Slingor

I morgon ska jag gå till Karro och göra slingor. Det är på tiden! Jag ser ut som en omvänd taxi med svart tak och gula väggar. Ett tag hade jag en tanke på något annan färg (läs brunt) men Åsa intygade mig om att jag snabbt skulle tröttna på detta så nu får det bli blonda slingor ändå. För det är som Åsa säger, även om du ÄR snyggare i något annat som TRIVS du bättre när det är ljust. Och så är det nog.

Ont i magen

Ett annat ställe där jag hänger fast jag inte borde är Bröllopstorget (Nu var det sagt. Det var väl inte så farligt) Och, NEJ!, jag planerar verkligen inte bröllop. Det diskuteras en hel del annat också, som relationer och familjerätt. Jag är duktig på familjerätt men jobbar inte med det alls så det kan vara kul att svara på frågor om arv, uppehållstillstånd, äktenskapsförord m.m.

Alla som ska gifta sig låter som om de planerar Nobelfesten. Jag får ont i magen bara av att läsa. Det ska vara speciella såpbubblor, pussklockor och presenter till gästerna. Tre-rätters och chokladfontäner och Gud vet vad! För att inte tala om sällskapslekarna och bildspelen och de 7-sida inbjudningskorten som dessutom kompletteras av en hemsida. Har dessa människor inget annat att ägna sig åt? (Har inte JAG något annat att ägna mig åt som faktiskt läser detta dravel...) Tänk vilken insats de skulle kunna göra i Mellan Östern! Nu vet jag varför kvinnor är underrepresenterade i toppen, det lägger sin energi på att planera bröllop istället. Och sällskapslekar, don´t get me started! Jag AVSKYR sällskapslekar. Någon skulle låta folk rita av varandra utan att få titta på pappret. Resten ska ha frågesporter och tvingas gå runt och ta reda på saker om varandra. Vuxna människor! Jag hoppas att jag aldrig blir bjudna på dessa bröllop. Alla som vill sticka till Las Vegas, ni har min fulla välsignelse! Jag ska inte gnälla ens lite grann för att jag inte blev bjuden.

Morgonstund har guld i mun...

Lämnar barnen på skolan tjugo i åtta, Axel ska på utflykt. Promenerar genom ett kallt och vintervackert Göteborg. I Victoriapassagen är det julstämning och det luktar ljuvligt från ett café. På jobbet serverar Lars nybryggt kaffe, jag unnar mig en pepparkaka till. Livet är inte så illa ändå.

Ärligt talat

Ang. att VAB:a och så... Jag tycker inte det är så himla roligt att jobba. Jag är mycket hellre hemma med mina (sjuka) barn.

Gulliga ungar

I går var mina vänner Malin och My hemma och såg på Grey´s Anatomy. Det har nästan blivit tradition. Som alltid hade vi trevligt, skrattade och fick verkligen prata av oss.

Men vad jag tänkte berätta var om hur gulliga mina barn kan vara när de vill. Medan jag fixade det sista med maten så dukade de i vardagsrummet med underlägg, fina tallrikarna, vinglas, bestick och servetter. Helt utan hjälp. Dessutom tände de levande ljus.

Efter att de tackat för maten och fått tillåtelse att spela dator i en halvtimme så gick de in på sitt rum och stängde om sig. Efter en halvtimme tog de på sig pyjamas, borstade tänderna och gick och la sig. Vissa dagar känner man sig inte helt misslyckad som förälder.

Nu blir jag ledsen (Familjeliv igen)

Jag vet att jag ska hålla mig borta från Familjeliv men det är svårt. Läser ett inlägg skrivet av en kvinna som har tre barn sedan tidigare. Hennes nya kille gör inget hemma och absolut inget med barnen. Han verkar överhuvudtaget inte att vara mycket att hänga i granen. Och visst, sådana finns det gott om.

Vad som gör mig ledsen är andras (anonyma) reaktioner på det hon skriver. Alla tycker att det är en självklarhet att hon ska stanna hemma med barnen när de är sjuka. För de är ju hennes barn. Bara jag verkar tänka att man hjälps åt i en familj. Om man har valt att leva ihop med någon så har man väl också valt att leva ihop med denna persons barn och då också tagit på sig en del ansvar? Eller? Jag menar inte att man måste gå in i en föräldraroll till sina bonusbarn men som vuxen har man ett ansvar emot barn. Alla barn. Som jag ser det så hjälps man åt i en familj och den som har möjlighet att göra något gör det. Den som slutar tidigast hämtar barnen, tex Och den som kan vara hemma med ett sjukt barn är det. Punkt. Oavsett om bara en är den biologiska föräldern så är ju alla del av samma familj och den familjen kan inte fungera om man är uppdelade i olika enheter. En familj är inte ett AB där olika kretsar har olika uppsägningturordningar. Ska man vara en familj så ska man vara det. Annars är det bättre att låta bli. Ni anar inte hur mycket jag önskade att min lilla bonusdotter fick bo hos oss. Jag hade gärna tagit varenda VAB-dag!

Jag kan se

Jag kan se. Ännu inte perfekt och jag klarar inte av ljuset så jag har enorma svarta solglasögon på mig på kontoret. Men ändå! Operationen i torsdags gick jättebra, kändes inte alls. Däremot var lördagen och söndagen jobbiga. Och i går fick jag stanna hemma från jobbet.

Tusen miljoner tack alla ni som har hjälpt mig, ringt och messat!!!

Ögonoperation

I morgon klockan 10.00 ska jag opereras mot närsynthet med en metod som heter M-ELSA. Efter 2-3 timmar ska jag få gå hem, själva behandlingen lär inte ta många sekunder. När jag kommer hem ska jag sova ett par timmar men ni får gärna ringa mig fram emot kvällen för att fråga hur det gick. Rapporterar så snart som möjligt, dock tidigast måndag eller genom ombud.

Glass eller blöjor?

På familjeliv (www.familjeliv.se) ställde någon frågan; Vad föredrar du att dagis bjuder på, glass på fredagar eller gratis blöjor. Här är mitt svar:

"Jag tycker inte att förskola och skola ska servera socker till barn. Vill någon bjuda på glass när de fyller år tycker jag dock det är okej, gör själv när barnen fyller år. Det blir tillräckligt med socker på helgerna utan att förskolan dessutom ska proppa i barnen det på fredagar.

Jag betalar gärna blöjor själv också (fast mina barn har slutat) så att förskolans resurser kan gå till personal, utflykter och bra mat. Dessutom kanske det motiverar föräldrarna att få sina barn torra tidigare.Som svar på frågan svarar jag Gratis blöjor, men hade alternativet annat (Kultur t.ex.) funnits med hade jag valt det".

Känner mig lite bitsk idag, PMS kanske? Men denna fråga gjorde mig lite upprörd. Förskolor och skolor får ju inte ta betalt av föräldrarna för utflykter etc. så det finns aldrig tillräckligt med pengar för teaterbesök eller skolresor. Att i ett sådant läge välja att köpa blöjor till barnen för de knappa resurserna är ju helt idiotiskt. Dessutom vill inte jag betala för blöjor till någon unge som inte är torr vid 3-års ålder, det får ju föräldrarna bekosta. Som sagt, lite grinig idag.

Oväntat besked

I torsdags så fick jag besked från Migrationsverket att beslut om Patricios uppehållstillstånd inte kommer att fattas förrän i mars. Så vi beslöt att han skulle komma till Sverige i tre månader i väntan på beslutet. Så när jag kom hem igår och hittade ett tjockt kuvert med Migrationsverkets logga på så reagerade jag inte särskilt. De har väl dokumenterat korten och skickar nu tillbaka dem , tänkte jag. Men under detta låg ett annat tunt kuvert från Migrationsverkets Tillståndsenhet. Jag tänkte att det rörde min förfrågan om huruvida Patricio kunde vara i Sverige medan han väntade på beslut, eller ett konstaterande att de tagit del av bilderna eller något sådant. Men det var beslutet! I torsdags beviljades Patricio svenskt uppehålls- och arbetstillstånd i två år. På samma dag och av samma man som "garanterade" att det skulle ta sex månader.

P.S. Nu har jag pratat med resebyrån, mot en avgift på cirka 880 kronor så går det att boka om hemresan så att han inte behöver åka hem precis när han har påbörjat svenskastudier utan kan åka hemm under sommaren istället. Hurra!

Helg i sockrets tecken

Vi har varit på landet i helgen. Barnen har INTE varit roliga. Inte djävliga men jobbiga, stissiga, ofokuserade, inte lyssnat. Först tänkte jag att det var för många vuxna som pratade och tjatade och svårt för dem att veta vem som bestämmer när både mamma, mormor och morfar är på plats. För så här brukar det bli när vi är med mina föräldrar. Men sen slog det mig i går kväll. Det är ju kosten! När de är hemma hos mig så äter de inte GI-mat (faktiskt inte!) men ganska GI-inspererat. Även om de äter potatis m.m. så har vi i regel fullkornspasta istället för vit, dinkelmjöl i pannkakorna, samt morot, äpple och kanel, och mycket grönsaker. Dessutom äter de sällan bröd och dricker mjöl till maten. I helgen blev det juice och saft till maten, vita pannkakor, hönekaka, potatis, vitt ris, godis, glass, tårta och dricka. Inte konstigt att de gick i taket och att det var bråk och gråt. Jag tog ett snack med dem i går kväll, när sockerkicken hade gått över, och förklarade varför de blivit som de blivit i helgen (de var inte glada åt sitt eget beteende) och bad om ursäkt.

Så var det fredag igen

Den här veckan har gått fort trots att det varit sega dagar på jobbet. Nu slutar jag om en timme och härdar bara ut det sista, har inget att göra som jag kommer på. Chefen är bortrest och har så varit hela så jag har kommit i kapp med det mesta. Nu ska vi ha en lugn skön familjehelg. Fars dag på söndag, min påhittiga lillasyster var snäll nog att ge mig ett presenttips. På söndag eftermiddag ska vi hem till henne på middag eller kvällsmat.

Nu närmar det sig jul och jag ser jättemycket fram emot det. Jag och Åsa pratade advent igår och vi hade samma tantiga längtan efter rutiga gardiner, lantlig känsla och mys, mys, mys. Inventerade adventsutbudet på vinden i går och konstaterade att jag behövde köpa en adventsstjärna till vardagsrummet. De i guld och silver jag hade kändes plötsligt väldigt ute, inte alls lantliga och mysiga. Vill ha en vit, stor stjärna.Den här är också fin om man vill ha en ljusstake, jag har bara en, en grå från Åhlens som heter ANNA.

I dag är jag glad för...

• att jag klarade min hemtenta i spanska och nu har gjort klart kursen
• att jag ska simma med Tanya i morgon
• att chefen inte är på kontoret
• att det i alla fall inte regnar
• att jag ska ha lunch nu
• att det inte är så mycket tvätt att tvätta i kväll
• att jag har mycket att göra på jobbet
• att jag var på söndagsmiddag hos mamma och pappa i söndags (nähä?)
• att jag fick träffa Linda och hennes familj i söndags
• att Malin och My kommer och hälsar på på torsdag
• att jag ska operera mina ögon nästa vecka
• att jag färgat ögonfransar och bryn
• att jag har underbara barn, en fantastisk pojkvän, ljuvliga vänner och världens bästa familj!

Nyår hos Jakobssons igen, tack!

Häromdagen så pratade jag med min kompis My i telefon. My är jättegullig. Hon är också 23 år och har inga barn. Vi kom att prata om nyårsfirande och planerna inför nyår. Det hade varit trevligt att hitta på något, konstaterade vi. My tyckte att vi kunde höra med den tredje i vår trio, Malin, och dennas sambo för "att samla ihop vänner från alla tre så att vi kunde bli ett gäng".

Det var först efter att vi hade lagt på som jag insåg att min uppfattning om en lyckad nyårsafton var milvis ifrån Mys uppfattning. Så här var det sist vi var på fest tillsammans: http://annaomallt.blogspot.com/2008/10/jag-en-tant.html (om någon kan förklara för mig hur man gör för att slippa ha hela adressen i bloggen och bara ha ett klickbart ord så vore jag tacksam. Åldern, ni vet...) Min uppfattning om en trevlig nyår är; några goda vänner (typ 5-7), lite god mat, kanske lite snittar, ost, lyxig choklad, vin. Förhoppningsvis somnar barnen och man hinner både prata och dansa. Med reservation för att jag är helt ute och cyklar så tror jag att hennes uppfattning om en trevlig nyår går ut på massa folk, massa sprit och svinhög musik.

Dagen efter träffade jag Linda. Vi diskuterade möjligheten att fira nyår ihop igen för tredje (det är väl inte fjärde?) gången. I deras radhus med fem barn varav den minsta är nyfödd. Låter underbart!

Antingen och

Jag funderade lite på mitt ständiga motto "antingen och" och det fick mig att tänka på ett bra tips för en sund kost, man kan äta allt, men inte alltid och inte hur mycket som helst. På samma sak är det med livet, man kan göra allt men inte alltid och inte i hur stora mängder som helst. Det handlar inte inte om "båda och", man kan inte köra på i 180 inom alla delar av livet. Man kan inte vara både stjärnmäklare, världens bästa mamma och doktorand i fysik. Antingen som satsar man på en sak eller så plockar man russinen ur kakan. Att äta alla tre kakorna är inte bara dumt utan också farligt för hälsan.

En gång i tiden var jag sambo och bara sambo. Det var heminredning, matlagning, parmiddagar och Sköna hem i långa rader. Årsdagar och månadsdagar och Gud vet allt! Presenter och rosor och romantik och gulligull. Anna försvann någonstans i allt det där pariga. Efter det tog slut ville jag inte ha en enda parmiddag, läsa en enda inredningstidning eller fira en enda årsdag igen.

Så träffade jag ex-mannen som inte någonsin uppmärksamt en enda bröllopsdag eller liknande. Knappt heller min födelsedag.

Så lärdomen är väl helt enkelt att lagom är bäst. Att man inte ska tappa bort sig själv i en relation eller i sin föräldra- eller yrkesroll. Att man alltid ska ta sig tid med vänner och göra sådant man tycker om och inte bara vara sambo, mamma eller sitt jobb. Men som mamma kan man inte tacka jag till allt roligt och ska man lyckas med sitt jobb så kan man inte stanna uppe och festa hela nätterna eller hämta barnen klockan 3 varje dag. Ibland måste man avstå också från russinen. För även om man skulle föredra att strunta helt i kakan och bara koncentrera sig på russinen (eller chokladlinserna, mycket godare!) så funkar ju inte livet riktigt så. Livet är som en buffé och jag föredrar att äta lite av allt istället för mycket av en sak. En gyllene medelväg.

Rapport från helgen

I fredags åkte vi till IKEA med vår snälla mamma/mormor. Jag köpte en ny lampa till köket eftersom det var fruktansvärt pinsamt med nakna glödlampor i taket på Andys 4-års kalas förra lördagen. Särskilt med tanke på att barnen går i snobbig privatskola och alla föräldrar är svinrika. Som tur var var det i alla fall bara två sådana där.

Så blev det gardiner också;

de vita gardinerna som Ingrids så snällt lånat mig kändes väl somriga i november. Och så har jag blivit lite chilensk också så jag tycker att det kan vara skönt att dra för gardinerna på kvällen.

IKEA är så bra, lekrum till barnen, lekrum (butiken) till kvinnorna och middag till alla. Saknas bara en storbildstv med sport till männen.

Lördagen blev slapp. Vi städade och jag skruvade ner en hylla i köket för att det skulle bli snyggare med den nya lampan som jag hoppas min pappa kommer att sätta upp inom kort (han har lovat att göra det under november). Sen veckohandlade vi och bakade cockies samt gick till lekplatsen en stund i mörkret och kylan efter att ha missat det fina vädret under dagen.

Söndagen blev desto hektiskare. Först bar jag upp balkongmöbler m.m. på vintern, sen köpte vi present till Elsa med Isidoras och Andys favorit Hello Kitty på. Efter inköpen gick vi på McDonalds och sen på bio och såg på Lilla Spöket Laban. 6 kortfilmer, totalt 45 minuter, väldigt lagom för en liten 4-åring. Klockan 5 var vi bjudna på söndagsmiddag hos mamma och pappa, kyckling med potatis/ris, stekta grönsaker m.m. Jättegott och trevligt! Sen hem till Linda och Kristoffer och träffa dem samt Måns, Vide och lilla Elsa. Så söt! Man blir lite sugen...

Tystnad, tack?

I dag när jag åkte in mot stan med barnen och min pappa så hörde vi på nyheterna att många klagade över ljudet från nån Skateboardpark. Så nu skulle visst den här parkenåtgärdas så att folk kunde få det tyst i sina lägenheter. Men hallå?! Hur mycket kan det låta när folk åker skateboard egentligen? Och är det så farligt att påminnas om att det finns andra människor i världen? Hela landet är ju så tyst och tomt så det ekar. Bygg fler skateboardramper och lekplatser och parker! Bygg fler bostäder och samlingsplatser! Låt oss höra barnens skratt och ungdomarnas skrän! Låt oss känna att vi inte är ensamma. Det är väl jätteroligt att skateboardparken används? Och de som åker skateboard har ju i alla fall inte tid att sno mobiltelefoner eller råna pensionärer. Låt oss glädjas över att det bor fler än vi i staden! Annars kanske man inte ska bo i centrala Göteborg? Tyst blir det ändå tids nog.