Mycket månad-lite pengar

Hur gör ni andra för att få pengarna att räcka till hela månaden? Jag har hört rykten om att vissa skriver budgetar OCH följer dem. En bekat till mig, som lever på studiemedel, har budgeterat 1500:- för sin sambo att gå ut för i JUNI och har lagt undan pengar så hon kan vara ledig HELA sommaren. Denna människa använder inget smink, köper sällan kläder, går knappt ut, bor i någon förort i norr. Hmm... det kanske inte är så illa att ha ont om pengar i slutet av månaden i allafall...

Sen har jag hört om andra som vet exakt hur mycket pengar de lägger på mat varje månad. Själv har jag ingen aning. INGEN SOM HELST ANING. Bara att det säkert är för mycket. Precis som jag lägger för mycket på att luncha ute. Och på allt annat också för den delen. Det finns ju så mycket att köpa. Och att göra. Hoppas man vinner på lotto snart!

Pratglad

Vissa påstår att min Andy skulle vara pratglad... Måste därför dela med mig även av denna händelse.

Scen: I går kväll, Andy hade gått och lagt sig och Axel satt i köket och åt knäckebröd.
Andy kommer ut med nappflaskan i handen. -"Gå och lägg dig Andy" säger den elaka modern obevekligt. -"Jag vill fråga en sak" replikerar 2-åringen och sträcker fram nappflaskan. -"Vill du fråga om du kan få mer välling" säger modern som nu har veknat något. -"Aaa".

Var är klockan?

Jag är inte så morgonpigg. Eller, rättare sagt, jag är inte så bra på att komma i säng på kvällarna så jag är väldigt trött på morgonen. i morse råkade jag somna om och vaknade med ett ryck av att Andy, 2 ½ år, ville "spela ninja Turtles" (Axel har en DVD med Turtles och de brukar titta på den på datorn) och att barnkanalen stod på.
-"Vad är klockan?", undrade jag yrvaken. Varpå Andy sprang in i Axels rum och pekade (detta inbillar jag mig, själv låg jag kvar i sängen) och glatt ropade: -"Där är klockan, mamma! Där är klockan på väggen!"

GLAD PÅSK!

Att komma i tid

Alla som känner mig vet att jag har svårt att komma i tid. Stressad kommer jag småspringade fem, eller 10, minuter för sent. Efter nästan sex år som småbarnsmamma har jag fortfarande inte koll på hur lång tid det tar att komma i väg med barn. Men i skolan är jag alltid först. Prick på klockslaget eller kanske 2 minuter i sitter jag och väntar. Och väntar. För INGEN kommer i tid.