Aldrig mer

Jag ska aldrig vara trevlig mot någon igen. Ingen av det manliga könet i alla fall. Jag har varit gift i fem år och tillsammans med maken i ytterligare två. Under den tiden har jag aldrig (ja, ja det var en nyårsafton men det är preskiberat nu) flörtat med någon eller tittat på något (ja, ja ni behöver väl inte minnas allt...) men hur som helst, jag brukar inte direkt springa omkring och gömma ringen i fickan. Inte så heller denna gång då jag helt utan baktankar mailade en kille på mitt nya forum www.sviv.se. Han ville ha min messenger-adress och det har andra också bett om så det var väl okej. Jag talade om att jag var gift och hade två barn, naturligtvis. Först var han trevlig. Väldigt trevlig. Flirtig rent av. Sen blev jag aldrig av med honom. Idag frågade han om vi kunde träffas. När jag sa nej så undrade han varför. Aldrig mer att jag ska vara trevlig mot någon.

Här kommer två foton från Lucia-firandet Axel och Andy samt Andy och kompis/? Sofie.

Tack alla för en fantastisk glöggkväll!

Inte tid

Jag har inte tid att skriva någon ny blogg p.g.a. grupparbeten så jag tar och klistrar in en från 17 december förra året. Byt bara ut Claes M mot Svante J så förstår ni hur jag har det. (Jag önskar dock inte livet ur Svante, men sista inlämning av grupparbete 22/12???)

Jag har julklappar att köpa, ljus att stöpa, hyllor att damma, mattor att skaka, golv att tvätta, dukar att stryka, granar att klä, barn att klä, mer julklappar att handla, önskelistor ska skrivas, blommor i blom ska drivas, gröt ska kokas, biljetter ska bokas... Nu blev jag så matt att jag får lägga mig ner med huvudet mellan knäna och andas djupt.Vad mer måste göras (eller skulle ha gjorts om Claes M nu vore död) Glögg ska drickas, pepparkakor bakas, pepparkakshus byggas, marsipangrisar rullas, barnen gullas, lussekatter gräddas, sängar bäddas, strumpor fyllas, Ingrid hyllas.

Hon fyller i morgon, HURRA, HURRA!!! Tydligen skickade jag julkort den 20 eller 21 december förra året, med tanke på att jag ännu inte fått dem (eller hämtat dem från posten, jag tror det var det avin som kom igår var på) så blir det nog inte tidigare i år. 16 kan Posten bara glömma, får väl bli vanliga frimärke eller lämna dem till syrran, Sara, som jobbar på posten. Nu måste jag fortsätta skriva på vårt grupparbet, trots att jag är den enda som är här.

Pinochet

Pinochet är död. Chile jublar. Vad är det att jubla över? Att få dö vid 91-års ålder, stilla, på ett sjukhus med vår familj omkring oss är oss få förunnat. Det är en välsignelse, inte ett straff.
Pinochet straffades aldrig för de han gjorde. Han ställdes aldrig inför rätta. Han levde i en av Chiles förmögnaste områden med sin familj och miljoner i blodspengar. Nu kommer ingen någonsin kunna få hämnd, upprättelse, en förklaring eller en ursäkt. Rättvisa hade inte kunnat skipas ändå.

Att maska på jobbet

Man BORDE så mycket, vara flitig, ambitiös och känna Luther på högra axeln. Men när chefen dörren till sitt kontor igen kicka är det svårt att vara duktig flicka. Och om ingen kan se eller höra en (läs MIG!) och man inte har något att göra så kan man gå igenom rättsfallen en gång till, man kan skriva en sammanfattning om man så vill. Det går att slå upp en paragraf eller jobba lite extra med det där Memorandumet som nog aldrig kommer bli klart. Men det är så mycket lättare att luta sig tillbaka, dricka lite kola, kanske en macka smaka. Kolla in sin favvo-site, ladda ner något med många bite. Ansaka om dispens så man med utbildningen kommer någonstans. Beställa någon käck produkt, av sin mail ta sig en flukt. Strunta i att jobba på, istället skriva en blogg eller två.

1 år och 100 bloggar senare

Jag började blogga för att Åsa gjorde det (hon i tur var inspererad av sin bror, Per eller är det Pär?) www.sannasmamma.blogspot.com/ Jag trodde egentligen aldrig att det skulle bli så många bloggar skrivna men nu efter nästan ett år med min blogg så har jag skrivit 100 bloggar! En del har varit mer "klassiska" bloggar, som krönikor, en del har mest handlat om min vardag, ganska många har berört potträning och alla har varit roliga att skriva. Ibland, som i somras, har jag inte skrivit på flera månader och ibland har jag skrivit varje dag eller t.o.m. två på en dag. Jag vet att vissa nu mera fasar för att prata allt för mycket med mig för att de är rädda för att läsa om det här nästa dag (korv är godare på lördagar...)

Det har varit ett jobbigt år, ett roligt år, ett tufft år på många sätt men också ett intressant år med många lärdomar. Jag hoppas någon orkar läsa i ett år till!

P.S. Tack för brevet Jenny, förmodligen det längsta jag fått i mitt liv. Jag SKA svara men det är lite stressigt nu...eller tja alltid... Puss på er iallafall! Härligt att ni har det bra!

Gift, inte död

Om man inte får titta kan man lika gärna vara död. Lite måste man få känna att man lever. Titta, skämta, flörta. Fast bara jag, inte han. En sliten tvåbarnsmorsa behöver all uppmärksamhet hon kan få och lite till.

(Inte så extrem) makeover

I natt drömde jag igen, jag drömde att någon trodde att jag var över 50-år. Ska man gissa på att det är en begynnnade 30-års kris det här? Skulle behöva en makeover, ingen bröstförstoring eller plastikoperation utan lite mer light. En ny garderob, lite justare hårfärg och/eller frisyr, kanske gå ner ett kilo eller två. Lite nytt smink, som det ser ut nu äger jag i stort sett en maskara och en eyeliner... Kanske bleka tänderna? Har någon provat pore minimizer? Det är jag VÄLDIGT sugen på. Jag är trött på att se gammal ut, trött på att se ut som den slitna tvåbarnsmorsa jag är. Vad göra?

Relaxa

Jag vet att jag tidigare inte varit så fötjust i "inga måsten på fredagar" och liknande men en dag, inspererad av att ha slappat när jag var sjuk, tog jag det lite lungt och städade inte lika mycket. Det var riktigt skönt. Jag blev så inspererad att jag dagen därpå tänkte skriva en blogg om att relaxa, att det var okej att gå och lägga sig fast fjärrkontrollen låg kvar på soffbordet. Vid 7-tiden på kvällen såg det ut som om vi hade haft inbrott. Vid 8-tiden hade jag bestämt mig; Hellre neurotisk än bo på en soptipp. Klockan 9 var lägenheten "as good as it gets" igen och jag var mitt vanliga neurotiska jag. Det kändes bra.

Inte min vecka i veckan

Inte nog med att veckan började med att jag var tvungen att gå hem från jobbet p.g.a. magsjuka, nu har dessutom Axel drabbats av samma åkomma, och det med besked. (Han är bättre nu) Andy har varit vaken istort sett hela natten. Axel sov i vår säng och jag på soffan så när Andy vaknade så kunde jag bara sitta med honom i famnen. Klockan 5 gtav jag upp och lät honom titta på en repris av Idol eller något liknande. Ställd inför detta usla program gav han upp, bad om välling ("nonno") och gick och la sig. I går blev vi försenade till simskolan (eftersom jag och Axel varit på skolan och fyllt Axels ryggsäck med godis och hoppas på att vinna ett pris) så vi hann inte hämta Andy på förskolan innan simskolan. Jag tänkte att det skulle jag hinna lätt medan Axel simmade men det gjorde jag naturligtvis inte så när vi kom tillbaka satt Axel och grät... P.g.a. all sjukdom denna veckan har vi inte kunnat handla något så vi har ingen mat hemma. Tack och lov fick vi med oss en limpa från skolan i går + minipizzor och dricka. Och så risifruttin då. Grönsaker, frukt, yoghurt, juice och smör är det sämre med.

Jag hade en dröm där alla hela tiden frågade hur gammal jag var och ifrågasatte att jag som var så gammal fortfarande gick på universitetet. Alla jag pratade med på arbetsmarknadsdagarna frågade "Går du här?" (på ett trevligt sätt, ioförsig) vilket jag uppfattade som "Du som är så gammal". Dessutom så sa i stort sett varje företag "Jurister? Har vi några jurister? Vi har en liten juristavdelning i Stockholm. Vi anställer inte några jurister." Så nu är man inte bara gammal utan dessutom korkad som har valt fel utbildning.

Jag var på Kevins dop i lördags (det var i och för sig förra veckan men va faan) och jag hade tagit på mig min älskade gröna klänning fast jag tvekade och tänkt ta på mig något mindre festligt/modernare men så tänkte jag att det var ju ändå dop. Kevins mamma Petra hade shorts på sig och det hade även gudmor, samt väst. Själv kände jag mig gammal, töntig och omodern. Och inte har jag något bättre att sätta på mig heller, jag har helt enkelt ingen smak.

Jag hatar mitt hår, always have and always will. Den enda gång då jag varit nöjd med det är när jag gifte mig för drygt 4 år sedan och det beror bara på att jag hade löshår. I går var det värre än nånsin. Folk pratar om att man ska älska och acceptera sig själv som man är. Jag vill inte älska och acceptera mig själv som jag är, jag vill ha långt blankt hår.

Klockan är tjugo i 2 och Andy vägrar fortfarande sova middag. Det är lite mycket just nu.

Diger skörd

I dag var det arbetsmarknadsdag på skolan. Jag fick inte något jobb men kom däremot hem med;

• div. infomaterial (ung. hälften gick direkt till återvinningen)
• ett block
• tre flaskor dricka
• två sportflaskor
• tre risifrutti med julsmak
• tre kondomer (jag lovar att jag trodde det var godis!)
• två klubbor (som barnen redan ätit upp)
• ett äpple
• åtta kakor/kex
• två minituber kaviar
• en gratiskaffe + en 2 för 1 kupong på kaffe
• två nyckelringar
• tjugo (!) pennor
• två paket micro-popcorn
• fyra askar minttabletter
• tre paket tuggumi
• två chokladbitar
• ett tjugotal godisar
• två läppbalsam
• en skoputs
• en ansiktsrengöring

+ kaffe, smörgås, pannkakor, vatten intagna på plats.

Kanske inte lika lönsamt som ett chefsjobb men hyfsat lukrativt!

Orättvist

Åsa sa en gång att när hennes dotter Sanna var nyfödd så trodde hon att okända skulle komma fram på BB och gratulera henne och förvåna sig över att just hennes dotter var så underbart vacker när alla andra nyfödda var så fula. När hon senare såg kort på den nyfödda så erkände hon att hon nog varit något partisk och en aning påverkad av hormoner och förlossningen.

Men fast Axel nu är 5½ och Andy har fyllt 2 så kan jag inte riktigt släppa den där känslan. Att just mina barn är så fantastiska! Så söta! Så gulliga! Så underbara! Och är det inte konstigt och rent av orättvist att jag fått de TVÅ bästa? När de att i badkaret förut, den store brun som en pepparkaka efter en vecka på Kanarieögon och med "korinter till ögon" och det blanka mörka håret, och den lille med sitt blonda hår, söt som en kerub, då ville jag bara gråta. Gråta av lycka över att just jag fått två så underbara barn och för att jag tyckte så synd om alla andra som inte har det.

Jag erkänner att jag är något partisk. Hormoner och förlossning är det väl svårare att skylla på.

Magsjuka

Det har gått magsjuka på lillebrors förskola. Bara 6 av 16 barn var där i fredags. Lillkillen däremot är frisk som bara den. Det är inte hans mamma. Bacillerna hoppade, tack och lov, över honom och drabbade mig. Fick gå hem från jobbet igår. Egentligen mådde jag dåligt flera timmar tidigare men man vill ju inte ligga hemma och slöa i onödan så jag intalade mig att jag bara behövde äta och så skulle allt bli bra... Lite skönt att vara hemma och slöa faktsikt. Har tittat på TV typ ett dygn i sträck, härligt onyttigt. Andy har varit en liten ängel. Axel har jag inte träffat än, han kom hem från en vecka på Kanarieöarna i går där han varit med mina föräldrar och de tog med honom hem så han inte skulle bli smittad. Snart kommer han hem. Älsklingen.

Bröst

Var på Valhalla badet i dag för att, för en gång skull, ta upp kampen mot de oinbjudna kilon som smyger sig på under vinterhalvåret i tid. Kunde spana på alla nakna kvinnor i duschen. Vad jag uppmärksammade mest var inte hur smala/tjocka folk var, fast jag kunde till min glädje konstatera att jag hörde till den smalare hälften (fast det var mitt på dan och en massa tanter...) Nej, vad som mest intresserade mig var brösten. Mina bröst som en gång fick en (mycket röksugen) älskare att utbrista -"Visa dem brösten, de kommer bli så saliga att de ger dig allt du vill ha; cigaretter, droger, alkohol..." går numera, efter två barn, snarare under benämningen "Det var en gång" eller "De är två i alla fall..." De första tanterna jag såg hade verkligen rejäla bazookas, fast de var ju inga handgranater direkt längre, om ni förstår vad jag menar. Kvinnan i duschen jämte mig hade så liten byst att hon fick mig att framstå som yppig. Kvinnan i duschen mittemot var något generösare utrustad men de hon vann i storlek förlorade hon i häng. Efter att ha "studerat" ganska många kvinnors bröst kunde jag konstatera att de flesta hade ganska små bröst (eller var överviktiga) och att på de flesta bröst har tyngdkraften tagit ut sin rätt.

Rak i ryggen gick jag där i från. Mindre veckotidningar och mer verklighet åt folket!!!

// AAaa, snart i en simhall nära dig.

VG på tentan!

Ingen blogg egentligen men någon måste man ju berätta för och jag sitter på jobbet med chefen i rummet brevid... Har VÄLDIGT lite att göra på jobbet just nu, ingenting för att vara exakt. Som tur är har jag hittat ett nytt forum att hänga på "Svenskar i världen, www.sviv.se så jag överlever tristessen.

Hur som helst, jag fick VG på tentan i European Private Law och jags om trodde att jag skulle bli tvungen att skriva om den nästa fredag. Fråga mig aldrig mer hur det har gått på en tenta, jag är totalt världelös på att avgöra sånt, sist jag trodde att jag var underkänd fick jag MVG... Vissa av våra tentor är så flummiga så ibland vet man inte om man fattat noll eller allt.

Var på museum med barnen (och Linda, Måns och Vide) i måndags och i fredags var vi och bada (på Lundbybadet, vi saknade verkligen Jenny och Rebecka) Det tar sig, det tar sig!

Helgen har varit supertråkig, har bara suttit inne och surat (helt mitt eget fel) Vill inte vara inne, vill inte gå, allt är blääää. Hatar november!

P.S. Alla ni som vill gratulera mig till mitt VG, det går VÄLDIGT bra för ALLA att skriva en kommentar...

Mamma bada anka

I går gjorde jag något riktigt dumt. Jag sa till inte mindre än två personer (Linda och Tuomo) att "pojkarna sover så bra på nätterna". Så naturligtvis hann Andy knappt somna innan han vaknade och grät. Jag gick in till honom, plockade bort X antal hårda leksaker ur sängen, klappade lite på honom och gick ur rummet. Efter en stund upprepades samma procedur. Klockan 8 verkade han dock ha somnat och jag tänkte att det var riskfritt att krypa ner i det varma bad som jag, för en gång skull, tänkte unna mig. När jag krypit ner i vårt minimala badkar hörs en lite röst säga -Mamma... In i badrummet kommer en glad liten kille i pyamas. Gå och lägg dig, säger jag. Stort leende från hans sida. -"Mamma bada!" -"Ja, mamma badar, gå och lägg dig nu". Varpå han snällt erbjöd mig alla sina badleksaker och ordentligt la i dem en och en tills jag inte längre såg vattnet. -"Tack, tack gå och lägg dig nu, det räcker". -"Mamma bada anka". -"Okej, gå och lägg dig i min säng då". -"Aaaaa", varpå ungen försvann för att hämta det stora paraplyet i hallen som vi fick av Daniel när de flyttade till Kalifornien. Sen hördes inget mer och hågad som man är låg jag kvar i badet. När jag kom upp ur badet såg jag några runda former i Andys säng och tyckte mig kunde urskilja en liten rumpa som stack upp och ett huvud. När jag kom närmare upptäkte jag att de knubbiga formerna var fyra bollar och tre ballonger, samt dockan, Andy Pandy-dockan och nya vovven. Paraplyet låg på golvet. I vår säng låg en söt tvååring och sov djupt.

Ny nyförälskelse

Visst är jag fortfarande förälskad i min diskmaskin men förälskelsen börjar övergå i kärlek och kanske, kanske att jag så småningom kommer ta honom förs given. Inte längre smeka hans vackra vita uppenbarelse varje gång jag går förbi, inte lyckligt tänka på honom under dagen utan bara ta för given att han finns där, till hands i köket, tar hand om disken utan att klaga.

Saken är den att jag är lite småförtjust i en annan, nja inte bara en annan faktiskt utan två... Och jag känner mig lite tja... skyldigt. Inte för att jag har dåligt samvete, ja inte bara därför i alla fall, vi har ju alldeles nyss flyttat ihop och så där, då ska man ju inte titta efter andra... Men alltså främst för att jag känner mig lite fåning. Jag menar, okej en diskmaskin. Visst, det är småborlighet i hög person men det är PRAKTISKT, det förenklar vardagen, det räddar en småbarnsmammas mentala hälsa. Men det här! Någonting helt annat. Onödigt, pråligt, bara yta. Jag har förälskat mig i två, nu kommer det, i två lampor! Och de kostar lika mycket som Herr Diskmaskin. Styck. Så det är nog ingen risk att de flyttar hem till oss (på ett tag...)

Nyförälskelse har övergått i djup kärlek, nu med bild ;

TENTA

Tenta i morgon klockan 9.15

Har inte läst tillräckligt (har i själva verket inte läst alls...) Har ingen mat att ta med mig. Vet inte om jag fått med alla böcker. Kommer garanterat glömma sladden till datorn. Och termosen med kaffe. Och var vi ska vara. Och mitt egetnamn. Dessutom kommer en gubbe som ska sätta kakel strax innan vi ska gå. Som hittat!

Håll alla tummar för mig kamrater!

Spiral -när du har bestämt dig!

Jag har bestämt mig. Ja, jag erkänner att jag tvekade ett tag, var lite sugen på en alldeles ny, gosig, doftande bebis. Men jag har bestämt mig. Innan det blir några (ev.) fler barn vill jag ha en utbildning (helst den jag håller på med dvs. jur. kand), ett riktigt jobb (dvs. hyfsat fast och relaterat till min utbildning) en riktig lön (>20 000/månad) ett hus och en trädgård. Jag vill också ha hunnit med en del, jobba naturligtvis men jag vill också resa runt i Chile (Chiloe m.m.) och Sydamerika (Machu Picchu bl.a.) innan jag blir "fjättrad" igen. Sen får vi se om vi, och högre makter, vill. Ojalá!

Och jag har insett att jag aldrig kommer att vilja jobba heltid. Denna vecka då jag inte haft några föreläsningar (tanken har varit att jag ska tentaplugga...) har det varit perfekt. Lämna barnen vid 8 (för tidigt) resp. halv 9 (lagom) jobba i 6-7 timmar och sen hämta ett barn vid 3-4 tiden medan Alejandro hämtar det andra. Alldeles lagom, så borde det vara jämt!

ANDY FYLLER 2 ÅR IDAG! HIPP HIPP HURRA!

Regn

8.30, +9, ösregn. Min första fråga är; Hur kan man vara så dj-a dum att man tar cykeln till jobbet? Min andra fråga är; Hur kan man välja att bo i det här landet?

Prison break

Nu är det dax för Prison break! Alla skäl är bra utan de dåliga. Alla skäl att inte plugga alltså. Tenta på fredag, har inte läst någonting. Sällan har jag jobbat så mycket som senaste veckan. Har dessutom varit i Ullared, ätit frukost/shoppat med Åsa, varit ute på krogen, haft sex, varit på sjalträff/varit på museum med barnen, träffat Linda, hängt vid datorn, läst böcker och pratat med Ingrid. I morgon ska jag jobba och så är det fest på Axels skola. På onsdag fyller Andy år och så har jag engelska, på torsdag... Usch vad jag är usel! Kommer få jobba i kassan på ICA resten av livet. Vi föräldrar har startat ett upprop mot alla kläder och leksaker är uppdelade i flick och pojk. Skriv på du med! www.viforaldrar.se/upprop/

Nu måste jag gå, Wentworth (vilket fruktansvärt fult namn!) väntar!