Oj vad roligt!

I går hade jag en fantastiskt rolig eftermiddag/kväll. Jag var ute med mina kursare My och Malin. Vi träffades strax innan 5 (efter att jag haft möte med min handledare) och bestämde oss genast för att gå och dricka vin. Vi gick till istället där vi skålade för att My har fått jobb som biträdande jurist på en fin byrå. Sen åt vi mat, drack rödvin och diskuterade allt möjligt och omöjligt hela kvällen. Och skrattade som galningar. Oj, vad kul vi hade! 17 maj ska vi ha Norgefest!

Valborg

Någon som vill gå och titta på Cortégen med mig och buspojkarna i kväll?

Lycka

Om bara en månad, i dag, kommer älsklingen hit, till mig, till Sverige. Det ska bli så roligt. Det pirrar redan i magen. I mitten av maj kommer fjärilarna vara stora som elefanter...

Vilja och göra del II

Nu låter det ju som jag är väldigt präktig och bra (snacka Tantvarning! sen när blev präktig=bra?) men tyvärr så finns det en annan lista också:

Jag vill gå ner i vikt- Jag äter smågodis
Jag vill bli klar med min utbildning- Jag läser en kurs i Skatterätt istället
Jag vill jobba hemifrån - Jag läser skönlitteratur istället
Jag vill skriva på min uppsats - Jag städar istället
Jag vill vara världens bästa mamma- Jag skriker åt barnen
Jag vill gå ut med barnen - Jag låter dem titta på en film
Jag vill laga bra mat- Jag slänger in en pizza i ugnen

P.S. På tal om ingenting, börjar inte "Michael" bli tunnhårig? D.S.

Att vilja och att göra

Min kompis Camilla berättade om en bekant (till henne) som hade det så stökigt och smutsigt hemma. Man vill ju inte skryta men hon sa att det fick henne att tänka på mig som alltid har så fint hemma (hennes ord, inte mina) trots att jag är ensamstående mamma och jobbar och pluggar. Det handlar om två saker skulle jag vilja säga. Att vilja och att göra:

Jag vill sova- jag städar badrummet
Jag vill se på TV- jag stryker (på samma gång)

Jag vill läsa en bok -jag plockar ur diskmaskinen

Sen kan man ju tycka att det är bra eller dåligt...

Jag vill

Jag vill så gärna skriva något varje dag. Jag tassar ju runt hos hela min lista (ett par gånger) varje dag och hoppas att det ska finnas nya bloggar så jag vill gärna uppdatera dagligen. Men ibland orkar man inte. Jag har som sagt inte Internet hemma och det är mycket på jobbet nu. Jag är trött. Det känns att jag inte haft sovmorgon i helgen (tvättid i lördags, jobbade igår). Men i morgon kanske. Flera bloggar är på gång. Tack för en trevlig lördag förresten!

För övrigt är jag barnledig i helgen så om någon vill umgås med mig eller fira min skilsmässa eller så så är det bara att hojta till!

Trevlig helg!

Som sagt, Trevlig helg på er! Själv ska jag jobba...

Boka tid

Var och åt middag med min kompis Camilla i tisdags. vi konstaterade att träffa vänner är som att ha sex. Det är svårt att komma igång men det är härligt när man väl gör det. Och om du gör det idag så vill du göra det snart igen men hur längre tiden går desto mindre sugen blir du. Och efter tre månader så har du glömt att möjligheten finns. Eller tuggar på tapeterna. Jag vet inte hur det är med sex men när det gäller vänner så är det viktigt att man bokar tid. Om man bara säger "låt oss träffas snart" så blir det aldrig av, det gäller att bestämma tid, plats och datum med en gång och skriva in det i almanackan. På lördag ska jag träffa Åsa och Ingrid och alla barn (peppar, peppar). På tisdag ska jag faktiskt gå och fika med två kursare och fram i maj har jag en date med Claire inbokat. För det är ju härligt när man väl gör det.

Bobby och anmälningsplikten

Bobby 10 år är död. Misshandlad och mördad av sin mamma eller av hennes sambo. Av vem spelar egentligen ingen roll. Ett barn finns inte mer. Alla skyller på alla. Vi har alla den moraliska skyldigheten att anmäla; Vem har den juridiska?

Utkast skrivet 2006-05-16, strax efter Bobbys tragiska död

Flytta eller gå i terapi?

Det här inlägget skrev jag innan vår senaste Chile-resa och innan jag och Alejandro skilde oss.

Jag antar att jag har en något rosafärgad bild av hur livet i Chile kommer att bli. Jag har varit där tre gånger, alla gånger på semester, aldrig längre än sex månader. Det är inte så att jag inbillar mig att barnen plötsligt kommer sitta välklädda på rad med tindrande ögon och erbjuda sig att ta disken eller att jag och min man aldrig kommer kasta koppar på varandra och knappt ha tid att gå upp ur sängen p.g.a. vårt fantastiska sexliv men jag tror att det kommer att bli lite mindre tråkigt.

Nu på hösten har jag ingen lust att göra nånting, jag är trött och grinig och fräser åt alla. Jag inbillar mig att "bara vi kommer till Chile så blir allt annorlunda". Jag tror att jag genast kommer bli gladare, socialare, tycka att saker är roligt, vilja hitta på mer saker och att det bara kommer vara att skicka ut barnen i trädgården (i den stora välskötta trädgården med pool som vårt fantastiska hus kommer att ha) när de lever rövare. I bland så inbillar jag mig ett slott med en parkliknande trädgård där gräset är klippt med nagelsax, poolen i olympisk storlek innehåller aldrig ett löv och är perfekt tempererat och hushållerskan har middagen på bordet när jag kommer hem från mitt intressanta och välbetalda jobb. Hon kommer också att ha städat huset så att jag har massor av tid att göra roliga och lärorika saker med mina välartade barn (alla fyra) Andra dagar är jag något mer realistisk:

Jag tror inte att: Men jag tror att:

• barnen kommer att bli lättare, det är lättare att ha barn i hus
• det inte går att ha hus i Sverige det är väldigt dyrt

Bör jag gå i terapi istället för att flytta?Blir livet så annorlunda som man (jag) tror eller blir det snabbt vardag även på Bahamas?

Utkast skrivet 2006-11-06

Gå på SPA...

Min bästis (ja, jag håller med om att bästis låter aningen fjortis men det var på den tiden vi blev bästisar) Åsa skriver i sin senaste blogg (länk till höger) om att hon vill vara tjuuuuuusig.


Själv skulle jag vilja gå på SPA. Tänk! en hel dag att bli ompysslad... Masserad, polerad, filad, skrubbad och insmord. Åh, himmelrike! Och sen på kvällen kanske ett coctail-party i en tjusig liten blåsa. Var är glamouren? Det är lite lite glamour i mitt liv som allas vår Martina Haag brukar säga.


Det slår mig att det vi längtar efter symboliserar det vi inte har eller har svårast att unna oss. Åsa (som är väldigt snygg) har en 2-åring hemma och är ganska gravid. Det är det inte lätt att vara tjuuuusig på lekplatsen eller sylfidsmal med en bebis i magen. Och dessutom så lägger hon massa tid och energi på att Sanna ska ha designerkläder men hade själv inte ägt många plagg om det inte hade varit för att hennes mor förbarmar sig över henne och släpar runt henne på shoppingtur med våld.


För egen del kan jag väl erkänna att det kanske inte är SPA i sig som lockar så utan TIDEN. En hel dag bara för mig! Till vardags springer jag runt som en skållad råtta: pluggar, jobbar, hämtar barnen etc. etc. och om jag nån gång tittar på TV så städar jag i alla reklampausar.

Utkast skrivet 2007-07-03

Allt är politik, allt är juridik.

Man kan tycka att min blog ibland blir lite väl juridisk eller politisk men då tänker jag att allt faktiskt är politik och juridik.

När jag gick på gymnasiet hade jag två väldigt bra lärare i samhällskunskap, Helena och Johan (de enda gymnasielärare jag minns namnet på, i stort sett) som första dagen frågade oss om vi var intresserade av politik. Nästan alla svarade nej. All utom Sara, som var ordförande för SSU Centrala Hisningen, Sami och jag. Då kontrade de med att säga att allting är politik. De mesta i samhället, och allt vi upprörs över, kan vara politik och därmed juridik. Ska homosexuella få adoptera barn? Politisk fråga, juridiskt reglerat. Hög alkoholkonsumtion- systembolag? Fri import?

Och därmed blir ju också allt man bloggar om politik och juridik. Nu kanske inte potträning är så himla politiskt men mycket annat som rör familjen är politiskt kokhett. Vem ska ta hand om barnen? Delade eller individuell föräldraförsäkring?

Utkast skrivet 2006-05-30

Gamla bloggar (utkast)

I arkiven hittade jag en hel del intelligenta (tycker jag) tankar som aldrig blivit publicerade. Jag tänkte att jag skulle publicera en del av dem. Ni får ta dem för vad det är, de är gamla och egentligen inte färdigskrivna men som utkast gör de ingen glad.

Men in trees

Kan någon uppdatera mig på Men in Trees? Jag trodde att jag hade sett alla avsnitt men jag har tydligen missat en hel del för plötsligt hänger jag inte med alls?

• Var har Sarahs son varit? Han har ju inte varit med på jättelänge och är plötsligt tillbaka?
• Bor Sarah och prästen ihop nu? Har de gift sig?
• Vad har Sarah med ambulansen att göra?
• Varför kallar Annie Jack för chefen?
• Hur överlevde Jack stormen? (Det sista jag såg var när båten förliste tror jag)

Det var väl det jag kom på just nu men annan information uppskattas också. (Jag vet att han som Annie skulle gifta sig med har tappat minnet) Tack på förhand!

Premiär

I går var det cykelpremiär! Jag och Axel cyklade hem. Jag cyklade även till jobbet men Axel fick sin cykel körd till skolan från Torslanda eftersom han sovit där. Axel fick en ny cykel i födelsedagspresent av sin snälla mormor och morfar så nu gick det så snabbt och lätt att komma fram. Efter att vi hämtat Andy så var vi på Sjöfartsmuséet med Linda, Måns och Vide och lekte, tittade, fikade och pratade. vi kom inte hem förrän nästan 8. Efter att vi ätit (köttfärssås och spaghetti enligt vecko-matsedeln ;)) och pojkarna somnat så tog jag tag i misären och körde hårborttagningskräm, fotfilning etc och inpackning.

I dag var det inte lika lätt att cykla, Andy ville nämligen också cykla och det tog 20 minuter för oss att komma de 200 meter till hans dagis, eftersom han cyklade trehjuling! Annars är det härligt att cykla, rejält med skavsår i rumpan bara. Som när man varit ute och ridit.

Inget Internet

Jag har inget Internet hemma. Det beror på att jag nyligen flyttat in samt att jag inte riktigt vet hur länge jag tänker stanna den här gången eller vad för leverantör etc. jag vill ha. Vad tid man får över! Oceaner av tid när man inte fastnar i bloggar och mail och ett allmänt googlande hela kvällarna. Nackdelen är att jag tittar på mer TV istället. Men då kan man i alla fall stryka samtidigt. Och plocka ur diskmaskinen i reklampausarna. Kanske inte ska ha Internet? Jag tror att jag mår bättre utan. Faktiskt.

Tänk om man varit gift med en sån man

Ex-mannen var och hälsade på i helgen. När han kom på lördag morgon så frågade han om jag skulle gå med en gång eller om jag ville gå med till Slottskogen en stund då han skulle gå dit med barnen för att pröva den radiostyrda helikopter som han köpt till Axel i 7-års present. Efter att vi varit i Slottskogen (Plikta) så föreslog han att vi skulle grilla och cyklade iväg och köpte kött och korv. På vägen till affären pumpade han min cykel. PÅ kvällen var jag ute med Ana och när jag kom hem var inte bara barnen tandborstade och pyjamasklädda (och sovande naturligtvis), vardagsrummet var också dammsugit och allting bortplockat.

På söndagsförmiddagen förselog han att vi skulle gå ut med barnen. Till Axels kalas dammsög han hela huset och fixade en tacosbuffé. Under kalaset tog han och Markos pappa Dejan med sig alla barnen ut så att de fick springa av sig och jag fick dukat bort och fram i lugn och ro. Tänk om han varit sån nån gång under den tiden vi var gifta.

Fredag

Så var det fredag igen! Så skönt!!! En härlig helg att njuta av i vårsolen förhoppningsvis. I kväll blir det fredagsmys, i morgon ska jag träffa Ana på eftermiddagen. På förmiddagen hoppas jag komma iväg till stan om barnens pappa dyker upp i hyfsad tid. Och på söndag blir det barnkalas.

Den här veckan har inte alls varit jobbig, dels för att jag har haft mycket föreläsningar och det är alltid lättare när man har gjort olika saker under veckan, men framförallt för att jag var ledig i tisdags. Så då blev det ju som måndag på onsdagen och då kändes veckan genast jättekort. När jag blir stor så ska jag vara ledig på onsdagar. Tänk vad skönt att aldrig behöva jobba mer än två dagar i rad. Och så ska jag bo på landet. Och ha häst. När jag blir stor.

Skild

Så var man skild då. I går kom brevet från Tingsrätten som förkunnade att "Ansökan om äktenskapsskillnad bifölls" eller nåt åt det hållet. Det gick snabbt. Jag hade tänkt att det skulle ta en månad eller två, kanske att det skulle komma något brev som förkunnade att de hade mottagit ansökan. Lite chockartat att det gick så snabbt. Var inte riktigt beredd. Ena dagen var man gift, andra skild. Känns kluvet.

Kalas

Det blev ett mycket trevligt kalas igår. Som vanligt fick jag massor av hjälp av min familj. Mamma hade handlat allt till kalaset och så hämtade hon Andy (och mig). Pappa hämtade Axel. Sara tog med sig sin elvisp och fixade sallad och mamma hjälpte till med mat och dukning. Det är verkligen skönt med en familj som ställer upp på en!

Det serverades pasta med tomater, oliver, ost och vitlök. Mycket vitlök. Baguetter och sallad till och så Prinsesstårta till efterrätt. Jag tror att alla var mätta och belåtna när de gick hem. Axel var i alla fall klart nöjd och belåten.

Oops! I did it again

Mitt hår har naturligt en råttbrun färg, inte så lite påminnande om gammalt diskvatten. Dessutom är det tunt och känsligt. Jag vet att jag inte ska låta någon annan än Karro på Kolla Kolla röra det men.... Linda hade tonat sitt hår i en sån vacker guldig nyans. Och jag ville också. Bara få lite glans och lite mindre råtta fram tills att jag har lust att slänga ut drygt 1000 kronor på mitt hår. Till nästa lön eller så. Så jag köpte en toning som kallades ljus koppar och bara skulle göra det råttiga guldigt. Ljus koppar blev mörk choklad. Så kan det gå. Det är nog egentligen inte så fult. Men det var ju inte det jag hade tänkt mig. Jag drömde i natt att jag tvättade håret och sen var det precis den färg jag hade tänkt mig. Fläckvis. Resten av håret såg precis ut som innan. Så jämfört med det så måste jag säga att det är helt okej. Och förhoppningsvis är det borta om en månad eller så. Då ska jag gå till Karro.

En inkomst

Jag pratade med chefens fru och hon frågade mig hur jag mådde ang. skilsmässa och så. Och så sa hon; Du klarar dig bra. Du har ju din utbildning, det är inte som om du harvade halvtid i vårdsvängen. Och nej, det gör jag ju inte. Och ja, det kunde varit värre. Men även om jag har en okej lön så är den långt, långt i från hög och som ensamstående mamma är det lögn i helvete att kunna arbeta heltid. I alla fall utan barnflicka. Så utan barnbidrag etc. hade vi inte överlevt. Och en större lägenhet eller radhus/hus går ju inte ens att drömma om. Jag hoppas att vi kan åka någonstans i sommar. Linda Skugge, som jag annars gillar jättemycket, skriver i sin krönika "Som straff ska de (överklassen, typ) tvingas försöka leva på 20 000 i MÅNADEN.Inte köpa en fucking kappa för 20 000." För 20 000 hade jag levt gott. Eller hon kanske menar före skatt? Fast det hade ändå varit bättre än vad jag får ut idag. Klarar mig, ja. Men leva ett gott liv materiellt sett? Nej.

Axel 7 år!

I dag fyller Axel 7 år. Vad tiden går! Det är inte klokt att jag har en 7-åring. Ett skolbarn! Barnen växer så snabbt, det är bara vi som inte blir äldre. Lika vackra och pigga som alltid, jomen visst!

Hur som helst, Axel fick mormors pannkakstårta till frukost samt paket från både mig och Andy och från Gamlamormor. Kläder, några leksaker och ett besök på Liseberg. Och så köpte vi glass att ta med till skolan. Patricio messade och grattade. Och klasskamraterna kramade och grattade. Så hittills är han nog mer än nöjd med födelsedagen. I eftermiddag blir det familjekalas. Och Linda, Måns och Vide.

Kaffe eller kärlek?

-Vad skulle du välja om du var tvungen: kaffe eller kärlek?
-Kaffe och kärlek, det är nästan samma sak för mig.

Hemmafru för en dag

I går var jag hemma med barnen. Låg och drog oss ända till 8 på morgonen (trots Andys; Mamma vakna! Mamma, var vaken!). Sen åt vi frukost, ägg, bacon, juice, tomat chokladmjölk/kaffe i lugn och ro innan det var dags att ta itu med veckans tvätt. Fick inte bara tagit smutstvätten utan även mitt täcke, mina kuddar och överdraget till bäddmadrassen blev rent och fräscht. Medan tvättmaskinerna snurrade gick vi till lekplatsen på gården brevid och gungade. Efter att ha hängt tvätten så blev det en enkel lunch innan det var dags att åka ner till Axels spanska. Under tiden höll jag och Andy som sagt till i solskenet i Vasaparken. Efter att vi hämtat Axel så åkte vi och träffade Linda, Måns och Vide och gick till lekplatsen vid Zenith där barnen lekte (de är rena rama maffian) och vi alla fikade av Lindas medhavda fika. Vid halv 7 var vi hemma och fick lagat middag, köttbullar och potatismos. Man skulle kunna vänja sig.

Växa upp i Vasaparken

I går var jag i Vasaparken med Andy medan Axel hade modersmåls- (fadersmål i det här fallet) undervisning på Tyska skolan. Det var soligt och fint, riktigt härligt och vi hade roligt när vi åkte ruschkana och Andy gungade. Två pappor var också där med sina barn. Och på bänkarna satt alkisarna och pundarna. Så när papporna gick så gick vi med. Och köpte glass trots att vi inte sett några sädesärlor än i år. Jag är så glad att vi bor i bohemiska Majorna. Fy för att växa upp i Vasaparken bland avgaser och pundare!

Deras förlust

En bekant tittade förbi. När jag frågade hur det var med dem så berättade han att hans fru fått missfall och gjort en skrapning. Förmodligen skulle hon få göra en skrapning till. Oj, oj vad tråkigt sa jag. Och så när han gick: Hälsa din fru så gott. Hoppas att hon snart mår bättre, säg att jag beklagar hennes förlust. (I´m so sorry for her loss). Hennes förlust? Det var väl lika mycket hans barn och hans förlust. Ibland är jag lika mycket feminist som Stig Malm.

Förbjud Etanol

Vi i Västvärlden eldar upp de fattigas mat för att kunna köra "miljövänligt". Det är fullkomligt VIDRIGT!

Priserna på ris och spannmål har fördubblats i många fattiga länder det senaste året. Och varför då? Jo, för att efterfrågan på dessa produkter ökat lavinartat från Västvärlden. Och vad gör vi i den priviligerade världen med importen? Jo, vi lättar våra samveten och parkerar gratis. allt medan världens fattiga svälter. Och var kommer man odla någonstans om efterfrågan fortsätter öka? Tja, regnskogen brukar ju få stryka på foten för Mammon. Och hur bra för miljön är det? Och hur miljövänlig tror ni att en Etanolfabrik i Brasilien är?

Är det bara vi som ljuger?

Scen 1: Jag och pojkvännen och alla barnen är i parken. En kvinna, mamman till de barn som våra leker med antar jag, ställer lite frågor om barnen på ett sätt så att man förstår att hon utgår från att de är syskon. Min första impuls är att rätta henne och tala om att pojkarna är mina men inte inte flickan. Det gör jag inte. Istället ler vi båda två och svarar på frågorna på ett sånt sätt att hon fortsätter att tro att de är syskon.

Scen 2: Vi är på restaurang och äter lunch. Ägaren vill ge Axel en affisch men av någon anledning så säger han "då ger jag den till din lillasyster istället." Ingen, inte ens Axel, säger emot.

Varför gör man så här? Är det för att det är lättast, för att slippa förklara? Det tror inte jag. Jag pratar gärna med folk särskilt med andra barns mammor. Jag tror om att det handlar om tillhörighet och kärnfamiljens helighet. Med tillhörighet menar jag att man VILL höra ihop och därför är beredda att låtsas att man är en "riktig" familj till den milda gräns att man nästan ljuger för människor. Och med kärnfamiljens helighet så menar jag att det fortfarande anses vara fult att vara skild och ha barn med flera personer (ja, jag vet att jag har mina issues) och att man därför låtsas att vara en sån där fin äkta kärnfamilj. Egentligen borde man ju säga "Vi fick en andra chans!"

Om det är så vi ska ha det...

Vad jag skulle vilja göra i helgen: Vad jag ska göra i helgen: Gå på 80-års kalas...

Ang. det här med skilsmässa

Jag har tre vänner. Samtliga är från Torslanda. Samtliga är gifta och har barn. Alla tre gifte sig borgligt i kretsen av de närmaste. Bara jag smällde till med kyrkbröllop. Och vem är det som skiljer sig? *bitter*

IKEA

Idag ska jag till IKEA. Det är Mamma, jag och Buspojkarna som ska åka. Jag ska köpa några tavlor, och så det där vanliga tråkiga som skärbrädor och teflonpannor (jag vet inte varför jag fortsätter att köpa IKEAs engångs-teflonstekpannor) en sänglampa, värmeljus, ljuslyktor, kanske kuddar till soffan , nån duk och salt- och pepparkar. Det börjar bli riktigt fint hemma nu med nya (dyra) växter och nygammal matta m.m. så efter IKEA besöket så blir det nog riktigt fint och mysigt.

Man skulle kunna tro att jag hade accepterat att jag inte har råd att köpa dyra möbler och insett att det är jag som ska trivas i min lägenhet och ingen annan. Eller så skulle det kunna vara så att Linda har upplyst mig om att mina gamla stolar som stått på vinden de senaste 7 åren är Frans Hansens 7an stolar och säljs på Blocket för så där 1500 styck.

Hur som helst, ska försöka lägga ut kort när det är handlat och fixat.

Skilsmässa

I går den 9 april 2008 strax efter 13.00 lämnade jag in gemensam ansökan om Skilsmässa. Det kändes väldigt bra. Som en tyngd hade lyfts från mina axlar. Jag kände mig lycklig och log mot Tingsrättens alla snygga vakter när jag dansade ner för trappan. Pojkvännen verkade också nöjd, hans kommentar när han ringde mig vid halv 7 på morgonen (chilensk tid) var "Jag är världens lyckligaste, du ska skilja dig!" Ibland är livet bra.

På begäran

Vad gör man inte för sina vänner?

Att vara fattig

I boken "Tarzans tårar" tar författaren upp ett tema som jag har tänkt på många gånger; Det är dyrt att vara fattig. Exemplen som är med i boken är att inte ha råd att ha bil= inte kunna storhandla på billiga ställen och att inte ha råd att köpa ett helt paket smör utan tvingas köpa svindyra engångsförpackningar. Det finns andra saker som är dyrt när man är fattig också; Om man har betalningsanmärkningar får man inte skaffa telefonabonnemang (utan depositionsavgift, och vem har råd med det?) och då tvingas man ringa alla samtal från mobilen. Har man inte råd att köpa det man behöver så är det lätt att ta det på kredit/avbetalning och då blir det genast (väldigt mycket) dyrare. Sen har man inte råd att betala räkningarna och vips så kostar det ytterligare 50-150 kronor i påminnelseavgift och dröjsmålsränta. Eftersom man inte har råd med storpack tvingas man betala högre kg/literpris och har man inte råd med busskort får man betala (högre) engångsavgifter. Att åka en väg med buss eller spårvagn kostar 25 spänn! medan ett månadskort bara kostar drygt 400 kronor.

Wild and Crazy

Nu kanske icke-vän-av-ordning kommer och påstår att det inte går att vara varken spontant eller wild and crazy om man nu ska hålla på att planera och organisera så där mycket som KD-tanten. KD-tanten vill ju inte göra någon ledsen i ögat men allvarligt talat; "HAR DU BARN SÅ KAN DU GLÖMMA ALLT OM WILD AND CRAZY!!! PUCKO!" Säger hon inte. Men hon tänker det kanske lite i smyg så där. Vad det gäller spontant så vill nog KD-tanten hävda att det är först när allt är riktigt planerat och välorganiserat som man har plats för lite spontanitet. Ta i går t.e.x; Linda ringde och ville att vi skulle träffas med barnen efter dagis. Visst fick det bli en extra raid till ICA på vägen för att köpa färdiga knäckesmörgåsar, eftersom vi inte gick hem emellan, så att vi kunde fika på lekplatsen. Men eftersom maten var handlad och jag visste vad jag skulle laga så blev jag inte stressad av att de följde med hem och stannade till 20 minuter innan vi skulle äta. Jag kunde sätta på pastavattnet medan vi pratade och sen gick resten snabbt att röra ihop. Och på tal om detta spontana besök så här jag en präkto-grej till att säga; Om man alltid har städat hemma så behöver man inte oroa sig för oväntade besök.

Jag är rädd om mina vänner

Ingen ska komma och säga att jag inte är rädd om mina vänner...

Som att svära i kyrkan...

Visst, jag gillar också att drägla över Michael och Lincoln. Och till och med över Sucre. Men känns det inte lite krystat när de håller på att bryta sig ut ur fängelse nummer två (minst)?

Rutiner och planering

Med risk att låta mer KD än vår älskade Linda så säger jag bara: Rutiner och planering. Inget är så bra och nödvändigt när man har små barn som att planera och att ha bra rutiner. Det skulle i så fall vara att veckohandla. Och städhjälp. Vi har nya rutiner hemma hos oss och jag måste, peppar, peppar, säga att de fungerar. I korthet ser det ut så här efter att vi kommer hem:

17.00 Mellanmål
18.00-19.00 Bolibompa eller film eller dataspelande
19.00 Middag
20.00 Läggdags

På det följer några regler ristade i sten:

• Ingen TV eller dator före klockan 6 (förut på helgmorgonar)
• Man har åtminstone underbyxor och t-shirt på sig vid matbordet
• Händerna tvättas före maten
• Man svarar alltid "ja, tack" om man vill ha
• Badning och hårtvätt sker åtminstone tisdag, torsdag och söndag

För att detta ska löpa smidigt så krävs en väldigt viktig, väldigt KD sak: veckomatsedlar. Det är det absolut tråkigaste och präktigaste man kan ägna sig åt men det är en guldgruva. När barnen sitter vid Bolibompa och den stackars utarbetade modern ska laga middag så drabbas hon inte av panik. Istället ser hon på sin veckomatsedel, i dag är det pasta med vitlök, oliver, tomat och ost, och plockar lugnt ner ingredienser ur kylskåp och skafferi. Till veckomatsedeln hör nämligen en inköpslista så alla ingredienserna finns hemma. Väldigt 50-tal, väldigt KD, väldigt praktiskt!

Reglerna

Min vän Ingrid lånade mig en fånig bok kallad Reglerna. Så fort jag fick den i min hand så mindes jag att jag visst hade läst den. För den som inte känner till Reglerna så är det en bok som innehåller 35 regler för hur man ska uppföra sig om man vill bli gift. (Gift blir man inte. säger min kära mor. Man gifter sig.) I allmänhet kan man säga att alla regler går ut som att uppföra sig som om man levde på 50-talet; Inled inte en konversation, dela inte notan, tala inte om dig själv, var glad, inget sex etc. etc.

Dessa regler är skrivna för ett amerikansk datingsystem, och egentligen helt omöjliga att tillämpa i Sverige bara av den anledningen. Bl.a. ska man knappt avslöja något om sig själv på de tre första daterna. Och man får aldrig tacka jag till en date på lördagen senare än på onsdagen. De flesta jag känner går inte på dater. Och jag tror inte att en man ringer en kvinna som inte har avslöjat något om sig själv på tre dater. I min värld går det snarare till så att man träffar någon, låt säga på en fest, och så börjar man prata och prata och prata och upptäcker att man har så mycket gemensamt att man aldrig vill sluta.

Personligen skulle jag inte vilja gifta mig med en man som blivit attraherad av en kvinna som tillämpad Reglerna. Den som faller för en kvinna som inte tar initiativ, inte pratar om sig själv, inte ringer upp och inte talar om sina känslor kan gott gifta sig med någon annan!

Vår i luften

Går ut och flyttar bilen utan att ta på mig jackan och till min stora förvåning är det inte bara uthärdligt utan riktigt skönt. Det är vår i luften! Liksom i tisdag är det en underbar vårdag och livet leker. Dessutom är min förkylning mycket bättre även om jag fortfarande har lock för örat.

1:a april kom med våren. Vi tog 17-fikan på en parkbänk.

Prisa Gud...

...nu kommer skatteåterbäringen!!!

Drygt 13 000 kronor kommer jag att få tillbaka. Det där med jobbavdrag är inte så dumt... Nu kan vi ha semester i sommar. Inte bara kunna vara ledig litegrann när pojkvännen (förhoppningsvis) kommer på besök utan också kunna åka någonstans. Axel vill till Legoland. Andy vill åka båten (Stena Line) till Skagen. Hoppas vi får en härlig resa! Det gäller att man börjar drömma om den redan nu om man ska stå ut med dagens väder.

Mammor!

Jag är 30 år. Jag har två barn. Jag är gift och snart skild och väl snart gift igen. Så med facit i hand så kanske det inte var så smart att flytta hem till mamma.

När jag äntligen, äntligen satt och tittade på Prison break (som vi har väntat! som vi har längtat!) i måndags så kom hon och frågade om inte jag skulle plugga skatterätt. Under Prison Break? Under Prsion Break? Under...

Dagen därpå ansåg hon att inte bara barnen utan också jag hade gått och lagt oss för sent kvällen innan och var trötta. (Barnen hade lagt sig kvart över 8 och jag är SJUK)

Varje dag frågar hon om Axel har frukt med sig till skolan. Allt som oftast undrar hon om han inte har gymnastik och ska ha gymnastikkläder med sig... Ursäkta, är det MITT barn eller?

När jag var hemma med barnen en dag för att vi var sjuka så undrade hon vid hemkost om vi varit ute under dagen. När jag svarade att endast Axel varit det så ifrågasatte hon om inte Andy hade behövt komma ut också. Återigen, jag var SJUK!

Och i morse när jag packade ner min mat så sa hon att man kan ta med sig en frukt också. Jag förstår att man kan ta med sig frukt. Om jag vill ha med mig frukt så tar jag med mig det eller köper det. Annars kan jag äta av den som finns på jobbet. Eller låta bli.

Och på väg till jobbet så undrade hon vad barnen skulle äta till mellanmål. Hur så?

Är det jag som är känslig? Det ska bli VÄLDIGT skönt att flytta hem på fredag i alla fall.