Kvinnofälla?

Jag har insett att jag faktiskt inte gillar att jobba. Eller kanske snarare att det finns mycket i livet som jag hellre gör än att jobba. Jag, som alla andra, behöver pengarna. Dessutom så vill jag klara mig själv och göra rätt för mig. Och jag skulle väl bli tokig av att gå hemma jämt. MEN arbetet ska vara en liten del av livet, inte det viktigaste. Det finns så mycket annat jag hellre gör, särskilt när barnen är små. Det var så här, i morse vid halv 9 cyklade jag till jobbet i sakta mak efter att ha lämnat Axel på skolan, pussat honom ungefär 100 gånger och försäkrat honom om att jag skulle komma och köpa muffins på eftermiddagen. Samt beklagat att jag tyvärr inte kunde se honom springa "loppet" eftersom jag skulle på kurs. (Det ordnade sig ändå, en snäll mormor ställde upp och åkte dit och tittade.) Hur som helst, när jag kom cyklande och tänkte att livet är helt underbart så såg jag min gamle kursare Shawn, "causal" klädd i kavaj var han mer formell än jag någonsin kommer att bli. Han hade glasögon (garanterat fönsterglas för att se äldre och förtroendeingivande ut), headset och gav ett stressat och viktigt intryck där han stövlade fram. Och min enda tanke var: "Jag vill inte". Jag vill inte stressa och skynda och jobba och jobba. Han tjänar säkert jättebra så att han kan finansiera sina Dolce&Gabana kläder men än sen? En vän berättade att hennes sambo kommer hem klockan 8 varje kväll och jobbar varje lördag. Vad är det för liv? Än sen om han har dubbelt så mycket i sitt lönekuvert som jag, vem vill leva så? Jag vill vara med mina barn, gå ut och promenera, njuta av dagsljuset, laga mat från grunden, ligga på soffan och läsa, inte stressa, stressa, stressa. Och visst, det kanske är en kvinnofälla. men det känns som om hela det här kvinnofällo-tänket är något de har hittat på för att kvinnorna ska arbeta och inte fundera på att det finns andra värden än ekonomiska här i livet. Och ja, jag är lika mycket feminist som alltid.

Självkänsla

Det är inte det att jag är så djävla snygg. Det är det att det inte är så djävla viktigt hur snygg jag är. Den som är snyggast när den dör vinner. Not. Lika lite som den som är rikast när den vinner dör. Summan av vår levnad är trots allt bara de stunder vi älskat och blivit älskade. Och det är djävligt stort.

Long time, no see

Det börjar bli lite jobbigt nu. Inte på den där psykiska, romantiska längtansfronten utan lite mer, tja, fysiskt... Koncentrationen är inte på topp direkt. Jag fattar inte alls vad jag läser (fast skatterätt ÄR rena rama grekiskan. Också) och känner mig allmänt borta. Tänker inte på något annat, andhämtningen är inte som den borde så här mitt på dan på kontoret. Fingrarna pillar på tangenterna snarare än att skriva. Nästan tre månader. Det är aaaaaaaaalldeles för länge för mig!

Utmaning

Petra la ut en allmän utmaning på sin blogg och jag är inte sen att anta den:

För fem år sedan: Var jag nygift sen knappt ett år tillbaka och hade en två-åringen. Jag hade läst ett år på universitetet (spanska, ekonomisk historia och handelsrätt) och precis beslutat att börja läsa juridik. Jag bodde i samma lägenhet som jag bor idag.

För tre år sedan: För exakt 3 år sedan idag så reste jag hem från Chile efter 3 månader där tillsammans med dåvarande mannen (samma som för 5 år sedan hahaha), Axel som fyllt 4 under tiden vi var där och lille Andy som var 7 månader. Jag hade läst 1½ år på Juristprogrammet och fortsatte efter sommaren att läsa.

För ett år sedan: Läste jag dubbelt på universitetet (Skiljedomsrätt och Straff- och processrätt) samtidigt som jag jobbade extra på det jobb där jag jobbar idag och nyligen hade separerat. En ganska tuff period, minst sagt. Men det var roligt också men mycket utgång och skönt att hitta sig själv efter många år i ett förhållande.

För tre månader sedan: Var jag i Chile. Hade hus med bassäng och hembiträde.Hade nyligen träffat Patricio och var nykär och livet lekte. Det var sommar och sol, i trädgården sprang barn och hundar omkring. På dagarna låg vi på stranden, på kvällarna var de god mat (grillat) och vin, och nätterna var inte så dumma de heller...

Igår: Jobbade jag ett par timmar trots att det var söndag. Var jag bakfull mest hela dagen, tvättade en maskin tvätt och veckohandlade.

Idag: Är jag på jobbet som vanligt, dock ska jag bara jobba till klockan tre drygt. Axels skola har studiedag så han var med mig i morse och är nu med sin pappa ett par dagar. I eftermiddag ska jag träffa Claire för första gången på väldigt, väldigt länge. Kanske blir det en promenad i Slottskogen med barnen och förhoppningsvis mycket tjejsnack.

Imorgon: Har jag möte med min handledare klockan 9 på morgonen. Sen är det jobba som vanligt. Axel har spanska så jag får gå till hans skola klockan 2 och förflytta honom några 100 meter. Sen får jag se om det blir tillbaka till jobbet, skriva på uppsatsen eller en snabbis in på HM.

Om ett år? Räknar jag med att vara tillbaka i Chile igen. Alejandro, pojkarnas pappa, vill åka dit och göra sitt ex-jobb. Axel kommer gå i skolan och Andy i förskolan. Jag skulle gärna vilja läsa Master in Laws in International Law i Santiago. Förhoppningsvis finns det ett hus, en hund och lite planer på ytterligare djur och barn.

Jag utmanar ÅSA och INGRID!

Dagens meny

Jag ska snart skriva en riktig blogg, men jag är för trött för att tänka. Jag tror att kroppen ger sig på hjärncellerna istället för fettcellerna i brist på kolhydrater....

I går blev det fisksoppa till middag på Axels begäran. Räkor är hans nya passion. Innan dess åt jag en skiva parmaskinka och en bit brieost samt tomat när barnen åt mellanmål. Till "kvällsmat"; ett äpple, en kopp rött te och ett glas vin. Även det rött.

Till frukost idag var det omelett med rökt skinka. Igen. Lite ost på toppen och en tomat till. Man får ju unna sig lite när det är fredag! Till lunch kommer det bli resterna av gårdagens fisksoppa. Till middag antagligen stekt kotlett med wookade grönsaker och rödvinssås. Fruktsallad med vispgrädde till efterrätt.

På lördag ska jag på fest så då blir det kanske lite för mycket alkohol men jag ska försöka hålla mig till vin. Det ska ju inte bli så varmt så då är det lättare att hålla sig från cider.

Efter lunchen

Nu har jag ätit lunch så nu mår jag bättre, puh! Det blev kyckling, rotfrukter och yoghurtsås och sallad.

Yr

Känner mig lite snurrig. Är inte full utan har snarare kolhydratabstinens. Kroppen skriker efter socker. Synen är inte riktigt som den ska, har ett visst tunnelseende. Är trött och frusen. Det blev ingen middag igår. När jag kom hem var jag så trött och hungrig att jag slängde i mig flera miljoner kalorier i ost och parmaskinka, samt två tomater och lite gurka. Sen så var jag inte hungrig när det var dags för middag utan drack bara mer kaffe och åt en bit mörk choklad och ett äpple. Det är tur att jag har barn, annars hade jag nog vägt 100 kg och haft näringsbrist. Till frukost idag blev det bara yoghurt och sen ett äpple till 10-fikan, jag är dödstrött på ägg. Till lunch ska jag ut och äta med min kompis Malin, grekiskt. Får se om det går att få någon bönsallad eller kanske grekisk sallad och nåt kött. Bikinisäsongen here I come!

2 veckor

I morgon är det bara två veckor kvar! Kan tyckas länge man har man varit ifrån varandra i 2½ månad som känns ju två veckor ganska överkomligt. Det känns helt overkligt. Om två veckor kommer jag vara ett asplöv.

Uppsats

När jag kommer hem ska jag skriva på min uppsats. Efter jag har handlat Brieost alltså. Pappa ska hämta barnen så att jag får jobbat på uppsatsen. Det behövs. Efter ett halvår i Chile har jag skrivit 14 sidor. Och de skrev jag i förra veckan. Måste, måste bli klar snart. Har lånat fem böcker idag, varav fyra på engelska. Så segt! Skriva uppsats är verkligen inte min grej. Jag hade gärna skrivit ett gäng tentor istället. Men det är bara att bita ihop. A woman´s gotta do what a woman´s gotta do.

Godissug

16:28 Jag är godissugen. Vill köpa en stor påse lösgodis på vägen hem. Får bli brieost, parmaskinka och nötter istället.

Dagens meny

Det blev lammfärsbiffar med rödvinsås, bönor och oliver till middag i går. På IKEA. I dag blev det samma frukost som igår, omelett med rökt skinka. Till lunch blev det Kinamat. Kyckling och grönsaker i vitvinsås men sallad istället för ris. Två bitar mörk choklad till kaffet. I kväll tänkte jag göra ugnsbakad lax så får barnen äta upp riset och jag kör wookade grönsaker. -1 kg på två dagar...

Start BMI: 25,2
Dagens BMI: 24,8

Målet är väl cirka 24 just nu vilket är en viktnedgång på 2,5 kg. Som lägst har jag legat på 22,4 och 23,2 är önske-BMI (= -2 kg till förut de 2,5).

GI

Jag och min vän har börjat med GI. Och promenader. I mån av tid.

Tänkte rapportera gårdagens meny:

Frukost: Yoghurt (med lågt GI-värde)

Lunch: Sushi (klart fusk trots att jag bara åt hälften av riset)

Middag: Sallad på ruccola, svarta bönor och rödlök, stekt fläsk, gurka och tomat


Idag:

Frukost: Omelett på 2 ägg och rökt skinka

Lunch: Gårdagens middag fast keso istället för rödlök

Middag: ? Kanske fullkornpasta med vitlök, tomater, oliver och ost. Borde egentligen hoppa över all pasta så här under "kurandet".

Här finns det GI-menyer: http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200801/23/20080123145246_Icak600/20080123145246_Icak600.dbp.asp
http://www.gi-metoden.nu/

Adriana har lämnat oss

Adriana gick bort i bröstcancer i lördags kväll. Vi (jag och exet) hade varit och besökt henne på förmiddagen, då var hon redan i koma. Vi kom försent, hade vi kommit senast på tisdagen hade vi kunnat prata med henne. På onsdagen försvann det sista av hennes hörsel. Sedan i fredags morse var hon i koma. Hennes vän Lorena, hennes man Jan och hennes pappa från Mexico var hos henne när hon dog. Nu har hon fått frid. Hon behöver inte försöka andas med allt slem i halsen. Hon behöver inte morfinplåster och hemsjukvårdens injektioner av morfin och lugnande var tredje timma dygnet runt. Adriana var ett stark och glad kvinna. Skrattade alltid, kom alltid på alla kalas etc. hur trött hon än var av cancern. Min ex-svåger Franco som är blyg och inte gillar någon avgudade Adriana och var säkert lite förälskade i denna 10 år äldre lilla skrattande kvinnan. Nu är hon hos sin katolske Gud och alla helgon får vi hoppas. Måste vara skönt att ha en sådan tro.

Jag är ledsen att jag inte hade någon kontakt med henne de sista åren. Det var först för en dryg vecka sedan som jag fick veta hur sjuk hon var. När jag och Alejandro separerade förlorade jag kontakten med i stort sett alla våra spansktalande vänner. Hela tiden tänker man att man ska ringa, att det varit roligt att återuppta kontakten etc. Det gäller att göra det idag, i morgon kan det vara för sent!

Kärnfamilj på tre?

Den första delen skev jag 20 juni förra året, den andra delen är skriven idag.

Kan man vara en familj om man är en vuxen och två barn? när jag en dag satt hos Ingrid, som ibland kan vara mycket klok, och grät över den spruckna kärnfamiljen sa hon att om det är vad jag vill ha, middag klockan 6 med duk på bordet, så får jag väl ha det då. Då får väl du och barnen vara en kärnfamilj, sa hon. Jag tyckte det var ganska dumt sagt, då. Nu, när jag har slutat gråta, så inser jag att det var mycket klokt.

Nu, nästan ett år senare så har vi just det där, klockan 6 vid dukat bord. Fast det är klockan 7 numera. Och istället för att slänga fram fiskpinnar till barnen (fast det fick de faktiskt igår, enligt önskemål) och själv äta en smörgås vid diskbänken så sitter vi nu, varje kväll, ner vid dukad mat och äter riktig, lagad mat. Man kan ju inte låta bristen på en man hindra en från att leva det liv man vill leva!

Bloggtorka

Det är inte bara min blogg som verkar ligga nere, det är lite allmän bloggtorka bland mina vänner. Det gör ni rätt i, man ska vara ute i det fina vädret när man kan. Det gäller att passa på. På måndag blir det kallare igen. Sen kommer det att regna hela sommaren. Kalla mig gärna pessimist men om man förväntar sig det värsta kan man inte bli besviken, hehehehe.

Idag ska vi gå på Liseberg. "Hela familjen" som mina stackars skilsmässobarn upprepar hela tiden som något slags mantra. Barnen, jag, deras pappa, min mamma och ev. min pappa också. Barnens pappa fyller år idag och ville äta tårta med Buspojkarna så då blev han medsläpad till Liseberg. Så kan det gå. Han ska hämta barnen efter lunch, skönt då får de en kort dag. Sen ska de till landet i helgen med mormor och morfar. Jag vill också följa med, det vattnas i munnen när jag tänker på lukten av grillat kött. Men jag ska försöka jobba med min uppsats. Måste runt till ett par olika bibliotek (varför har vi ingen campus i Göteborg?) och låna böcker. Vill skicka in minst 15 sidor på fredag och sen lika mycket till innan Patricio kommer. Om mindre än 3 veckor! Nu är det snart!!! I kväll ska jag och Åsa gå ut och gå, visst ska vi Åsa? Ska bli härligt, en ökning med cirka 300 000% om vi kommer iväg. Ut i solen och NJUT!

Telefon

Jag har nu telefon. Däremot ingens telefonnummer då minneskortet sitter kvar i min telefon som är inlämnad hos 3.

Telefontrassel

Min telefon har ingen mottagning. Någonstans. Det innebär att jag inte kan ringa, ta emot samtal, skicka meddelande eller få meddelande. Så att ni vet. Hoppas åtgärda detta under dagen.

Shoppinggalning

Jag har shoppat loss! I går var jag iväg med vännerna från den roliga tisdagskvällen och shoppade loss. Det blev sex (6!) par skor på Skopunkten (3 par till mig, 1 par till Axel, 1 par till Andy, 1 par till Isidora), en klänning, två par byxor och två blusar på HM och ett par guldörhängen på Guldfynd. Med undantag av nämnda skor var allt till mig! Måste säga att jag kände mig stolt som mamma som klarade att shoppa loss så till mig själv utan att ens titta in på HMs barnavdelning. Låter kanske konstigt men som mamma (förälder?) är det så lätt att bara köpa, köpa till barnen och försumma sig själv. NU var jag verkligen i behov av både kläder och skor. Jag hade ett par pumps, två par knähöga stövlar, ett par gummistövlar samt flip-flops i garderoben. Inget direkt lämpligt för maj i Göteborg. Inte ens gummistövlarna...peppar,peppar... Och vad det gäller kläderna, jag ska till Stockholm på måndag i jobbet och har slagit hål på knät på mina enda icke-jeans. Blev mycket glad när jag hittade city-shorts i samma tyg så att de matchar min kritstrecksrandiga väst och kavaj. Samt att jag inte hade någon skjorta att ha till. De andra kläderna samt örhängena var enbart en bonus. Nu ska jag se om jag kan hitta en portfölj så att jag kan "business-womana" mig på tåget till Stockholm. Det blev tåg och inte flyg, men man kan inte få allt...

Vad är det här?

Vad är det som händer? Eller inte händer snarare? Ingen av de bloggare som jag läser varje dag har skrivit något i dag och knappt någon sen i onsdags. Vad har ni som jag inte har? Ett liv???

Oj vad roligt!

I går hade jag en fantastiskt rolig eftermiddag/kväll. Jag var ute med mina kursare My och Malin. Vi träffades strax innan 5 (efter att jag haft möte med min handledare) och bestämde oss genast för att gå och dricka vin. Vi gick till istället där vi skålade för att My har fått jobb som biträdande jurist på en fin byrå. Sen åt vi mat, drack rödvin och diskuterade allt möjligt och omöjligt hela kvällen. Och skrattade som galningar. Oj, vad kul vi hade! 17 maj ska vi ha Norgefest!

Valborg

Någon som vill gå och titta på Cortégen med mig och buspojkarna i kväll?

Lycka

Om bara en månad, i dag, kommer älsklingen hit, till mig, till Sverige. Det ska bli så roligt. Det pirrar redan i magen. I mitten av maj kommer fjärilarna vara stora som elefanter...

Vilja och göra del II

Nu låter det ju som jag är väldigt präktig och bra (snacka Tantvarning! sen när blev präktig=bra?) men tyvärr så finns det en annan lista också:

Jag vill gå ner i vikt- Jag äter smågodis
Jag vill bli klar med min utbildning- Jag läser en kurs i Skatterätt istället
Jag vill jobba hemifrån - Jag läser skönlitteratur istället
Jag vill skriva på min uppsats - Jag städar istället
Jag vill vara världens bästa mamma- Jag skriker åt barnen
Jag vill gå ut med barnen - Jag låter dem titta på en film
Jag vill laga bra mat- Jag slänger in en pizza i ugnen

P.S. På tal om ingenting, börjar inte "Michael" bli tunnhårig? D.S.

Att vilja och att göra

Min kompis Camilla berättade om en bekant (till henne) som hade det så stökigt och smutsigt hemma. Man vill ju inte skryta men hon sa att det fick henne att tänka på mig som alltid har så fint hemma (hennes ord, inte mina) trots att jag är ensamstående mamma och jobbar och pluggar. Det handlar om två saker skulle jag vilja säga. Att vilja och att göra:

Jag vill sova- jag städar badrummet
Jag vill se på TV- jag stryker (på samma gång)

Jag vill läsa en bok -jag plockar ur diskmaskinen

Sen kan man ju tycka att det är bra eller dåligt...

Jag vill

Jag vill så gärna skriva något varje dag. Jag tassar ju runt hos hela min lista (ett par gånger) varje dag och hoppas att det ska finnas nya bloggar så jag vill gärna uppdatera dagligen. Men ibland orkar man inte. Jag har som sagt inte Internet hemma och det är mycket på jobbet nu. Jag är trött. Det känns att jag inte haft sovmorgon i helgen (tvättid i lördags, jobbade igår). Men i morgon kanske. Flera bloggar är på gång. Tack för en trevlig lördag förresten!

För övrigt är jag barnledig i helgen så om någon vill umgås med mig eller fira min skilsmässa eller så så är det bara att hojta till!

Trevlig helg!

Som sagt, Trevlig helg på er! Själv ska jag jobba...

Boka tid

Var och åt middag med min kompis Camilla i tisdags. vi konstaterade att träffa vänner är som att ha sex. Det är svårt att komma igång men det är härligt när man väl gör det. Och om du gör det idag så vill du göra det snart igen men hur längre tiden går desto mindre sugen blir du. Och efter tre månader så har du glömt att möjligheten finns. Eller tuggar på tapeterna. Jag vet inte hur det är med sex men när det gäller vänner så är det viktigt att man bokar tid. Om man bara säger "låt oss träffas snart" så blir det aldrig av, det gäller att bestämma tid, plats och datum med en gång och skriva in det i almanackan. På lördag ska jag träffa Åsa och Ingrid och alla barn (peppar, peppar). På tisdag ska jag faktiskt gå och fika med två kursare och fram i maj har jag en date med Claire inbokat. För det är ju härligt när man väl gör det.

Bobby och anmälningsplikten

Bobby 10 år är död. Misshandlad och mördad av sin mamma eller av hennes sambo. Av vem spelar egentligen ingen roll. Ett barn finns inte mer. Alla skyller på alla. Vi har alla den moraliska skyldigheten att anmäla; Vem har den juridiska?

Utkast skrivet 2006-05-16, strax efter Bobbys tragiska död

Flytta eller gå i terapi?

Det här inlägget skrev jag innan vår senaste Chile-resa och innan jag och Alejandro skilde oss.

Jag antar att jag har en något rosafärgad bild av hur livet i Chile kommer att bli. Jag har varit där tre gånger, alla gånger på semester, aldrig längre än sex månader. Det är inte så att jag inbillar mig att barnen plötsligt kommer sitta välklädda på rad med tindrande ögon och erbjuda sig att ta disken eller att jag och min man aldrig kommer kasta koppar på varandra och knappt ha tid att gå upp ur sängen p.g.a. vårt fantastiska sexliv men jag tror att det kommer att bli lite mindre tråkigt.

Nu på hösten har jag ingen lust att göra nånting, jag är trött och grinig och fräser åt alla. Jag inbillar mig att "bara vi kommer till Chile så blir allt annorlunda". Jag tror att jag genast kommer bli gladare, socialare, tycka att saker är roligt, vilja hitta på mer saker och att det bara kommer vara att skicka ut barnen i trädgården (i den stora välskötta trädgården med pool som vårt fantastiska hus kommer att ha) när de lever rövare. I bland så inbillar jag mig ett slott med en parkliknande trädgård där gräset är klippt med nagelsax, poolen i olympisk storlek innehåller aldrig ett löv och är perfekt tempererat och hushållerskan har middagen på bordet när jag kommer hem från mitt intressanta och välbetalda jobb. Hon kommer också att ha städat huset så att jag har massor av tid att göra roliga och lärorika saker med mina välartade barn (alla fyra) Andra dagar är jag något mer realistisk:

Jag tror inte att: Men jag tror att:

• barnen kommer att bli lättare, det är lättare att ha barn i hus
• det inte går att ha hus i Sverige det är väldigt dyrt

Bör jag gå i terapi istället för att flytta?Blir livet så annorlunda som man (jag) tror eller blir det snabbt vardag även på Bahamas?

Utkast skrivet 2006-11-06

Gå på SPA...

Min bästis (ja, jag håller med om att bästis låter aningen fjortis men det var på den tiden vi blev bästisar) Åsa skriver i sin senaste blogg (länk till höger) om att hon vill vara tjuuuuuusig.


Själv skulle jag vilja gå på SPA. Tänk! en hel dag att bli ompysslad... Masserad, polerad, filad, skrubbad och insmord. Åh, himmelrike! Och sen på kvällen kanske ett coctail-party i en tjusig liten blåsa. Var är glamouren? Det är lite lite glamour i mitt liv som allas vår Martina Haag brukar säga.


Det slår mig att det vi längtar efter symboliserar det vi inte har eller har svårast att unna oss. Åsa (som är väldigt snygg) har en 2-åring hemma och är ganska gravid. Det är det inte lätt att vara tjuuuusig på lekplatsen eller sylfidsmal med en bebis i magen. Och dessutom så lägger hon massa tid och energi på att Sanna ska ha designerkläder men hade själv inte ägt många plagg om det inte hade varit för att hennes mor förbarmar sig över henne och släpar runt henne på shoppingtur med våld.


För egen del kan jag väl erkänna att det kanske inte är SPA i sig som lockar så utan TIDEN. En hel dag bara för mig! Till vardags springer jag runt som en skållad råtta: pluggar, jobbar, hämtar barnen etc. etc. och om jag nån gång tittar på TV så städar jag i alla reklampausar.

Utkast skrivet 2007-07-03

Allt är politik, allt är juridik.

Man kan tycka att min blog ibland blir lite väl juridisk eller politisk men då tänker jag att allt faktiskt är politik och juridik.

När jag gick på gymnasiet hade jag två väldigt bra lärare i samhällskunskap, Helena och Johan (de enda gymnasielärare jag minns namnet på, i stort sett) som första dagen frågade oss om vi var intresserade av politik. Nästan alla svarade nej. All utom Sara, som var ordförande för SSU Centrala Hisningen, Sami och jag. Då kontrade de med att säga att allting är politik. De mesta i samhället, och allt vi upprörs över, kan vara politik och därmed juridik. Ska homosexuella få adoptera barn? Politisk fråga, juridiskt reglerat. Hög alkoholkonsumtion- systembolag? Fri import?

Och därmed blir ju också allt man bloggar om politik och juridik. Nu kanske inte potträning är så himla politiskt men mycket annat som rör familjen är politiskt kokhett. Vem ska ta hand om barnen? Delade eller individuell föräldraförsäkring?

Utkast skrivet 2006-05-30

Gamla bloggar (utkast)

I arkiven hittade jag en hel del intelligenta (tycker jag) tankar som aldrig blivit publicerade. Jag tänkte att jag skulle publicera en del av dem. Ni får ta dem för vad det är, de är gamla och egentligen inte färdigskrivna men som utkast gör de ingen glad.

Men in trees

Kan någon uppdatera mig på Men in Trees? Jag trodde att jag hade sett alla avsnitt men jag har tydligen missat en hel del för plötsligt hänger jag inte med alls?

• Var har Sarahs son varit? Han har ju inte varit med på jättelänge och är plötsligt tillbaka?
• Bor Sarah och prästen ihop nu? Har de gift sig?
• Vad har Sarah med ambulansen att göra?
• Varför kallar Annie Jack för chefen?
• Hur överlevde Jack stormen? (Det sista jag såg var när båten förliste tror jag)

Det var väl det jag kom på just nu men annan information uppskattas också. (Jag vet att han som Annie skulle gifta sig med har tappat minnet) Tack på förhand!

Premiär

I går var det cykelpremiär! Jag och Axel cyklade hem. Jag cyklade även till jobbet men Axel fick sin cykel körd till skolan från Torslanda eftersom han sovit där. Axel fick en ny cykel i födelsedagspresent av sin snälla mormor och morfar så nu gick det så snabbt och lätt att komma fram. Efter att vi hämtat Andy så var vi på Sjöfartsmuséet med Linda, Måns och Vide och lekte, tittade, fikade och pratade. vi kom inte hem förrän nästan 8. Efter att vi ätit (köttfärssås och spaghetti enligt vecko-matsedeln ;)) och pojkarna somnat så tog jag tag i misären och körde hårborttagningskräm, fotfilning etc och inpackning.

I dag var det inte lika lätt att cykla, Andy ville nämligen också cykla och det tog 20 minuter för oss att komma de 200 meter till hans dagis, eftersom han cyklade trehjuling! Annars är det härligt att cykla, rejält med skavsår i rumpan bara. Som när man varit ute och ridit.

Inget Internet

Jag har inget Internet hemma. Det beror på att jag nyligen flyttat in samt att jag inte riktigt vet hur länge jag tänker stanna den här gången eller vad för leverantör etc. jag vill ha. Vad tid man får över! Oceaner av tid när man inte fastnar i bloggar och mail och ett allmänt googlande hela kvällarna. Nackdelen är att jag tittar på mer TV istället. Men då kan man i alla fall stryka samtidigt. Och plocka ur diskmaskinen i reklampausarna. Kanske inte ska ha Internet? Jag tror att jag mår bättre utan. Faktiskt.

Tänk om man varit gift med en sån man

Ex-mannen var och hälsade på i helgen. När han kom på lördag morgon så frågade han om jag skulle gå med en gång eller om jag ville gå med till Slottskogen en stund då han skulle gå dit med barnen för att pröva den radiostyrda helikopter som han köpt till Axel i 7-års present. Efter att vi varit i Slottskogen (Plikta) så föreslog han att vi skulle grilla och cyklade iväg och köpte kött och korv. På vägen till affären pumpade han min cykel. PÅ kvällen var jag ute med Ana och när jag kom hem var inte bara barnen tandborstade och pyjamasklädda (och sovande naturligtvis), vardagsrummet var också dammsugit och allting bortplockat.

På söndagsförmiddagen förselog han att vi skulle gå ut med barnen. Till Axels kalas dammsög han hela huset och fixade en tacosbuffé. Under kalaset tog han och Markos pappa Dejan med sig alla barnen ut så att de fick springa av sig och jag fick dukat bort och fram i lugn och ro. Tänk om han varit sån nån gång under den tiden vi var gifta.

Fredag

Så var det fredag igen! Så skönt!!! En härlig helg att njuta av i vårsolen förhoppningsvis. I kväll blir det fredagsmys, i morgon ska jag träffa Ana på eftermiddagen. På förmiddagen hoppas jag komma iväg till stan om barnens pappa dyker upp i hyfsad tid. Och på söndag blir det barnkalas.

Den här veckan har inte alls varit jobbig, dels för att jag har haft mycket föreläsningar och det är alltid lättare när man har gjort olika saker under veckan, men framförallt för att jag var ledig i tisdags. Så då blev det ju som måndag på onsdagen och då kändes veckan genast jättekort. När jag blir stor så ska jag vara ledig på onsdagar. Tänk vad skönt att aldrig behöva jobba mer än två dagar i rad. Och så ska jag bo på landet. Och ha häst. När jag blir stor.

Skild

Så var man skild då. I går kom brevet från Tingsrätten som förkunnade att "Ansökan om äktenskapsskillnad bifölls" eller nåt åt det hållet. Det gick snabbt. Jag hade tänkt att det skulle ta en månad eller två, kanske att det skulle komma något brev som förkunnade att de hade mottagit ansökan. Lite chockartat att det gick så snabbt. Var inte riktigt beredd. Ena dagen var man gift, andra skild. Känns kluvet.

Kalas

Det blev ett mycket trevligt kalas igår. Som vanligt fick jag massor av hjälp av min familj. Mamma hade handlat allt till kalaset och så hämtade hon Andy (och mig). Pappa hämtade Axel. Sara tog med sig sin elvisp och fixade sallad och mamma hjälpte till med mat och dukning. Det är verkligen skönt med en familj som ställer upp på en!

Det serverades pasta med tomater, oliver, ost och vitlök. Mycket vitlök. Baguetter och sallad till och så Prinsesstårta till efterrätt. Jag tror att alla var mätta och belåtna när de gick hem. Axel var i alla fall klart nöjd och belåten.

Oops! I did it again

Mitt hår har naturligt en råttbrun färg, inte så lite påminnande om gammalt diskvatten. Dessutom är det tunt och känsligt. Jag vet att jag inte ska låta någon annan än Karro på Kolla Kolla röra det men.... Linda hade tonat sitt hår i en sån vacker guldig nyans. Och jag ville också. Bara få lite glans och lite mindre råtta fram tills att jag har lust att slänga ut drygt 1000 kronor på mitt hår. Till nästa lön eller så. Så jag köpte en toning som kallades ljus koppar och bara skulle göra det råttiga guldigt. Ljus koppar blev mörk choklad. Så kan det gå. Det är nog egentligen inte så fult. Men det var ju inte det jag hade tänkt mig. Jag drömde i natt att jag tvättade håret och sen var det precis den färg jag hade tänkt mig. Fläckvis. Resten av håret såg precis ut som innan. Så jämfört med det så måste jag säga att det är helt okej. Och förhoppningsvis är det borta om en månad eller så. Då ska jag gå till Karro.

En inkomst

Jag pratade med chefens fru och hon frågade mig hur jag mådde ang. skilsmässa och så. Och så sa hon; Du klarar dig bra. Du har ju din utbildning, det är inte som om du harvade halvtid i vårdsvängen. Och nej, det gör jag ju inte. Och ja, det kunde varit värre. Men även om jag har en okej lön så är den långt, långt i från hög och som ensamstående mamma är det lögn i helvete att kunna arbeta heltid. I alla fall utan barnflicka. Så utan barnbidrag etc. hade vi inte överlevt. Och en större lägenhet eller radhus/hus går ju inte ens att drömma om. Jag hoppas att vi kan åka någonstans i sommar. Linda Skugge, som jag annars gillar jättemycket, skriver i sin krönika "Som straff ska de (överklassen, typ) tvingas försöka leva på 20 000 i MÅNADEN.Inte köpa en fucking kappa för 20 000." För 20 000 hade jag levt gott. Eller hon kanske menar före skatt? Fast det hade ändå varit bättre än vad jag får ut idag. Klarar mig, ja. Men leva ett gott liv materiellt sett? Nej.

Axel 7 år!

I dag fyller Axel 7 år. Vad tiden går! Det är inte klokt att jag har en 7-åring. Ett skolbarn! Barnen växer så snabbt, det är bara vi som inte blir äldre. Lika vackra och pigga som alltid, jomen visst!

Hur som helst, Axel fick mormors pannkakstårta till frukost samt paket från både mig och Andy och från Gamlamormor. Kläder, några leksaker och ett besök på Liseberg. Och så köpte vi glass att ta med till skolan. Patricio messade och grattade. Och klasskamraterna kramade och grattade. Så hittills är han nog mer än nöjd med födelsedagen. I eftermiddag blir det familjekalas. Och Linda, Måns och Vide.

Kaffe eller kärlek?

-Vad skulle du välja om du var tvungen: kaffe eller kärlek?
-Kaffe och kärlek, det är nästan samma sak för mig.

Hemmafru för en dag

I går var jag hemma med barnen. Låg och drog oss ända till 8 på morgonen (trots Andys; Mamma vakna! Mamma, var vaken!). Sen åt vi frukost, ägg, bacon, juice, tomat chokladmjölk/kaffe i lugn och ro innan det var dags att ta itu med veckans tvätt. Fick inte bara tagit smutstvätten utan även mitt täcke, mina kuddar och överdraget till bäddmadrassen blev rent och fräscht. Medan tvättmaskinerna snurrade gick vi till lekplatsen på gården brevid och gungade. Efter att ha hängt tvätten så blev det en enkel lunch innan det var dags att åka ner till Axels spanska. Under tiden höll jag och Andy som sagt till i solskenet i Vasaparken. Efter att vi hämtat Axel så åkte vi och träffade Linda, Måns och Vide och gick till lekplatsen vid Zenith där barnen lekte (de är rena rama maffian) och vi alla fikade av Lindas medhavda fika. Vid halv 7 var vi hemma och fick lagat middag, köttbullar och potatismos. Man skulle kunna vänja sig.

Växa upp i Vasaparken

I går var jag i Vasaparken med Andy medan Axel hade modersmåls- (fadersmål i det här fallet) undervisning på Tyska skolan. Det var soligt och fint, riktigt härligt och vi hade roligt när vi åkte ruschkana och Andy gungade. Två pappor var också där med sina barn. Och på bänkarna satt alkisarna och pundarna. Så när papporna gick så gick vi med. Och köpte glass trots att vi inte sett några sädesärlor än i år. Jag är så glad att vi bor i bohemiska Majorna. Fy för att växa upp i Vasaparken bland avgaser och pundare!

Deras förlust

En bekant tittade förbi. När jag frågade hur det var med dem så berättade han att hans fru fått missfall och gjort en skrapning. Förmodligen skulle hon få göra en skrapning till. Oj, oj vad tråkigt sa jag. Och så när han gick: Hälsa din fru så gott. Hoppas att hon snart mår bättre, säg att jag beklagar hennes förlust. (I´m so sorry for her loss). Hennes förlust? Det var väl lika mycket hans barn och hans förlust. Ibland är jag lika mycket feminist som Stig Malm.

Förbjud Etanol

Vi i Västvärlden eldar upp de fattigas mat för att kunna köra "miljövänligt". Det är fullkomligt VIDRIGT!

Priserna på ris och spannmål har fördubblats i många fattiga länder det senaste året. Och varför då? Jo, för att efterfrågan på dessa produkter ökat lavinartat från Västvärlden. Och vad gör vi i den priviligerade världen med importen? Jo, vi lättar våra samveten och parkerar gratis. allt medan världens fattiga svälter. Och var kommer man odla någonstans om efterfrågan fortsätter öka? Tja, regnskogen brukar ju få stryka på foten för Mammon. Och hur bra för miljön är det? Och hur miljövänlig tror ni att en Etanolfabrik i Brasilien är?

Är det bara vi som ljuger?

Scen 1: Jag och pojkvännen och alla barnen är i parken. En kvinna, mamman till de barn som våra leker med antar jag, ställer lite frågor om barnen på ett sätt så att man förstår att hon utgår från att de är syskon. Min första impuls är att rätta henne och tala om att pojkarna är mina men inte inte flickan. Det gör jag inte. Istället ler vi båda två och svarar på frågorna på ett sånt sätt att hon fortsätter att tro att de är syskon.

Scen 2: Vi är på restaurang och äter lunch. Ägaren vill ge Axel en affisch men av någon anledning så säger han "då ger jag den till din lillasyster istället." Ingen, inte ens Axel, säger emot.

Varför gör man så här? Är det för att det är lättast, för att slippa förklara? Det tror inte jag. Jag pratar gärna med folk särskilt med andra barns mammor. Jag tror om att det handlar om tillhörighet och kärnfamiljens helighet. Med tillhörighet menar jag att man VILL höra ihop och därför är beredda att låtsas att man är en "riktig" familj till den milda gräns att man nästan ljuger för människor. Och med kärnfamiljens helighet så menar jag att det fortfarande anses vara fult att vara skild och ha barn med flera personer (ja, jag vet att jag har mina issues) och att man därför låtsas att vara en sån där fin äkta kärnfamilj. Egentligen borde man ju säga "Vi fick en andra chans!"

Om det är så vi ska ha det...

Vad jag skulle vilja göra i helgen: Vad jag ska göra i helgen: Gå på 80-års kalas...

Ang. det här med skilsmässa

Jag har tre vänner. Samtliga är från Torslanda. Samtliga är gifta och har barn. Alla tre gifte sig borgligt i kretsen av de närmaste. Bara jag smällde till med kyrkbröllop. Och vem är det som skiljer sig? *bitter*

IKEA

Idag ska jag till IKEA. Det är Mamma, jag och Buspojkarna som ska åka. Jag ska köpa några tavlor, och så det där vanliga tråkiga som skärbrädor och teflonpannor (jag vet inte varför jag fortsätter att köpa IKEAs engångs-teflonstekpannor) en sänglampa, värmeljus, ljuslyktor, kanske kuddar till soffan , nån duk och salt- och pepparkar. Det börjar bli riktigt fint hemma nu med nya (dyra) växter och nygammal matta m.m. så efter IKEA besöket så blir det nog riktigt fint och mysigt.

Man skulle kunna tro att jag hade accepterat att jag inte har råd att köpa dyra möbler och insett att det är jag som ska trivas i min lägenhet och ingen annan. Eller så skulle det kunna vara så att Linda har upplyst mig om att mina gamla stolar som stått på vinden de senaste 7 åren är Frans Hansens 7an stolar och säljs på Blocket för så där 1500 styck.

Hur som helst, ska försöka lägga ut kort när det är handlat och fixat.

Skilsmässa

I går den 9 april 2008 strax efter 13.00 lämnade jag in gemensam ansökan om Skilsmässa. Det kändes väldigt bra. Som en tyngd hade lyfts från mina axlar. Jag kände mig lycklig och log mot Tingsrättens alla snygga vakter när jag dansade ner för trappan. Pojkvännen verkade också nöjd, hans kommentar när han ringde mig vid halv 7 på morgonen (chilensk tid) var "Jag är världens lyckligaste, du ska skilja dig!" Ibland är livet bra.

På begäran

Vad gör man inte för sina vänner?

Att vara fattig

I boken "Tarzans tårar" tar författaren upp ett tema som jag har tänkt på många gånger; Det är dyrt att vara fattig. Exemplen som är med i boken är att inte ha råd att ha bil= inte kunna storhandla på billiga ställen och att inte ha råd att köpa ett helt paket smör utan tvingas köpa svindyra engångsförpackningar. Det finns andra saker som är dyrt när man är fattig också; Om man har betalningsanmärkningar får man inte skaffa telefonabonnemang (utan depositionsavgift, och vem har råd med det?) och då tvingas man ringa alla samtal från mobilen. Har man inte råd att köpa det man behöver så är det lätt att ta det på kredit/avbetalning och då blir det genast (väldigt mycket) dyrare. Sen har man inte råd att betala räkningarna och vips så kostar det ytterligare 50-150 kronor i påminnelseavgift och dröjsmålsränta. Eftersom man inte har råd med storpack tvingas man betala högre kg/literpris och har man inte råd med busskort får man betala (högre) engångsavgifter. Att åka en väg med buss eller spårvagn kostar 25 spänn! medan ett månadskort bara kostar drygt 400 kronor.

Wild and Crazy

Nu kanske icke-vän-av-ordning kommer och påstår att det inte går att vara varken spontant eller wild and crazy om man nu ska hålla på att planera och organisera så där mycket som KD-tanten. KD-tanten vill ju inte göra någon ledsen i ögat men allvarligt talat; "HAR DU BARN SÅ KAN DU GLÖMMA ALLT OM WILD AND CRAZY!!! PUCKO!" Säger hon inte. Men hon tänker det kanske lite i smyg så där. Vad det gäller spontant så vill nog KD-tanten hävda att det är först när allt är riktigt planerat och välorganiserat som man har plats för lite spontanitet. Ta i går t.e.x; Linda ringde och ville att vi skulle träffas med barnen efter dagis. Visst fick det bli en extra raid till ICA på vägen för att köpa färdiga knäckesmörgåsar, eftersom vi inte gick hem emellan, så att vi kunde fika på lekplatsen. Men eftersom maten var handlad och jag visste vad jag skulle laga så blev jag inte stressad av att de följde med hem och stannade till 20 minuter innan vi skulle äta. Jag kunde sätta på pastavattnet medan vi pratade och sen gick resten snabbt att röra ihop. Och på tal om detta spontana besök så här jag en präkto-grej till att säga; Om man alltid har städat hemma så behöver man inte oroa sig för oväntade besök.

Jag är rädd om mina vänner

Ingen ska komma och säga att jag inte är rädd om mina vänner...

Som att svära i kyrkan...

Visst, jag gillar också att drägla över Michael och Lincoln. Och till och med över Sucre. Men känns det inte lite krystat när de håller på att bryta sig ut ur fängelse nummer två (minst)?

Rutiner och planering

Med risk att låta mer KD än vår älskade Linda så säger jag bara: Rutiner och planering. Inget är så bra och nödvändigt när man har små barn som att planera och att ha bra rutiner. Det skulle i så fall vara att veckohandla. Och städhjälp. Vi har nya rutiner hemma hos oss och jag måste, peppar, peppar, säga att de fungerar. I korthet ser det ut så här efter att vi kommer hem:

17.00 Mellanmål
18.00-19.00 Bolibompa eller film eller dataspelande
19.00 Middag
20.00 Läggdags

På det följer några regler ristade i sten:

• Ingen TV eller dator före klockan 6 (förut på helgmorgonar)
• Man har åtminstone underbyxor och t-shirt på sig vid matbordet
• Händerna tvättas före maten
• Man svarar alltid "ja, tack" om man vill ha
• Badning och hårtvätt sker åtminstone tisdag, torsdag och söndag

För att detta ska löpa smidigt så krävs en väldigt viktig, väldigt KD sak: veckomatsedlar. Det är det absolut tråkigaste och präktigaste man kan ägna sig åt men det är en guldgruva. När barnen sitter vid Bolibompa och den stackars utarbetade modern ska laga middag så drabbas hon inte av panik. Istället ser hon på sin veckomatsedel, i dag är det pasta med vitlök, oliver, tomat och ost, och plockar lugnt ner ingredienser ur kylskåp och skafferi. Till veckomatsedeln hör nämligen en inköpslista så alla ingredienserna finns hemma. Väldigt 50-tal, väldigt KD, väldigt praktiskt!

Reglerna

Min vän Ingrid lånade mig en fånig bok kallad Reglerna. Så fort jag fick den i min hand så mindes jag att jag visst hade läst den. För den som inte känner till Reglerna så är det en bok som innehåller 35 regler för hur man ska uppföra sig om man vill bli gift. (Gift blir man inte. säger min kära mor. Man gifter sig.) I allmänhet kan man säga att alla regler går ut som att uppföra sig som om man levde på 50-talet; Inled inte en konversation, dela inte notan, tala inte om dig själv, var glad, inget sex etc. etc.

Dessa regler är skrivna för ett amerikansk datingsystem, och egentligen helt omöjliga att tillämpa i Sverige bara av den anledningen. Bl.a. ska man knappt avslöja något om sig själv på de tre första daterna. Och man får aldrig tacka jag till en date på lördagen senare än på onsdagen. De flesta jag känner går inte på dater. Och jag tror inte att en man ringer en kvinna som inte har avslöjat något om sig själv på tre dater. I min värld går det snarare till så att man träffar någon, låt säga på en fest, och så börjar man prata och prata och prata och upptäcker att man har så mycket gemensamt att man aldrig vill sluta.

Personligen skulle jag inte vilja gifta mig med en man som blivit attraherad av en kvinna som tillämpad Reglerna. Den som faller för en kvinna som inte tar initiativ, inte pratar om sig själv, inte ringer upp och inte talar om sina känslor kan gott gifta sig med någon annan!

Vår i luften

Går ut och flyttar bilen utan att ta på mig jackan och till min stora förvåning är det inte bara uthärdligt utan riktigt skönt. Det är vår i luften! Liksom i tisdag är det en underbar vårdag och livet leker. Dessutom är min förkylning mycket bättre även om jag fortfarande har lock för örat.

1:a april kom med våren. Vi tog 17-fikan på en parkbänk.

Prisa Gud...

...nu kommer skatteåterbäringen!!!

Drygt 13 000 kronor kommer jag att få tillbaka. Det där med jobbavdrag är inte så dumt... Nu kan vi ha semester i sommar. Inte bara kunna vara ledig litegrann när pojkvännen (förhoppningsvis) kommer på besök utan också kunna åka någonstans. Axel vill till Legoland. Andy vill åka båten (Stena Line) till Skagen. Hoppas vi får en härlig resa! Det gäller att man börjar drömma om den redan nu om man ska stå ut med dagens väder.

Mammor!

Jag är 30 år. Jag har två barn. Jag är gift och snart skild och väl snart gift igen. Så med facit i hand så kanske det inte var så smart att flytta hem till mamma.

När jag äntligen, äntligen satt och tittade på Prison break (som vi har väntat! som vi har längtat!) i måndags så kom hon och frågade om inte jag skulle plugga skatterätt. Under Prison Break? Under Prsion Break? Under...

Dagen därpå ansåg hon att inte bara barnen utan också jag hade gått och lagt oss för sent kvällen innan och var trötta. (Barnen hade lagt sig kvart över 8 och jag är SJUK)

Varje dag frågar hon om Axel har frukt med sig till skolan. Allt som oftast undrar hon om han inte har gymnastik och ska ha gymnastikkläder med sig... Ursäkta, är det MITT barn eller?

När jag var hemma med barnen en dag för att vi var sjuka så undrade hon vid hemkost om vi varit ute under dagen. När jag svarade att endast Axel varit det så ifrågasatte hon om inte Andy hade behövt komma ut också. Återigen, jag var SJUK!

Och i morse när jag packade ner min mat så sa hon att man kan ta med sig en frukt också. Jag förstår att man kan ta med sig frukt. Om jag vill ha med mig frukt så tar jag med mig det eller köper det. Annars kan jag äta av den som finns på jobbet. Eller låta bli.

Och på väg till jobbet så undrade hon vad barnen skulle äta till mellanmål. Hur så?

Är det jag som är känslig? Det ska bli VÄLDIGT skönt att flytta hem på fredag i alla fall.

Bad hair-månad

Jag skulle verkligen behöva göra något åt mitt hår. Som jag nämnt så klippte min snälla mamma av de värsta slitna, blonda topparna i går så det blev lite bättre. Men färgen! Min naturliga hårfärg är en råttfärgad historia som jag inte alls vill stoltsera med. Men nu gör jag det ändå. Cirka en decimeter, resten av håret är det blonda slingor i.... Tack och lov har det solblekts en del under tiden i Chile så när jag har tofs ser det okej ut (i alla fall om belysningen inte är allt för bra) men utsläppt är det verkligen... ja, utväxt. Min (vår) frisör Carolina, är jätteduktig men DYR. Det kostar mig minst 1 100 kronor att gå dit. Pengar som jag egentligen inte har och ännu mindre har lust att lägga just nu. Det regnar ju ändå hela tiden... Och till någon annan vågar jag inte gå, mitt hår är helt fucked up känsligt så det går absolut inte att blondera ut måste färgas ljust. Helst skulle jag vilja slänga i någon lätt-toning för att dölja det värsta av utväxten men jag är rädd att det ska bli grönt eller rosa. Vad göra? Hatt? Burka? Ständig inbakat fläta? Köra en Britney Spears? Dessa I-lands problem....

Korrigering

Nu inser jag att jag aldrig publicerat den första bloggen jag skrev om skatt, den handlar om vårdnadsbidrag och är tydligen bara ett utkast än så länge. Så jag tar tillbaka att jag gnäller om skatten hela tiden.

Skatt

Jag vet att jag håller på att gnälla om skatter hela tiden men jag tycker det är helt sjukt. Dessutom börjar min kurs i skatterätt idag så jag är lite extra upprörd.

Så här står det (ung.) i min skatterättsbok: Om en hantverkare, H, som är egengöretagare, som betalar marginalskatt (dvs. tjänar mer än 26.500 kr/månad) vill ha 5 000 SEK i handen så måste man betala honom (eller henne för den delen) 17 000 SEK för att täcka egenavgifter, moms, skatt m.m.

Det innebär (nu räknar jag själv) att den som köpt en villa, M, och vill ha hjälp med att fixa den lite och tjänar 27 000 i månaden och jobbar extra för att betala hantverkaren ifråga måste tjäna mer än 32 000 kronor för att betala dessa 17 000 (marginalskatten är cirka 52 %). Detta innebär att Mmåste jobba över i 196 timmar (motsvarnde 5 veckors heltidsarbete) för att betala en hantverkare för kanske en veckas jobb. Låter detta rimligt?

Vad blir då konsekvenserna? Eftersom M inte har lust att jobba i 196 timmar för att betala H 5000 spänn (25 kr/h =rätt kass lön) så kan h*n
a) Betala H svart
b) Göra jobbet själv

Om ho*n väljer att göra jobbet själv så blir det förmodligen sämre gjort och tar längre tid. Om det alls blir klart. Kanske med fuktskador som följd. Dessutom är det samhällsekonomiskt dåligt eftersom det är bättre att alla ägnar sig åt det de kan. Dessutom vill M hellre sitta på sitt kontor än att snickra ny veranda eftersom han har tummen mitt i hand. Dessutom kommer det bli bråk med M sambo eftersom hon kommer att vara dödstrött både på den där verandan som aldrig blir snickrad och på att M aldrig har tid att natta barnen. För Hs del så innebär alternativ b att han inte får något jobb och i slutändan kommer tvingas leva på socialbidrag. Men då är det ju bra att vi har så höga skatter så de kan finansiera Hs socialbidrag, eller hur?

Vad alternativ a) innebär kan ni ju själva räkna ut. Hur som helst så är det bättre än b).

I går klippte min mamma mitt hår (toppade det lite bara). Om en frisör enligt samma villkor ville haft 100 kronor i handen för att göra detta så skulle jag fått betala 320 kronor. Och för att tjäna 320 kronor måste jag som inte betalar marginalskatt tjäna typ 425 kronor dvs. jobba 3 timmar och en kvart för att betala någon att toppa mitt hår i cirka 10 minuter. Kan ni förstå varför jag lät mamma sätta saxen i håret?

Jag ger upp

Jag står inte ut längre. Jag ger upp. Retirerar. Jag vill vara en snäll och glad och gullig mamma men det gå inte. Lille A är helt vedervärdig. Det är klart att jag älskar honom och att han är söt och gullig men jag orkar faktiskt inte mer. Jag tillbringar precis varje sekund som jag är med honom med att skrika åt honom, skälla på honom och hota honom. Det är bråk om ALLT. Om att klä på sig, klä av sig, gå upp, gå och lägga sig, äta, gå till dagis, you name it! Stackars storebror får hela tiden uppoffra sig för att ingen står ut med Andys skrik. "Snälle Axel, ge honom din studsboll/ditt glas/boken/vad det nu kan vara så han blir TYST", låter det hela tiden. Han terroriserar hela familjen. Vid matbordet får alla byta plats x antal gånger eftersom Andys ska "sitta med Lena, nej med Axel, nej på kortsidan, nej DÄR!" Det är vidrigt. Det finns ingenting man kan hota honom med eller muta honom med (Mutor är bra!) Han verkar inte alls förstå det här med konsekvenser och dessutom är det lögn i helvete att försöka var konsekvent när ungen bara skriker. Jag är beredd till vad som helst om han bara vill sluta bråka. Jag förstår också att detta bara gör saken värre men JAG STÅR INTE UT! Vad göra? Var är Nanny Frost när man behöver henne? Var är Dr. Phil med sina goda råd? Att få lämna på dagis är en stor befrielse. Dagislämningen går, peppar, peppar, som på räls. Det ska vara roligt att ha barn. Visst, jobbigt och tufft också men man ska ju FÅ så mycket i gengäld. Var är glädjen?

Bomull

Egentligen skulle jag vilja skriva en intressant blogg om något rykande intressant ämne. Men det känns som jag har hela huvudet inlindat i bomull. Jag har lock för mitt vänstra öra (och det högra är inte helt bra heller)och hör inget och är snuvig och täppt överallt. Känslan är lite som att befinna sig under vatten. Med tillhörande andningssvårigheter. Att vara intellektuell under dessa förhållande är närmast omöjligt. På måndag ska jag börja läsa Skatterätt II. Precis vad jag inte har tid med. Men jag får gå på föreläsningarna på arbetstid eftersom det är mycket som är intressant för företaget.

Sjuk och eländig

Jag har inte glömt er, jag har bara varit sjuk/ VABat samt varit påsklov. Allt utan att ha tillgång till Internet. Snart lär dock nya bloggar dyka upp.

GLAD PÅSK!

GLAD PÅSK!!!

Hoppas ni får en riktig mysig påsk med vårsol, godis och många kramar. Själv firar jag som vanligt i Hamburgsund med barn, föräldrar, syster och svåger, mormor och moster med familj. Har fixat påskäggen till barnen men ska köpa godis till föräldrar och min syster och hennes sambo.

Facket och flyktingar

Hörde på radion i morse att facket var på något stackars företag som hade anställt asylsökande. 50-75 kronor i timmen tjänade dessa asylsökande och det gick ju inte an enligt facket. Nej, avtalsenliga löner skulle det vara. Vem f**n vill anställa en flykting om det kostar lika mycket som vem som helst? undrade jag. -"Så får man inte ens tänka", sa mamma fackpampen ironiskt. Det måste vara en himla massa jobb med att anställa flyktingar. De kan inte (eller i dålig utsträckning) språket, de kan ha traumatiska upplevelser som spökar, de vet inte hur ett svenskt företag fungerar och för att hårdra det så kanske det inte ens vet hur man spolar på toaletten. Jag tycker att det är fantastiskt att någon vill anställa flyktingar! Själv hade jag inte gjort det, tror jag. 50-75 kronor i timmen är inte så illa heller, dessutom bor de väl på flyktingförläggningar så de behöver inte betala hyra. "Då kan de ju betala hyra och så kan arbetsgivaren få bidrag", mamma, igen. Men ska det verkligen behöva vara så? Ska staten behöva ge bidrag för att pengar ska betalas till staten? Och vad kostar det att administrera det? Facket hotade med blockad och strejk om inte arbetsgivaren tecknade kollektivavtal. Stackars sate som försökte hjälpa invandrare ut i arbetslivet.

Flyttlasset går åter

Ytterligare en vän, med familj, är på väg att flytta tillbaka till den förort som vi kommer ifrån. Hon, eller de, har tröttnat på att trängas i en lägenhet på tredje våningen (typ) och ska nu flytta till ett radhus med fyra sovrum, äng utanför och gångavstånd till skola. Det är ju inte så svårt att förstå att det känns som ett lockande alternativ. Särskilt inte om man också lägger till trädgård med plats att grilla, cykelavstånd till havet samt skog runt knuten. Men vad är de som får folk att flytta tillbaka? För det finns ju andra ställen för de som inte vill bo i centrum. Är det så enkelt att vi kommer från den ultimata miljön? Det kanske inte går att få något bättre? Eller så är det kanske prisvärt? (Fast det är snordyrt) En annan rimlig förklaring är förstås närheten till föräldrarna. Vad gör man inte för en timmes barnvakt? Att någon annan kan hämta på dagis ibland eller ta barnen en timme så man kan få lite motion? Eller är det något annat? Längtan efter det hemvana? Att man vill ge barnen den uppväxt man själv hade? Återuppliva sin egen barndom? Gå de stigar man gick som barn? Trygghet? Man vet vad man har men inte vad man får? I en värld som förändras så fort kan det kännas tryggt att en del saker är som det alltid har varit. I den mån det nu går. Jag hoppas att de får det bra iallafall, och vi kommer sakna dem här i stan! Väntar redan på inbjudan till grillfesterna.... Lycka till!

Enkelt

Det är möjligt att livet inte ska vara enkelt men det ska framförallt inte var trist har alltid varit mitt motto. När man har barn gäller dock andra regler. Allt som gör livet ENKLARE är BRA. Detta inkluderar mutor, lägga fram kläder på kvällarna, rutiner, Barnkanalen, russin i handväskan, min mamma, bil, kläder som inte behöver strykas, fiskbullar, pulvermos, städhjälp, diskmaskin och min fantastiske pojkvän.

Golvet! Inte taket

Det är golvet i föräldraförsäkringen som behöver höjas, inte taket. Jag vet att jag röstar borgligt, men det här är ju löjligt. Finns det verkligen inga bättre saker att lägga pengarna på än att se till att de som tjänar 400 000 SEK om året kan få 80% av sin lön när de är föräldralediga? Om man tjänar 30 000 kronor i månaden och inte har "råd" att vara föräldraledig bör man se över sin privatekonomi. Eller göra som Claes M säger: PRIORITERA! Och då menar jag inte villan, eller båten eller en ny stadsjeep.

Och det här med SGI, Sjukpenningsgrundande Inkomst, som man måste skydda som om det vore en dyrbar skatt.

Så här står det om SGI på försäkringskassans hemsida:
Det finns sätt att skydda SGI:n Du kan bland annat behålla din SGI när ditt barn fyller ett år om du:

inte alls arbetar och tar ut hel föräldrapenning minst fem dagar per vecka

arbetar mindre än före barnets födelse och tar ut föräldrapenning som motsvarar minskningen i arbetstid
studerar med studiestöd.

Du som är arbetslös måste vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen.

Nu för tiden jobbar inte människor på samma arbetsplats från att de är 20 till pensionen. Det är vanligt med projektanställningar och timanställningar och vikariat. Om man då råkar missa en dag eller inte har något att göra en dag så kan hela ens SGI försvinna. Det är vad som händer ärliga människor. Välkommen till verkligheten! (som Moderaterna lär säga i någon valslogan enligt nån förening för funktionshindrade som enligt Metro inte alls vill förknippas med Moderaterna.)

Det är också svårt, nästan omöjligt att jobba heltid som förälder. Därför har man också lagstadgad rätt att gå ner till 80 % när man har barn under 8 år. Jag som är ensam med mina barn kan omöjligt jobba 8 till 5 eftersom både Axels fritis och Andys förskola STÄNGER klockan 5. Men om jag skulle vara dum nog att skaffa ett barn till så ska jag straffas för detta med lägre föräldrapenning.

Är det inte dumt att icke arbetssökande personer (som undertecknande) måste ta upp Arbetsförmedlingens resurser bara för att inte råka missa att jobba en dag och på så sätt förlora hela sin SGI och många sköna tusenlappar. Kan inte SGI skyddas per barn? Så att om jag har 440 kronor om dagen i föräldrapenning när Andy föds så skulle jag kunna ha detta som lägsta föräldrapenning för honom, oavsett om jag var föräldraledig ett år i sträck när han föddes eller utspritt under 5 år. Som det är nu så tvingas man ta ut föräldrapenning fast man inte vill alternativt skriva in sig på arbetsförmedlingen av rädsla för att stå där med 60 kronor om dagen den dag man vill vara ledig med sitt barn.

Valfrihet

I Sverige finns det inga dagisplatser (det finns heller inga dagis utan bara FÖRSKOLOR och det får inte ens kallas barnomsorg) någon annan gång än i augusti. Den som har ett barn som är fött i juli som lille Leo får välja mellan att sätta sitt barn på dagis vid 13 månaders ålder eller vänta tills barnet fyllt 2. Den som istället har ett barn som likt lilla Emma är född i december (eller september, oktober eller november för den delen) har inget val alls, det barnet måste vänta till augusti nästa år. Skit samma om mamman (för det är nästan alltid mamman) förlorar sitt jobb, erbjuds ett nytt jobb, pluggar eller bara måste leva på socialbidrag eller svältgränser och förlorar sin SGI. Så alla människor som kan får barn på våren. Det kommer att vara en babyboom utan like denna vår. Dels beror det naturligtvis på att det är "trendigt" att skaffa barn just nu och det kommer att födas många barn under året. Men att det föds så många barn under våren beror ju nästan (midsommarnatten är inte lång men sätter många vaggor igång) bara på problemet att få förskoleplats. För föds barnet på våren så är det i lagom ålder för att börja på "förskola" till hösten. Tyvärr innebär detta att alla förlossningskliniker är fulla under våren, kvinnor med värkar får inte plats att föda och nyförlösta kvinnor får åka hem innan amningen har kommit igång. Allt medan våra ministrar tjänar 101 000 kronor i månaden. Och dessutom är det golvet och inte taket som behöver höjas. Men det är en annan historia. Och en annan blogg.

Förvånad?

"Svenska toppchefer köper sex på lyxhotell"
löd en rubrik i GT i helgen. Någon som blir förvånad? Att vita medelålders män från väst köper unga flickor från öst, förvånar det er? Visst är det bra att det uppmärksammas, men någon nyhet är det väl inte direkt. Och inte ett ord om hur Olga, 20 år, kommit till Sverige. För övrigt tror jag att våldtäkt och sexköp handlar om samma sak; våld eller makt. Inte sex. Och att det inte är nog för skitstövlarna till toppchefer att bestämma över sina anställda utan de måste förnedra unga ryska tjejer också. Skärpning!

Förälskad eller älskad?

Ibland kan man bli så där fruktansvärt kär. Så att man inte kan tänka på något eller någon annat/n. Så att man inte kan sova, inte äta, biter ner naglarna till armbågarna och röker sig igenom 17 paket cigaretter utan att få i sig tillräckligt med nikotin. Man kan inte låta bli att prata om honom, oavsett vem man pratar med och man har så många fjärilar i magen att de skulle kunna fylla hela Palmhuset eller varför inte Ullevi ett huligankast där ifrån.

Och ibland så blir man det inte. Istället blir man helt lugn, klarar utan problem att sköta sitt jobb, sitt liv, sina studier, sina barn eller vad de må vara utan att påverkas nämnvärt av att ha träffat Honom. Fast man inte kan träffa Honom på Gud vet hur länge så är man bara LUGN. För man VET att detta är det rätta. Man behöver inte stressa eller vara nervös eller oroa sig för att han ska hitta någon annan. Man mår bara bra. Så var det när min vän träffade sin man, även känd som "världens bäste äkte man" RT. Hon behövde varken alkohol eller cigaretter eller att stå på hustaken och skrika ut vad som hänt. För det räckte ju att hon visste. Att vara älskad är något helt annat än att vara galet förälskad.

Fixa och dona

Den här bloggen ser ju inte så rolig ut, och inte blev det bättre av att jag tog bort kort och bytte layout. Tanken var dock att det skulle vara ett första led i en uppfrächninge av bloggen, tänkte lägga in lite aktuell text och foton men eftersom jag är hemma hos exet så dröjer det kanske lite. Men snart ska det nog finnas lite nya bilder här och kanske lite ny layout, den bruna kanske är lite dammig, eller? Snart ska jag börja jobba också så då blir det säkert några minuter över att skriva en blogg mellan telefonsamtal och researchande.

Bättre sent än aldrig

Nu när jag är tillbaka från Chile så kan jag ju inte gärna blogga i min resesite, eller? Kanske dags att ta tag i den här gamla bloggen igen. Som ni kanske trodde var både död och begraven.

Det är skönt att vara hemma i Sverige igen där man har sina vänner med samma bakgrund. Som jag sa till Ingrid i går, även om man har olika åsikter så har man iallafall en gemensam grund som man är överens om. Som att man anser att bebisar inte bör vänjas vid socker (eller i alla fall förstår varför det är olämpligt att vänja små barn vid socker) och vet att förkylning är en virussjukdom som man inte kan bota utan det enda som hjälper är att sova, vila och tycka synd om sig själv. Helst i sällskap med glass, godis och senaste numret av Frida. Något som naturligtvis inte har hänt sedan tidningen Frida fanns. Eller VeckoRevyn, eller OKEJ eller Mitt Livs Novel för den delen. Det är inte en tillfällighet att mina tre närmaste vänner kommer från Torslanda precis som jag. VAd man än tycker om den borgliga förorten i väst så har den präglat oss alla. Och lika barn leka som bekant bäst.

Ny blogg

Jag har en ny blogg: www.ichile.blogspot.com där jag skriver om resan till Chile.

VÄLKOMNA!

Blåa dagar

Vissa dagar är bara blå, eller ska man kanske kalla dem grå? Tur att min bästa vän då kände likadant så att man inte behöver känna sig allt för udda. Inte så att man är ledsen, eller arg, bara att ibland så känns allt meningslöst och ganska tråkigt. Trist och kanske bråkigt. Inte öser regnet ner, men nån sol man inte ser. Inget känns så roligt alls, ingen energi någonstans. Inte vill man göra nåt, varken stort eller smått. Hon skyller på längtan, att man är på väg, vänta på något annat som komma skall. Jag sa det var sommarn som flytt sin kos utan att nånsin passerat förbi. Annars är vi, båda två, såna som har känslorna utanpå. Är vi glada är livet glatt, vill ta hela världen i famn. Om någon har den minsta kritik, gråter vi tills vi fått spatt. Varje människa är gud eller djävul, underbar eller jättedum. En gång om dan ska jag säga upp mig, lika ofta stanna kvar. Om vi älskar vi blir besatta, faller för varje flin. Om någon är stygg vi blir förkrossade, bara gråt och grin. Kanske borde vi inse nån gång att folk inte bryr sig om oss, att vi är dem likgiltiga, på samma sätt som de flesta förstås. Kanske är det svårt att förstå att för många är världen grå, inte bara svart eller vit. Fast kanske lite lättareändå, just en dag som är blå.

Feminism

Min arbetskamrat Lars bad mig komma och hjälpa till att sätta upp stora whiteboards på väggen i det nya konferansrummet på jobbet. Han höll och så borrade jag. Jag hade aldrig borrat förut. -"Jag gifte mig för att slippa sånt här", sa jag till Lars. Det är naturligtvis inte sant, jag gifte mig för att jag var kär, för att jag hade hittat mannen jag ville dela mitt liv med, för att det kändes tryggt att vara gift, för att Axel skulle ha gifta föräldrar, för att jag ville att hela familjen skulle ha samma efternamn. Men det är ändå intressant att reflektera över. Jag har aldrig använt en borrmaskin eller en skruvdragare. Jag förväntar mig att sådana saker ska skötas av pappor, pojkvänner, makar. Jag som är först med att stå på barrikaderna för att kräva lika lön, barnomsorg, jämställdhet och bort med glastaket är inte beredd att ge om något av de priviligium som kvinnor har. Jag vill inte borra och spika. Jag vill inte lära mig hur DVD fungerar eller hur man bränner en CD skiva, det går ju så mycket fortare att be Alejandro. Jag vill bli bjuden på drinkar, vill att mannen ska ringa, vill ha rosor på årsdagar utan att det krävs att jag ska köpa något. Jag vill att männen ska öppna dörrar för mig, bära mina väskor och gärna vissla lite diskret när jag går förbi. (Till skillnad från Linda Skugge (som hette Norrman på den tiden) känner jag mig inte våldtagen av komplimanger). Dessutom vill jag, naturligtvis, tjäna lika mycket som mina manliga kollegor, ha möjlighet att göra karriär och bli chef. Samt amma hur länge jag vill och vara föräldraledig i ett år.

Jag tror inte att det går. Jag tror inte att vi kvinnor kan få allt. Vad har männen att vinna på det? Jag tror att vi måste offra något. Frågan är bara vad.

Trámites

Trámites är spanska och betyder ungefär ärenden. Och det är mycket sånt som måste göras inför resan till Chile.

Nu har jag fått mitt chilenska uppehållstillstånd (tack Alejandro!) och barnen har blivit chilenska medborgare och fått provisoriskt pass (Axel) respektive resedokument (Andy). Allt det här har hittills kostat mig närmare 4000 SEK (sic!). Läkarintyg 1000 kr, uppehållstillstånd 1000 kr, samt över 1700 kr för barnens pass samt dokument. Och sen kommer jag få "köpa" riktiga pass till dem i Chile. Har tillbringat minst en hel arbetsdag på chilenska konsulatet. Allt går så LÅNGSAMT. Mañana, mañana... Oj, ingen vet hur man ska göra! Vad la jag det pappret, nej just det ja, det behövs ju inte...

Sen ska man säga upp allting också, telefon, bredband, GP, amelia, Pocketklubben... Och fixa adressändring. Och allt måste vara ordnat med kontokort, räkningar, försäkringskassa etc. så att man slipper krångel sen.

Dessutom ska man börja förbereda för framkosten, man ska bli hämtad, de behövs sängar att sova i, var ska vi bo sen? och barnomsorg till barnen. Allt känns som ett sånt jätteprojekt att jag är beredd att ge upp. Och då vägrar jag ändå tänka på det mastodontprojekt det är att packa, städa, slänga och ställa upp saker på vinden. Nu går jag och drar något gammalt över mig...

Men jag längtar också. Jättemycket. Inte bara efter Chile utan också efter resan. Att vara på väg. Resan till flygplatsen. Nu äntligen! Lukten av äventyr, av frihet, av något nytt. Och tanken på solen.

Själadödande verksamhet

Det företaget jag jobbar på sysslar med IR- Investors Relations. Det innebär bl.a. att vi har massa statistik och grafer på vår hemsida. Nu har nån fått för sig att vi ska ha nåt nytt index på sidan. Först fick jag hålla på att söka massa information samt tigga siffror från börsen. Det var okej om än något förödmjukande. Nu däremot sitter vi, Tanya och jag, med aptråkiga böcker som heter Börsguider och matar in siffror i ett exceldokument. Det är så tråkigt så jag vill gråta. Och så finns inte företagen i de äldre böckerna så man måste titta i en nyare version och se om det råkar stå något om namnbyte. Så gör det inte det och då får man googla företaget och inser då efter att ha läst urtråkig historik att företaget inte börsintroducerades förrän 2001. Och så har man ingen siffra att fylla i på den raden. Och så får man göra samma sak med nästa, och nästa och...ja, ni fattar. Den enda förmildrande omständigheten är att jag jag får 130 kr i timmen för att göra det. I huvudet upprepar jag mantrat som städerskor på Dingleskolan verkade leva efter (de tjatade alltid om det i alla fall) "Man gör ju det för pengarna, man gör ju det för pengarna".

Det är nästan så att jag tycker att okvalificerade jobb borde betalas mer än kvalificerade. För att det är så tråkigt. Och så själadödande. Det är väl inte rättvist att vissa ska ha både roliga och utvecklande arbetet och dessutom få bra betalt medan andra långsamt ska dö inombords? Men bara nästan. Som den borgarbracka (liberal) jag är så tycker jag att den som ansträngt sig för att få ett bra jobb/titel ska belönas för det. Gud hjälper den som hjälper sig själv.