Riktiga män?

Det finns en mycket intressant blogg som heter Riktiga män ( http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.474819 ), vilket fick mig att fundera på vad en riktig man är. Så här tänker jag:

En riktig man är i första hand människa och i andra hand man. En riktig man är mer pappa än ekonom, ingenjör eller rörmokare En riktig man slår inte. En riktig man vet att sex är till för båda, inte bara för honom. En riktig man vet att ingen ligger på sin dödsbädd och önskar att de hade tillbringat mer tid på kontoret. En riktig man vet vad barnens lärare heter och vilka dagar barnen har gymnastik och när det är friluftsdag. En riktig man kan tvätta, bädda, stryka och diska. Samt gärna meka med bilen och sätta upp en hylla. En riktig man vet att en avtorkad diskbänk ger en gladare fru än ett helt fång med rosor ger. En riktig man vet att en glad fru är piggare på sex. En riktig man köper inte nya gardiner. En riktig man kan vara ledsen och ha ont men är inte gnällig. En riktig man kollar på andra kvinnor i smyg (på samma sätt som kvinnor kollar på män, erkänn!) men skulle inte såra sin partner. En riktig man är inte otrogen. En riktig man bär inte handväska. En riktig man gnäller över allt som inte är kött och potatis men är inte rädd för att prova vare sig sushi eller sallad. En riktig man erkänner när han har fel. Ibland. En riktig man är inte mer än människa. Men inte heller mindre.

http://snubben.wordpress.com/2007/10/16/riktiga-man/ Kan ni läsa en annan bra tolkning av vad riktiga män är. Jag instämmer helhjärtat!

Helg

Det har varit en bra helg. Den började med att jag gick till Karro och fick nya slingor i guldiga nyanser. Hon är guld värd! Träffade Alejandro och Sandra i stan för att få med mig barnen hem. Patricio kom och mötte oss vid busshållplatsen och vi handlade lite god mat på vägen hem. Barnen åt korv och potatismos efter önskemål medan vi vuxna åt en god wook med fläskfilé och kokosmjölk. Till efterrätt blev det vattenmelon och ananas med glass och så tittade vi på Nicke Nyfiken så vi precis köpt. Fantastisk film, kan verkligen rekommendera den till alla barn och föräldrar.

På lördag förmiddag målade P om i vardagsrummet med vi andra träffade Åsa mfl. på Plikta. Vi hade inte setts på evigheter och trots att man inte hinner prata så mycket när barnen är med var det härligt att ses!

Till lunch blev det varma smörgåsar och sallad. Mums! Efter lunch tog vi mammas lilla röda bil och körde till Gunnebo slott där vi tittade på blommor och annat samt vattenödlor och humlor och planterade frön. På kvällen grillade vi och åt tårta för att fira att barnen nu har sommarlov.

På söndag stekte jag pannkakor medan P målade ett lager färg till. Efter brunch och att vardagsrummet var färdigmålat blev det Slottskogen med Barnen zoo, Ponnyridning och älgar. Hemlagad pytt-i-panna till middag. Sen körde jag pojkarna till Alejandro. När jag kom hem igen hade P möblerat det nymålade vardagsrummet. Så fint! Det var skönt att sjunka ner i soffan i lugn och ro med ett glas rödvin framför EM-finalen.

Utmanad

Kaela har utmanat mig. Frågan är vad jag skulle göra om jag vann 79 miljoner(!) kronor.
Hur mycket är det? Kan man göra av med så mycket under sitt liv utan att idiot-konsumera? Man tänker först att det är så mycket pengar att det bör räcka till allt och inte så lite till men sen så inser man att man har många familjemedlemmar och vänner som man gärna skulle vilja framtiden för. Så vill man ju gärna vara en god människa och påstå att man skulle donera allt (eller i alla fall det mesta) till något välgörande ändamål men jag är nog inte mindre girig än någon annan så frågan är hur mycket man skulle behålla "för säkerhets skull". Det här var svårare än jag trodde. Skulle man plötsligt ha en massa pengar så skulle ju alla ens ursäkter vara borta. Det är svårare att drömma om man kan förverkliga sina drömmar. Plötsligt tvingas man ju ta ställning till en massa saker, ta tag i frågan om hur man egentligen vill leva sitt liv. Eller i mitt fall, var? Vad skulle man göra för andra val? Skulle man fortsätta jobba? (Svar: Ja) Lika mycket? (Svar.Nej) På samma ställe? (Svar: Förmodligen inte) Och då blir ju följdfrågan genast; Vad är det som hindrar en idag? Och så blir allting plötsligt ganska obehagligt... Så börjar jag i stället fundera på vad jag vill göra, skriva klart min uppsats, träffa vänner mer, skaffa ett "seriösare" jobb, bo i hus, jobba färre timmar, resa... Inget av det kostar direkt 79 miljoner. Vad kan man få för 79 miljoner? Flygplan? Lyxbåt? Slott? Privatskolor? Aldrig mer jobba? Heltidsanställd barnflicka? Är det något jag är intresserad av? Svar: Nej. I mitt fall tror jag inte det handlar så mycket om pengar som om att jag inte kan vara på två ställen samtidigt. Hur man än vänder på sig så har man alltid rumpan bak så att säga. Kaela hade skrivit 5 saker, jag vet inte om det var en del av utmaningen men jag väljer att skriva 5 saker jag med.

1. Om jag börjar med att lägga undan 5 miljoner till resor så kan 5 personer flyga fram och tillbaka mellan Sverige och Chile två gånger om året under 50 år.


2. Låt oss säga 20 miljoner om poster om 2 miljoner i trygga, räntebärande former för mina 10 närmaste.


3. Ett hus och massa mark i Chile, hästar, djur. Låt oss dra till med 4 miljoner kronor till.


4. En lägenhet eller ett litet hus som inte kräver så mycket underhåll i Sverige, någonstans mellan Göteborg och Hamburgsund kanske. 2 miljoner.


5. 50 miljoner kvar. De får gå till Läkare utan gränser, Jurister utan gränser, Bröstcancerfonden, SOS Barnbyar och Ecpat.

Så bestämmer vi att jag tar tag i min uppsats och söker nytt jobb. Inte om jag vinner 79 miljoner utan nu i sommar.

Jag utmanar Christel, Ingrid, Petra, Åsa och Åsa.

Slingor

I dag ska jag faktiskt gå till frisören och göra slingor. Den vanliga, dyra. Efter att ha levt på en toning sen Axels födelsedag i april är det dags att ta tag i utväxten igen. Tyvärr hade hon inte tid att klippa idag så jag tänker mig att de slitna topparna får ge vika för en page efter sommaren i stället.

Lag - för vem eller vad?

Det finns en princip inom juridiken som går ut på att lagen inte ska skydda olagliga eller omoraliska syften. Det var så länge sedan jag var på föreläsning nu så jag kan för mitt liv inte minnas det latinska namnet. Vad det innebär är att lagen inte skyddar ett avtal som i sig är olagligt eller omoraliskt. Jag minns att det som diskuterade var en spelskuld. Om någon har spelat bort sina pengar, sitt hus (eller sin fru) på poker så kan vinnaren inte få domstolens hjälp med att kräva in skulden. Underförstått då att kortspel är omoraliskt. Jag skulle kunna tänka mig att läget är ett annat idag p.g.a. Betson, Poker-on-line, Casino Cosmopol och allt vad det heter. Förmodligen är inte kortspel längre "omoraliskt" när vinnaren inte längre är en bekant utan staten...

Ett annat fall som vi diskuterade, som avgjorde i domstol där man kom fram till att principen i fråga var gällande var följande: En man och en kvinna hade samlag. Kvinnan blev gravid. Mannen ville inte bli pappa och erbjöd kvinnan mycket pengar (jag tror det var en miljon kronor) för att göra abort. Kvinnan gjorde abort. Mannen betalade inte. Domstolen kom fram till att detta var ett avtal som inte skyddades av lagen.

Andra situationer man kan tänka sig är en torsk som inte betalar för utförd sexuell handling eller att en person som inte betalar svart lön till städerskan. Eftersom detta är olagligt och7eller omoraliskt så ska lagen inte skydda dem.

Men denna princip går helt emot en annan av juridikens grunder, nämligen pacta sunt servanda; avtal ska hållas. Vem ska lagen skydda? Lag och ordning eller den som är mest skyddsvärd? Jag tycker att man kan anlägga ett konsumentperspektiv på dessa situationer, dvs. anse att dessa personer är mer skyddsvärda och har mindre inflytande än de (män) som inte betalar? Själv tycker jag att både städerskan och den prostituerade kvinnan bör få ut sin lön.

Kvinnan som går med på abort är knivigare, där glider frågan nästan över mot en diskussion om en yrkesmördare har rätt att få ut sin lön. Inte för att jag är någon abortmotståndare men den juridiska frågan är svår att ta utan att ta den moraliska.

Boka 16 augusti klockan 19.00!

Nu tänkte jag att jag gör så här:

Jag fyller år den 11 augusti (31 om ni måste veta). Det är en måndag. Ingen särskilt rolig dag. Och på fredagen innan fyller Åsa 30 (hurra, hurra!) och på lördagen är vi bjudna på 50-års kalas. Och söndag är väl inte heller roligaste dagen. Så jag kommer att ha kalas den 16 augusti. Visserligen fyller Claire 30 den dagen men kommer vara i Paris så hon misstycker nog inte. Jag vill inte ha några presenter men ni får betala anmälningsavgiften (350 kr) för att gå Rosa Steget.

Så mitt kalas blir i samband med Rosa Steget. Närmare detaljer får utarbetas. Gångandet börjar klockan 19.00. Kanske blir det nån form av picknick innan för vänner och barn och förfriskningar efteråt. Beror ju på vädret också. Vi får se, vi får se. Hoppas att det är några fler än Petra och Ingrid som vill hänga på. Petra är redan anmäld och det är jag, tack vare henne, nu också. Kom igen nu! Sara? Åsa? Nina? Christel? Åsa? Finns det någon mer som läser???

Gör det inte för min skull. Men till Adrianas minne. Nästa gång kan det vara en av oss.

Byggvaruhus

Jag har tillbringat mycket tid på byggvaruhus den senaste tiden. Det blir lätt så när man har en pojkvän som är hantverkare men saknar körkort. Det finns nästan inga kvinnor på byggvaruhus. Det är inte svårt att förstå. Det är precis hur tråkigt som helst på byggvaruhus. Och gångjärn och skruvar och allt vad man kan tänka sig och inte tänka sig finns i 100-tals dimensioner. Som gjort för att bli galen på. Och det är så DYRT. Varenda liten skruv kostar massa pengar och fula gröna tryckimpregnerade brädor kostar mer än ett tjusigt laminatgolv. Den enda förmildrande omständigheten är att det brukar finnas lite trädgårdsmöbler och tjusiga badrumsmiljöer att drömma om. Och att Carl Wockatz jobbar som säljare på ett av dem. Min ex-sambo Johans bäste kompis. Som numera rakat av sig håret och läser till jornalist. Carl alltså. Inte Johan. Eller det vet jag inte, tydligen har han och hans fru flyttat till Holland. Där ser man.

April, april

På dörren till caféet vid min spårvagnshållplats sitter en skylt: "Stängt i dag fredag samt måndag den 31 pga ägarbyte. Välkommen den 1/4". April, april kan man säga för sen dess har de inte haft öppet!

Midsommar

Midsommar närmar sig med stormsteg. Vad har ni för planer? Vi ska åka till landet som vanligt och äta sill och dansa runt majstången. kanske ber jag mamma och pappa sitta barnvakt ett par timmar på kvällen så att vi kan gå med Sara och Dennis ner till Hjalmars och dricka en cider på bryggan med utsikt över sundet. För två år sedan firade jag INTE midsommar på landet (utan i Slottskogen) resten av sommaren gick jag och väntade på att det skulle bli midsommar, så det gör jag inte om. Hoppas vädret skärper till sig lite så att man kan bada. Patricio ska slipa färdigt en soffa. Och kanske sätta lite panel, annars blir han för uttråkad. Mamma vill gärna ha allt fint och färdigt till pappas 60-års kalas den 15 juli.

Bohus fästning,

IKEA samt Torslanda. Och Biltema för att köpa grill som vi sedan invigde på balkongen. Sverige-Spanien. Där har ni helgen i sammandrag.

Opium åt folket

Religion ska inge hopp, inte fruktan.

Jag läser en blogg av en ung, kvinnlig, svensk, muslim som skriver att hon tror av fruktan, av rädsla för att komma till helvetet. Att hon ser bönen och koranstudierna som ett jobb, något som måste göras. (Hon skriver mycket fint om islam, också) Så vill inte jag ha det. Ska jag tro på en Gud så ska det göra mig lycklig. Trygg. Full av hopp. På samma sätt som ett bra förhållande gör. Det ska vara klippan att bygga sitt liv på, inga bojor om än gyllene Jag tänker mig att religionen, och gudstjänsterna, ska fylla de troende med värme och glöd. Att de ska vilja göra det rätta, vara goda människor därför att de älskar Gud och vill glädja Gud. På samma sätt som ett barn vill visa sin kärlek till sin mamma genom att vara snäll. Jag tänker mig inte Gud som en sträng patriark som sätter upp hårda omänskliga regler och sedan straffar. Jag tror inte att man ska följa Guds bud som ett barn som lyder av rädsla för stryk. Ty barnet som fruktar förlorar sin barndom, förlorar tilltro och möjligheter till lycka. Det barn som fruktar sin förälder går inte till sin förälder med sin lycka eller sin sorg och deras relation är därmed förstörd. Vem vill ha en sådan relation till sin Gud? Om jag ska tro på en Gud är det en "Gud som inte förlåter, ty h*n har aldrig fördömt"

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

En sån Gud vill jag tro på. Vart går man för att få sin barnatro åter?

Rosa steget

Jag kommer att gå Rosa Steget den 16 augusti där allt överskott går till kampen mot bröstcancer! Vem ska med? Jag bjuder på vin med tilltugg hemma hos mig efteråt!

http://www.rosasteget.se/rosasteget/sv/

Försäkringskassan lever i en annan värld...

... där gräset alltid är grönt och alla är friska och lyckliga. Och folk är beredda att fuska för några ynka tusenlappar i månaden trots att de skulle fått mer i socialbidrag. Och där man kan äta gräs. Eller kanske kärlek? I den värld där jag, och de flesta av oss skulle jag tro, lever vill majoriteten jobba och göra rätt för sig. Och ha en rimlig ekonomisk standard. Men alla av oss klarar inte det, vissa inte alls, och somliga behöver lite hjälp för att klara det. Sådan hjälp kallas av försäkringskassan "rehabilitering". Och den kan man leta förgäves efter. Tro mig, jag vet, jag har skrivit B-uppsats om vem som har ansvar för rehabilitering. Svar: Ingen. Men kanske mest arbetsgivaren. Om det finns någon, vill säga. För den som inte har en arbetsgivare så kommer ingen rehabilitering alls att ske. Och så kommer man att vara för sjuk för att "stå till arbetsmarknadens förfogande". Så någon A-kassa kan det inte bli tal om. Om man nu har någon sådan, vill säga. Men sen så kommer Försäkringskassan säkert fram till att det finns NÅGOT jobb som man är tillräckligt frisk att utföra. Att det inte finns några sådana jobb eller att man inte är kvalificerad för dem får inte inverka på bedömningen. Så då kommer Försäkringskassan meddela att man är för frisk för att vara kvalificerad för sjukpenning eller vad de nu kallar det för denna veckan. De stolarna är de många så faller mellan. Det finns det en doktorsavhandling av Sara Stendahl om för övrigt. Och tro inte att det hjälper med att komma dragandes med sjukintyg eller annat från läkare. försäkringskassan har egna läkare som dissar alla intyg och friskförklarar alla. Utan att han träffat dem. Leve Sverige!

Mer skrattretande än livsförödande är denne anekdot, direkt från dagens Sverige: En liten pojke var mycket sjuk, över 40 graders feber. Hans mamma kunde inte vara hemma hos honom eftersom hon låg på sjukhus och födde barn. Som tur var hade han en snäll mormor som stannade hemma och passade honom. När hon skickade in och begärde ersättning för vård av sjukt barn fick hon till svar att denna ersättning inte kunde lämnas. VAB:a kan nämligen bara någon annan än förälder göra om föräldern i fråga är sjuk eller arbeta. Och att föda barn är varken sjukdom eller arbete! Som sagt, Försäkringskassan lever i en annan värld...

Mer sakta än säkert

Har varit och träffat min handledare igen. Han är nöjd med mig. Trots att det varit mer sakta än säkert med uppsatsskrivandet sen Patricio kom. I wonder why...? Han, handledaren alltså, tycker i alla fall att jag är inne på rätt spår. Den 1 september har han bestämt att jag ska skicka in mitt första utkast. För er som tror att ett utkast betyder en skiss så kan jag tala om att det är helt fel. Ett första utkast betyder en färdig uppsats med bara detaljer kvar att finslipa. ("en uppsats" är i stort sett en bok och "ett PM" är en normal uppsats i den akademiska sfären) Så det är bara att jobba på. Skam den som ger sig!

Underbara helg

Har firat denna underbara långhelg i Hamburgsund i föräldrarnas sommarstuga. Inte så mycket flaggviftande men jag hade tre söta pojkar i blågula kläder. Det har varit Sverige när det är som bäst. Båtutflykter, lata daga på de Bohuslänska klipporna, grillat kött och makrill med chilenskt rödvin till. Jordgubbar och rabarberpaj. Cykelutflykt till mormor på Ögården. Sol, sol, sol. Och bad. Patricio har passat på att foga ett golv och skrapa en soffa men jag har bara latat mig. Bättre än så här blir livet inte!

Nu räcker det

Al-Caida har sprängt Danska Ambassaden eftersom "flera danska tidningar har publicerat Muhammed-bilder och inte bett om ursäkt" (sic!). Jag tycker att det var fel att publicera Muhammed-bilderna. Man bör respektera andra människors kultur och religion. Om det finns ett avbildnings-förbud inom islam så är det onödigt att publicera bilder på Muhammed. Särskilt som terrorist. En ursäkt är på sin plats. Men därifrån till att mörda 6 människor? Det går inte att nämna på samma år eller samma liv. Det är en annan värld. I den värld där jag är uppväxt så mördar man inte människor för att de smädar ens Gud. Man kan bli sur, ledsen, arg, kräva en ursäkt, sluta prata med folk. Men man spränger inte byggnader i luften. Inte konstigt att människor inte repekterar deras kultur.

P.S. Jag är ledsen för alla snälla, trevliga, fredsälskade muslimers skull som än en gång får bära hundhuvud för några idiotiska fanatikers verk.

Resan gick bra

Nu är han här, den berömde pojkvännen! Resan gick bra men efter min skräckpropaganda om människor som blivit utvisade i Frankrike (utrikesministern har i uppgift att utvisa 25 000 människor om året!) så vågade han inte hämta sin väska där utan lämnade kvar den. Väskan kom sen i taxi dan därpå, alla vinflaskor var kvar och hela. Jag vet inte vem som var gladast när han kom, jag, han eller barnen. De slogs (och slåss) om att få sitta brevid honom på vägen hem. Helgen har varit underbar, full av allt jag älskar mest. På fredag var vi på studentuppvaktning hos min kusin Tobias. På lördagen åkte vi ut till Hammarkullen och gick på Karnevalen och igår var vi i Slottskogen hela dagen och hamnade rakt i någon barnaktivitet. La ett bud på 200 kronor på en trampbil som kostade 895 och fick den för det. Dessutom fick vi massa bröd, yoghurt och våtservetter. Och den som vill ha badblöjor kan väl hojta till, jag har ett helt paket samt 4 till. Samt rabattkuponger. Soligt och varmt och härligt. Nu hoppas vi att de har fyllt plaskdammen idag så man kan gå dit och hänga snart.

Dagens visdomsord

Man ska sluta bita på naglarna när det börjar smaka armbåge.

Talar för sig själv

Fjärilar

Asplöv

Stockholm

Har varit i Stockholm och haft det trevligt. Köpte biljett på Tradera för 460 kronor (kom inte och säg att jag inte bryr mig om företaget) och åkte upp vid 10. Träffade Carolina klockan ett och tog en snabb fika i solen utanför Centralstationen innan jag fick springa iväg på kurs. Det var en bra kurs, givande. Jag tror nog inte att jag kommer använda mig av delningsförfarande men jag har iallafall grepp om vad det är nu och anledning att INTE använda det. Kursen slutade strax innan fem och jag tog en sväng in på Åhléns och köpte en parfym (Amor Amor) och in på HM och köpte nya underkläder. Fint ska det va...

Sen tog jag tunnelbana ut till Carola. Vi köpte med oss en (enorm) pizza hem till henne och inmundigade denna med en flaska vin. Senare gick vi ut en sväng för att ta ytterligare ett glas vin på kvarterskrogen. Mycket, mycket trevligt. Vi sågs en eftermiddag för drygt ett år sedan, innan dess hade vi inte träffats sedan hennes 40-års dag i Chile 2005.

Alt. 2 för latmasken

Om jag nu inte har råd eller möjlighet att jobba halvtid så har jag en annan ideal-lösning. Jag tycker visserligen om morgnarna nu när det är ljust och varmt och barnen är snälla och lätta. Men om det fanns någon annan som kunde lämna barnen på morgonen (populärt kallad "pappan") så skulle jag kunna tänka mig att börja jobba klockan 7 på morgonen. På så sätt skulle jag kunna jobba 7 timmar/dag och ändå hinna hämta barnen klockan 3. Så långt som till heltid vill jag inte sträcka mig. Så kunde den s.k. "pappan" lämna barnen vid 8 och sen jobba till 5, halv 6. Så fick jag de sköna eftermiddagstimmarna i lugn och ro med barnen. Drömma går ju!

Det är så här livet ska vara!

Det är så här livet ska vara! Vår och sol och lagom mycket jobb och lagom mycket tid med barnen. Åh, vad livet är underbart! Markos och Sofijas mamma Ylva kom och hämtade mig halv 4 på jobbet igår och körde mig och alla barnen till Andys förskola. Det innebär att vi var där redan klockan 4 och sedan i lugn och ro kunde vandra hemåt utan att någon var trött, hungrig eller grinig. Sofija ville ha pannkakor så jag stekte plättar till alla barnen och de åt som vargar. Sen gick vi ut till lekplatsen. Andy somnade under Bolibompa. Jag tvättade två maskiner tvätt. Axel städade deras rum medan jag lagade chili-con-carne och sen åt jag och Axel middag samt fruktsallad till efterrätt. Mycket bättre än så här blir det inte!

Nedräkningen har börjat

Nu är det bara en vecka kvar till dagen D. Eller kanske P? Dagen då min älskade Patricio kommer till Sverige. Det är, tack och lov kanske, en ganska uppbokad vecka jag har framför mig. Dessutom har jag inte skrivit nästan något på min uppsats den senaste veckan och bör väl prestera en sådär 15 sidor de närmaste 2 veckorna. Idag ska Axels kompis Marko och dennes lillasyster Sofija med oss hem. Det blir full rulle. Fullt ös, medvetslös! Särskilt för mig som satt uppe med Malin och drack vin till midnatt. I morgon är det fredag och då ska vi åka till landet över helgen. (Note to self! Glöm ej införskaffa morsdags-present) Sen på måndag så har vi faktiskt inga planer. Måste försöka tvätta lite eftersom jag lovade bort mig på grillfest när jag hade tvättid. På tisdag förmiddag ska jag åka till Stockholm för att gå på kurs. Innan kursen blir det fika med Carolina och efteråt ska jag träffa Carola och gå ut med henne och stanna hos dem över natten. På onsdag ska jag tillbaka till Götet, jobba några timmar, utnyttja i alla fall första timmen av min tvättid och sen iväg på grillfest. Och sen är det torsdag!!!

Bara lat?

Ju mindre jag jobbar desto mindre har jag lust att jobba. Det är ju så härligt att vara med barnen, vara hemma, vara ledig, vara ute. Pojkarna är ju så mysiga, så smarta, så söta, så små. Och det går ju så fort, så fort, så fort. Snart är de stora. Jag vet inte vad denna plötsliga "vara-med-barnen"-längtan kommer ifrån. Kanske är det vädret, att det är skönt att vara hemma. Kanske är det så att jag vande mig vid att ha de hemma halva dagarna i Chile (de gick på förskola ca 8.30-14) och nu har insett att det inte direkt är samma ordning här. Att jobba halvtid måste ju vara perfekt! Tänk att kunna hämta barnen klockan 2 varje dag. Eller min dröm, jobba 6 timmar dag måndag, tisdag, onsdag, fredag och vara ledig på onsdagar. Nu är det jag som tänker vara föräldraledig!

Kvinnofälla?

Jag har insett att jag faktiskt inte gillar att jobba. Eller kanske snarare att det finns mycket i livet som jag hellre gör än att jobba. Jag, som alla andra, behöver pengarna. Dessutom så vill jag klara mig själv och göra rätt för mig. Och jag skulle väl bli tokig av att gå hemma jämt. MEN arbetet ska vara en liten del av livet, inte det viktigaste. Det finns så mycket annat jag hellre gör, särskilt när barnen är små. Det var så här, i morse vid halv 9 cyklade jag till jobbet i sakta mak efter att ha lämnat Axel på skolan, pussat honom ungefär 100 gånger och försäkrat honom om att jag skulle komma och köpa muffins på eftermiddagen. Samt beklagat att jag tyvärr inte kunde se honom springa "loppet" eftersom jag skulle på kurs. (Det ordnade sig ändå, en snäll mormor ställde upp och åkte dit och tittade.) Hur som helst, när jag kom cyklande och tänkte att livet är helt underbart så såg jag min gamle kursare Shawn, "causal" klädd i kavaj var han mer formell än jag någonsin kommer att bli. Han hade glasögon (garanterat fönsterglas för att se äldre och förtroendeingivande ut), headset och gav ett stressat och viktigt intryck där han stövlade fram. Och min enda tanke var: "Jag vill inte". Jag vill inte stressa och skynda och jobba och jobba. Han tjänar säkert jättebra så att han kan finansiera sina Dolce&Gabana kläder men än sen? En vän berättade att hennes sambo kommer hem klockan 8 varje kväll och jobbar varje lördag. Vad är det för liv? Än sen om han har dubbelt så mycket i sitt lönekuvert som jag, vem vill leva så? Jag vill vara med mina barn, gå ut och promenera, njuta av dagsljuset, laga mat från grunden, ligga på soffan och läsa, inte stressa, stressa, stressa. Och visst, det kanske är en kvinnofälla. men det känns som om hela det här kvinnofällo-tänket är något de har hittat på för att kvinnorna ska arbeta och inte fundera på att det finns andra värden än ekonomiska här i livet. Och ja, jag är lika mycket feminist som alltid.

Självkänsla

Det är inte det att jag är så djävla snygg. Det är det att det inte är så djävla viktigt hur snygg jag är. Den som är snyggast när den dör vinner. Not. Lika lite som den som är rikast när den vinner dör. Summan av vår levnad är trots allt bara de stunder vi älskat och blivit älskade. Och det är djävligt stort.

Long time, no see

Det börjar bli lite jobbigt nu. Inte på den där psykiska, romantiska längtansfronten utan lite mer, tja, fysiskt... Koncentrationen är inte på topp direkt. Jag fattar inte alls vad jag läser (fast skatterätt ÄR rena rama grekiskan. Också) och känner mig allmänt borta. Tänker inte på något annat, andhämtningen är inte som den borde så här mitt på dan på kontoret. Fingrarna pillar på tangenterna snarare än att skriva. Nästan tre månader. Det är aaaaaaaaalldeles för länge för mig!

Utmaning

Petra la ut en allmän utmaning på sin blogg och jag är inte sen att anta den:

För fem år sedan: Var jag nygift sen knappt ett år tillbaka och hade en två-åringen. Jag hade läst ett år på universitetet (spanska, ekonomisk historia och handelsrätt) och precis beslutat att börja läsa juridik. Jag bodde i samma lägenhet som jag bor idag.

För tre år sedan: För exakt 3 år sedan idag så reste jag hem från Chile efter 3 månader där tillsammans med dåvarande mannen (samma som för 5 år sedan hahaha), Axel som fyllt 4 under tiden vi var där och lille Andy som var 7 månader. Jag hade läst 1½ år på Juristprogrammet och fortsatte efter sommaren att läsa.

För ett år sedan: Läste jag dubbelt på universitetet (Skiljedomsrätt och Straff- och processrätt) samtidigt som jag jobbade extra på det jobb där jag jobbar idag och nyligen hade separerat. En ganska tuff period, minst sagt. Men det var roligt också men mycket utgång och skönt att hitta sig själv efter många år i ett förhållande.

För tre månader sedan: Var jag i Chile. Hade hus med bassäng och hembiträde.Hade nyligen träffat Patricio och var nykär och livet lekte. Det var sommar och sol, i trädgården sprang barn och hundar omkring. På dagarna låg vi på stranden, på kvällarna var de god mat (grillat) och vin, och nätterna var inte så dumma de heller...

Igår: Jobbade jag ett par timmar trots att det var söndag. Var jag bakfull mest hela dagen, tvättade en maskin tvätt och veckohandlade.

Idag: Är jag på jobbet som vanligt, dock ska jag bara jobba till klockan tre drygt. Axels skola har studiedag så han var med mig i morse och är nu med sin pappa ett par dagar. I eftermiddag ska jag träffa Claire för första gången på väldigt, väldigt länge. Kanske blir det en promenad i Slottskogen med barnen och förhoppningsvis mycket tjejsnack.

Imorgon: Har jag möte med min handledare klockan 9 på morgonen. Sen är det jobba som vanligt. Axel har spanska så jag får gå till hans skola klockan 2 och förflytta honom några 100 meter. Sen får jag se om det blir tillbaka till jobbet, skriva på uppsatsen eller en snabbis in på HM.

Om ett år? Räknar jag med att vara tillbaka i Chile igen. Alejandro, pojkarnas pappa, vill åka dit och göra sitt ex-jobb. Axel kommer gå i skolan och Andy i förskolan. Jag skulle gärna vilja läsa Master in Laws in International Law i Santiago. Förhoppningsvis finns det ett hus, en hund och lite planer på ytterligare djur och barn.

Jag utmanar ÅSA och INGRID!

Dagens meny

Jag ska snart skriva en riktig blogg, men jag är för trött för att tänka. Jag tror att kroppen ger sig på hjärncellerna istället för fettcellerna i brist på kolhydrater....

I går blev det fisksoppa till middag på Axels begäran. Räkor är hans nya passion. Innan dess åt jag en skiva parmaskinka och en bit brieost samt tomat när barnen åt mellanmål. Till "kvällsmat"; ett äpple, en kopp rött te och ett glas vin. Även det rött.

Till frukost idag var det omelett med rökt skinka. Igen. Lite ost på toppen och en tomat till. Man får ju unna sig lite när det är fredag! Till lunch kommer det bli resterna av gårdagens fisksoppa. Till middag antagligen stekt kotlett med wookade grönsaker och rödvinssås. Fruktsallad med vispgrädde till efterrätt.

På lördag ska jag på fest så då blir det kanske lite för mycket alkohol men jag ska försöka hålla mig till vin. Det ska ju inte bli så varmt så då är det lättare att hålla sig från cider.

Efter lunchen

Nu har jag ätit lunch så nu mår jag bättre, puh! Det blev kyckling, rotfrukter och yoghurtsås och sallad.

Yr

Känner mig lite snurrig. Är inte full utan har snarare kolhydratabstinens. Kroppen skriker efter socker. Synen är inte riktigt som den ska, har ett visst tunnelseende. Är trött och frusen. Det blev ingen middag igår. När jag kom hem var jag så trött och hungrig att jag slängde i mig flera miljoner kalorier i ost och parmaskinka, samt två tomater och lite gurka. Sen så var jag inte hungrig när det var dags för middag utan drack bara mer kaffe och åt en bit mörk choklad och ett äpple. Det är tur att jag har barn, annars hade jag nog vägt 100 kg och haft näringsbrist. Till frukost idag blev det bara yoghurt och sen ett äpple till 10-fikan, jag är dödstrött på ägg. Till lunch ska jag ut och äta med min kompis Malin, grekiskt. Får se om det går att få någon bönsallad eller kanske grekisk sallad och nåt kött. Bikinisäsongen here I come!

2 veckor

I morgon är det bara två veckor kvar! Kan tyckas länge man har man varit ifrån varandra i 2½ månad som känns ju två veckor ganska överkomligt. Det känns helt overkligt. Om två veckor kommer jag vara ett asplöv.

Uppsats

När jag kommer hem ska jag skriva på min uppsats. Efter jag har handlat Brieost alltså. Pappa ska hämta barnen så att jag får jobbat på uppsatsen. Det behövs. Efter ett halvår i Chile har jag skrivit 14 sidor. Och de skrev jag i förra veckan. Måste, måste bli klar snart. Har lånat fem böcker idag, varav fyra på engelska. Så segt! Skriva uppsats är verkligen inte min grej. Jag hade gärna skrivit ett gäng tentor istället. Men det är bara att bita ihop. A woman´s gotta do what a woman´s gotta do.

Godissug

16:28 Jag är godissugen. Vill köpa en stor påse lösgodis på vägen hem. Får bli brieost, parmaskinka och nötter istället.

Dagens meny

Det blev lammfärsbiffar med rödvinsås, bönor och oliver till middag i går. På IKEA. I dag blev det samma frukost som igår, omelett med rökt skinka. Till lunch blev det Kinamat. Kyckling och grönsaker i vitvinsås men sallad istället för ris. Två bitar mörk choklad till kaffet. I kväll tänkte jag göra ugnsbakad lax så får barnen äta upp riset och jag kör wookade grönsaker. -1 kg på två dagar...

Start BMI: 25,2
Dagens BMI: 24,8

Målet är väl cirka 24 just nu vilket är en viktnedgång på 2,5 kg. Som lägst har jag legat på 22,4 och 23,2 är önske-BMI (= -2 kg till förut de 2,5).

GI

Jag och min vän har börjat med GI. Och promenader. I mån av tid.

Tänkte rapportera gårdagens meny:

Frukost: Yoghurt (med lågt GI-värde)

Lunch: Sushi (klart fusk trots att jag bara åt hälften av riset)

Middag: Sallad på ruccola, svarta bönor och rödlök, stekt fläsk, gurka och tomat


Idag:

Frukost: Omelett på 2 ägg och rökt skinka

Lunch: Gårdagens middag fast keso istället för rödlök

Middag: ? Kanske fullkornpasta med vitlök, tomater, oliver och ost. Borde egentligen hoppa över all pasta så här under "kurandet".

Här finns det GI-menyer: http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200801/23/20080123145246_Icak600/20080123145246_Icak600.dbp.asp
http://www.gi-metoden.nu/

Adriana har lämnat oss

Adriana gick bort i bröstcancer i lördags kväll. Vi (jag och exet) hade varit och besökt henne på förmiddagen, då var hon redan i koma. Vi kom försent, hade vi kommit senast på tisdagen hade vi kunnat prata med henne. På onsdagen försvann det sista av hennes hörsel. Sedan i fredags morse var hon i koma. Hennes vän Lorena, hennes man Jan och hennes pappa från Mexico var hos henne när hon dog. Nu har hon fått frid. Hon behöver inte försöka andas med allt slem i halsen. Hon behöver inte morfinplåster och hemsjukvårdens injektioner av morfin och lugnande var tredje timma dygnet runt. Adriana var ett stark och glad kvinna. Skrattade alltid, kom alltid på alla kalas etc. hur trött hon än var av cancern. Min ex-svåger Franco som är blyg och inte gillar någon avgudade Adriana och var säkert lite förälskade i denna 10 år äldre lilla skrattande kvinnan. Nu är hon hos sin katolske Gud och alla helgon får vi hoppas. Måste vara skönt att ha en sådan tro.

Jag är ledsen att jag inte hade någon kontakt med henne de sista åren. Det var först för en dryg vecka sedan som jag fick veta hur sjuk hon var. När jag och Alejandro separerade förlorade jag kontakten med i stort sett alla våra spansktalande vänner. Hela tiden tänker man att man ska ringa, att det varit roligt att återuppta kontakten etc. Det gäller att göra det idag, i morgon kan det vara för sent!

Kärnfamilj på tre?

Den första delen skev jag 20 juni förra året, den andra delen är skriven idag.

Kan man vara en familj om man är en vuxen och två barn? när jag en dag satt hos Ingrid, som ibland kan vara mycket klok, och grät över den spruckna kärnfamiljen sa hon att om det är vad jag vill ha, middag klockan 6 med duk på bordet, så får jag väl ha det då. Då får väl du och barnen vara en kärnfamilj, sa hon. Jag tyckte det var ganska dumt sagt, då. Nu, när jag har slutat gråta, så inser jag att det var mycket klokt.

Nu, nästan ett år senare så har vi just det där, klockan 6 vid dukat bord. Fast det är klockan 7 numera. Och istället för att slänga fram fiskpinnar till barnen (fast det fick de faktiskt igår, enligt önskemål) och själv äta en smörgås vid diskbänken så sitter vi nu, varje kväll, ner vid dukad mat och äter riktig, lagad mat. Man kan ju inte låta bristen på en man hindra en från att leva det liv man vill leva!

Bloggtorka

Det är inte bara min blogg som verkar ligga nere, det är lite allmän bloggtorka bland mina vänner. Det gör ni rätt i, man ska vara ute i det fina vädret när man kan. Det gäller att passa på. På måndag blir det kallare igen. Sen kommer det att regna hela sommaren. Kalla mig gärna pessimist men om man förväntar sig det värsta kan man inte bli besviken, hehehehe.

Idag ska vi gå på Liseberg. "Hela familjen" som mina stackars skilsmässobarn upprepar hela tiden som något slags mantra. Barnen, jag, deras pappa, min mamma och ev. min pappa också. Barnens pappa fyller år idag och ville äta tårta med Buspojkarna så då blev han medsläpad till Liseberg. Så kan det gå. Han ska hämta barnen efter lunch, skönt då får de en kort dag. Sen ska de till landet i helgen med mormor och morfar. Jag vill också följa med, det vattnas i munnen när jag tänker på lukten av grillat kött. Men jag ska försöka jobba med min uppsats. Måste runt till ett par olika bibliotek (varför har vi ingen campus i Göteborg?) och låna böcker. Vill skicka in minst 15 sidor på fredag och sen lika mycket till innan Patricio kommer. Om mindre än 3 veckor! Nu är det snart!!! I kväll ska jag och Åsa gå ut och gå, visst ska vi Åsa? Ska bli härligt, en ökning med cirka 300 000% om vi kommer iväg. Ut i solen och NJUT!

Telefon

Jag har nu telefon. Däremot ingens telefonnummer då minneskortet sitter kvar i min telefon som är inlämnad hos 3.

Telefontrassel

Min telefon har ingen mottagning. Någonstans. Det innebär att jag inte kan ringa, ta emot samtal, skicka meddelande eller få meddelande. Så att ni vet. Hoppas åtgärda detta under dagen.

Shoppinggalning

Jag har shoppat loss! I går var jag iväg med vännerna från den roliga tisdagskvällen och shoppade loss. Det blev sex (6!) par skor på Skopunkten (3 par till mig, 1 par till Axel, 1 par till Andy, 1 par till Isidora), en klänning, två par byxor och två blusar på HM och ett par guldörhängen på Guldfynd. Med undantag av nämnda skor var allt till mig! Måste säga att jag kände mig stolt som mamma som klarade att shoppa loss så till mig själv utan att ens titta in på HMs barnavdelning. Låter kanske konstigt men som mamma (förälder?) är det så lätt att bara köpa, köpa till barnen och försumma sig själv. NU var jag verkligen i behov av både kläder och skor. Jag hade ett par pumps, två par knähöga stövlar, ett par gummistövlar samt flip-flops i garderoben. Inget direkt lämpligt för maj i Göteborg. Inte ens gummistövlarna...peppar,peppar... Och vad det gäller kläderna, jag ska till Stockholm på måndag i jobbet och har slagit hål på knät på mina enda icke-jeans. Blev mycket glad när jag hittade city-shorts i samma tyg så att de matchar min kritstrecksrandiga väst och kavaj. Samt att jag inte hade någon skjorta att ha till. De andra kläderna samt örhängena var enbart en bonus. Nu ska jag se om jag kan hitta en portfölj så att jag kan "business-womana" mig på tåget till Stockholm. Det blev tåg och inte flyg, men man kan inte få allt...

Vad är det här?

Vad är det som händer? Eller inte händer snarare? Ingen av de bloggare som jag läser varje dag har skrivit något i dag och knappt någon sen i onsdags. Vad har ni som jag inte har? Ett liv???

Oj vad roligt!

I går hade jag en fantastiskt rolig eftermiddag/kväll. Jag var ute med mina kursare My och Malin. Vi träffades strax innan 5 (efter att jag haft möte med min handledare) och bestämde oss genast för att gå och dricka vin. Vi gick till istället där vi skålade för att My har fått jobb som biträdande jurist på en fin byrå. Sen åt vi mat, drack rödvin och diskuterade allt möjligt och omöjligt hela kvällen. Och skrattade som galningar. Oj, vad kul vi hade! 17 maj ska vi ha Norgefest!

Valborg

Någon som vill gå och titta på Cortégen med mig och buspojkarna i kväll?

Lycka

Om bara en månad, i dag, kommer älsklingen hit, till mig, till Sverige. Det ska bli så roligt. Det pirrar redan i magen. I mitten av maj kommer fjärilarna vara stora som elefanter...

Vilja och göra del II

Nu låter det ju som jag är väldigt präktig och bra (snacka Tantvarning! sen när blev präktig=bra?) men tyvärr så finns det en annan lista också:

Jag vill gå ner i vikt- Jag äter smågodis
Jag vill bli klar med min utbildning- Jag läser en kurs i Skatterätt istället
Jag vill jobba hemifrån - Jag läser skönlitteratur istället
Jag vill skriva på min uppsats - Jag städar istället
Jag vill vara världens bästa mamma- Jag skriker åt barnen
Jag vill gå ut med barnen - Jag låter dem titta på en film
Jag vill laga bra mat- Jag slänger in en pizza i ugnen

P.S. På tal om ingenting, börjar inte "Michael" bli tunnhårig? D.S.

Att vilja och att göra

Min kompis Camilla berättade om en bekant (till henne) som hade det så stökigt och smutsigt hemma. Man vill ju inte skryta men hon sa att det fick henne att tänka på mig som alltid har så fint hemma (hennes ord, inte mina) trots att jag är ensamstående mamma och jobbar och pluggar. Det handlar om två saker skulle jag vilja säga. Att vilja och att göra:

Jag vill sova- jag städar badrummet
Jag vill se på TV- jag stryker (på samma gång)

Jag vill läsa en bok -jag plockar ur diskmaskinen

Sen kan man ju tycka att det är bra eller dåligt...

Jag vill

Jag vill så gärna skriva något varje dag. Jag tassar ju runt hos hela min lista (ett par gånger) varje dag och hoppas att det ska finnas nya bloggar så jag vill gärna uppdatera dagligen. Men ibland orkar man inte. Jag har som sagt inte Internet hemma och det är mycket på jobbet nu. Jag är trött. Det känns att jag inte haft sovmorgon i helgen (tvättid i lördags, jobbade igår). Men i morgon kanske. Flera bloggar är på gång. Tack för en trevlig lördag förresten!

För övrigt är jag barnledig i helgen så om någon vill umgås med mig eller fira min skilsmässa eller så så är det bara att hojta till!

Trevlig helg!

Som sagt, Trevlig helg på er! Själv ska jag jobba...

Boka tid

Var och åt middag med min kompis Camilla i tisdags. vi konstaterade att träffa vänner är som att ha sex. Det är svårt att komma igång men det är härligt när man väl gör det. Och om du gör det idag så vill du göra det snart igen men hur längre tiden går desto mindre sugen blir du. Och efter tre månader så har du glömt att möjligheten finns. Eller tuggar på tapeterna. Jag vet inte hur det är med sex men när det gäller vänner så är det viktigt att man bokar tid. Om man bara säger "låt oss träffas snart" så blir det aldrig av, det gäller att bestämma tid, plats och datum med en gång och skriva in det i almanackan. På lördag ska jag träffa Åsa och Ingrid och alla barn (peppar, peppar). På tisdag ska jag faktiskt gå och fika med två kursare och fram i maj har jag en date med Claire inbokat. För det är ju härligt när man väl gör det.

Bobby och anmälningsplikten

Bobby 10 år är död. Misshandlad och mördad av sin mamma eller av hennes sambo. Av vem spelar egentligen ingen roll. Ett barn finns inte mer. Alla skyller på alla. Vi har alla den moraliska skyldigheten att anmäla; Vem har den juridiska?

Utkast skrivet 2006-05-16, strax efter Bobbys tragiska död

Flytta eller gå i terapi?

Det här inlägget skrev jag innan vår senaste Chile-resa och innan jag och Alejandro skilde oss.

Jag antar att jag har en något rosafärgad bild av hur livet i Chile kommer att bli. Jag har varit där tre gånger, alla gånger på semester, aldrig längre än sex månader. Det är inte så att jag inbillar mig att barnen plötsligt kommer sitta välklädda på rad med tindrande ögon och erbjuda sig att ta disken eller att jag och min man aldrig kommer kasta koppar på varandra och knappt ha tid att gå upp ur sängen p.g.a. vårt fantastiska sexliv men jag tror att det kommer att bli lite mindre tråkigt.

Nu på hösten har jag ingen lust att göra nånting, jag är trött och grinig och fräser åt alla. Jag inbillar mig att "bara vi kommer till Chile så blir allt annorlunda". Jag tror att jag genast kommer bli gladare, socialare, tycka att saker är roligt, vilja hitta på mer saker och att det bara kommer vara att skicka ut barnen i trädgården (i den stora välskötta trädgården med pool som vårt fantastiska hus kommer att ha) när de lever rövare. I bland så inbillar jag mig ett slott med en parkliknande trädgård där gräset är klippt med nagelsax, poolen i olympisk storlek innehåller aldrig ett löv och är perfekt tempererat och hushållerskan har middagen på bordet när jag kommer hem från mitt intressanta och välbetalda jobb. Hon kommer också att ha städat huset så att jag har massor av tid att göra roliga och lärorika saker med mina välartade barn (alla fyra) Andra dagar är jag något mer realistisk:

Jag tror inte att: Men jag tror att:

• barnen kommer att bli lättare, det är lättare att ha barn i hus
• det inte går att ha hus i Sverige det är väldigt dyrt

Bör jag gå i terapi istället för att flytta?Blir livet så annorlunda som man (jag) tror eller blir det snabbt vardag även på Bahamas?

Utkast skrivet 2006-11-06

Gå på SPA...

Min bästis (ja, jag håller med om att bästis låter aningen fjortis men det var på den tiden vi blev bästisar) Åsa skriver i sin senaste blogg (länk till höger) om att hon vill vara tjuuuuuusig.


Själv skulle jag vilja gå på SPA. Tänk! en hel dag att bli ompysslad... Masserad, polerad, filad, skrubbad och insmord. Åh, himmelrike! Och sen på kvällen kanske ett coctail-party i en tjusig liten blåsa. Var är glamouren? Det är lite lite glamour i mitt liv som allas vår Martina Haag brukar säga.


Det slår mig att det vi längtar efter symboliserar det vi inte har eller har svårast att unna oss. Åsa (som är väldigt snygg) har en 2-åring hemma och är ganska gravid. Det är det inte lätt att vara tjuuuusig på lekplatsen eller sylfidsmal med en bebis i magen. Och dessutom så lägger hon massa tid och energi på att Sanna ska ha designerkläder men hade själv inte ägt många plagg om det inte hade varit för att hennes mor förbarmar sig över henne och släpar runt henne på shoppingtur med våld.


För egen del kan jag väl erkänna att det kanske inte är SPA i sig som lockar så utan TIDEN. En hel dag bara för mig! Till vardags springer jag runt som en skållad råtta: pluggar, jobbar, hämtar barnen etc. etc. och om jag nån gång tittar på TV så städar jag i alla reklampausar.

Utkast skrivet 2007-07-03

Allt är politik, allt är juridik.

Man kan tycka att min blog ibland blir lite väl juridisk eller politisk men då tänker jag att allt faktiskt är politik och juridik.

När jag gick på gymnasiet hade jag två väldigt bra lärare i samhällskunskap, Helena och Johan (de enda gymnasielärare jag minns namnet på, i stort sett) som första dagen frågade oss om vi var intresserade av politik. Nästan alla svarade nej. All utom Sara, som var ordförande för SSU Centrala Hisningen, Sami och jag. Då kontrade de med att säga att allting är politik. De mesta i samhället, och allt vi upprörs över, kan vara politik och därmed juridik. Ska homosexuella få adoptera barn? Politisk fråga, juridiskt reglerat. Hög alkoholkonsumtion- systembolag? Fri import?

Och därmed blir ju också allt man bloggar om politik och juridik. Nu kanske inte potträning är så himla politiskt men mycket annat som rör familjen är politiskt kokhett. Vem ska ta hand om barnen? Delade eller individuell föräldraförsäkring?

Utkast skrivet 2006-05-30

Gamla bloggar (utkast)

I arkiven hittade jag en hel del intelligenta (tycker jag) tankar som aldrig blivit publicerade. Jag tänkte att jag skulle publicera en del av dem. Ni får ta dem för vad det är, de är gamla och egentligen inte färdigskrivna men som utkast gör de ingen glad.

Men in trees

Kan någon uppdatera mig på Men in Trees? Jag trodde att jag hade sett alla avsnitt men jag har tydligen missat en hel del för plötsligt hänger jag inte med alls?

• Var har Sarahs son varit? Han har ju inte varit med på jättelänge och är plötsligt tillbaka?
• Bor Sarah och prästen ihop nu? Har de gift sig?
• Vad har Sarah med ambulansen att göra?
• Varför kallar Annie Jack för chefen?
• Hur överlevde Jack stormen? (Det sista jag såg var när båten förliste tror jag)

Det var väl det jag kom på just nu men annan information uppskattas också. (Jag vet att han som Annie skulle gifta sig med har tappat minnet) Tack på förhand!

Premiär

I går var det cykelpremiär! Jag och Axel cyklade hem. Jag cyklade även till jobbet men Axel fick sin cykel körd till skolan från Torslanda eftersom han sovit där. Axel fick en ny cykel i födelsedagspresent av sin snälla mormor och morfar så nu gick det så snabbt och lätt att komma fram. Efter att vi hämtat Andy så var vi på Sjöfartsmuséet med Linda, Måns och Vide och lekte, tittade, fikade och pratade. vi kom inte hem förrän nästan 8. Efter att vi ätit (köttfärssås och spaghetti enligt vecko-matsedeln ;)) och pojkarna somnat så tog jag tag i misären och körde hårborttagningskräm, fotfilning etc och inpackning.

I dag var det inte lika lätt att cykla, Andy ville nämligen också cykla och det tog 20 minuter för oss att komma de 200 meter till hans dagis, eftersom han cyklade trehjuling! Annars är det härligt att cykla, rejält med skavsår i rumpan bara. Som när man varit ute och ridit.

Inget Internet

Jag har inget Internet hemma. Det beror på att jag nyligen flyttat in samt att jag inte riktigt vet hur länge jag tänker stanna den här gången eller vad för leverantör etc. jag vill ha. Vad tid man får över! Oceaner av tid när man inte fastnar i bloggar och mail och ett allmänt googlande hela kvällarna. Nackdelen är att jag tittar på mer TV istället. Men då kan man i alla fall stryka samtidigt. Och plocka ur diskmaskinen i reklampausarna. Kanske inte ska ha Internet? Jag tror att jag mår bättre utan. Faktiskt.

Tänk om man varit gift med en sån man

Ex-mannen var och hälsade på i helgen. När han kom på lördag morgon så frågade han om jag skulle gå med en gång eller om jag ville gå med till Slottskogen en stund då han skulle gå dit med barnen för att pröva den radiostyrda helikopter som han köpt till Axel i 7-års present. Efter att vi varit i Slottskogen (Plikta) så föreslog han att vi skulle grilla och cyklade iväg och köpte kött och korv. På vägen till affären pumpade han min cykel. PÅ kvällen var jag ute med Ana och när jag kom hem var inte bara barnen tandborstade och pyjamasklädda (och sovande naturligtvis), vardagsrummet var också dammsugit och allting bortplockat.

På söndagsförmiddagen förselog han att vi skulle gå ut med barnen. Till Axels kalas dammsög han hela huset och fixade en tacosbuffé. Under kalaset tog han och Markos pappa Dejan med sig alla barnen ut så att de fick springa av sig och jag fick dukat bort och fram i lugn och ro. Tänk om han varit sån nån gång under den tiden vi var gifta.

Fredag

Så var det fredag igen! Så skönt!!! En härlig helg att njuta av i vårsolen förhoppningsvis. I kväll blir det fredagsmys, i morgon ska jag träffa Ana på eftermiddagen. På förmiddagen hoppas jag komma iväg till stan om barnens pappa dyker upp i hyfsad tid. Och på söndag blir det barnkalas.

Den här veckan har inte alls varit jobbig, dels för att jag har haft mycket föreläsningar och det är alltid lättare när man har gjort olika saker under veckan, men framförallt för att jag var ledig i tisdags. Så då blev det ju som måndag på onsdagen och då kändes veckan genast jättekort. När jag blir stor så ska jag vara ledig på onsdagar. Tänk vad skönt att aldrig behöva jobba mer än två dagar i rad. Och så ska jag bo på landet. Och ha häst. När jag blir stor.

Skild

Så var man skild då. I går kom brevet från Tingsrätten som förkunnade att "Ansökan om äktenskapsskillnad bifölls" eller nåt åt det hållet. Det gick snabbt. Jag hade tänkt att det skulle ta en månad eller två, kanske att det skulle komma något brev som förkunnade att de hade mottagit ansökan. Lite chockartat att det gick så snabbt. Var inte riktigt beredd. Ena dagen var man gift, andra skild. Känns kluvet.

Kalas

Det blev ett mycket trevligt kalas igår. Som vanligt fick jag massor av hjälp av min familj. Mamma hade handlat allt till kalaset och så hämtade hon Andy (och mig). Pappa hämtade Axel. Sara tog med sig sin elvisp och fixade sallad och mamma hjälpte till med mat och dukning. Det är verkligen skönt med en familj som ställer upp på en!

Det serverades pasta med tomater, oliver, ost och vitlök. Mycket vitlök. Baguetter och sallad till och så Prinsesstårta till efterrätt. Jag tror att alla var mätta och belåtna när de gick hem. Axel var i alla fall klart nöjd och belåten.

Oops! I did it again

Mitt hår har naturligt en råttbrun färg, inte så lite påminnande om gammalt diskvatten. Dessutom är det tunt och känsligt. Jag vet att jag inte ska låta någon annan än Karro på Kolla Kolla röra det men.... Linda hade tonat sitt hår i en sån vacker guldig nyans. Och jag ville också. Bara få lite glans och lite mindre råtta fram tills att jag har lust att slänga ut drygt 1000 kronor på mitt hår. Till nästa lön eller så. Så jag köpte en toning som kallades ljus koppar och bara skulle göra det råttiga guldigt. Ljus koppar blev mörk choklad. Så kan det gå. Det är nog egentligen inte så fult. Men det var ju inte det jag hade tänkt mig. Jag drömde i natt att jag tvättade håret och sen var det precis den färg jag hade tänkt mig. Fläckvis. Resten av håret såg precis ut som innan. Så jämfört med det så måste jag säga att det är helt okej. Och förhoppningsvis är det borta om en månad eller så. Då ska jag gå till Karro.

En inkomst

Jag pratade med chefens fru och hon frågade mig hur jag mådde ang. skilsmässa och så. Och så sa hon; Du klarar dig bra. Du har ju din utbildning, det är inte som om du harvade halvtid i vårdsvängen. Och nej, det gör jag ju inte. Och ja, det kunde varit värre. Men även om jag har en okej lön så är den långt, långt i från hög och som ensamstående mamma är det lögn i helvete att kunna arbeta heltid. I alla fall utan barnflicka. Så utan barnbidrag etc. hade vi inte överlevt. Och en större lägenhet eller radhus/hus går ju inte ens att drömma om. Jag hoppas att vi kan åka någonstans i sommar. Linda Skugge, som jag annars gillar jättemycket, skriver i sin krönika "Som straff ska de (överklassen, typ) tvingas försöka leva på 20 000 i MÅNADEN.Inte köpa en fucking kappa för 20 000." För 20 000 hade jag levt gott. Eller hon kanske menar före skatt? Fast det hade ändå varit bättre än vad jag får ut idag. Klarar mig, ja. Men leva ett gott liv materiellt sett? Nej.

Axel 7 år!

I dag fyller Axel 7 år. Vad tiden går! Det är inte klokt att jag har en 7-åring. Ett skolbarn! Barnen växer så snabbt, det är bara vi som inte blir äldre. Lika vackra och pigga som alltid, jomen visst!

Hur som helst, Axel fick mormors pannkakstårta till frukost samt paket från både mig och Andy och från Gamlamormor. Kläder, några leksaker och ett besök på Liseberg. Och så köpte vi glass att ta med till skolan. Patricio messade och grattade. Och klasskamraterna kramade och grattade. Så hittills är han nog mer än nöjd med födelsedagen. I eftermiddag blir det familjekalas. Och Linda, Måns och Vide.

Kaffe eller kärlek?

-Vad skulle du välja om du var tvungen: kaffe eller kärlek?
-Kaffe och kärlek, det är nästan samma sak för mig.

Hemmafru för en dag

I går var jag hemma med barnen. Låg och drog oss ända till 8 på morgonen (trots Andys; Mamma vakna! Mamma, var vaken!). Sen åt vi frukost, ägg, bacon, juice, tomat chokladmjölk/kaffe i lugn och ro innan det var dags att ta itu med veckans tvätt. Fick inte bara tagit smutstvätten utan även mitt täcke, mina kuddar och överdraget till bäddmadrassen blev rent och fräscht. Medan tvättmaskinerna snurrade gick vi till lekplatsen på gården brevid och gungade. Efter att ha hängt tvätten så blev det en enkel lunch innan det var dags att åka ner till Axels spanska. Under tiden höll jag och Andy som sagt till i solskenet i Vasaparken. Efter att vi hämtat Axel så åkte vi och träffade Linda, Måns och Vide och gick till lekplatsen vid Zenith där barnen lekte (de är rena rama maffian) och vi alla fikade av Lindas medhavda fika. Vid halv 7 var vi hemma och fick lagat middag, köttbullar och potatismos. Man skulle kunna vänja sig.

Växa upp i Vasaparken

I går var jag i Vasaparken med Andy medan Axel hade modersmåls- (fadersmål i det här fallet) undervisning på Tyska skolan. Det var soligt och fint, riktigt härligt och vi hade roligt när vi åkte ruschkana och Andy gungade. Två pappor var också där med sina barn. Och på bänkarna satt alkisarna och pundarna. Så när papporna gick så gick vi med. Och köpte glass trots att vi inte sett några sädesärlor än i år. Jag är så glad att vi bor i bohemiska Majorna. Fy för att växa upp i Vasaparken bland avgaser och pundare!

Deras förlust

En bekant tittade förbi. När jag frågade hur det var med dem så berättade han att hans fru fått missfall och gjort en skrapning. Förmodligen skulle hon få göra en skrapning till. Oj, oj vad tråkigt sa jag. Och så när han gick: Hälsa din fru så gott. Hoppas att hon snart mår bättre, säg att jag beklagar hennes förlust. (I´m so sorry for her loss). Hennes förlust? Det var väl lika mycket hans barn och hans förlust. Ibland är jag lika mycket feminist som Stig Malm.

Förbjud Etanol

Vi i Västvärlden eldar upp de fattigas mat för att kunna köra "miljövänligt". Det är fullkomligt VIDRIGT!

Priserna på ris och spannmål har fördubblats i många fattiga länder det senaste året. Och varför då? Jo, för att efterfrågan på dessa produkter ökat lavinartat från Västvärlden. Och vad gör vi i den priviligerade världen med importen? Jo, vi lättar våra samveten och parkerar gratis. allt medan världens fattiga svälter. Och var kommer man odla någonstans om efterfrågan fortsätter öka? Tja, regnskogen brukar ju få stryka på foten för Mammon. Och hur bra för miljön är det? Och hur miljövänlig tror ni att en Etanolfabrik i Brasilien är?

Är det bara vi som ljuger?

Scen 1: Jag och pojkvännen och alla barnen är i parken. En kvinna, mamman till de barn som våra leker med antar jag, ställer lite frågor om barnen på ett sätt så att man förstår att hon utgår från att de är syskon. Min första impuls är att rätta henne och tala om att pojkarna är mina men inte inte flickan. Det gör jag inte. Istället ler vi båda två och svarar på frågorna på ett sånt sätt att hon fortsätter att tro att de är syskon.

Scen 2: Vi är på restaurang och äter lunch. Ägaren vill ge Axel en affisch men av någon anledning så säger han "då ger jag den till din lillasyster istället." Ingen, inte ens Axel, säger emot.

Varför gör man så här? Är det för att det är lättast, för att slippa förklara? Det tror inte jag. Jag pratar gärna med folk särskilt med andra barns mammor. Jag tror om att det handlar om tillhörighet och kärnfamiljens helighet. Med tillhörighet menar jag att man VILL höra ihop och därför är beredda att låtsas att man är en "riktig" familj till den milda gräns att man nästan ljuger för människor. Och med kärnfamiljens helighet så menar jag att det fortfarande anses vara fult att vara skild och ha barn med flera personer (ja, jag vet att jag har mina issues) och att man därför låtsas att vara en sån där fin äkta kärnfamilj. Egentligen borde man ju säga "Vi fick en andra chans!"

Om det är så vi ska ha det...

Vad jag skulle vilja göra i helgen: Vad jag ska göra i helgen: Gå på 80-års kalas...

Ang. det här med skilsmässa

Jag har tre vänner. Samtliga är från Torslanda. Samtliga är gifta och har barn. Alla tre gifte sig borgligt i kretsen av de närmaste. Bara jag smällde till med kyrkbröllop. Och vem är det som skiljer sig? *bitter*

IKEA

Idag ska jag till IKEA. Det är Mamma, jag och Buspojkarna som ska åka. Jag ska köpa några tavlor, och så det där vanliga tråkiga som skärbrädor och teflonpannor (jag vet inte varför jag fortsätter att köpa IKEAs engångs-teflonstekpannor) en sänglampa, värmeljus, ljuslyktor, kanske kuddar till soffan , nån duk och salt- och pepparkar. Det börjar bli riktigt fint hemma nu med nya (dyra) växter och nygammal matta m.m. så efter IKEA besöket så blir det nog riktigt fint och mysigt.

Man skulle kunna tro att jag hade accepterat att jag inte har råd att köpa dyra möbler och insett att det är jag som ska trivas i min lägenhet och ingen annan. Eller så skulle det kunna vara så att Linda har upplyst mig om att mina gamla stolar som stått på vinden de senaste 7 åren är Frans Hansens 7an stolar och säljs på Blocket för så där 1500 styck.

Hur som helst, ska försöka lägga ut kort när det är handlat och fixat.

Skilsmässa

I går den 9 april 2008 strax efter 13.00 lämnade jag in gemensam ansökan om Skilsmässa. Det kändes väldigt bra. Som en tyngd hade lyfts från mina axlar. Jag kände mig lycklig och log mot Tingsrättens alla snygga vakter när jag dansade ner för trappan. Pojkvännen verkade också nöjd, hans kommentar när han ringde mig vid halv 7 på morgonen (chilensk tid) var "Jag är världens lyckligaste, du ska skilja dig!" Ibland är livet bra.

På begäran

Vad gör man inte för sina vänner?

Att vara fattig

I boken "Tarzans tårar" tar författaren upp ett tema som jag har tänkt på många gånger; Det är dyrt att vara fattig. Exemplen som är med i boken är att inte ha råd att ha bil= inte kunna storhandla på billiga ställen och att inte ha råd att köpa ett helt paket smör utan tvingas köpa svindyra engångsförpackningar. Det finns andra saker som är dyrt när man är fattig också; Om man har betalningsanmärkningar får man inte skaffa telefonabonnemang (utan depositionsavgift, och vem har råd med det?) och då tvingas man ringa alla samtal från mobilen. Har man inte råd att köpa det man behöver så är det lätt att ta det på kredit/avbetalning och då blir det genast (väldigt mycket) dyrare. Sen har man inte råd att betala räkningarna och vips så kostar det ytterligare 50-150 kronor i påminnelseavgift och dröjsmålsränta. Eftersom man inte har råd med storpack tvingas man betala högre kg/literpris och har man inte råd med busskort får man betala (högre) engångsavgifter. Att åka en väg med buss eller spårvagn kostar 25 spänn! medan ett månadskort bara kostar drygt 400 kronor.

Wild and Crazy

Nu kanske icke-vän-av-ordning kommer och påstår att det inte går att vara varken spontant eller wild and crazy om man nu ska hålla på att planera och organisera så där mycket som KD-tanten. KD-tanten vill ju inte göra någon ledsen i ögat men allvarligt talat; "HAR DU BARN SÅ KAN DU GLÖMMA ALLT OM WILD AND CRAZY!!! PUCKO!" Säger hon inte. Men hon tänker det kanske lite i smyg så där. Vad det gäller spontant så vill nog KD-tanten hävda att det är först när allt är riktigt planerat och välorganiserat som man har plats för lite spontanitet. Ta i går t.e.x; Linda ringde och ville att vi skulle träffas med barnen efter dagis. Visst fick det bli en extra raid till ICA på vägen för att köpa färdiga knäckesmörgåsar, eftersom vi inte gick hem emellan, så att vi kunde fika på lekplatsen. Men eftersom maten var handlad och jag visste vad jag skulle laga så blev jag inte stressad av att de följde med hem och stannade till 20 minuter innan vi skulle äta. Jag kunde sätta på pastavattnet medan vi pratade och sen gick resten snabbt att röra ihop. Och på tal om detta spontana besök så här jag en präkto-grej till att säga; Om man alltid har städat hemma så behöver man inte oroa sig för oväntade besök.

Jag är rädd om mina vänner

Ingen ska komma och säga att jag inte är rädd om mina vänner...