Är det någon som vill ha en 4-årig pojke? Han är liten,knubbig och söt men bråkar om precis ALLTING. Det värsta är att inget biter på honom. Man kan säga precis vad som helst till honom men han bryr sig inte om något. Det finns inget man kan hota eller
muta med som gör att han går snabbare eller klär på sig eller äter upp sin mat eller vad som nu är problemet. Det enda som funkar är att skicka storebror på honom men det känns inte allt för bra att vara beroende av en 7-åring för att kunna handskas med sitt barn. I morse skulle han inte gå upp, inte klä på sig och inte äta sin risgrynsgröt (för varm!) som jag lagat eftersom det är hans favorit. När vi väl kom i väg en ½ timme försenade gick han och sparkade på snön istället för att gå fast jag och
storebrosan var ett kvarter framför. Jag var så arg så jag grät. Och sparkade på en parkeringsautomat. Sen hotade jag med att han skulle få flytta hem till sin pappa. Då gick han. Hur lågt kan man sjunka?
3 kommentarer:
O my. Sånt hotar jag också med. Eller att jag flyttar, precis som pappa, så kan de bo själva och bråka bäst de vill. Fy fan vad jag skäms.
Tjejerna vägrade städa sitt rum i flera dagar, så jag hotade med att lägga deras leksaker i källaren. Det tyckte jossan lät bra, så skulle hon städa dem sen när hom saknade dem, om en vecka kanske. Vad 17 gör man? Jag låste dörren till deras rum. Den var låst i flera dagar. De sket de i, och lekte med Leos grejer istället. Vad fan gör man.
jag är totalt okänd för dej men prova med att hota med att ta bort det bästa han vet typ dataspel eller köra motocross eller vad han nu älskar att göra.det blir sju resor värre om man själv bryter ihop och börjar gråta eller hotar med att flytta eller att han ska få flytta. Då får han bara mera ångest för tro mej han vill inte bråka det är en inre drivkraft att man ska lösgöra sej från föräldrar.oftast behöver man bara köra det hela vägen ut ett par ggr men .... vi har också provat att han får gå ner i kållaren och slå i spik i en bräda för att avreagera sig jag menar det är ju så otroligt viktigt att de får visa sina känslor!!! hoppas du orkar stå emot för det har du igen senare Stor kram från en mamma med två tonårsbarn som vågar bråka men också kan lita på att de vuxna orkar bry sig
Han är bara 4 år... Och tro mig, jag har försökt hota med att ta bort allt jag kan komma på men det finns inget som han bryr sig så mycket om att jan slutar bråka. Till storebrosan behöver man bara andas att det inte blir dataspel, Bolibompa eller WII och så är han snäll som en ängel, men den här... Tack för tipsen! Anna
Skicka en kommentar