Helg i sockrets tecken

Vi har varit på landet i helgen. Barnen har INTE varit roliga. Inte djävliga men jobbiga, stissiga, ofokuserade, inte lyssnat. Först tänkte jag att det var för många vuxna som pratade och tjatade och svårt för dem att veta vem som bestämmer när både mamma, mormor och morfar är på plats. För så här brukar det bli när vi är med mina föräldrar. Men sen slog det mig i går kväll. Det är ju kosten! När de är hemma hos mig så äter de inte GI-mat (faktiskt inte!) men ganska GI-inspererat. Även om de äter potatis m.m. så har vi i regel fullkornspasta istället för vit, dinkelmjöl i pannkakorna, samt morot, äpple och kanel, och mycket grönsaker. Dessutom äter de sällan bröd och dricker mjöl till maten. I helgen blev det juice och saft till maten, vita pannkakor, hönekaka, potatis, vitt ris, godis, glass, tårta och dricka. Inte konstigt att de gick i taket och att det var bråk och gråt. Jag tog ett snack med dem i går kväll, när sockerkicken hade gått över, och förklarade varför de blivit som de blivit i helgen (de var inte glada åt sitt eget beteende) och bad om ursäkt.