Semester

Jag ska vara ledig i några dagar. Vi ses nästa vecka.

HA EN UNDERBAR HELG!!!

Feminism

Jag är feminist. Det är min pojkvän också. Fast han inte erkänner det. Han tycker att det finns skillnader mellan könen nämligen, säger han. Jo, det tycker jag med och jag är nog inte den enda som är tacksam för det, eller...? Tycker han att män och kvinnor ska ha samma lön för samma jobb? Check. Tycker han att män och kvinnor tycker ska jobba lika många timmar i veckan, hushållsarbete inkluderat? Check. Tycker han att man delar på hushållsarbetet om båda arbetar? Check. Tycker han att barn behöver båda sina föräldrar? Check. Han han ensamt uppfostrat sin dotter sen 1-månads ålder.... Dessutom tycker han att det är okej med håriga ben på kvinnor även om han föredrar släta om han får välja. Men nu var det här inte alls tänkt att bli någon blogg om hur underbar min pojkvän är. Sådana bloggar klarar jag inte av. Han har usel smak, vill använda midjeväska och röker. Så att ni vet. Vad jag tänkte skriva om var feminism. Om att vi inte är så jämställda hemma hos oss. Eller snarare att vi inte gör samma saker. Jag brukar gå först på morgonen. Så han bäddar och städar undan lite. Sen kommer jag hem tidigare. Han jobbar fler timmar än jag. Jag är mer med mina barn. Jag lagar mat. Och tvättar, hänger tvätt och stryker. Han hämtar tvätten. Han målar och borrar och fixar. Och dammsuger. Jag vattnar blommorna. Oftast i alla fall. Jag städar badrummet. Diskmaskinen (som vi kallar för det peruanska hembiträdet) diskar och vi turas om att plocka ur den. Måste man göra samma saker för att vara jämställda? Är jag anti-feminist för att jag tycker om att laga mat? Eller för att jag stryker när han ligger i soffan? Och vad innebär det då att jag tittar på när han målar balkongen? Eller går ut och går med Åsa när han lackar möbler? Han är hantverkare. Då känns det ju ganska fånigt att jag ska börja kladda ner mig med färg för att vara jämställd. Jag är nog den slarvigaste, klumpigaste människa som finns när det gäller att måla och sånt. Men jag är en hejare på att laga mat. Ligger det i våra gener? Jag vet inte. Men jag vet att det ger bäst resultat om alla gör det de är bäst på. Och att det är viktigt båda att äta och ha det fint hemma. Det viktiga är inte vad man gör utan hur det värderas.

Kort

Jag har lagt in kort i inlägg från juni och juli om någon vill se hur vi ser ut.

Det blir sällan som man tänkt sig

Det började redan på jobbet. Med att jag funderade på alla de där sakerna som jag ville köpa. Gardinerna var ju visserligen fina, men var de värda att sitta tre timmar extra på kontoret för? Värda tre timmar extra borta från barnen? Gjorde inte pengarna mer nytta på ett sparkonto? Sen så blev det så att vi av olika anledningar hamnade på det andra, gamla, IKEA istället och att Patricio följde med. Och att det hade inträffat en citat: "toalett-relaterad-olycka" i bollhavet så att leklandet tvingats stänga. Barnen var ap-jobbiga hela tiden. Och jag super snål. Dessutom hade visningsgardinen gått sönder. Och hur länge skulle de hålla med två ap-barn? Ljusstakarna var fina. Men glas...? Och spegeln var slut. Så det blev gardinstångsfästen, två plastburkar för 19:-/st, en glasskål, plåster och grytlappar. total kostnad 139:-, + glass och dricka till barnen för en tjuga. Till middag blev det pizza, igen, eftersom vi inte var hemma förrän efter 9 efter att ha svängt förbi Lidl och inhandlat nämnda middagsmat (?).

Så här blev det i alla fall efter att gardinstången kommit upp med lånade gardiner (Tack snälla Ingrid!) :

Klockan 4

Varje dag strax efter klockan fyra så kommer jag på att jag borde ringa Migrationsverket och Försäkringskassan. Vilka båda stänger klockan fyra...

Tja...........

Jag har sådan lust att blogga, jag vet bara inte om vad. Det handlar väl snarast om att jag inte alls har någon lust att jobba. Det här med att jobba är verkligen inget för mig. Jag är så lat så att klockorna stannar. Ingenting presterar jag, det är nog bäst att jag aldrig skaffar mig ett "riktigt" jobb. Eller så kanske jag skulle tycka det var roligt om det var lite press och jag hade fullt upp? Nu känns allt så meningslöst. Egentligen borde jag ta ledigt och skriva på min uppsats istället men pengar gör ju inte ont. Och jag har faktiskt att göra, det är bara att jag inte vill. Efter jobbet så ska jag åka och hämta barnen och åka till IKEA. De vill säkert leka i lekrummet en stund, eller helst hela kvällen. Jag ska köpa beslag så att vi (läs Patricio) kan sätta upp gardinstång så att vi kan få gardiner i vardagsrummet. Kanske köper jag gardiner också, vi får se. Jag är lite sugen på de här:Vi behöver nya tavlor till vardagrummet också, kanske de här:

eller den här: Kanske blir några ljusstakar till de nylackade bordet också:

och så skulle vi behöva en spegel. Den här var billig, den går säkert att lacka i samma färg som allt annat:

Kanske, kanske blir det en sväng förbi Blomsterlandet eller Plantagen eller något också. Eller i alla fall trädgårdsavdelningen på Bauhaus, jag skulle vilja få lite grönt på balkongen nu när där blivit så målat och fint.

Det blir så fint!

Jag har ju lyckas skaffa mig en pojkvän som är målare. Och jobbar som inredare. Och vars far är möbelsnickare. Med andra ord, han har inte tummen mitt i handen direkt. Sen han kom hit så har han målat om vardagsrummet och hallen samt möblerat om. I går regnade det så han var hemma på dagen. Och målade badkaret och balkongräcket. Dessutom slipade han och lagade ett bord och lackade det och började lacka vitrinskåpet i samma färg. Idag hoppas jag att vi får upp gardiner och en hylla. Och att vitrinskåpet får en andra strykning. Det blir så fint hemma!

"Honom behåller vi!", som min mor säger.

Vänner

Hurra vad jag har blivit bra på att träffa mina vänner! Den där utmaningen att blogga om vad jag skulle göra med 79 miljoner har verkligen fått mig att fundera på mitt liv. En av de saker jag kom fram till var ju att jag ville träffa mina vänner mer. Och det kostar ju inga miljoner, i de flesta fall är det faktiskt helt gratis. Men guld värt! Så de senaste två veckorna så har jag verkligen försökt umgås med vänner, för det är ju bland det bästa som finns! Jag har träffat Åsa två gånger, en gång på Plikta med barnen och så gick vi en timma igår. Jag har träffat Ingrid och Linda två hela dagar med alla barnen och jag har ätit lunch med Malin en gång och ska äta lunch med henne idag igen. Dessutom har jag bestämt date med Åsa inkl. familjer på lördag och med Camilla när hon är tillbaka från Tyskland. Vad det är härligt med vänner! Tack för att ni finns!

Klippning

Jag ska klippa mig. Jag har redan bokat tid, hos Karro, om en dryg månad. Jag har tänkt att jag ska klippa håret i page till den längd som mitt kortast hår (dvs. "luggen) är, ungefär till hakan i dagsläget. Anledningen till detta är att mitt hår är så tunt så att när det är uppklippt så består de längsta längderna av några få hårstrån samt att Karro (som inte bara är min frisör utan också min hårgud) säger att ett icke uppklippt hår inte slits så mycket.

Fast jag känner mig inte helt säker. Vad tror ni? Mitt hår har blivit väldigt lockigt efter att jag fått barn så jag är rädd att det inte blir någon slät page alls utan lockar så krullar upp sig halvägs upp på huvudet (håret är INTE lockigt fram...) Är det alltid finast med långt hår fast man inte har fint hår? Finns det någon annan frisyr som skulle passa mig bättre? Alla åsikter mottages tacksamt.

Så blev det med det

Jag har inte jobbat så många timmar den här månaden (se föregående inlägg) och eftersom vi får betalt för de timmar vi gjort mellan den 16 och den 15 nästföljande månad så tänkte jag lägga på ett kol och jobba över ett par timmar igår. Barnen var med Sandra (Alejandros sambo) och älsklingen jobbar alltid sent så jag kunde stanna. Glad i hågen jobbade jag över två timmar och fick undan ALLA aktieägar-papper från mitt bord. Superskönt. Och så två extra timmar. Tänkte jag... Tills jag försov mig i morse och kom till kontoret klockan 12 istället för 8...

Mycket månad-lite pengar

Vi tänkte att vi skulle spara lite pengar. För att köpa ett hus ( i framtiden). Men det blir liksom inga över. Först är det inte så lätt att jobba så mycket. Jag måste vara ledig med barnen titt som tätt. Och det är ju trevligt. Men betalt får man inte. Sen vill man åka på semester. Och det är ju också trevligt. Men pengar kostar det. Och så är det så mycket annat man vill göra. Som att gå till frisören. Dricka rödvin. Gå ut och äta. Och så vill ju barnen ha glass. Och åka till Borås Djurpark. Också trevligt. Men, som sagt... Så ska Isidora ha underhåll. Naturligtvis. Och Patricio måste ha en ny flygbiljett för att kunna komma tillbaka. Så även om det känns som att Rom får stryka på foten (Rom har väl inga fötter?) för den här gången så blir det inte så mycket sparat. Så det gör väl inte så mycket att jag aldrig verkar bli vuxen.

Drömmar och fantasier

Om sexuella fantasier sägs det ju ofta att de bör förbli just fantasier. Men hur är det med andra drömmar; bör de gå i uppfyllelse eller är de bäst som just drömmar? Efter att Kaela fick mig att svara på vad jag skulle göra med 79 miljoner. Det och att vännerna börjar köpa hus. För jag vill ju ha ett hus på landet. Eller? Jo, men det är klart jag vill. Bara inte just NU. Men sen. Sen, när jag har blivit vuxen och ansvarsfull. När jag har slutat känna behov av att springa ner och köpa Djungelvrål eller Gott och blandat klockan 22.53. När jag aldrig mer glömmer att köpa mjölk. När jag tycker att rensa ogräs är kul. När det inte rör mig att det inte går att gå eller åka spårvagn hem från Linnégatan efter en utekväll. Då, då vill jag ha ett hus. Men när är det då? När barnen redan är för stora för att behöva gräsmattor och studsmattor? När jag går i pension? Kanske är jag ingen husmänniska? Kanske är jag en bo-i-lägenhet-och-gå-på-kvarterskrogen-människa? Kanske är det med framtidsplaner som med inredning? Man gillar dem för att de är moderna, inte för att kaffelatte egentligen är ens älsklingsfärg..."

Antingen-och" har alltid varit mitt motto. Men det är ju inte alltid det går. Det är svårt att både bo på landet och ha promenadavstånd till Avenyn. Det är svårt att vara människa.

Fantasibrist

Nu bloggar jag dåligt p.g.a. att jag inte kommer på något att skriva om just nu. Inte p.g.a. att jag ligger hemma och gör något annat, Åsa och Ingrid! Ska blogga lite om helgens händelse senare men först ska jag stoppa brev i kuvert. Och äta lunch.

På tal om handelshinder

Vår ekonomiansvariga kom in här i morse och sa "Med alla gemensamma regler som är inom EU så fattar jag inte varför inte alla EU-länder kan ha samma räkenskapsår!".

Ja, det kan man fråga sig.

Handelshinder

Handelshinder är sådant som försvårar (den internationella) handeln genom att göra den dyrare eller omständigare. Det kan vara att det inte går att göra banköverföringar från ett land till ett annat, krångliga tullblanketter som ska fyllas i, införelseregler m.m. m.m.

Det slår mig att dessa handelshinder även finns i relationen människor emellan. Fast då kallar vi dem kanske snarare för kulturkrockar. Och lika lite som vi kan kräva att USA ska använda samma sorts DVd-kodning som Europa, eller att Brasilien ska ha samma system för att överföra pengar eller att blanketterna för att föra in varor i Kina ska se likadana ut som blanketter till Japan, lika lite kan vi kräva att alla ska acceptera vår kultur. (Fast lite får man ju ta seden dit man kommer.) Det är klart att man tycker att ens egen kultur är bäst och att man själv har rätt. konstigt vore det annars. Och vi svenskar tycker det lite mer än folk i allmänhet, tror jag. Men på samma sätt som det inte finns ett "rätt" banksystem så finns det inte ett rätt sätt att vara som människa. Det gäller det att tänka på ibland.

Låt oss ta ett exempel: Det är många människor i Sverige som har "konstiga", "krångliga" namn. Det förvånar mig att de inte byter till något "svenskare", det skulle ju göra det så mycket lättare för dem. Men vänta! Mitt eget efternamn är ju inte direkt det svenskaste man kan tänka sig. Jag skulle ju lätt kunna ändra det till Skärlin istället, det skulle ju vara betydligt enklare att bokstavera än dagens sch-stavning. Eller helt enkelt byta till Hansson. Är jag beredd att göra det? Naturligtvis inte. Och för att passa in bättre i Chile hade det naturligaste varit att stryka ett n i mitt förnamn och bli Ana. Är jag beredd att göra det? Nej, jag heter ju Anna, inte Ana. På samma sätt heter människor som kommit till Sverige Delavaux, Diaz-Barboza, Sauli, Kääriäinen och mycket annat.

Det är alltid lättare att förvänta sig eller kräva förändringar hos andra än att göra dem hos sig själv. det var det där med bjälken i eget öga...

Riktiga män?

Det finns en mycket intressant blogg som heter Riktiga män ( http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.474819 ), vilket fick mig att fundera på vad en riktig man är. Så här tänker jag:

En riktig man är i första hand människa och i andra hand man. En riktig man är mer pappa än ekonom, ingenjör eller rörmokare En riktig man slår inte. En riktig man vet att sex är till för båda, inte bara för honom. En riktig man vet att ingen ligger på sin dödsbädd och önskar att de hade tillbringat mer tid på kontoret. En riktig man vet vad barnens lärare heter och vilka dagar barnen har gymnastik och när det är friluftsdag. En riktig man kan tvätta, bädda, stryka och diska. Samt gärna meka med bilen och sätta upp en hylla. En riktig man vet att en avtorkad diskbänk ger en gladare fru än ett helt fång med rosor ger. En riktig man vet att en glad fru är piggare på sex. En riktig man köper inte nya gardiner. En riktig man kan vara ledsen och ha ont men är inte gnällig. En riktig man kollar på andra kvinnor i smyg (på samma sätt som kvinnor kollar på män, erkänn!) men skulle inte såra sin partner. En riktig man är inte otrogen. En riktig man bär inte handväska. En riktig man gnäller över allt som inte är kött och potatis men är inte rädd för att prova vare sig sushi eller sallad. En riktig man erkänner när han har fel. Ibland. En riktig man är inte mer än människa. Men inte heller mindre.

http://snubben.wordpress.com/2007/10/16/riktiga-man/ Kan ni läsa en annan bra tolkning av vad riktiga män är. Jag instämmer helhjärtat!

Helg

Det har varit en bra helg. Den började med att jag gick till Karro och fick nya slingor i guldiga nyanser. Hon är guld värd! Träffade Alejandro och Sandra i stan för att få med mig barnen hem. Patricio kom och mötte oss vid busshållplatsen och vi handlade lite god mat på vägen hem. Barnen åt korv och potatismos efter önskemål medan vi vuxna åt en god wook med fläskfilé och kokosmjölk. Till efterrätt blev det vattenmelon och ananas med glass och så tittade vi på Nicke Nyfiken så vi precis köpt. Fantastisk film, kan verkligen rekommendera den till alla barn och föräldrar.

På lördag förmiddag målade P om i vardagsrummet med vi andra träffade Åsa mfl. på Plikta. Vi hade inte setts på evigheter och trots att man inte hinner prata så mycket när barnen är med var det härligt att ses!

Till lunch blev det varma smörgåsar och sallad. Mums! Efter lunch tog vi mammas lilla röda bil och körde till Gunnebo slott där vi tittade på blommor och annat samt vattenödlor och humlor och planterade frön. På kvällen grillade vi och åt tårta för att fira att barnen nu har sommarlov.

På söndag stekte jag pannkakor medan P målade ett lager färg till. Efter brunch och att vardagsrummet var färdigmålat blev det Slottskogen med Barnen zoo, Ponnyridning och älgar. Hemlagad pytt-i-panna till middag. Sen körde jag pojkarna till Alejandro. När jag kom hem igen hade P möblerat det nymålade vardagsrummet. Så fint! Det var skönt att sjunka ner i soffan i lugn och ro med ett glas rödvin framför EM-finalen.

Utmanad

Kaela har utmanat mig. Frågan är vad jag skulle göra om jag vann 79 miljoner(!) kronor.
Hur mycket är det? Kan man göra av med så mycket under sitt liv utan att idiot-konsumera? Man tänker först att det är så mycket pengar att det bör räcka till allt och inte så lite till men sen så inser man att man har många familjemedlemmar och vänner som man gärna skulle vilja framtiden för. Så vill man ju gärna vara en god människa och påstå att man skulle donera allt (eller i alla fall det mesta) till något välgörande ändamål men jag är nog inte mindre girig än någon annan så frågan är hur mycket man skulle behålla "för säkerhets skull". Det här var svårare än jag trodde. Skulle man plötsligt ha en massa pengar så skulle ju alla ens ursäkter vara borta. Det är svårare att drömma om man kan förverkliga sina drömmar. Plötsligt tvingas man ju ta ställning till en massa saker, ta tag i frågan om hur man egentligen vill leva sitt liv. Eller i mitt fall, var? Vad skulle man göra för andra val? Skulle man fortsätta jobba? (Svar: Ja) Lika mycket? (Svar.Nej) På samma ställe? (Svar: Förmodligen inte) Och då blir ju följdfrågan genast; Vad är det som hindrar en idag? Och så blir allting plötsligt ganska obehagligt... Så börjar jag i stället fundera på vad jag vill göra, skriva klart min uppsats, träffa vänner mer, skaffa ett "seriösare" jobb, bo i hus, jobba färre timmar, resa... Inget av det kostar direkt 79 miljoner. Vad kan man få för 79 miljoner? Flygplan? Lyxbåt? Slott? Privatskolor? Aldrig mer jobba? Heltidsanställd barnflicka? Är det något jag är intresserad av? Svar: Nej. I mitt fall tror jag inte det handlar så mycket om pengar som om att jag inte kan vara på två ställen samtidigt. Hur man än vänder på sig så har man alltid rumpan bak så att säga. Kaela hade skrivit 5 saker, jag vet inte om det var en del av utmaningen men jag väljer att skriva 5 saker jag med.

1. Om jag börjar med att lägga undan 5 miljoner till resor så kan 5 personer flyga fram och tillbaka mellan Sverige och Chile två gånger om året under 50 år.


2. Låt oss säga 20 miljoner om poster om 2 miljoner i trygga, räntebärande former för mina 10 närmaste.


3. Ett hus och massa mark i Chile, hästar, djur. Låt oss dra till med 4 miljoner kronor till.


4. En lägenhet eller ett litet hus som inte kräver så mycket underhåll i Sverige, någonstans mellan Göteborg och Hamburgsund kanske. 2 miljoner.


5. 50 miljoner kvar. De får gå till Läkare utan gränser, Jurister utan gränser, Bröstcancerfonden, SOS Barnbyar och Ecpat.

Så bestämmer vi att jag tar tag i min uppsats och söker nytt jobb. Inte om jag vinner 79 miljoner utan nu i sommar.

Jag utmanar Christel, Ingrid, Petra, Åsa och Åsa.

Slingor

I dag ska jag faktiskt gå till frisören och göra slingor. Den vanliga, dyra. Efter att ha levt på en toning sen Axels födelsedag i april är det dags att ta tag i utväxten igen. Tyvärr hade hon inte tid att klippa idag så jag tänker mig att de slitna topparna får ge vika för en page efter sommaren i stället.

Lag - för vem eller vad?

Det finns en princip inom juridiken som går ut på att lagen inte ska skydda olagliga eller omoraliska syften. Det var så länge sedan jag var på föreläsning nu så jag kan för mitt liv inte minnas det latinska namnet. Vad det innebär är att lagen inte skyddar ett avtal som i sig är olagligt eller omoraliskt. Jag minns att det som diskuterade var en spelskuld. Om någon har spelat bort sina pengar, sitt hus (eller sin fru) på poker så kan vinnaren inte få domstolens hjälp med att kräva in skulden. Underförstått då att kortspel är omoraliskt. Jag skulle kunna tänka mig att läget är ett annat idag p.g.a. Betson, Poker-on-line, Casino Cosmopol och allt vad det heter. Förmodligen är inte kortspel längre "omoraliskt" när vinnaren inte längre är en bekant utan staten...

Ett annat fall som vi diskuterade, som avgjorde i domstol där man kom fram till att principen i fråga var gällande var följande: En man och en kvinna hade samlag. Kvinnan blev gravid. Mannen ville inte bli pappa och erbjöd kvinnan mycket pengar (jag tror det var en miljon kronor) för att göra abort. Kvinnan gjorde abort. Mannen betalade inte. Domstolen kom fram till att detta var ett avtal som inte skyddades av lagen.

Andra situationer man kan tänka sig är en torsk som inte betalar för utförd sexuell handling eller att en person som inte betalar svart lön till städerskan. Eftersom detta är olagligt och7eller omoraliskt så ska lagen inte skydda dem.

Men denna princip går helt emot en annan av juridikens grunder, nämligen pacta sunt servanda; avtal ska hållas. Vem ska lagen skydda? Lag och ordning eller den som är mest skyddsvärd? Jag tycker att man kan anlägga ett konsumentperspektiv på dessa situationer, dvs. anse att dessa personer är mer skyddsvärda och har mindre inflytande än de (män) som inte betalar? Själv tycker jag att både städerskan och den prostituerade kvinnan bör få ut sin lön.

Kvinnan som går med på abort är knivigare, där glider frågan nästan över mot en diskussion om en yrkesmördare har rätt att få ut sin lön. Inte för att jag är någon abortmotståndare men den juridiska frågan är svår att ta utan att ta den moraliska.