Bara plugg

Jag sitter på biblioteket på Handels och försöker skaffa mig den sista informationen som jag behöver till min uppsats. Den ska in på måndag... Jag trodde faktiskt att jag skulle fixa den här uppsatsen "lätt som en plätt" men nu har jag har hållt på ett år *skäms*. Barnen ska med mamma och pappa till landet i helgen så att jag ska kunna sitta dag och natt. men gör jag det då? Nej, jag är så lat så det finns inte. Gör precis allt annat, torkar ur kylen, städar badrumsskåp, klagar hos guldfynd, skriver in alla utgifter i kassaboken, köper dyra Clinique-produkter, lägger in kostnaden under "hygien" i min kassabok osv, osv i all oändlighet. Kanske finns det en psykologisk förklaring till det här? Kanske vill jag inte alls bli jurist? Mmmmmmmmm

Nu har jag fått kaffe och choklad så nu känns det lite bättre.

Var och shoppade med Åsa en sväng i förmiddags och konstaterade att det är tur att jag inte har några flickor. Hu vad dyrt det skulle blivit! Nu när jag har en liten bonusdotter, om än väldigt långt bort, så inser jag hur många gudomligt söta små plagg det finns. Särskilt till någon som älskar Hello Kitty! Det blev bara två små saker idag, Ps resväskor är redan proppfulla med presenter till lilla I.

Axel har börjat i skolan idag. Var på upprop i morse. Inga stora förändringar, han har redan gått på skolan i två år. Stod och sminkade över några finnar när jag gjorde i ordning mig i morse. Inte trodde man att man skulle ha finnar den dagen ens barn började i skolan. Jag trodde alltid att 30 skulle vara en bra ålder, att man skulle vara för gammal för finnar och för ung för rynkor. Jag hade fel.

På måndag ska Axel börja spela fotboll. Det är lustigt för han har aldrig gillat fotboll men eftersom hans bästa kompis Tilde spelar så vill Axel nu också göra det. Helst vill han vara målvakt. Hans kompis Alexander från skolan spelar i laget och Alexanders mamma är tydligen tränare.

I kväll kommer Malin och My hem till oss och äter chilensk mat. Malin har bjudit in sig själv men det ska bli väldigt trevligt. Hoppas bara att hon fattat att chilensk mat och mexikansk mat inte är samma sak. I fredags var det väldigt mycket tjat om att hon ville ha Adrianas dobladitas som hon kallar quesadillas. I stället kommer det bli papamayo (chilensk potatissallad), arroz primavera (ris med majs, ärtor och morötter), bönor, sallader, kött och pebre (som i mexiko heter salsa).

Sur och kinkig

Nej, inte något barn utan jag. Jag har varit på allmänt dåligt humör den sista tiden. Det känns bättre när jag är med barnen eller lyxar till det med en lunch på stan med Åsa som idag men mesta tiden känns allt rätt trist. Jag vet inte riktigt varför men det är mycket tråkigt just nu. I vanliga fall som brukar det kännas som en nystart på hösten men den känslan saknas helt i år. Kanske för att jag inte varit ledig nästan alls i sommar. Jag har haft två dagar ledigt tror jag samt några dagar nu i slutet då jag skrivit på min uppsats. Inte semester direkt.

Patricio ska åka hem på tisdag. Jättedeppigt. Naturligtvis kommer jag att sakna honom jättemycket men det är också jobbigt med förändring. Det känns som om vi precis har kommit in i rutiner och att det funkar bra att bo ihop, hämta och lämna barn etc. och så ska man börja om att vara ensamstående igen. Hade känts skönt om jag i alla fall visste när han skulle komma tillbaka men han ska söka uppehållstillstånd så det är bara att vänta.

Jag får ingen ordning på min uppsats, det känns som om jag hellre skulle skura pissoarer än att sätta mig framför datorn och skriva. Och om 1½ vecka ska den vara inlämnad... Inget bra utgångsläge. Dessutom är jag så trött på mitt jobb och vill bara bort, bort, bort! Jag behöver verkligen pengarna men jag kan knappt förmå mig att gå till jobbet alls. De kommande månaderna kommer vi att få svälta. Det känns som att det inte är på riktigt utan bara en lek och att det därför kan kvitta. Ingenting görs ordentligt och jag är bara trött på alltihop. Vill söka nytt jobb men jag har ingen aning om vad jag ska söka. Och så har jag ont i huvudet också.

Jag vill bara gråta. PMS kanske?

Inskolning och skolstart

Andys inskolning har gått bra, idag gick han från 9 till 4 och på fredag kommer han att gå "som vanligt" mellan 8.30-16.15. Axel börjar nämligen skolan (!) i morgon så på fredag får man inte komma för sent längre. I morgon klockan 10.00 är det upprop och fröken ska informera om skolplikt och sånt. Usch, vad jobbigt det låter! Det låter som om man inte alls kan ta barnen med sig en sådär två, tre, sju månader utomlands längre... Inte alls min grej. Först ska man ha skolplikt själv massa år och när man äntligen är fri från det så ska ens barn plötsligt ha skolplikt. Vojne, vojne, vad ska man ta sig till?

Inte klokt att Axel redan är 7 år! Det var ju alldeles nyss som han var bebis, och nu ska han börja skolan! Har redan tappat tre tänder och är stor kille. Oj, oj, oj. Det är inte klokt vad gammal man är. Först var man nybliven mamma, sen småbarnsmamma och nu mamma till ett skolbarn! Ganska coolt.

Måste köpa vinterkläder till barnen. Lika bra att ha det gjort. Deras pappa ska köpa regnkläder till dem i dag, vi får väl se hur det blir med det... Så här tänkte jag att de ska se ut i vinter:

P.S.

Jag har klippt mig föresten. Det blev bra. Tycker jag. Lite tråkigt kanske men i alla fall fräscht.

Lever än

Jag finns här och jag läser era bloggar men jag har inte riktigt tid och ork att skriva just nu. Uppsatsen ska vara klar den 1 september så det är liksom full fokus på den just nu. Samtidigt som jag försöker jobba lite, Andy skolas in på förskolan och Patricio ska åka om en vecka. Det är lite mycket just nu. Som vanligt, alltså. Kram på er!

Nu ni!

Här ser ni en som har tagit tjänstledigt (eller i alla fall förhandlat sig till att jobba max två dagar i veckan) för att skriva klart sin uppsats. De närmaste 4 veckorna är det uppsats som gäller, 1 september är det deadline. Sen har jag fått erbjudande om en 6-månaders projektanställning på mitt jobb (där jag idag är timanställd) och så blir det att söka jobb. Inom det JAG vill syssla med. Visst är det härligt att vara vuxen!?