Boka 16 augusti klockan 19.00!

Nu tänkte jag att jag gör så här:

Jag fyller år den 11 augusti (31 om ni måste veta). Det är en måndag. Ingen särskilt rolig dag. Och på fredagen innan fyller Åsa 30 (hurra, hurra!) och på lördagen är vi bjudna på 50-års kalas. Och söndag är väl inte heller roligaste dagen. Så jag kommer att ha kalas den 16 augusti. Visserligen fyller Claire 30 den dagen men kommer vara i Paris så hon misstycker nog inte. Jag vill inte ha några presenter men ni får betala anmälningsavgiften (350 kr) för att gå Rosa Steget.

Så mitt kalas blir i samband med Rosa Steget. Närmare detaljer får utarbetas. Gångandet börjar klockan 19.00. Kanske blir det nån form av picknick innan för vänner och barn och förfriskningar efteråt. Beror ju på vädret också. Vi får se, vi får se. Hoppas att det är några fler än Petra och Ingrid som vill hänga på. Petra är redan anmäld och det är jag, tack vare henne, nu också. Kom igen nu! Sara? Åsa? Nina? Christel? Åsa? Finns det någon mer som läser???

Gör det inte för min skull. Men till Adrianas minne. Nästa gång kan det vara en av oss.

Byggvaruhus

Jag har tillbringat mycket tid på byggvaruhus den senaste tiden. Det blir lätt så när man har en pojkvän som är hantverkare men saknar körkort. Det finns nästan inga kvinnor på byggvaruhus. Det är inte svårt att förstå. Det är precis hur tråkigt som helst på byggvaruhus. Och gångjärn och skruvar och allt vad man kan tänka sig och inte tänka sig finns i 100-tals dimensioner. Som gjort för att bli galen på. Och det är så DYRT. Varenda liten skruv kostar massa pengar och fula gröna tryckimpregnerade brädor kostar mer än ett tjusigt laminatgolv. Den enda förmildrande omständigheten är att det brukar finnas lite trädgårdsmöbler och tjusiga badrumsmiljöer att drömma om. Och att Carl Wockatz jobbar som säljare på ett av dem. Min ex-sambo Johans bäste kompis. Som numera rakat av sig håret och läser till jornalist. Carl alltså. Inte Johan. Eller det vet jag inte, tydligen har han och hans fru flyttat till Holland. Där ser man.

April, april

På dörren till caféet vid min spårvagnshållplats sitter en skylt: "Stängt i dag fredag samt måndag den 31 pga ägarbyte. Välkommen den 1/4". April, april kan man säga för sen dess har de inte haft öppet!

Midsommar

Midsommar närmar sig med stormsteg. Vad har ni för planer? Vi ska åka till landet som vanligt och äta sill och dansa runt majstången. kanske ber jag mamma och pappa sitta barnvakt ett par timmar på kvällen så att vi kan gå med Sara och Dennis ner till Hjalmars och dricka en cider på bryggan med utsikt över sundet. För två år sedan firade jag INTE midsommar på landet (utan i Slottskogen) resten av sommaren gick jag och väntade på att det skulle bli midsommar, så det gör jag inte om. Hoppas vädret skärper till sig lite så att man kan bada. Patricio ska slipa färdigt en soffa. Och kanske sätta lite panel, annars blir han för uttråkad. Mamma vill gärna ha allt fint och färdigt till pappas 60-års kalas den 15 juli.

Bohus fästning,

IKEA samt Torslanda. Och Biltema för att köpa grill som vi sedan invigde på balkongen. Sverige-Spanien. Där har ni helgen i sammandrag.

Opium åt folket

Religion ska inge hopp, inte fruktan.

Jag läser en blogg av en ung, kvinnlig, svensk, muslim som skriver att hon tror av fruktan, av rädsla för att komma till helvetet. Att hon ser bönen och koranstudierna som ett jobb, något som måste göras. (Hon skriver mycket fint om islam, också) Så vill inte jag ha det. Ska jag tro på en Gud så ska det göra mig lycklig. Trygg. Full av hopp. På samma sätt som ett bra förhållande gör. Det ska vara klippan att bygga sitt liv på, inga bojor om än gyllene Jag tänker mig att religionen, och gudstjänsterna, ska fylla de troende med värme och glöd. Att de ska vilja göra det rätta, vara goda människor därför att de älskar Gud och vill glädja Gud. På samma sätt som ett barn vill visa sin kärlek till sin mamma genom att vara snäll. Jag tänker mig inte Gud som en sträng patriark som sätter upp hårda omänskliga regler och sedan straffar. Jag tror inte att man ska följa Guds bud som ett barn som lyder av rädsla för stryk. Ty barnet som fruktar förlorar sin barndom, förlorar tilltro och möjligheter till lycka. Det barn som fruktar sin förälder går inte till sin förälder med sin lycka eller sin sorg och deras relation är därmed förstörd. Vem vill ha en sådan relation till sin Gud? Om jag ska tro på en Gud är det en "Gud som inte förlåter, ty h*n har aldrig fördömt"

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

En sån Gud vill jag tro på. Vart går man för att få sin barnatro åter?

Rosa steget

Jag kommer att gå Rosa Steget den 16 augusti där allt överskott går till kampen mot bröstcancer! Vem ska med? Jag bjuder på vin med tilltugg hemma hos mig efteråt!

http://www.rosasteget.se/rosasteget/sv/

Försäkringskassan lever i en annan värld...

... där gräset alltid är grönt och alla är friska och lyckliga. Och folk är beredda att fuska för några ynka tusenlappar i månaden trots att de skulle fått mer i socialbidrag. Och där man kan äta gräs. Eller kanske kärlek? I den värld där jag, och de flesta av oss skulle jag tro, lever vill majoriteten jobba och göra rätt för sig. Och ha en rimlig ekonomisk standard. Men alla av oss klarar inte det, vissa inte alls, och somliga behöver lite hjälp för att klara det. Sådan hjälp kallas av försäkringskassan "rehabilitering". Och den kan man leta förgäves efter. Tro mig, jag vet, jag har skrivit B-uppsats om vem som har ansvar för rehabilitering. Svar: Ingen. Men kanske mest arbetsgivaren. Om det finns någon, vill säga. För den som inte har en arbetsgivare så kommer ingen rehabilitering alls att ske. Och så kommer man att vara för sjuk för att "stå till arbetsmarknadens förfogande". Så någon A-kassa kan det inte bli tal om. Om man nu har någon sådan, vill säga. Men sen så kommer Försäkringskassan säkert fram till att det finns NÅGOT jobb som man är tillräckligt frisk att utföra. Att det inte finns några sådana jobb eller att man inte är kvalificerad för dem får inte inverka på bedömningen. Så då kommer Försäkringskassan meddela att man är för frisk för att vara kvalificerad för sjukpenning eller vad de nu kallar det för denna veckan. De stolarna är de många så faller mellan. Det finns det en doktorsavhandling av Sara Stendahl om för övrigt. Och tro inte att det hjälper med att komma dragandes med sjukintyg eller annat från läkare. försäkringskassan har egna läkare som dissar alla intyg och friskförklarar alla. Utan att han träffat dem. Leve Sverige!

Mer skrattretande än livsförödande är denne anekdot, direkt från dagens Sverige: En liten pojke var mycket sjuk, över 40 graders feber. Hans mamma kunde inte vara hemma hos honom eftersom hon låg på sjukhus och födde barn. Som tur var hade han en snäll mormor som stannade hemma och passade honom. När hon skickade in och begärde ersättning för vård av sjukt barn fick hon till svar att denna ersättning inte kunde lämnas. VAB:a kan nämligen bara någon annan än förälder göra om föräldern i fråga är sjuk eller arbeta. Och att föda barn är varken sjukdom eller arbete! Som sagt, Försäkringskassan lever i en annan värld...

Mer sakta än säkert

Har varit och träffat min handledare igen. Han är nöjd med mig. Trots att det varit mer sakta än säkert med uppsatsskrivandet sen Patricio kom. I wonder why...? Han, handledaren alltså, tycker i alla fall att jag är inne på rätt spår. Den 1 september har han bestämt att jag ska skicka in mitt första utkast. För er som tror att ett utkast betyder en skiss så kan jag tala om att det är helt fel. Ett första utkast betyder en färdig uppsats med bara detaljer kvar att finslipa. ("en uppsats" är i stort sett en bok och "ett PM" är en normal uppsats i den akademiska sfären) Så det är bara att jobba på. Skam den som ger sig!

Underbara helg

Har firat denna underbara långhelg i Hamburgsund i föräldrarnas sommarstuga. Inte så mycket flaggviftande men jag hade tre söta pojkar i blågula kläder. Det har varit Sverige när det är som bäst. Båtutflykter, lata daga på de Bohuslänska klipporna, grillat kött och makrill med chilenskt rödvin till. Jordgubbar och rabarberpaj. Cykelutflykt till mormor på Ögården. Sol, sol, sol. Och bad. Patricio har passat på att foga ett golv och skrapa en soffa men jag har bara latat mig. Bättre än så här blir livet inte!

Nu räcker det

Al-Caida har sprängt Danska Ambassaden eftersom "flera danska tidningar har publicerat Muhammed-bilder och inte bett om ursäkt" (sic!). Jag tycker att det var fel att publicera Muhammed-bilderna. Man bör respektera andra människors kultur och religion. Om det finns ett avbildnings-förbud inom islam så är det onödigt att publicera bilder på Muhammed. Särskilt som terrorist. En ursäkt är på sin plats. Men därifrån till att mörda 6 människor? Det går inte att nämna på samma år eller samma liv. Det är en annan värld. I den värld där jag är uppväxt så mördar man inte människor för att de smädar ens Gud. Man kan bli sur, ledsen, arg, kräva en ursäkt, sluta prata med folk. Men man spränger inte byggnader i luften. Inte konstigt att människor inte repekterar deras kultur.

P.S. Jag är ledsen för alla snälla, trevliga, fredsälskade muslimers skull som än en gång får bära hundhuvud för några idiotiska fanatikers verk.

Resan gick bra

Nu är han här, den berömde pojkvännen! Resan gick bra men efter min skräckpropaganda om människor som blivit utvisade i Frankrike (utrikesministern har i uppgift att utvisa 25 000 människor om året!) så vågade han inte hämta sin väska där utan lämnade kvar den. Väskan kom sen i taxi dan därpå, alla vinflaskor var kvar och hela. Jag vet inte vem som var gladast när han kom, jag, han eller barnen. De slogs (och slåss) om att få sitta brevid honom på vägen hem. Helgen har varit underbar, full av allt jag älskar mest. På fredag var vi på studentuppvaktning hos min kusin Tobias. På lördagen åkte vi ut till Hammarkullen och gick på Karnevalen och igår var vi i Slottskogen hela dagen och hamnade rakt i någon barnaktivitet. La ett bud på 200 kronor på en trampbil som kostade 895 och fick den för det. Dessutom fick vi massa bröd, yoghurt och våtservetter. Och den som vill ha badblöjor kan väl hojta till, jag har ett helt paket samt 4 till. Samt rabattkuponger. Soligt och varmt och härligt. Nu hoppas vi att de har fyllt plaskdammen idag så man kan gå dit och hänga snart.

Dagens visdomsord

Man ska sluta bita på naglarna när det börjar smaka armbåge.

Talar för sig själv

Fjärilar

Asplöv

Stockholm

Har varit i Stockholm och haft det trevligt. Köpte biljett på Tradera för 460 kronor (kom inte och säg att jag inte bryr mig om företaget) och åkte upp vid 10. Träffade Carolina klockan ett och tog en snabb fika i solen utanför Centralstationen innan jag fick springa iväg på kurs. Det var en bra kurs, givande. Jag tror nog inte att jag kommer använda mig av delningsförfarande men jag har iallafall grepp om vad det är nu och anledning att INTE använda det. Kursen slutade strax innan fem och jag tog en sväng in på Åhléns och köpte en parfym (Amor Amor) och in på HM och köpte nya underkläder. Fint ska det va...

Sen tog jag tunnelbana ut till Carola. Vi köpte med oss en (enorm) pizza hem till henne och inmundigade denna med en flaska vin. Senare gick vi ut en sväng för att ta ytterligare ett glas vin på kvarterskrogen. Mycket, mycket trevligt. Vi sågs en eftermiddag för drygt ett år sedan, innan dess hade vi inte träffats sedan hennes 40-års dag i Chile 2005.

Alt. 2 för latmasken

Om jag nu inte har råd eller möjlighet att jobba halvtid så har jag en annan ideal-lösning. Jag tycker visserligen om morgnarna nu när det är ljust och varmt och barnen är snälla och lätta. Men om det fanns någon annan som kunde lämna barnen på morgonen (populärt kallad "pappan") så skulle jag kunna tänka mig att börja jobba klockan 7 på morgonen. På så sätt skulle jag kunna jobba 7 timmar/dag och ändå hinna hämta barnen klockan 3. Så långt som till heltid vill jag inte sträcka mig. Så kunde den s.k. "pappan" lämna barnen vid 8 och sen jobba till 5, halv 6. Så fick jag de sköna eftermiddagstimmarna i lugn och ro med barnen. Drömma går ju!

Det är så här livet ska vara!

Det är så här livet ska vara! Vår och sol och lagom mycket jobb och lagom mycket tid med barnen. Åh, vad livet är underbart! Markos och Sofijas mamma Ylva kom och hämtade mig halv 4 på jobbet igår och körde mig och alla barnen till Andys förskola. Det innebär att vi var där redan klockan 4 och sedan i lugn och ro kunde vandra hemåt utan att någon var trött, hungrig eller grinig. Sofija ville ha pannkakor så jag stekte plättar till alla barnen och de åt som vargar. Sen gick vi ut till lekplatsen. Andy somnade under Bolibompa. Jag tvättade två maskiner tvätt. Axel städade deras rum medan jag lagade chili-con-carne och sen åt jag och Axel middag samt fruktsallad till efterrätt. Mycket bättre än så här blir det inte!

Nedräkningen har börjat

Nu är det bara en vecka kvar till dagen D. Eller kanske P? Dagen då min älskade Patricio kommer till Sverige. Det är, tack och lov kanske, en ganska uppbokad vecka jag har framför mig. Dessutom har jag inte skrivit nästan något på min uppsats den senaste veckan och bör väl prestera en sådär 15 sidor de närmaste 2 veckorna. Idag ska Axels kompis Marko och dennes lillasyster Sofija med oss hem. Det blir full rulle. Fullt ös, medvetslös! Särskilt för mig som satt uppe med Malin och drack vin till midnatt. I morgon är det fredag och då ska vi åka till landet över helgen. (Note to self! Glöm ej införskaffa morsdags-present) Sen på måndag så har vi faktiskt inga planer. Måste försöka tvätta lite eftersom jag lovade bort mig på grillfest när jag hade tvättid. På tisdag förmiddag ska jag åka till Stockholm för att gå på kurs. Innan kursen blir det fika med Carolina och efteråt ska jag träffa Carola och gå ut med henne och stanna hos dem över natten. På onsdag ska jag tillbaka till Götet, jobba några timmar, utnyttja i alla fall första timmen av min tvättid och sen iväg på grillfest. Och sen är det torsdag!!!