Hem

Nu ska jag gå hem. Efter att ha varit hemma och skrivit uppsats läs latat mig) i nästan två veckor är jag inte van vid att vara på kontoret i 8 timmar. Nu har jag rejält ont i huvudet. Ska bli skönt med en timmes promenad.

Efter ett års pillande är ett första utkast av min uppsats inlämnad till handledaren. Var är champagnen?

Vi ses i morgon!

En vecka med GI...

...och jag ser inte gravid ut längre. Visst, något sex-pack är det inte direkt tal om och magen är långt ifrån platt. Men, risken att chefen åter ska fråga om jag är gravid har minskat betydligt. Leve GI!

Motion - när ska man hinna det?

Träffade Åsas pappa Roland klockan halv 9 i morse. Han hade varit på gympa. -"Det ska man på morgonen" sa han hurtfriskt. Träffade en 88-årig dam i Slottskogen igår som predikade om vikten av motion. Och tro mig, hon hade snyggare figur än jag. Pratade med Ingrid i telefon i går som korsförhörde mig om det här med motion. Och jaa, när ska man hinna?

Gå till jobbet är ju ett jättebra förslag. Om man inte lämnar två barn på skola och förskola på vägen vill säga. Var av en 4-åring som bara i undantagsfall tar sig fram snabbare än krypfart. Och från skolan till jobbet tar det bara en kvart att gå. Men en halvtimme om dagen är bättre än inget tänker jag när jag knatar på i mina högklackade skor och drömmer om att börja morgonen med att simma 1000 meter.

I helgen var barnen på landet. Jag gick en timme innan frukost både lördag och söndag. Så skönt! Och på fredag ska jag ta med barnen till Åbybadet igen. Några simtag kanske det kan bli mellan plaskandet och åkandet. Enklast hade förstås varit att sätta Andy i vagnen och gå medan Axel cyklar brevid eller tränar fotboll. Men Andy är ett par som INTE gillar att gå så jag är rädd att påminna honom om möjligheten att åka vagn är som att öppna Pandoras ask.

I dag ska i alla fall barnens pappa hämta den så då kanske jag och Tanya kan ta sällskap hem från jobbet. Hon går fram och tillbaka, varje dag!

Om någon har några förslag på motion så är ni välkomna med dem, tack!

Bara plugg

Jag sitter på biblioteket på Handels och försöker skaffa mig den sista informationen som jag behöver till min uppsats. Den ska in på måndag... Jag trodde faktiskt att jag skulle fixa den här uppsatsen "lätt som en plätt" men nu har jag har hållt på ett år *skäms*. Barnen ska med mamma och pappa till landet i helgen så att jag ska kunna sitta dag och natt. men gör jag det då? Nej, jag är så lat så det finns inte. Gör precis allt annat, torkar ur kylen, städar badrumsskåp, klagar hos guldfynd, skriver in alla utgifter i kassaboken, köper dyra Clinique-produkter, lägger in kostnaden under "hygien" i min kassabok osv, osv i all oändlighet. Kanske finns det en psykologisk förklaring till det här? Kanske vill jag inte alls bli jurist? Mmmmmmmmm

Nu har jag fått kaffe och choklad så nu känns det lite bättre.

Var och shoppade med Åsa en sväng i förmiddags och konstaterade att det är tur att jag inte har några flickor. Hu vad dyrt det skulle blivit! Nu när jag har en liten bonusdotter, om än väldigt långt bort, så inser jag hur många gudomligt söta små plagg det finns. Särskilt till någon som älskar Hello Kitty! Det blev bara två små saker idag, Ps resväskor är redan proppfulla med presenter till lilla I.

Axel har börjat i skolan idag. Var på upprop i morse. Inga stora förändringar, han har redan gått på skolan i två år. Stod och sminkade över några finnar när jag gjorde i ordning mig i morse. Inte trodde man att man skulle ha finnar den dagen ens barn började i skolan. Jag trodde alltid att 30 skulle vara en bra ålder, att man skulle vara för gammal för finnar och för ung för rynkor. Jag hade fel.

På måndag ska Axel börja spela fotboll. Det är lustigt för han har aldrig gillat fotboll men eftersom hans bästa kompis Tilde spelar så vill Axel nu också göra det. Helst vill han vara målvakt. Hans kompis Alexander från skolan spelar i laget och Alexanders mamma är tydligen tränare.

I kväll kommer Malin och My hem till oss och äter chilensk mat. Malin har bjudit in sig själv men det ska bli väldigt trevligt. Hoppas bara att hon fattat att chilensk mat och mexikansk mat inte är samma sak. I fredags var det väldigt mycket tjat om att hon ville ha Adrianas dobladitas som hon kallar quesadillas. I stället kommer det bli papamayo (chilensk potatissallad), arroz primavera (ris med majs, ärtor och morötter), bönor, sallader, kött och pebre (som i mexiko heter salsa).

Sur och kinkig

Nej, inte något barn utan jag. Jag har varit på allmänt dåligt humör den sista tiden. Det känns bättre när jag är med barnen eller lyxar till det med en lunch på stan med Åsa som idag men mesta tiden känns allt rätt trist. Jag vet inte riktigt varför men det är mycket tråkigt just nu. I vanliga fall som brukar det kännas som en nystart på hösten men den känslan saknas helt i år. Kanske för att jag inte varit ledig nästan alls i sommar. Jag har haft två dagar ledigt tror jag samt några dagar nu i slutet då jag skrivit på min uppsats. Inte semester direkt.

Patricio ska åka hem på tisdag. Jättedeppigt. Naturligtvis kommer jag att sakna honom jättemycket men det är också jobbigt med förändring. Det känns som om vi precis har kommit in i rutiner och att det funkar bra att bo ihop, hämta och lämna barn etc. och så ska man börja om att vara ensamstående igen. Hade känts skönt om jag i alla fall visste när han skulle komma tillbaka men han ska söka uppehållstillstånd så det är bara att vänta.

Jag får ingen ordning på min uppsats, det känns som om jag hellre skulle skura pissoarer än att sätta mig framför datorn och skriva. Och om 1½ vecka ska den vara inlämnad... Inget bra utgångsläge. Dessutom är jag så trött på mitt jobb och vill bara bort, bort, bort! Jag behöver verkligen pengarna men jag kan knappt förmå mig att gå till jobbet alls. De kommande månaderna kommer vi att få svälta. Det känns som att det inte är på riktigt utan bara en lek och att det därför kan kvitta. Ingenting görs ordentligt och jag är bara trött på alltihop. Vill söka nytt jobb men jag har ingen aning om vad jag ska söka. Och så har jag ont i huvudet också.

Jag vill bara gråta. PMS kanske?

Inskolning och skolstart

Andys inskolning har gått bra, idag gick han från 9 till 4 och på fredag kommer han att gå "som vanligt" mellan 8.30-16.15. Axel börjar nämligen skolan (!) i morgon så på fredag får man inte komma för sent längre. I morgon klockan 10.00 är det upprop och fröken ska informera om skolplikt och sånt. Usch, vad jobbigt det låter! Det låter som om man inte alls kan ta barnen med sig en sådär två, tre, sju månader utomlands längre... Inte alls min grej. Först ska man ha skolplikt själv massa år och när man äntligen är fri från det så ska ens barn plötsligt ha skolplikt. Vojne, vojne, vad ska man ta sig till?

Inte klokt att Axel redan är 7 år! Det var ju alldeles nyss som han var bebis, och nu ska han börja skolan! Har redan tappat tre tänder och är stor kille. Oj, oj, oj. Det är inte klokt vad gammal man är. Först var man nybliven mamma, sen småbarnsmamma och nu mamma till ett skolbarn! Ganska coolt.

Måste köpa vinterkläder till barnen. Lika bra att ha det gjort. Deras pappa ska köpa regnkläder till dem i dag, vi får väl se hur det blir med det... Så här tänkte jag att de ska se ut i vinter:

P.S.

Jag har klippt mig föresten. Det blev bra. Tycker jag. Lite tråkigt kanske men i alla fall fräscht.

Lever än

Jag finns här och jag läser era bloggar men jag har inte riktigt tid och ork att skriva just nu. Uppsatsen ska vara klar den 1 september så det är liksom full fokus på den just nu. Samtidigt som jag försöker jobba lite, Andy skolas in på förskolan och Patricio ska åka om en vecka. Det är lite mycket just nu. Som vanligt, alltså. Kram på er!

Nu ni!

Här ser ni en som har tagit tjänstledigt (eller i alla fall förhandlat sig till att jobba max två dagar i veckan) för att skriva klart sin uppsats. De närmaste 4 veckorna är det uppsats som gäller, 1 september är det deadline. Sen har jag fått erbjudande om en 6-månaders projektanställning på mitt jobb (där jag idag är timanställd) och så blir det att söka jobb. Inom det JAG vill syssla med. Visst är det härligt att vara vuxen!?

Semester

Nu är tanken att jag ska vara ledig ett tag för att ägna mig åt min uppsats. Vi får väl se när det blir bloggat av igen.

Ha det gôtt tills dess!

Så varmt!

Det är så varmt så jag kan inte tänka. Det är första dagen på min semester men jag är på jobbet för jag måste få iväg lite saker till Bolagsverket. Först lämnade jag fel belopp till banken så att jag fick gå tillbaka och få ett nytt bankintyg. Sen visste jag inte vad jag ville när jag ringde Bolagsverket. Min hjärna duger bara till att ligga i skuggan och dricka Mojitos i den här värmen. Det får det nog bli till kvällen... ;)

På tal om skugga; helgen kommer att gå till historien som helgen då vi åkte ut på sjön och satt i skuggan. Det har väl aldrig hänt tidigare. Ändå fick mina axlar så mycket sol att jag var och köpte två toppar men ärm idag för att slippa exponera axlarna för sol. Helgen var för övrigt underbar. Kanonvarmt, massa sol, massa salta bad, massa grillat samt besök hos mormor och mostrar. Härligt att se (pepparkaks-) pojkarna igen. Så jobbiga och så UNDERBARA!

Trevlig helg!

En riktigt

TREVLIG HELG

vill jag önska er.

Passa på att njuta av solen och den fantastiska svenska sommaren!

SOL

När man nästan hade gett upp hoppet, när man tänkte att det är väl så här det kommer att vara i fortsättningen; då kom SOLEN! Då kom SOMMAREN!

Än så länge har jag inte hunnit njuta så mycket av den, växlar mellan kontoret och uppsats men även om jag håller på att smälta bort här bakom skrivbordet så är det skönt att veta att den finns därute. "The sun is out there" liksom, om ni minns Arkiv X? Och vi har suttit på balkongen och ätit tacos samt grillat flintastek (hehehe) och njutit.

I helgen blir det Hamburgsund, träffa barnen efter en hel arbetsvecka utan dem ska bli underbart. Jag längtar verkligen efter dem. Jag hoppas på grillning, salta bad, ett besök på Nordens Ark. Datorn och uppsatsen får också följa med.

Uppsats

Jag försöker skriva min uppsats men jag borde nog gå och sätta mig på biblioteket. Med Internet som bara lät mig besöka sidor som rörde frihandel. Hemma finns det för mycket annat att göra och här på kontoret finns det för mycket jobb. Och möjlighet att blogga etc.

Vuxentecken

Vad är tecken på att man är vuxen? Körkort och gymnasieutbildning säger Petra. Jag kontrar med radhus. Hjälp oss att fylla på listan:

• Körkort
• Gymnasieutbildning
• Radhus eller villa
• Husvagn
• Barn
• Ha julen hemma
• Ordning i förrådet
• Märkta lådor
• Pensionssparande
• Fast jobb
• Allsång på Skansen
• Inte reta (grann-) tanter
• "Vårdad klädsel"
• Renovera
• ?
• ?
• ?
• ...
• ...

Vuxen; vidare funderingar

Kanske är det inte att jag inte tar mig själv på tillräckligt stort ansvar när det gäller att vara vuxen. Kanske är det så att jag tar hela den här vuxengrejen på för stort ansvar. Age is just a number, liksom. Fast tvärtom om ni förstår vad jag menar. Att vara vuxen kanske inte är värre än så här. Det kanske inte är något stort och svårmodigt med ANSVAR i stora bokstäver som förpliktigar till skogspromenader och villa, volvo...
Det kanske bara handlar om rätten att få bestämma själv, möjligheten att få ta ansvar för sitt eget liv. Och det är ju inte så illa.
Jag gillar ju faktiskt det flesta "vuxengrejer". Jag var alldeles lyrisk igår när vi hade varit och storhandlat, det bästa jag vet är att ha kyl, frys och skafferi fulla. Och flintasteken och de grillade tomaterna smakade ljuvligt. Liksom det chilenska rödvinet vi drack till. Jag gillar också att läsa böcker, promenader, heminredning, grilla med Åsa och att göra saker med barnen. Och jag skulle faktiskt vilja ha båda villa och vovve. Och en Volvo? Tja, varför inte...? Vuxna kanske inte MÅSTE prata om inkomstskatter, deklarationer, barnbajs och ränteinflationer eller vad det kan tänkas vara. Jag och mina vänner pratar om de vi alltid pratat om, killar (som numera är män, i vissa fall sk. "äkta" sådana), kläder, smink, skola, jobb, bristande ekonomi. Och ibland om barn, förstås. Nu är det jag som tänker vara vuxen och göra det som är allra bäst med att vara vuxen: (Nåja, sprit och sex är inte så illa det heller) Bestämma själv! Som den vuxna ansvarstagande människa jag är ska jag ta tag i mitt liv och göra det bästa av det. För, vad James Bond än säger, så lär man nog bara leva "once"!

Vuxen

Det hände något förra lördagen när vi grillade hemma hos Åsa och Srdjan. (Det var trevligt, tack!) Plötsligt insåg jag att vi var vuxna. Jag och Åsa, bästisar sen högstadiet, är inte 15 längre. Plötsligt satt vi där och grillade med våra barn. Jag menar inte att det kom som en chock för mig, naturligtvis har vi träffats många, många gånger med barnen. Hon var tärna när jag gifte mig, jag var vittne när de gifte sig etc. etc. Men det blev så påtagligt när vi satt där med barnen och grillade korv. Så radhus-trevligt liksom. Inte alls på ett otrevligt radhus-ångest sätt utan på ett trevligt, vuxet, sätt. Vi har aldrig gjort något sådant tidigare, hon och jag. På något sätt har jag hållt isär den 15-åriga Anna från den vuxna Anna men nu gick inte det längre.

När vi var på Vitlycke museum i går så tittade jag på alla familjer med barn och tänkte att de var annorlunda. Sån är ju inte jag. Jag är ju ung, jag råkar bara ha två barn. Mina vänner är ju också unga mammor så jag har liksom sett oss som en egen grupp, avskild från sådana där vanliga, vuxna, familjer. Men så plötsligt slog det mig: jag är en 31-årig tvåbarnsmamma. Alla som såg oss på hällarna såg en helt vanlig Svensson-familj. Inte alls en ung tjej. Som råkade ha två barn. En vanlig familj.

Uppsats

Jag måste, måste, måste skriva klart min uppsats! Jag kan inte hålla på så här längre. Nu har P sagt till mig att skippa semestern och sätta mig hela veckan med uppsatsen. Så måste det bli. 1 september ska den ju vara klar! *panik, panik* Egentligen borde jag gå hem nu och sätta mig för jag har inget att göra direkt på jobbet. Så lat, så lat... Om chefen inte är här i morgon så går jag hem alt. till biblioteket och jobbar på uppsatsen. Jag vill ju så gärna bli klar med min utbildning.

Några dar...

...blev en dryg vecka p.g.a. en magsjuk pojk. Nu är han dock frisk igen och befinner sig i morföräldrarnas ömma vård. Ingen annan blev smittad, tack och lov!