moms, skatt m.m.

Det innebär (nu räknar jag själv) att den som köpt en villa, M, och vill ha hjälp med att fixa den lite och tjänar 27 000 i månaden och jobbar extra för att betala hantverkaren ifråga måste tjäna mer än 32 000 kronor för att betala dessa 17 000 (marginalskatten är cirka 52 %). Detta innebär att Mmåste jobba över i 196 timmar (motsvarnde 5 veckors heltidsarbete) för att betala en hantverkare för kanske en veckas jobb. Låter detta rimligt?

Vad blir då konsekvenserna? Eftersom M inte har lust att jobba i 196 timmar för att betala H 5000 spänn (25 kr/h =rätt kass lön) så kan h*n
a) Betala H svart
b) Göra jobbet själv

Om ho*n väljer att göra jobbet själv så blir det förmodligen sämre gjort och tar längre tid. Om det alls blir klart. Kanske med fuktskador som följd. Dessutom är det samhällsekonomiskt dåligt eftersom det är bättre att alla ägnar sig åt det de kan. Dessutom vill M hellre sitta på sitt kontor än att snickra ny veranda eftersom han har tummen mitt i hand. Dessutom kommer det bli bråk med M sambo eftersom hon kommer att vara dödstrött både på den där verandan som aldrig blir snickrad och på att M aldrig har tid att natta barnen. För Hs del så innebär alternativ b att han inte får något jobb och i slutändan kommer tvingas leva på socialbidrag. Men då är det ju bra att vi har så höga skatter så de kan finansiera Hs socialbidrag, eller hur?

Vad alternativ a) innebär kan ni ju själva räkna ut. Hur som helst så är det bättre än b).

I går klippte min mamma mitt hår (toppade det lite bara). Om en frisör enligt samma villkor ville haft 100 kronor i handen för att göra detta så skulle jag fått betala 320 kronor. Och för att tjäna 320 kronor måste jag som inte betalar marginalskatt tjäna typ 425 kronor dvs. jobba 3 timmar och en kvart för att betala någon att toppa mitt hår i cirka 10 minuter. Kan ni förstå varför jag lät mamma sätta saxen i håret?

Facket och flyktingar

Hörde på radion i morse att facket var på något stackars företag som hade anställt asylsökande. 50-75 kronor i timmen tjänade dessa asylsökande och det gick ju inte an enligt facket. Nej, avtalsenliga löner skulle det vara. Vem f**n vill anställa en flykting om det kostar lika mycket som vem som helst? undrade jag. -"Så får man inte ens tänka", sa mamma fackpampen ironiskt. Det måste vara en himla massa jobb med att anställa flyktingar. De kan inte (eller i dålig utsträckning) språket, de kan ha traumatiska upplevelser som spökar, de vet inte hur ett svenskt företag fungerar och för att hårdra det så kanske det inte ens vet hur man spolar på toaletten. Jag tycker att det är fantastiskt att någon vill anställa flyktingar! Själv hade jag inte gjort det, tror jag. 50-75 kronor i timmen är inte så illa heller, dessutom bor de väl på flyktingförläggningar så de behöver inte betala hyra. "Då kan de ju betala hyra och så kan arbetsgivaren få bidrag", mamma, igen. Men ska det verkligen behöva vara så? Ska staten behöva ge bidrag för att pengar ska betalas till staten? Och vad kostar det att administrera det? Facket hotade med blockad och strejk om inte arbetsgivaren tecknade kollektivavtal. Stackars sate som försökte hjälpa invandrare ut i arbetslivet.

Golvet! Inte taket

Det är golvet i föräldraförsäkringen som behöver höjas, inte taket. Jag vet att jag röstar borgligt, men det här är ju löjligt. Finns det verkligen inga bättre saker att lägga pengarna på än att se till att de som tjänar 400 000 SEK om året kan få 80% av sin lön när de är föräldralediga? Om man tjänar 30 000 kronor i månaden och inte har "råd" att vara föräldraledig bör man se över sin privatekonomi. Eller göra som Claes M säger: PRIORITERA! Och då menar jag inte villan, eller båten eller en ny stadsjeep.

Och det här med SGI, Sjukpenningsgrundande Inkomst, som man måste skydda som om det vore en dyrbar skatt.

Så här står det om SGI på försäkringskassans hemsida:
Det finns sätt att skydda SGI:n Du kan bland annat behålla din SGI när ditt barn fyller ett år om du:

inte alls arbetar och tar ut hel föräldrapenning minst fem dagar per vecka

arbetar mindre än före barnets födelse och tar ut föräldrapenning som motsvarar minskningen i arbetstid
studerar med studiestöd.

Du som är arbetslös måste vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen.

Nu för tiden jobbar inte människor på samma arbetsplats från att de är 20 till pensionen. Det är vanligt med projektanställningar och timanställningar och vikariat. Om man då råkar missa en dag eller inte har något att göra en dag så kan hela ens SGI försvinna. Det är vad som händer ärliga människor. Välkommen till verkligheten! (som Moderaterna lär säga i någon valslogan enligt nån förening för funktionshindrade som enligt Metro inte alls vill förknippas med Moderaterna.)

Det är också svårt, nästan omöjligt att jobba heltid som förälder. Därför har man också lagstadgad rätt att gå ner till 80 % när man har barn under 8 år. Jag som är ensam med mina barn kan omöjligt jobba 8 till 5 eftersom både Axels fritis och Andys förskola STÄNGER klockan 5. Men om jag skulle vara dum nog att skaffa ett barn till så ska jag straffas för detta med lägre föräldrapenning.

Är det inte dumt att icke arbetssökande personer (som undertecknande) måste ta upp Arbetsförmedlingens resurser bara för att inte råka missa att jobba en dag och på så sätt förlora hela sin SGI och många sköna tusenlappar. Kan inte SGI skyddas per barn? Så att om jag har 440 kronor om dagen i föräldrapenning när Andy föds så skulle jag kunna ha detta som lägsta föräldrapenning för honom, oavsett om jag var föräldraledig ett år i sträck när han föddes eller utspritt under 5 år. Som det är nu så tvingas man ta ut föräldrapenning fast man inte vill alternativt skriva in sig på arbetsförmedlingen av rädsla för att stå där med 60 kronor om dagen den dag man vill vara ledig med sitt barn.

Valfrihet

I Sverige finns det inga dagisplatser (det finns heller inga dagis utan bara FÖRSKOLOR och det får inte ens kallas barnomsorg) någon annan gång än i augusti. Den som har ett barn som är fött i juli som lille Leo får välja mellan att sätta sitt barn på dagis vid 13 månaders ålder eller vänta tills barnet fyllt 2. Den som istället har ett barn som likt lilla Emma är född i december (eller september, oktober eller november för den delen) har inget val alls, det barnet måste vänta till augusti nästa år. Skit samma om mamman (för det är nästan alltid mamman) förlorar sitt jobb, erbjuds ett nytt jobb, pluggar eller bara måste leva på socialbidrag eller svältgränser och förlorar sin SGI. Så alla människor som kan får barn på våren. Det kommer att vara en babyboom utan like denna vår. Dels beror det naturligtvis på att det är "trendigt" att skaffa barn just nu och det kommer att födas många barn under året. Men att det föds så många barn under våren beror ju nästan (midsommarnatten är inte lång men sätter många vaggor igång) bara på problemet att få förskoleplats. För föds barnet på våren så är det i lagom ålder för att börja på "förskola" till hösten. Tyvärr innebär detta att alla förlossningskliniker är fulla under våren, kvinnor med värkar får inte plats att föda och nyförlösta kvinnor får åka hem innan amningen har kommit igång. Allt medan våra ministrar tjänar 101 000 kronor i månaden. Och dessutom är det golvet och inte taket som behöver höjas. Men det är en annan historia. Och en annan blogg.

Förvånad?

"Svenska toppchefer köper sex på lyxhotell"
löd en rubrik i GT i helgen. Någon som blir förvånad? Att vita medelålders män från väst köper unga flickor från öst, förvånar det er? Visst är det bra att det uppmärksammas, men någon nyhet är det väl inte direkt. Och inte ett ord om hur Olga, 20 år, kommit till Sverige. För övrigt tror jag att våldtäkt och sexköp handlar om samma sak; våld eller makt. Inte sex. Och att det inte är nog för skitstövlarna till toppchefer att bestämma över sina anställda utan de måste förnedra unga ryska tjejer också. Skärpning!

Så nattsvart så man vill lägga sig ner och dö

Läste i det senaste numret av amelia att en kvinna av tre i Kongo-Kinshasa har blivit våldtagen under kriget. 10 miljoner kvinnor. I stort sett alla gruppvåldtagna framför ögonen på sina män och barn. Många har hållts som sexslavar i veckor, månader. Skadorna är så svåra att de inte kan gå och många måste opereras. Deras män har lämnat dem, de kan inte försörja sig. Den yngsta flickan på sjukstugan, eller vad man ska kalla det, är bara fem år. Det är yngre än Axel. FN-soldaterna vägrar eskortera läkaren som vill ut till alla miljoner behövande kvinnor i byarna.

I samma tidning kan man läsa följa uppgifter ur "Kvinnornas svarta bok"

• 100 miljoner kvinnor saknas i världen över. De aborteras, dör av svält (pojkarna får maten) eller mördas
• 85 miljoner flickor arbetar istället för att gå i skolan
• Hedersbrotten blir allt vanligare i Europa
• Trafficking inbringar årligen cirka 7 miljader US-dollar, och ökar
• 200 000 sexturister utnyttjar årligen kvinnor och barn i världens fattigare länder
• 15% av kvinnorna i USA har blivit våldtagna, nästan 80% av dem av en närstående
• 25% av flickorna i Sydafrika blir av med sin oskuld genom våldtäkt

Och här hemma går jag och gnäller för att jag har huvudansvaret för barnen, måste torka bajs jämt och är lite tjock om magen.

Ursäkta mig, jag ska bara gå och skämmas någonstans.

Kvinnorna i Kongo-Kinshasa går att hjälpa genom www.amelia.se