Orättvist

Åsa sa en gång att när hennes dotter Sanna var nyfödd så trodde hon att okända skulle komma fram på BB och gratulera henne och förvåna sig över att just hennes dotter var så underbart vacker när alla andra nyfödda var så fula. När hon senare såg kort på den nyfödda så erkände hon att hon nog varit något partisk och en aning påverkad av hormoner och förlossningen.

Men fast Axel nu är 5½ och Andy har fyllt 2 så kan jag inte riktigt släppa den där känslan. Att just mina barn är så fantastiska! Så söta! Så gulliga! Så underbara! Och är det inte konstigt och rent av orättvist att jag fått de TVÅ bästa? När de att i badkaret förut, den store brun som en pepparkaka efter en vecka på Kanarieögon och med "korinter till ögon" och det blanka mörka håret, och den lille med sitt blonda hår, söt som en kerub, då ville jag bara gråta. Gråta av lycka över att just jag fått två så underbara barn och för att jag tyckte så synd om alla andra som inte har det.

Jag erkänner att jag är något partisk. Hormoner och förlossning är det väl svårare att skylla på.