Klockan är 11.42 och Axel (han är 4½) har tjatat hål i huvudet på mig. Sen han vaknade i morse har det varit -Får jag spela (Nej) Vill du se vad jag kan? Jag vill också ha blåa ögon! Titta när jag balanserar! Kan du läsa för mig? Får jag spela? osv osv hela hela tiden.
11.46 sitter han snällt på sitt rum och läser saga högt för sig själv.
Livet var tomt innan man fick barn- säger Sannasmamma, (http://sannasmamma.blogspot.com/2005/12/mamma.html) Och jag är böjd att hålla med men då snackar vi inte extensiell tomhet. Utan tomt till skillnad mot proppfullt av blöjor att byta, dörrar att stänga, välling att värma och cd-skivor och leksaker att plocka upp. Barn att skrika på, rum att städa, sagor att läsa. Massa tom tid att fylla med biobesök, ohämmat sex, fika, pluggande, bokläsande och rödvinspimplande. Tomt från barnakramar och kladdiga pussar.
I natt har Andy (drygt 1 år) sovit hos mig hela natten, annars är han näst intill omöjlig att ha i sängen men nu vaknade han vid midnatt och när jag bar över honom till min säng (jag låg och pluggade) så somnade han om direkt och sov lungt och stilla till 8. Jag kunde nästan inte somna, så underbart var det att höra hans jämna andetag och känna hans varma lilla bebiskropp intill mig. Senare kom Axel in i vanlig ordning och när Maken kom hem var sängen redan full så han fick snällt gå och lägga sig i Axels säng.
Nu är Axel och Maken på bio och Andy sover så jag kan sätta igång och plugga Här är alldeles tyst och faktiskt väldigt tomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar