Inte min vecka i veckan

Inte nog med att veckan började med att jag var tvungen att gå hem från jobbet p.g.a. magsjuka, nu har dessutom Axel drabbats av samma åkomma, och det med besked. (Han är bättre nu) Andy har varit vaken istort sett hela natten. Axel sov i vår säng och jag på soffan så när Andy vaknade så kunde jag bara sitta med honom i famnen. Klockan 5 gtav jag upp och lät honom titta på en repris av Idol eller något liknande. Ställd inför detta usla program gav han upp, bad om välling ("nonno") och gick och la sig. I går blev vi försenade till simskolan (eftersom jag och Axel varit på skolan och fyllt Axels ryggsäck med godis och hoppas på att vinna ett pris) så vi hann inte hämta Andy på förskolan innan simskolan. Jag tänkte att det skulle jag hinna lätt medan Axel simmade men det gjorde jag naturligtvis inte så när vi kom tillbaka satt Axel och grät... P.g.a. all sjukdom denna veckan har vi inte kunnat handla något så vi har ingen mat hemma. Tack och lov fick vi med oss en limpa från skolan i går + minipizzor och dricka. Och så risifruttin då. Grönsaker, frukt, yoghurt, juice och smör är det sämre med.

Jag hade en dröm där alla hela tiden frågade hur gammal jag var och ifrågasatte att jag som var så gammal fortfarande gick på universitetet. Alla jag pratade med på arbetsmarknadsdagarna frågade "Går du här?" (på ett trevligt sätt, ioförsig) vilket jag uppfattade som "Du som är så gammal". Dessutom så sa i stort sett varje företag "Jurister? Har vi några jurister? Vi har en liten juristavdelning i Stockholm. Vi anställer inte några jurister." Så nu är man inte bara gammal utan dessutom korkad som har valt fel utbildning.

Jag var på Kevins dop i lördags (det var i och för sig förra veckan men va faan) och jag hade tagit på mig min älskade gröna klänning fast jag tvekade och tänkt ta på mig något mindre festligt/modernare men så tänkte jag att det var ju ändå dop. Kevins mamma Petra hade shorts på sig och det hade även gudmor, samt väst. Själv kände jag mig gammal, töntig och omodern. Och inte har jag något bättre att sätta på mig heller, jag har helt enkelt ingen smak.

Jag hatar mitt hår, always have and always will. Den enda gång då jag varit nöjd med det är när jag gifte mig för drygt 4 år sedan och det beror bara på att jag hade löshår. I går var det värre än nånsin. Folk pratar om att man ska älska och acceptera sig själv som man är. Jag vill inte älska och acceptera mig själv som jag är, jag vill ha långt blankt hår.

Klockan är tjugo i 2 och Andy vägrar fortfarande sova middag. Det är lite mycket just nu.