Grupparbete -eller polsk riksdag.

Grupparbete, det effektivaste sättet att få ett antal trevliga, kompetenta individer att förvandlas till en petig, snäsig jag-vet-bäst grupp. I stället för att sex personer utför sex gånger så mycket arbete som en person som innebär grupparbet, med väldigt få undantag, att sex personer utför 1/6 av en persons arbete. Alla ska sitta ner tillsammans, vilket innebär att en timme gått innan alla är samlade, därefter ska i regel helgens fyllor och bravurer och pojkvänners senast fadäser diskuteras innan grupparbetet kan börja. Då ska varenda detalj stötas och blötas, i det närmaste krävs sluten omsröstning för att lägga till eller ta bort ett att eller välja mellan ska och skall . Det blir nästan slagsmål när det ska avgöras huruvida det ska stå s.k. eller så kallad. Huruvida är ett vanligt förekommande ord, liksom förekomma och ge vid handen. Hela skärmen lyser grön och dator skriker ut att texten är gammaldags och byråkratiskt. Presens eller imperfekt? Ska man skriva ut för och efternamn? Peteteserna växer och växer och ingen detalj är mindre än att den går att diskutera i en timme och få folk att titta snett på varandra resten av terminen. Efter 8 timmar har man gått igen de första tre sidorna av tolv. När grupparbetet är färdigt har man en helt annan förståelse för hur det kommer sig att världen är full av väpnade konflikter.

DIO

En gång i tiden brukade jag säga att jag skulle gifta mig med Dio, sångaren i gruppen med samma namn. Jag har varit på åtminstonde 3 Dio-konserter men när jag häromdagen såg en video på YouTube med honom (han är den del till åren och inte längre än jag...) så påmindes jag om följande historia:

En operadirektör vill gifta sig och valet står mellan två kvinnor. En gräsligt ful kvinna med fantastisk röst och en riktig toppsnäcka men med den värsta gnällig röst man kan tänka sig. Efter mycket övervägande så väljer han kvinnan med den fantastiska rösten. När han vaknar på morgonen efter bröllopsnatten ser han på sin nyblivna fru och utbrister: -Sjung, för Guds skull, sjung!

Och detta är vad han skulle ha sjungit:

Don't talk to strangers

Mmmmh

Don't talk to strangers

'Cause they're only there to do you harm

Don't write in starlight'

Cause the words may come out real

Don't hide in doorways

You may find the key that opens up your soul

Don't go to heaven'

Cause it's really only hell

Don't smell the flowers

They're an evil drug to make you lose your mind

Don't dream of women'

Cause they only bring you down

Hey you, you know me, you've touched me, I'm real

I'm forever the one that lets you look and see and

Feel me

I'm danger - I'm the stranger

And I, I'm darkness, I'm anger, I'm pain

I am master

The evil song you sing inside your brain

Drive you insane

Don't talk

Don't let them inside your mind, yeah

Run away, run away, go!

No - no

Don't let them in your mind

Protect your soul

Don't dance in darkness

You may stumble and you're sure to fall

Don't write in starlight

'Cause the words may come out real

Don't talk to strangers [Don't talk to strangers]

'Cause they're only there to make you sad

Don't dream of women'

Cause they'll only bring you down

Yeah

Run, run, run, run away!

Happy to be me!

Happy to be me! är en barbie-docka gjord av amerikanska feminister i protest mot barbie som om hon varit levande inte hade kunnat gå, haft stora problem med benen/höfterna, varit så smal att hon gått av på mitten och så framtung att hon hade ramlat...

Happy to be me! dockan skulle se ut som en "riktig kvinna", var tanken. När man ser henne inser man dock att hon inte är tänkt att se ut som en "vanlig kvinna" men tydligen skiljer hon sig ändå såpass mycket (hon är tillverkad efter an verklig kvinnas mått) att en manlig investerare utbrast "-Hon är inte sexig! Barbie är sexig! Hur tror du att du kommer få din docka såld?" varpå designern Baker lungt svarade "-Sexig? Är det vad du vill att din dotter ska vilja vara?"

Efter att i många år mest ha känt mig som "bara" mamma och fru börjar jag åter känna mig som mig. Bl.a. har jag börjat lyssna på musik som JAG gillar igen dvs. bl.a. The Doors, Dio och Manowar. Först var jag lite rädd att jag skulle finna musiken dålig eller "barnslig" men så fort jag hörde de första tonerna av "Don´t talk to stranger" så kände jag att "det här är jag" och jag är den jag är och den jag alltid har varit. En stark och viktig känsla.
gör det?

Försöker också göra saker som jag gillar och välja den väg jag vill gå. Det är inte alltid lätt men vem ska leva ens liv om man inte själv

Och jag är "happy to be me"!

Så nattsvart så man vill lägga sig ner och dö

Läste i det senaste numret av amelia att en kvinna av tre i Kongo-Kinshasa har blivit våldtagen under kriget. 10 miljoner kvinnor. I stort sett alla gruppvåldtagna framför ögonen på sina män och barn. Många har hållts som sexslavar i veckor, månader. Skadorna är så svåra att de inte kan gå och många måste opereras. Deras män har lämnat dem, de kan inte försörja sig. Den yngsta flickan på sjukstugan, eller vad man ska kalla det, är bara fem år. Det är yngre än Axel. FN-soldaterna vägrar eskortera läkaren som vill ut till alla miljoner behövande kvinnor i byarna.

I samma tidning kan man läsa följa uppgifter ur "Kvinnornas svarta bok"

• 100 miljoner kvinnor saknas i världen över. De aborteras, dör av svält (pojkarna får maten) eller mördas
• 85 miljoner flickor arbetar istället för att gå i skolan
• Hedersbrotten blir allt vanligare i Europa
• Trafficking inbringar årligen cirka 7 miljader US-dollar, och ökar
• 200 000 sexturister utnyttjar årligen kvinnor och barn i världens fattigare länder
• 15% av kvinnorna i USA har blivit våldtagna, nästan 80% av dem av en närstående
• 25% av flickorna i Sydafrika blir av med sin oskuld genom våldtäkt

Och här hemma går jag och gnäller för att jag har huvudansvaret för barnen, måste torka bajs jämt och är lite tjock om magen.

Ursäkta mig, jag ska bara gå och skämmas någonstans.

Kvinnorna i Kongo-Kinshasa går att hjälpa genom www.amelia.se