Riktiga män?

Det finns en mycket intressant blogg som heter Riktiga män ( http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.474819 ), vilket fick mig att fundera på vad en riktig man är. Så här tänker jag:

En riktig man är i första hand människa och i andra hand man. En riktig man är mer pappa än ekonom, ingenjör eller rörmokare En riktig man slår inte. En riktig man vet att sex är till för båda, inte bara för honom. En riktig man vet att ingen ligger på sin dödsbädd och önskar att de hade tillbringat mer tid på kontoret. En riktig man vet vad barnens lärare heter och vilka dagar barnen har gymnastik och när det är friluftsdag. En riktig man kan tvätta, bädda, stryka och diska. Samt gärna meka med bilen och sätta upp en hylla. En riktig man vet att en avtorkad diskbänk ger en gladare fru än ett helt fång med rosor ger. En riktig man vet att en glad fru är piggare på sex. En riktig man köper inte nya gardiner. En riktig man kan vara ledsen och ha ont men är inte gnällig. En riktig man kollar på andra kvinnor i smyg (på samma sätt som kvinnor kollar på män, erkänn!) men skulle inte såra sin partner. En riktig man är inte otrogen. En riktig man bär inte handväska. En riktig man gnäller över allt som inte är kött och potatis men är inte rädd för att prova vare sig sushi eller sallad. En riktig man erkänner när han har fel. Ibland. En riktig man är inte mer än människa. Men inte heller mindre.

http://snubben.wordpress.com/2007/10/16/riktiga-man/ Kan ni läsa en annan bra tolkning av vad riktiga män är. Jag instämmer helhjärtat!

Helg

Det har varit en bra helg. Den började med att jag gick till Karro och fick nya slingor i guldiga nyanser. Hon är guld värd! Träffade Alejandro och Sandra i stan för att få med mig barnen hem. Patricio kom och mötte oss vid busshållplatsen och vi handlade lite god mat på vägen hem. Barnen åt korv och potatismos efter önskemål medan vi vuxna åt en god wook med fläskfilé och kokosmjölk. Till efterrätt blev det vattenmelon och ananas med glass och så tittade vi på Nicke Nyfiken så vi precis köpt. Fantastisk film, kan verkligen rekommendera den till alla barn och föräldrar.

På lördag förmiddag målade P om i vardagsrummet med vi andra träffade Åsa mfl. på Plikta. Vi hade inte setts på evigheter och trots att man inte hinner prata så mycket när barnen är med var det härligt att ses!

Till lunch blev det varma smörgåsar och sallad. Mums! Efter lunch tog vi mammas lilla röda bil och körde till Gunnebo slott där vi tittade på blommor och annat samt vattenödlor och humlor och planterade frön. På kvällen grillade vi och åt tårta för att fira att barnen nu har sommarlov.

På söndag stekte jag pannkakor medan P målade ett lager färg till. Efter brunch och att vardagsrummet var färdigmålat blev det Slottskogen med Barnen zoo, Ponnyridning och älgar. Hemlagad pytt-i-panna till middag. Sen körde jag pojkarna till Alejandro. När jag kom hem igen hade P möblerat det nymålade vardagsrummet. Så fint! Det var skönt att sjunka ner i soffan i lugn och ro med ett glas rödvin framför EM-finalen.

Utmanad

Kaela har utmanat mig. Frågan är vad jag skulle göra om jag vann 79 miljoner(!) kronor.
Hur mycket är det? Kan man göra av med så mycket under sitt liv utan att idiot-konsumera? Man tänker först att det är så mycket pengar att det bör räcka till allt och inte så lite till men sen så inser man att man har många familjemedlemmar och vänner som man gärna skulle vilja framtiden för. Så vill man ju gärna vara en god människa och påstå att man skulle donera allt (eller i alla fall det mesta) till något välgörande ändamål men jag är nog inte mindre girig än någon annan så frågan är hur mycket man skulle behålla "för säkerhets skull". Det här var svårare än jag trodde. Skulle man plötsligt ha en massa pengar så skulle ju alla ens ursäkter vara borta. Det är svårare att drömma om man kan förverkliga sina drömmar. Plötsligt tvingas man ju ta ställning till en massa saker, ta tag i frågan om hur man egentligen vill leva sitt liv. Eller i mitt fall, var? Vad skulle man göra för andra val? Skulle man fortsätta jobba? (Svar: Ja) Lika mycket? (Svar.Nej) På samma ställe? (Svar: Förmodligen inte) Och då blir ju följdfrågan genast; Vad är det som hindrar en idag? Och så blir allting plötsligt ganska obehagligt... Så börjar jag i stället fundera på vad jag vill göra, skriva klart min uppsats, träffa vänner mer, skaffa ett "seriösare" jobb, bo i hus, jobba färre timmar, resa... Inget av det kostar direkt 79 miljoner. Vad kan man få för 79 miljoner? Flygplan? Lyxbåt? Slott? Privatskolor? Aldrig mer jobba? Heltidsanställd barnflicka? Är det något jag är intresserad av? Svar: Nej. I mitt fall tror jag inte det handlar så mycket om pengar som om att jag inte kan vara på två ställen samtidigt. Hur man än vänder på sig så har man alltid rumpan bak så att säga. Kaela hade skrivit 5 saker, jag vet inte om det var en del av utmaningen men jag väljer att skriva 5 saker jag med.

1. Om jag börjar med att lägga undan 5 miljoner till resor så kan 5 personer flyga fram och tillbaka mellan Sverige och Chile två gånger om året under 50 år.


2. Låt oss säga 20 miljoner om poster om 2 miljoner i trygga, räntebärande former för mina 10 närmaste.


3. Ett hus och massa mark i Chile, hästar, djur. Låt oss dra till med 4 miljoner kronor till.


4. En lägenhet eller ett litet hus som inte kräver så mycket underhåll i Sverige, någonstans mellan Göteborg och Hamburgsund kanske. 2 miljoner.


5. 50 miljoner kvar. De får gå till Läkare utan gränser, Jurister utan gränser, Bröstcancerfonden, SOS Barnbyar och Ecpat.

Så bestämmer vi att jag tar tag i min uppsats och söker nytt jobb. Inte om jag vinner 79 miljoner utan nu i sommar.

Jag utmanar Christel, Ingrid, Petra, Åsa och Åsa.

Slingor

I dag ska jag faktiskt gå till frisören och göra slingor. Den vanliga, dyra. Efter att ha levt på en toning sen Axels födelsedag i april är det dags att ta tag i utväxten igen. Tyvärr hade hon inte tid att klippa idag så jag tänker mig att de slitna topparna får ge vika för en page efter sommaren i stället.

Lag - för vem eller vad?

Det finns en princip inom juridiken som går ut på att lagen inte ska skydda olagliga eller omoraliska syften. Det var så länge sedan jag var på föreläsning nu så jag kan för mitt liv inte minnas det latinska namnet. Vad det innebär är att lagen inte skyddar ett avtal som i sig är olagligt eller omoraliskt. Jag minns att det som diskuterade var en spelskuld. Om någon har spelat bort sina pengar, sitt hus (eller sin fru) på poker så kan vinnaren inte få domstolens hjälp med att kräva in skulden. Underförstått då att kortspel är omoraliskt. Jag skulle kunna tänka mig att läget är ett annat idag p.g.a. Betson, Poker-on-line, Casino Cosmopol och allt vad det heter. Förmodligen är inte kortspel längre "omoraliskt" när vinnaren inte längre är en bekant utan staten...

Ett annat fall som vi diskuterade, som avgjorde i domstol där man kom fram till att principen i fråga var gällande var följande: En man och en kvinna hade samlag. Kvinnan blev gravid. Mannen ville inte bli pappa och erbjöd kvinnan mycket pengar (jag tror det var en miljon kronor) för att göra abort. Kvinnan gjorde abort. Mannen betalade inte. Domstolen kom fram till att detta var ett avtal som inte skyddades av lagen.

Andra situationer man kan tänka sig är en torsk som inte betalar för utförd sexuell handling eller att en person som inte betalar svart lön till städerskan. Eftersom detta är olagligt och7eller omoraliskt så ska lagen inte skydda dem.

Men denna princip går helt emot en annan av juridikens grunder, nämligen pacta sunt servanda; avtal ska hållas. Vem ska lagen skydda? Lag och ordning eller den som är mest skyddsvärd? Jag tycker att man kan anlägga ett konsumentperspektiv på dessa situationer, dvs. anse att dessa personer är mer skyddsvärda och har mindre inflytande än de (män) som inte betalar? Själv tycker jag att både städerskan och den prostituerade kvinnan bör få ut sin lön.

Kvinnan som går med på abort är knivigare, där glider frågan nästan över mot en diskussion om en yrkesmördare har rätt att få ut sin lön. Inte för att jag är någon abortmotståndare men den juridiska frågan är svår att ta utan att ta den moraliska.

Boka 16 augusti klockan 19.00!

Nu tänkte jag att jag gör så här:

Jag fyller år den 11 augusti (31 om ni måste veta). Det är en måndag. Ingen särskilt rolig dag. Och på fredagen innan fyller Åsa 30 (hurra, hurra!) och på lördagen är vi bjudna på 50-års kalas. Och söndag är väl inte heller roligaste dagen. Så jag kommer att ha kalas den 16 augusti. Visserligen fyller Claire 30 den dagen men kommer vara i Paris så hon misstycker nog inte. Jag vill inte ha några presenter men ni får betala anmälningsavgiften (350 kr) för att gå Rosa Steget.

Så mitt kalas blir i samband med Rosa Steget. Närmare detaljer får utarbetas. Gångandet börjar klockan 19.00. Kanske blir det nån form av picknick innan för vänner och barn och förfriskningar efteråt. Beror ju på vädret också. Vi får se, vi får se. Hoppas att det är några fler än Petra och Ingrid som vill hänga på. Petra är redan anmäld och det är jag, tack vare henne, nu också. Kom igen nu! Sara? Åsa? Nina? Christel? Åsa? Finns det någon mer som läser???

Gör det inte för min skull. Men till Adrianas minne. Nästa gång kan det vara en av oss.

Byggvaruhus

Jag har tillbringat mycket tid på byggvaruhus den senaste tiden. Det blir lätt så när man har en pojkvän som är hantverkare men saknar körkort. Det finns nästan inga kvinnor på byggvaruhus. Det är inte svårt att förstå. Det är precis hur tråkigt som helst på byggvaruhus. Och gångjärn och skruvar och allt vad man kan tänka sig och inte tänka sig finns i 100-tals dimensioner. Som gjort för att bli galen på. Och det är så DYRT. Varenda liten skruv kostar massa pengar och fula gröna tryckimpregnerade brädor kostar mer än ett tjusigt laminatgolv. Den enda förmildrande omständigheten är att det brukar finnas lite trädgårdsmöbler och tjusiga badrumsmiljöer att drömma om. Och att Carl Wockatz jobbar som säljare på ett av dem. Min ex-sambo Johans bäste kompis. Som numera rakat av sig håret och läser till jornalist. Carl alltså. Inte Johan. Eller det vet jag inte, tydligen har han och hans fru flyttat till Holland. Där ser man.

April, april

På dörren till caféet vid min spårvagnshållplats sitter en skylt: "Stängt i dag fredag samt måndag den 31 pga ägarbyte. Välkommen den 1/4". April, april kan man säga för sen dess har de inte haft öppet!

Midsommar

Midsommar närmar sig med stormsteg. Vad har ni för planer? Vi ska åka till landet som vanligt och äta sill och dansa runt majstången. kanske ber jag mamma och pappa sitta barnvakt ett par timmar på kvällen så att vi kan gå med Sara och Dennis ner till Hjalmars och dricka en cider på bryggan med utsikt över sundet. För två år sedan firade jag INTE midsommar på landet (utan i Slottskogen) resten av sommaren gick jag och väntade på att det skulle bli midsommar, så det gör jag inte om. Hoppas vädret skärper till sig lite så att man kan bada. Patricio ska slipa färdigt en soffa. Och kanske sätta lite panel, annars blir han för uttråkad. Mamma vill gärna ha allt fint och färdigt till pappas 60-års kalas den 15 juli.

Bohus fästning,

IKEA samt Torslanda. Och Biltema för att köpa grill som vi sedan invigde på balkongen. Sverige-Spanien. Där har ni helgen i sammandrag.

Opium åt folket

Religion ska inge hopp, inte fruktan.

Jag läser en blogg av en ung, kvinnlig, svensk, muslim som skriver att hon tror av fruktan, av rädsla för att komma till helvetet. Att hon ser bönen och koranstudierna som ett jobb, något som måste göras. (Hon skriver mycket fint om islam, också) Så vill inte jag ha det. Ska jag tro på en Gud så ska det göra mig lycklig. Trygg. Full av hopp. På samma sätt som ett bra förhållande gör. Det ska vara klippan att bygga sitt liv på, inga bojor om än gyllene Jag tänker mig att religionen, och gudstjänsterna, ska fylla de troende med värme och glöd. Att de ska vilja göra det rätta, vara goda människor därför att de älskar Gud och vill glädja Gud. På samma sätt som ett barn vill visa sin kärlek till sin mamma genom att vara snäll. Jag tänker mig inte Gud som en sträng patriark som sätter upp hårda omänskliga regler och sedan straffar. Jag tror inte att man ska följa Guds bud som ett barn som lyder av rädsla för stryk. Ty barnet som fruktar förlorar sin barndom, förlorar tilltro och möjligheter till lycka. Det barn som fruktar sin förälder går inte till sin förälder med sin lycka eller sin sorg och deras relation är därmed förstörd. Vem vill ha en sådan relation till sin Gud? Om jag ska tro på en Gud är det en "Gud som inte förlåter, ty h*n har aldrig fördömt"

Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör.

En sån Gud vill jag tro på. Vart går man för att få sin barnatro åter?

Rosa steget

Jag kommer att gå Rosa Steget den 16 augusti där allt överskott går till kampen mot bröstcancer! Vem ska med? Jag bjuder på vin med tilltugg hemma hos mig efteråt!

http://www.rosasteget.se/rosasteget/sv/

Försäkringskassan lever i en annan värld...

... där gräset alltid är grönt och alla är friska och lyckliga. Och folk är beredda att fuska för några ynka tusenlappar i månaden trots att de skulle fått mer i socialbidrag. Och där man kan äta gräs. Eller kanske kärlek? I den värld där jag, och de flesta av oss skulle jag tro, lever vill majoriteten jobba och göra rätt för sig. Och ha en rimlig ekonomisk standard. Men alla av oss klarar inte det, vissa inte alls, och somliga behöver lite hjälp för att klara det. Sådan hjälp kallas av försäkringskassan "rehabilitering". Och den kan man leta förgäves efter. Tro mig, jag vet, jag har skrivit B-uppsats om vem som har ansvar för rehabilitering. Svar: Ingen. Men kanske mest arbetsgivaren. Om det finns någon, vill säga. För den som inte har en arbetsgivare så kommer ingen rehabilitering alls att ske. Och så kommer man att vara för sjuk för att "stå till arbetsmarknadens förfogande". Så någon A-kassa kan det inte bli tal om. Om man nu har någon sådan, vill säga. Men sen så kommer Försäkringskassan säkert fram till att det finns NÅGOT jobb som man är tillräckligt frisk att utföra. Att det inte finns några sådana jobb eller att man inte är kvalificerad för dem får inte inverka på bedömningen. Så då kommer Försäkringskassan meddela att man är för frisk för att vara kvalificerad för sjukpenning eller vad de nu kallar det för denna veckan. De stolarna är de många så faller mellan. Det finns det en doktorsavhandling av Sara Stendahl om för övrigt. Och tro inte att det hjälper med att komma dragandes med sjukintyg eller annat från läkare. försäkringskassan har egna läkare som dissar alla intyg och friskförklarar alla. Utan att han träffat dem. Leve Sverige!

Mer skrattretande än livsförödande är denne anekdot, direkt från dagens Sverige: En liten pojke var mycket sjuk, över 40 graders feber. Hans mamma kunde inte vara hemma hos honom eftersom hon låg på sjukhus och födde barn. Som tur var hade han en snäll mormor som stannade hemma och passade honom. När hon skickade in och begärde ersättning för vård av sjukt barn fick hon till svar att denna ersättning inte kunde lämnas. VAB:a kan nämligen bara någon annan än förälder göra om föräldern i fråga är sjuk eller arbeta. Och att föda barn är varken sjukdom eller arbete! Som sagt, Försäkringskassan lever i en annan värld...

Mer sakta än säkert

Har varit och träffat min handledare igen. Han är nöjd med mig. Trots att det varit mer sakta än säkert med uppsatsskrivandet sen Patricio kom. I wonder why...? Han, handledaren alltså, tycker i alla fall att jag är inne på rätt spår. Den 1 september har han bestämt att jag ska skicka in mitt första utkast. För er som tror att ett utkast betyder en skiss så kan jag tala om att det är helt fel. Ett första utkast betyder en färdig uppsats med bara detaljer kvar att finslipa. ("en uppsats" är i stort sett en bok och "ett PM" är en normal uppsats i den akademiska sfären) Så det är bara att jobba på. Skam den som ger sig!

Underbara helg

Har firat denna underbara långhelg i Hamburgsund i föräldrarnas sommarstuga. Inte så mycket flaggviftande men jag hade tre söta pojkar i blågula kläder. Det har varit Sverige när det är som bäst. Båtutflykter, lata daga på de Bohuslänska klipporna, grillat kött och makrill med chilenskt rödvin till. Jordgubbar och rabarberpaj. Cykelutflykt till mormor på Ögården. Sol, sol, sol. Och bad. Patricio har passat på att foga ett golv och skrapa en soffa men jag har bara latat mig. Bättre än så här blir livet inte!

Nu räcker det

Al-Caida har sprängt Danska Ambassaden eftersom "flera danska tidningar har publicerat Muhammed-bilder och inte bett om ursäkt" (sic!). Jag tycker att det var fel att publicera Muhammed-bilderna. Man bör respektera andra människors kultur och religion. Om det finns ett avbildnings-förbud inom islam så är det onödigt att publicera bilder på Muhammed. Särskilt som terrorist. En ursäkt är på sin plats. Men därifrån till att mörda 6 människor? Det går inte att nämna på samma år eller samma liv. Det är en annan värld. I den värld där jag är uppväxt så mördar man inte människor för att de smädar ens Gud. Man kan bli sur, ledsen, arg, kräva en ursäkt, sluta prata med folk. Men man spränger inte byggnader i luften. Inte konstigt att människor inte repekterar deras kultur.

P.S. Jag är ledsen för alla snälla, trevliga, fredsälskade muslimers skull som än en gång får bära hundhuvud för några idiotiska fanatikers verk.

Resan gick bra

Nu är han här, den berömde pojkvännen! Resan gick bra men efter min skräckpropaganda om människor som blivit utvisade i Frankrike (utrikesministern har i uppgift att utvisa 25 000 människor om året!) så vågade han inte hämta sin väska där utan lämnade kvar den. Väskan kom sen i taxi dan därpå, alla vinflaskor var kvar och hela. Jag vet inte vem som var gladast när han kom, jag, han eller barnen. De slogs (och slåss) om att få sitta brevid honom på vägen hem. Helgen har varit underbar, full av allt jag älskar mest. På fredag var vi på studentuppvaktning hos min kusin Tobias. På lördagen åkte vi ut till Hammarkullen och gick på Karnevalen och igår var vi i Slottskogen hela dagen och hamnade rakt i någon barnaktivitet. La ett bud på 200 kronor på en trampbil som kostade 895 och fick den för det. Dessutom fick vi massa bröd, yoghurt och våtservetter. Och den som vill ha badblöjor kan väl hojta till, jag har ett helt paket samt 4 till. Samt rabattkuponger. Soligt och varmt och härligt. Nu hoppas vi att de har fyllt plaskdammen idag så man kan gå dit och hänga snart.