Fylla år

Så fyller man då snart 30 år. Har (peppar, peppar) inte haft allt för mycket 30-års kris. Med två barn och med (nästan) en juristexamen tycker jag att jag kan fylla 30 med gott samvete. Värre har det varit med 30-års kalaset. Sedan lillasyrran fyllde år i vintras och det var exakt ett halvår kvar till den stundande dagen har jag oroat mig för denna tillställning. När man fyller 30 måste man väl vara jublande lycklig och dricka champagne med de 100 närmaste vännerna, eller? Saken är bara den att jag aldrig haft något stort kompisgäng och definitivt inte har råd (eller lust för den delen) att bjuda så mycket folk på dyr skumpa. Inte heller vill jag tillbringa min 30-års dag med att slava i köket och vara så utpumpad så att jag inte märker att gästerna kommer och bara tänker på om potatisgratängen är tillräckligt gräddad eller inte. Att man alltid ska ha en sån prestationsångest! Är det för mycket potträning, må tro?