Anglofiering

Den som har läst mina bloggar kan inte ha undgått den anglofiering som drabbat mig på sistone. Jag har i och för sig alltid varit förtjust i att sticka in engelska kommentarer här och där men nu är det så många att jag t.o.m. tröttnat på det själv. Fast det var värre 1994 när jag var nyhemkommen efter ett år som utbytesstudent i USA, då kunde jag prata engelska utan att vara medveten om det och sa t.ex. ”o” istället för ”noll” eller hundra, typ 4 o 2 istället för 402. Det var också då jag och Åsa började använda oss av direktöversatta engelska uttryck, varav vissa lever kvar än idag. Vad är punkten? är en favorit. Annars är ”det är inte min tekopp” ett bra uttryck. På tal om det så går jag en kurs i Juridisk engelska (ja, frivilligt) och några exempel på tvärtom översättningar (dvs. svenska till engelska) som vi fått höra där är Welcome if table (skämt, tror jag) samt att svenska jurist i Bryssel alltid pratar om att det har ”left something” då de menar att det lämnat in det (file eller submit) men alla i Bryssel tror bara att svenska jurister är ovanligt glömska och glömmer sina viktiga dokument överallt.

Anledningen till denna plötsliga anglofiering beror dock på att jag läser en kurs i European Private law (Europeisk civilrätt) där all litteratur är på engelska, alla föreläsningar är på engelska och hälften av deltagarna är utbytesstudenter vilket innebär att arbetsspråket för alla grupparbeten (and that’s all there is to it) är engelska. Så numera tänker jag i stort sett på engelska. Det krävs en stor ansträngning för att ställa om till spanska (pratade precis med älsklingen i telefon) och t.o.m. till svenska. Så bli inte förvånade om jag tilltalar er på fel språk nästa gång vi ses, it’s a mess upp there en mi cabeza! Hasta la vista, baby! (Ha, ha, ha Hasta la vista, baby finns med i den svenska stavningskontrollen i word, däremot inte word…)

P.S. Jag är fortfarande nyförälskade i min diskmaskin.