Ingen feed,

Kan hittas för siten "Småbarnsliv". Det är därför och inte av någon annan anledning som den inte finns med i den första listan över bloggar jag läser. Det samma gäller för övriga bloggar i "lista 2".

Faktiskt

...har jag tagit tag i en del av det där som gjort mitt liv så tråkigt på sistonde. Efter att ha varit ute och gått i lördags och konstaterat att jag behöver den där promenaden varje dag så gick jag och Tanya hem från jobbet i måndags och jag gick fram och tillbaka till stan i går. Och efter att ha träffat Tanya och simmat i söndags så träffade jag Linda med barn igår och har bokat in ytterligare tre (!) träffar med vänner denna vecka. I morgon ska jag och My gå ut, på fredag ska jag och Tanya simma igen och på lördag ska jag träffa Ingrid med barn och gå på loppis. Och idag ska Axels kompis Tilde med hem (och baka bröd). Det blir inte roligare än man gör det! Någon som vill boka in en date nästa vecka?

Orättvisa regler för deltidsarbetslösa

Den som är arbetslös har rätt till ersättning från A-kassa under 300 dagar eller 450 dagar om personen ifråga är förälder. Den som arbetar deltid har bara rätt till 75 dagars ersättning från A-kassa. Efter att dessa 75 dagar har använt kan man välja mellan att "nöja sig med den lön man får eller säga upp sig för att leva på A-kassa". Ja, ni läste rätt! Arbetsförmedlingen och A-kassorna uppmuntrar folk från att säga upp sig för att leva på A-kassa. Jag kan delvis förstå varför en sådan här regel finns. Man vill inte att människor som bara vill jobba deltid ska få betalt för de timmar man inte vill jobba. Kanske finns också en tanke att den som har ett deltidsarbete inte vill säga upp detta och att man därför inte är arbetssökande "på riktigt". Men vem drabbas? Jo, kvinnor som bara erbjuds dåligt betalda deltider inom tex handel och omsorg. Många av dessa kvinnor vill inget hellre än att få ett heltidsjobb men det är inte så lätt. Och då ska man tvingas till heltidsjobb genom att uteslutas från A-kassa. Som om heltidsjobb växte på träd... Och för många blir det att välja mellan pest eller kolera? Klara sig på 2 dagars arbete i veckan eller en låg A-kassa? För den som bara har jobbat deltid tidigare har inte direkt något maxbelopp att kassera in från A-kassan.

Det mest groteska i sammanhanget är dock att man inte uppmuntrar människor till att arbeta. Det samma gäller för egen-företagare. Så länge man har ett eget företag, om än vilande, Så har man inte rätt att få A-kassa. Borgarna har visat sig vara mer sossar än sossar när man kommer med sådan här förslag som vill göra människor till bidragstagare. Alla iniatitiv är bra och varje intjänad krona är en krona mindre som staten måste betala ut. Och mer skatteintäkter. Tänk efter före nästa gång!

Med solen kommer hopp om livet

Det har varit en tung start på året. Grått och trist, Malin har flyttat till Malmö och jag tror inte jag har umgåtts med någon på hela året. Jag är inte så bra på det där med höst och vinter. Varje höst/vinter ber jag till Gud att det ska vara min sista, inte i livet utan i Sverige. Jag borde ha gjort slag i saken för 10 år sedan och sett till att skaffa mig ett jobb så jag kunde tillbringa halva året utomlands. Denna hösten har gått bra, okej väder och efterdyningar av ett halvår i Chile gjorde att jag klarade mig bra. I januari kom bakslaget. Det har bara varit sova, vakna, lämna, jobba, hämta, äta, sova, lämna... ingen roligt alls. Jag har velat men inte velat, inte haft ork inte haft fantasi. Men så i helgen var pojkarna hos sin pappa. Det var sol och härligt (om än svinkallt) och jag kom ut och gick. Att gå ut och gå är en av de saker jag uppskattar mest i livet. Egentligen borde jag gå en timme om dagen för att må bra men hur ska man hinna det mellan allt lämna och hämta och jobba och steka köttbullar? När jag gick förbi Plikta (lekplats) i Slottskogen så insåg jag att hela världen i går i ide under vintern. Andra går ut fast det är kallt. Ordentligt påpälsade med overaller, mössor och vantar gungar barnen i minusgrader. Jag är dålig på det där med ytterkläder, mina barn (ring inte soc nu!) nu har jackor och mössor på sig. Sällan vantar och termobyxor och aldrig overall. Vadå? Man ska ju ändå gå in snart. Att vistas ute i kylan är liksom inte min grej. De får ju frisk luft på skolan... (P.S. De har både termobyxor och vantar liggande på skolan)

Med solen och promenaden kom hoppet om livet. Allt kändes inte lika hopplöst längre. Kanske blir det kanske vår i år också? Jag tvivlar seriöst på detta varje år. Och på söndagen var Tanya och jag och simmade. Samt gick på stan och njöt av alla vårfärger och vårkläder. Förälskade mig i en underbar stickad klänning på Benetton. För visst blir det vår i år också?

GRATTIS!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SARA!

Meningslösa arbetsuppgifter

Läste en blogg (som jag tyvärr inte hittar igen) om meningslösa arbetsuppgifter i Chile. Typ hisstryckare, och nummerlappsutdelare. Man kan ju tänka sig att de människor som jobbar med detta har en ganska låg utbildningsnivå. Själva har Tanya och jag tillbringat två dagar med att sortera aktieägare i bokstavsordning i pärmar. Och så ska ni veta att jag verkligen ligger i lä utbildningsmässigt mot Tanyas som har tre(!) högskoleutbildningar och talar fyra(!) språk flytande.

På den sjunde dagen

Strid på stridens dag och vila på vilans, var det någon som sa. Och det finns människor som vilar på den sjunde dagen. De kallas i allmänhet katoliker. Deras Gud skapade världen på sex dagar och på den sjunde vilade han. Den protestantiska Guden skapade också världen på sex dagar. På den sjunde byggde han en sommarstuga. Eller en gillestuga. Tvättade bilen, målade staketet, tapetserade om, installerade en köksfläkt. Och han skapade mannen till sin avbild.

Dåligt samvete- och inte

Som kvinna och framförallt som mamma har man alltid dåligt samvete. Dåligt samvete för att man inte är med barnen, dåligt samvete för att man inte är på jobbet, osv. En sak som jag faktiskt INTE har dåligt samvete över är att jag alltid har barnen på skolan under alla lov. Ja, alltså, på sommarlovet är de ju lediga. Dels för att skolan stänger och dels för att de har världens bästa morföräldrar som har dem på landet hela sommaren. Och på jul brukar de vara lediga mellan jul och trettondan. Vad jag tänkte på var det där andra loven, höstlov, påsklov... och som nu sportlov. Vi åker aldrig skidor eller tar en vecka på Kanarieöarna under dessa lov. Men jag har faktiskt inte dåligt samvete ändå. Kanske beror det på att det inte är så mycket att göra åt. Jag har faktiskt inte råd med en vecka i fjällen (som om jag skulle haft lust!). Inte kan jag ha dåligt samvete för min ekonomi, eller? Fast det är det säkert väldigt många människor som har, förstås. En annan anledning är att Axel älskar fritis. Han var överlycklig idag när an insåg att det var sportlov och han skulle få leka och spela dator på fritis hela dagen. För honom var det inget negativt att vara kvar i skolan när skolan var stängd, tvärtom. Och sist men inte minst, mina barn har faktiskt varit i Chile flera gånger. Ett halvår i Chile slår en vecka i fjällen, alla gånger! Och på påsklovet ska vi faktiskt åka skidor...

4-åring bortskänkes

Är det någon som vill ha en 4-årig pojke? Han är liten,knubbig och söt men bråkar om precis ALLTING. Det värsta är att inget biter på honom. Man kan säga precis vad som helst till honom men han bryr sig inte om något. Det finns inget man kan hota eller muta med som gör att han går snabbare eller klär på sig eller äter upp sin mat eller vad som nu är problemet. Det enda som funkar är att skicka storebror på honom men det känns inte allt för bra att vara beroende av en 7-åring för att kunna handskas med sitt barn. I morse skulle han inte gå upp, inte klä på sig och inte äta sin risgrynsgröt (för varm!) som jag lagat eftersom det är hans favorit. När vi väl kom i väg en ½ timme försenade gick han och sparkade på snön istället för att gå fast jag och storebrosan var ett kvarter framför. Jag var så arg så jag grät. Och sparkade på en parkeringsautomat. Sen hotade jag med att han skulle få flytta hem till sin pappa. Då gick han. Hur lågt kan man sjunka?

Blogga

Jag tänkte att jag skulle komma igång med det här med bloggandet igen efter denna långa torka men det går så där. Jag tänker helt enkelt inga intressanta tankar. Och det händer inte något spännande i mitt liv som jag kan skriva om heller. Så det är väl lika bra att låta bli. Den som inte har något att säga ska vara tyst. Men så är det ju inte längre med alla bloggar där alla människor kan ventilera allt de tänkt och inte tänkt. Fördelen är ju att man inte måste läsa.

Äventyr?

Finns inte så mycket äventyr i våra liv just nu är jag rädd. Det mesta är grått och kallt. Och förkylt. Vi har legat hemma hela veckan och snörvlat, hostat, nyst och svettas. Egentligen är ingen av oss frisk än men man kan ju inte stanna hemma hur länge som helst. Hostan river i bröstet och gör en alldeles utmattat. Inte roligt alls. Så februari har inte börjat så mycket bättre än januari. Svinkallt är det också. Soligt dock vilken ger ett visst hopp om livet. Bättre än så är det inte just nu.